På din (silent_wings) beskrivning låter det som om att hon har ungefär samma känslor för dig som du har för henne, det du sa om hennes ringar och hennes svar var kanske inte en komplimang, men ändå helt rätt.

När det gäller att skapa en lista på restauranger, börja här, skriv in orten och sök, välj sedan Visa på karta, flytta sedan och zooma in kartbilden tills du har området runt DVn på kartan och utgå sedan från listan till vänster.

silent_wings skrev: Jag satt bredvid tjejen, men vi pratade knappt med varandra. Det fanns andra i gruppen som pratade desto mer. Varken hon eller jag kom inte heller med några förslag på aktiviteter. Efter drygt en timme jag la märke till att hon hade tre ringar på ena handens ringfinger. Det var tre ringar som satt ihop och som det stod något på, men jag såg inte riktigt vad. Då fattade jag mod och frågade henne vad det stod på hennes ringar. Hon visade mig. På den ena stod det "Love" på den andra stod det "Hope" och på den tredje stod det "Faith". Jag sa att jag tyckte dom var fina. Lite blygt och säkert överraskad sa hon "Tack!" Efteråt blev jag osäker på om det var rätt att säga detta. Det kändes en aning dumt. Var det en komplimang jag gav?

En uppriktigt menad komplimang/vänlighet är aldrig fel.

silent_wings skrev: Så nu har hon fått min mailadress. Jag fick eller frågade inte efter hennes. Jag tänkte att det är bättre om hon tar initiativet att skriva. När jag skriver detta fick jag faktiskt ett mail från henne, i vilket hon frågar om vilken dag och tid som passar mig bäst.

Det var säkert klokt att låta henne ta initiativet att mejla, om hon skulle vara rädd för stalkning.

silent_wings skrev:Så här efteråt väcker dessa små händelser tusen känslor och tankar inom mig. De har än en gång gjort mig upprymd. Samtidigt skrämmer det mig.
Vi känner knappt varandra än och jag är fortfarande osäker på hennes intresse. Att hitta en vän i henne är det jag vill satsa på i första hand.

Jag tycker det verkar gå strålande. Hon gillar dig tydligen, även om det kan vara bara som vän. Du verkar inte gå fram för snabbt och skrämma henne. Ni har ett gemensamt projekt, så ni har något att göra och prata om tillsammans.

Silent: jag tror det var helt rätt o ge henne komplimangen, jag anar att det kändes rätt och det märkte nog hon.
Kanske hon var förvånad att höra det av dig för att hon kanske skulle vilja lära känna dig mer o kanske hoppas på att du är den rätte och hon vill se vad du är för en och hur du funkar.

Jag tror helt klart att hon gärna vill ha med dig o göra

Faktum är att jag tror att hon letar efter någon med tanke på inskriptionen i ringen.
Vem det blir vet nog inte ens hon men det är det jag menar att jag kan tänka mig att hon har dig under uppsikt o testar o ser hur du fungerar.
Gillar hon merparten av dig så går det nog bra.
Mest effekt har nog feromonerna, och de gör nog att man automatiskt draas till varandra om de passar biologiskt och det verkar de ju göra för er två
Inget säkert men det är nog något som gör väldigt mycket bra

Ett par frågor om mailet jag fick av henne!

På första raden skriver hon:
"Hoppas du haft en bra eftermiddag "
Är det menat som en fråga och förväntar hon sig
att jag skall svara på den eller är det bara en
s.k. artighetsfras?

Raden avslutas med en smiley. Samma smiley har hon
skrivit längre ner i mailet. Jag brukar inte använda
dessa symboler. Skall jag anpassa mig till henne
och använda det själv eller bara göra som jag brukar
- alltså inte använda mig av smilies?

Då skulle jag rekomendera att använda bara en smiley.
Och svara på det om eftermiddagen med "Jodå, den var bra, själv? ".
Sedan resten av mailet efter det.

nano, man kan ju berätta lite kort i alla fall, istället för att dra NT-varianten inför en icke-NT. Det blir ju så mycket lättare att prata vidare om nåt då.

Nu hängde jag inte med lol

nano, jag tror att han menade, att på frågan/meningen "Hoppas du haft en bra eftermiddag", kan man ju skriva lite kort om vad man har gjort istället för att bara svara "Jodå, den var bra". Konversationen dör lätt ut annars.

Hmm, det kan du ha rätt i, tänkte att det fanns mer o säga i mailet så det fanns att fortsätta diskutera.

Än en gång ett stort tack för alla kloka råd.

Så här tänker jag börja mitt svar till hennes mail som jag fick igår:
Igår eftermiddag tog jag det mest lugnt. Jag var ganska trött eftersom jag hade sovit dåligt på natten innan. På kvällen träffade jag min boendestödjare och vi gick runt Växjösjön. Gjorde du något speciellt?

Är det för mycket?

Något som har tappats bort i allt som hänt och skrivits är vår åldersskillnad. Jag tror fortfarande inte att hon vet hur gammal jag är. Om det nu är så att hon är intresserad av mig. Vad händer då den dag hon inser åldersskillnaden mellan oss? Beror då hennes reaktion på vilket intresse hon har? Om det är för vänskap kanske det inte spelar någon roll för henne. Är det däremot ett romantiskt intresse hon har kanske hon blir skrämd och inte längre vill prata med eller träffa mig mer. Jag vet att jag oroar mig för mycket, men jag kan inte sluta tänka på det här och har legat sömnlös över det. Det har ändå en betydelse för hur vår relation skall utvecklas. Och detta trots att det sägs att åldern bara är en siffra - att det viktigaste är hur man trivs ihop mentalt.

Själv känner jag mig mentalt yngre än mina snart 40 år. Kan nog säga att jag befinner mig mer på en 30-årings nivå. Jag tror också att jag ser betydligt yngre ut. Jag attraheras inte heller av tjejer/kvinnor i min egen ålder. Varför vet jag inte. Kanske för att majoriteten vid denna ålder redan har bildat familj osv. De få tjejer/kvinnor jag har pratat med de senaste 10 åren har ofta varit 10-15 år yngre än mig. Jag har läst någonstans att många med Aspergers har lättare att umgås med betydligt äldre eller yngre personer än dom själva. Så är det i alla fall för mig. Och kanske det kan vara så för tjejen också. Att hon befinner sig på samma mentala nivå som flera år äldre killar. Jag tänker också på att hon kanske tycker att jag är omogen och konstig som vid min ålder aldrig haft en kärleksrelation och därför inte skaffat familj eller att jag inte har hittat min plats i livet m.m. Eller kan hon förstå det eftersom vi båda har Aspergers? Och vad skall andra tycka, som exempelvis hennes föräldrar och syskon? De kanske försöker hålla henne borta från mig eller övertalar henne att inte träffa mig mer.

Naturligtvis skulle jag kunna berätta hur gammal jag är. Men det vågar jag inte. Jag är rädd att förlora våra sparsamma möten och samtal. De betyder mycket för mig. Jag tycker om att vara med henne och prata med henne. Samtidigt vet jag att det kanske är bättre att det kommer fram nu än om några månaderna när vår relation har fördjupats. Om det tar slut då när vi lärt känna varandra kommer jag nog att bli väldigt ledsen och gräva ner mig i en djup depression. Nu i början av vår relation kanske jag kan hantera ett bakslag bättre.

Det är så typiskt mig att krångla till det för mig så här! Att jag aldrig lär mig...

Har för mig att du sagt hur gammal hon är men jag minns inte i nuläget.
Hur gammal är hon så kan jag komma med min åsikt om ifall åldersspannet är för stort eller inte.

silent_wings skrev:Än en gång ett stort tack för alla kloka råd.

Så här tänker jag börja mitt svar till hennes mail som jag fick igår:
Igår eftermiddag tog jag det mest lugnt. Jag var ganska trött eftersom jag hade sovit dåligt på natten innan. På kvällen träffade jag min boendestödjare och vi gick runt Växjösjön. Gjorde du något speciellt?

Är det för mycket?

Nej, det är inte för mycket. Och det är bra att du frågar henne vad hon gjort. I början tror jag att det är viktigt att du har med minst en fråga i varje mail för att underlätta för henne att svara.

Angående åldersskillnaden tycker jag att du gör en höna av en fjäder. Jag tycker inte att åldersskillnad är något konstigt alls. Om hon gillar dig nu, varför skulle hon plötsligt sluta gilla dig när du säger din ålder?

Tja, jag råkade ut för att en då 18 årig tjej blev väldigt förtjust i mig av allt att döma.
Hon höll på o gå åt när jag berättade att jag var 30 år (nu 38).
Där stod hon alldels knallröd o försökte gömma sig och frågade flera gånger om jag verkligen var 30 år.

Fast jag såg iofs ut o vara i hennes ålder ungefär, hon sade att hon trodde att jag var mellan 18 och 20 ungefär.
Vi hade mycket roligt åt det där lite då och då i ett halvår efteråt.
Vi förblev goda kollegor

Merparten av de som jobbade där var studenter.

nano skrev:Hon höll på o gå åt

Gillade uttrycket.

Ändå hade ni bara 12 års åldersskillnad, mina föräldrar har 16 års skillnad. Min syrra och hennes kille har 17 års skillnad.

"Bara"

Ok för åldersskillnaden i sig men hon hade ju precis blivit myndig, skulle kännas som rena barnarovet tycker jag med en 18 åring för en 30 åring.
Hade det varit idag nu när hon är 26 hade och jag 38 jag nog inte reagerat så mycket, fast jag var inte kär i henne men jag tyckte hon var trevlig o prata med.

nano skrev:"Bara"

Ok för åldersskillnaden i sig men hon hade ju precis blivit myndig, skulle kännas som rena barnarovet tycker jag med en 18 åring för en 30 åring.
Hade det varit idag nu när hon är 26 hade och jag 38 jag nog inte reagerat så mycket, fast jag var inte kär i henne men jag tyckte hon var trevlig o prata med.

Hehe.. Jag menade, att eftersom jag känner flera som har nästan 20 års skillnad så känns 12 år som "bara" för mig.

Förstår vad du menar med att hon bara var 18. Jag hade visserligen inte tyckt att det heller var konstigt, men håller med om att åldersskillnaden märks mindre ju äldre man blir.

Jo det är ju riktigt, när jag var 23 hade jag svårt för mer än bara några få års skillnad, iaf när det gällde yngre människor.

nano skrev:Har för mig att du sagt hur gammal hon är men jag minns inte i nuläget.
Hur gammal är hon så kan jag komma med min åsikt om ifall åldersspannet är för stort eller inte.

Hon är 23 år. Det är alltså 16 år mellan oss.

nano skrev:Jo det är ju riktigt, när jag var 23 hade jag svårt för mer än bara några få års skillnad, iaf när det gällde yngre människor.

När jag var 23 lutade jag nog mer åt yngre och kunde absolut inte tänka mig någon som närmar sig 30. Nu kan jag tänka mig 18-50 i princip.

silent_wings skrev:Hon är 23 år. Det är alltså 16 år mellan oss.

Du känner dig på en 30-årings nivå. Hon kanske känner sig mognare än 23 och då är ni på samma nivå mentalt.

Arkimedes skrev: Ändå hade ni bara 12 års åldersskillnad, mina föräldrar har 16 års skillnad. Min syrra och hennes kille har 17 års skillnad.

Min lillasyster är gift med en man som är 20 år äldre än henne. Hon är 36. Han 56. De har två barn tillsammans, 2 och 7 år. Han har också tre barn sedan tidigare varav den äldsta fyllde 27 år nyligen. Jag tycker att det fungerar bra mellan dom, även om de har sina jobbiga perioder som alla andra.

Just nu ser jag det som gränsfall men om ett par år vore det ingen issue direkt.

Fast samtidigt hänger jag på Arkimedes resonemang här och då blir det ingen issue nu heller.
Visar det sig att ni båda gillar varandra så är det inget fel i den åldern ni båda har.

Det KAN ju vara så att hon bara gillar att prata med dig, kanske hon bara övar men jag tycker det finns tendenser till att det finns något intresse hos henne.
Fast svårt att absolut veta, ingen av er har kanske samma åldersnojja som mig.
Min åldersnojja är nog på väg bort.

prodge64 skrev:Det bästa, tror jag, är att bara ta det lugnt (det kan ju också vara svårt förstås, men det är en bra riktlinje) och låta saker och ting ske naturligt.

Du har rätt! Jag får lova mig själv att ta det mycket försiktig. Både för min och hennes skull.

nano skrev:Just nu ser jag det som gränsfall men om ett par år vore det ingen issue direkt.

Förlåt mig, nano men jag förstår inte riktigt hur du tänker här.

Om ett par år är hon 25 år och jag 41 år. Det är fortfarande 16 års skillnad. Vari ligger skillnaden mellan 23-39 och 25-41?