Det är alltså inte något nytt, dags att rekapitulera. Även om jag kände till dem så hade jag inte detaljerna.

Amaltheadådet 1908
Den tiden var det stora konflikter mellan arbetsgivare och arbetare. Strejker, lockout, inkallade strejkbrytare och kravaller. Hamnarbetarna i Malmö strejkade för högre löner, bättre arbetsvillkor och föreningsfrihet. Efter en strejk kunde arbetsgivaren vägra de strejkande att komma tillbaka och anställa strejkbrytarna i stället. De kunde också vägra att öht anställa arbetare som anslöt sig till fackföreningen. Strejkbrytare kallades nedsättande för “svartfötter” av de strejkande.

Ett brittiskt fartyg, Amalthea, låg i hamnen med brittiska strejkbrytare. Stämningen var så hätsk att strejkbrytarna fick poliseskort till och från arbetet. De var inlogerade på båten för sin egen säkerhets skull. Vid en demonstration på kajen sköt engelsmännen skarpt mot folkmassan. Tre engelsmän åtalades för beskjutningen men friades.Tre ungsocialister, Anton Nilson, Algot Rosberg och Alfred Stern, beslöt sig för att skrämma strejkbrytarna. Avsikten var alltså inte att döda. Anton Nilson rodde natten mot 12 juli ut till fartyget och apterade en hemmagjord bomb. Men många sov ute på däck för värmens skull. En man, Walter Close, dödades, och 23 andra skadades.

Det utfästes en belöning för att få fast gärningsmannen/männen. Kassören i ungsocialisternas klubb, Albin Sturm, angav dem. Nilson hade också tappat en lapp med sitt namn på. Anton Nilson och Algot Rosberg dömdes till döden och Alfred Stern till livstids fängelse. Senare omvandlades dödsstraffet till livstids fängelse. Många kampanjade för att männen skulle släppas. Vid ett fritagningsförsök av Anton Nilson hade vakterna order om att hellre skjuta ihjäl Nilson än släppa honom.

År 1917 hade en ny regering tillträtt, vari ingick både socialdemokrater och liberaler. De frigav Anton Nilson och de andra två. "Den röde bankiren", Olof Aschberg (farfar till Robert Aschberg), bekostade en flygförarutbildning för Anton Nilson. Anton Nilson for sedan till Ryssland för att slåss på bolsjevikernas sida. År 1926 återvände han till Sverige, besviken på Stalin. Nilson, vår förste terrorist, blev 101 år gammal (1887-1989)..

Man kan säga att dessa terrorister uppnådde sitt mål, att skrämma (bort) strejkbrytarna. Såväl de på Amalthea som andra utländska strejkbrytare lämnade Sverige. Inga fler utländska strejkbrytare importerades.

Det är iofs lätt att känna viss sympati för dessa attentatsmän. Dels var det ett kompakt förtryck från arbetsgivare och myndigheter (som alltid stod på arbetsgivarnas sida), dels avsåg de inte att döda.

Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Anton_Nilson
http://www.dn.se/nyheter/sverige/amalth ... e-sverige/

Attentatet mot Norrskensflamman i Luleå är fortfarande det terrordåd i Sverige där det har dött flest personer (och jag hoppas det får förbli så, om ni förstår vad jag menar). Det visade sig senare att det faktiskt var POLISCHEFEN i Luleå som hade planerat hela attentatet!!

Attentatsmännen sprängde 3 mars 1940 det hus i Luleå där den kommunistiska tidningen Norrskensflamman hade sina lokaler. På övervåningen fanns redaktionens lägenheter.
Fem personer - varav två barn, 12 och 8 år - dödades och ytterligare fem personer skadades.

I dag finns ett minnesmärke på platsen och det har gjorts både sånger och teater om attentatet.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentate ... ensflamman

Attentatet mot Norrskensflamman 1940

Det kostade fem människor livet. Men attentatet och efterspelet hade många andra upprörande inslag. Norrskensflamman var kommunistiska partiets tidning i Luleå.

Det utspelade sig alltså under andra världskriget. Många såg kommunisterna som presumtiva landsförrädare, eftersom de stödde Sovjetunionen. Finland hade liksom Danmark, Norge och Sverige förklarat sig neutralt. Det hjälpte inte Finland som blev anfallet av Sovjet den 30 november 1939 (vinterkriget). Det hjälpte inte Norge och Danmark heller, som blev anfallna av Tyskland 9 april 1940. Många stödde Finland, det bildades en Finlandskommtté som samlade in pengar och en del svenskar reste för att delta i kriget, “Finlands sak är vår”. Nu har jag inget till övers för Sovjet el de sovjettrogna kommunisterna. Men hatet mot kommunisterna ledde till ren terrorism. Det hade bildats nätverk mot kommunismen i Norrbotten. Man ville stoppa kommunistiska tidningar.

Natten mot den 3 mars tog sig några män in och apterade en bomb i tryckpressen. De tog sig in med en nyckel som hade beslagtagits vid en polisrazzia. Det blev en våldsam brand och hela huset övertändes. Brandkåren kom snabbt men kunde inte hjälpa de nödställda, eftersom deras stege fattade eld. Från tredje våningen kunde fem personer rädda sig genom att fira sig ned med hopknutna lakan. På andra våningen omkom fem personer, varav två barn.

Norrländska Socialdemokraten skrev att nazister stod bakom dådet. Högertidningen Nya Dagligt Allehanda skrev att det var kommunisterna själva som stod bakom dådet. Högertidningen Norrbottens-Kuriren skrev att uppgifterna om attentat bara var “bizarra rykten”. Socialdemokraten skrev om Ny Dag (huvudorgan för kommunistpartiet) att “terrororganet Ny Dag spelar upp sig till moralisk oskuld". Det var alltså terrordådets offer som var terrororgan! Tidningarna vägrade trycka dödsannonser för offren! Begravnngståget fick inte heller gå den vanliga vägen längs Kungsgatan.

Det blev förstås en utredning som genomfördes av statspolisen (alltså inte den lokala polisen) och den visade att sju män låg bakom attentatet:

Kapten Uno Svanbom, I 19.
Fänrik Hans Borgström, Ing 3.
Fänrik Gösta Krendel, Ing 3.
Fänrik Torsten Norström, Ing 3.
Redaktör Gunnar Hedenström, Norrbottens-Kuriren.
Handelsbiträdet Jim Palmqvist, finska frivilligkåren.
Stadsfiskal Ebbe Hallberg, polisen.

Mest sensationellt var ju att stadsfiskalen själv, som ska upprätthålla lagen, var med. Det var stadsfiskalen, kaptenen och journalisten som planerade attentatet. Det var de tre fänrikarna som apterade sprängladdningarna. Det var den menige Palmqvist som stod vakt.

Men nu kommer den värsta skandalen: Vid rättegången åtalades de bara för skadegörelse, inte för mordbrand och mord. Det var som om de fem döda inte existerat.

Domen blev att ersätta försäkringsbolaget och tidningsföreningen Norrskenet för driftstoppet. När modern till ett av dödsoffren ville begära skadestånd avspisades hon med att hon inte var “behörig”.

Domen blev överklagad till hovrätten. Fänrikarna dömdes där till sex års straffarbete, Palmquist till två års straffarbete och planläggarna till sju års straffarbete. Men ingen blev dömd för mord.

Varför så milda straff? Varför fick inga anhöriga skadestånd? Kanske för att de inte räknades som riktiga människor, de var ju kommunister:

Flamman skrev:Ett par månader innan attentatet skrev Norrländska Socialdemokratens ledarskribent Henry Karlsson:
”De äro icke människor i vanlig bemärkelse. Hos de mest förhärdade brottslingar kan som regel spåras något gott. Hos de genuina kommunisterna söker man förgäves efter ett uns därav.”

http://flamman.se/a/fem-dog-ingen-domdes-for-mord

Fänrikarna blev benådade 1944, journalisten och kaptenen år 1945. Stadsfiskalen dog i fängelset.

Källor:
http://www.nsd.se/nyheter/det-blev-allm ... 13808.aspx
http://www.nsd.se/nyheter/tornedalen/?articleid=4867817
https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentate ... ensflamman

Mitt inlägg handlar om samma sak som Kahlokatts. Men eftersom mina inlägg brukar försvinna innan jag postat dem, så hade jag skrivit in det som dokument först. Därav den sena postningen.

Jag tror inte att dom brukar försvinna utan jag har sett att dom har blivit ihopslagna med redan existerande trådar i ämnet, så det kan nog uppfattas som att dom försvinner.

Vi har ju också bilbomben i Nacka 1999 och bomben på Stockholms stadion 1997

slackern skrev:Jag tror inte att dom brukar försvinna utan jag har sett att dom har blivit ihopslagna med redan existerande trådar i ämnet, så det kan nog uppfattas som att dom försvinner.

Då skulle jag nog hitttat dem. Nej, ofta försvinner texter jag skrivit. Det är väl något fel på min dator.

Det där med Norrskensflamman tycker jag fortfarande är mest upprörande.

Ur en bok om spioneri m m under världskriget, Sekreterarklubben. C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget av Jan Bergman:

"Natten till söndagen väcks nästan hela staden av en våldsam explosion. Har ryssarna bombat? Har kriget kommit till Sverige?
---
Skrik från förtvivlade, instängda människor hörs genom lågornas dån. Brandkåren är snabbt på plats men alla flyktvägar är spärrade av eld. På vindsvåningen slås fönstren upp och mäniskor skriker efer hjälp i dödsångest. Brandkårens stege av trä fattar eld och då man skall resa en ny är mekanismen märligt nog låst och förstörd. Brandsoldaterna står maktlösa.
Redaktör Filip Forsberg, son väckts av explosionen inuti huset, river sönder lakan, knyter ihop och kastar ut dem genom ett fönster på husgaveln. Fru Ellen Åström, hennes två barn Karl Gunnar och Sven Olof, samt hennes fästman, bagaren Erik Hell, klättrar ned och räddar sig med Forsberg ut ur det brinnande huset. Men fem personer blir kvar i lågorna: familjen Hellberg med sina barn, 8 och 11 år gamla, och deras inneboende fru Svea Granberg. Under de kommande dagarna hittas de fem liken svårt brända. Sverige har sett sitt dittills värsta terroristdåd."

"Att det är ett terrorbrott blir uppenbart när man snart hittar rester av minst en brandbomdb. Fynden görs av Statens kriminaltekniska anstalt, som med sin drivande chef Harry Söderman omedelbart krävt att få medverka med sina vetenskapliga resurser. Stubintråd, tändrör, sprängämnesrester och magnesium påträffas. Stubintråden har inhandlats av en ung svensk officer."

Leif GW Persson beundrade Harry Söderman och har skrivit om honom och berättat om honom i TV. (Revolver-Harry)

SKL bytte 2015 namn till Nationellt forensiskt centrum (NFC).



Domstolen dömde senare de häktade för 'grov skadegörelse å annans egendom' till straffarbete från tio månader upp till två år. Samtliga erkände utom stadsfiskal Halllberg, som dock överbevisades om sin inblandning."

Det verkar inte som någon av de dömda överklagade, däremot åklagaren.

"Domen överklagades, men ingen av rättsinstanserna fann att attentatsmännen var skyldiga till den våldsamma brand som brandbomben orsakade, och därmed kunde de heller inte ställas till ansvar för de fem människornas död. Kommunisterna kunde ju själva ha förvarat sprängämnen och brännbara vätskor i huset, även om några sådana ej påträffades... Stadsfiskalen bedömdes som mentalt otillräknelig, han straffriförklarades och slapp fängelse.

I tidningarna spekulerades det om att kommunisterna själva tänt eld på huset för att skapa sig martyrer och gynna den egna propagandan. Det var anklagelser som i stort fick stå oemotsagda. Vänsterpressen kunde inte nationellt svara på anklagelserna eftersom de nu drabbats av ett transportförbud som omöjliggjorde distribution av vänstertidnngar och viss Englandsvänlig press. Detta efter ett snabbt regeringsbeslut den 1 mars, två dagar före terrorattentatet."

Det låter som regeringen kände till attentatet i förväg och samarbetade med attentatsmännen.

Mer om offen:

Spoiler: visa

Fem människor föll offer för attentatet. De var partiets ombudsman och partiledare i Norrbotten, tillika medlemmen av SKP:s centralkommitté Arthur Hellberg, hans hustru Alice och deras åttaåriga dotter Maj. Svea Granberg, kassör i kommunistiska ungdomsdistriktet, och hennes tolvårige son Torgny, omkom också i lågorna. Svea Granbergs man och Torgnys pappa Valdemar Granberg satt internerad i Storsien. I boken Första Arbetskompaniet Storsien berättar författaren Gunnar Kieri hur kommendanten i lägret föraktfullt berättade för Valdemar Granberg hur nöjd han var med att Flammans hus bränts ner – innan han nonchalant tillade att Valdemars hustru och barn dött i branden.

På ett sätt blev Valdemar Granberg det sjätte offret för attentatet. Den tidigare skogshuggaren, timmerflottaren och renlevnadsmannen som blivit annonschef på Flamman, klarade inte förlusten av sin fru och lille son. Han sökte tröst i flaskan och han söp hårt: 1960 valde han att ta sitt eget liv.

https://proletaren.se/artikel/det-stors ... -historia/

Det var ingen empati för offren. Spionen Inez som kom från Finland (och var författarens mor) jublar.

"- Så tystnade Stalins röst i Norrland! Vore jag troende skulle jag säga att det var Guds verk! Nu fick de smaka samma eld och förstörelse som de sprider i Finland. Ja, inte är jag den som sörjer! Inez sparkade sönder en snökoka med pjäxorna.
- Men det dog ju oskyldiga människor i branden, inflikade Kristina allvarligt. Barn också!
- Vad hade de där att göra? De hyrde ju i en kommunistfastighet. Sånt skall man akta sig för. De leker med elden, de där Sovjetvännerna. Det var säkert sprängämnen i huset ... bomber ... sånt som kommunister använder till attentat. Det vet man väl hur såna där är! De sprängde sig själva, och det betyder bara att de attentat de planerade inte kan bli av nu. Jag är säker på att branden räddade livet på många svenskar som annars skulle blivit mördade längre fram.
- Men det var ju svenskar som dog! Nu var Kristina upprörd och deras promenad genom Vasaparken gick allt snabbare.
- Inga riktiga svenskar ... riktiga svenskar ger sig inte i lag med kommunister, Sovjetvänner, landsförrädare. Inte när Finland kämpar för sin överlevnad!
---
Inez och Kristina valde att fortsätta framför att trängas på spårvagnen. De hade ju inte så långt kvar till Norr Mälarstrand och Sekreterarklubbens kvällsmöte."

Terroristerna kanske sågs som hjältar. Offren fick skylla sig själva, de var ju en sämre sorts människor, ja knappt människor, och det gällde även barnen. När vi en gång bestämt att fienden är något sämre, ja då finns det ingen gräns för vad vi kan utsätta dem för. Det togs upp i programmet Din flock med Anders Hansen: https://www.svtplay.se/video/KZmQg2b/di ... vi-och-dem

Din flock. Hjärnan delar blixtsnabbt in andra i ett vi och ett dem. Kan den instinkten hackas?

https://www.svtplay.se/sok?q=Din%20flock

Proletären 3 mars 2020 skrev:Det största politiska attentatet i svensk historia
Attentatsmännen hade stöd i höger- och S-pressen. Den 13 januari hade signaturen H K-n på ledarplats i Norrländska Socialdemokraten (NSD) anslagit tonen när han skrev att ”kommunistpressen måste utrotas fullständigt. Allt måste göras för att oskadliggöra kommunisterna. De äro icke människor i vanlig bemärkelse. Hos de mest förhärdade människor kan man som regel finna något gott. Hos de genuina kommunisterna söker man förgäves efter ett uns av det.” I fascistiska Norrbottens-Kuriren (NK), som senare hyllade Quislings maktövertagande i Norge, skrev ledarskribenten Bertil Nilsson (sign. Benus) att ”det vore säkerligen den bästa vägen om vi kunde oskadliggöra de kommunistiska ledarna här uppe…”. Fyra dagar före attentatet krävde NK också ”snabb handling mot kommunisterna”.

https://proletaren.se/artikel/det-stors ... -historia/

Dokumentär från 1972 om attentatet mot Norrskensflamman där bland annat överlevande berättar -

jag känner en tjej som jobbade där