En tjej hörde av sig till mig idag idag...

Hon undrar om jag vill vara spermadonator till henne!?

Jag har sagt att jag inte vill ha några barn, men samtidigt finns en viss vilja att föra min blodslinje vidare. Bara jag slipper ta ansvar o så...

Jag vet inte alls vad jag vill just nu...?

Alltså, ska man göra detta via en klinik o sånt? Eller ska jag bara fixa ut lite av mig själv o ge till henne? Jag är dessutom asexuell o vet inte ens om jag kan det...?

Ja, det finns nog risk för det. Även om kvinnan nu säger att hon ska försörja barnet själv så kan hon ändra sig närsomhelst. Och ska barnet stå med dig som far el med "fader okänd"?

Går man däremot igenom en klinik har man inget ansvar. I värsta/bästa fall dyker det upp ett barn 18 år senare för att kolla sitt ursprung.

Såklart att man är ansvarig juridiskt.

Richard skrev:En tjej hörde av sig till mig idag idag...

Hon undrar om jag vill vara spermadonator till henne!?

Jag har sagt att jag inte vill ha några barn, men samtidigt finns en viss vilja att föra min blodslinje vidare. Bara jag slipper ta ansvar o så...

Jag vet inte alls vad jag vill just nu...?

Alltså, ska man göra detta via en klinik o sånt? Eller ska jag bara fixa ut lite av mig själv o ge till henne? Jag är dessutom asexuell o vet inte ens om jag kan det...?

Ni kan skriva ett avtal som skyddar dig ifall hon kräver att du ska ta faderskapstest. Att hon i så
fall ska ersätta dig för faderskapet typ. Kan utveckla det om det är aktuellt.

Ett annat alternativ är att någon annan än du tar på sig det andra föräldraansvaret. Om hon har någon nära tjejkompis t ex. Ett barn måste ha två föräldrar.

Det är väl dom två alternativen som finns. Förutom klinik då.

Det är bäst för ett barn att ha två föräldrar men det är inget krav. En kvinna kan låta sig insemineras som ensamstående el låta sig bli gravid via ett engångsknull. Det har också funnits kvinnor som adopterat som ensamstående, men där hänger det på vad barnets ursprungsland kräver.

Nu har jag bestämt mig, jag svarade nej. Jag kan inte riskera att ta något sådant ansvar. Dessutom kan psykisk ohälsa vara ärftligt o jag vill inte plåga någon med samma sak som hur jag mår.

RSD555 skrev:

Richard skrev:En tjej hörde av sig till mig idag idag...

Hon undrar om jag vill vara spermadonator till henne!?

Jag har sagt att jag inte vill ha några barn, men samtidigt finns en viss vilja att föra min blodslinje vidare. Bara jag slipper ta ansvar o så...

Jag vet inte alls vad jag vill just nu...?

Alltså, ska man göra detta via en klinik o sånt? Eller ska jag bara fixa ut lite av mig själv o ge till henne? Jag är dessutom asexuell o vet inte ens om jag kan det...?

Ni kan skriva ett avtal som skyddar dig ifall hon kräver att du ska ta faderskapstest. Att hon i så
fall ska ersätta dig för faderskapet typ. Kan utveckla det om det är aktuellt.

Ett annat alternativ är att någon annan än du tar på sig det andra föräldraansvaret. Om hon har någon nära tjejkompis t ex. Ett barn måste ha två föräldrar.

Det är väl dom två alternativen som finns. Förutom klinik då.

Man kan inte friskriva sig från faderskapstest om man inte gjort donationen lagligt till en klinik.
Sociala myndigheter har en skyldighet att utreda vem som är pappan och de går rätt långt för att ta reda på det, den förmodade fadern kan hämtas av polis och tvingas lämna dna-prov.

Zima33 skrev:

RSD555 skrev:

Richard skrev:En tjej hörde av sig till mig idag idag...

Hon undrar om jag vill vara spermadonator till henne!?

Jag har sagt att jag inte vill ha några barn, men samtidigt finns en viss vilja att föra min blodslinje vidare. Bara jag slipper ta ansvar o så...

Jag vet inte alls vad jag vill just nu...?

Alltså, ska man göra detta via en klinik o sånt? Eller ska jag bara fixa ut lite av mig själv o ge till henne? Jag är dessutom asexuell o vet inte ens om jag kan det...?

Ni kan skriva ett avtal som skyddar dig ifall hon kräver att du ska ta faderskapstest. Att hon i så
fall ska ersätta dig för faderskapet typ. Kan utveckla det om det är aktuellt.

Ett annat alternativ är att någon annan än du tar på sig det andra föräldraansvaret. Om hon har någon nära tjejkompis t ex. Ett barn måste ha två föräldrar.

Det är väl dom två alternativen som finns. Förutom klinik då.

Man kan inte friskriva sig från faderskapstest om man inte gjort donationen lagligt till en klinik.
Sociala myndigheter har en skyldighet att utreda vem som är pappan och de går rätt långt för att ta reda på det, den förmodade fadern kan hämtas av polis och tvingas lämna dna-prov.

Man kan skriva ett avtal om hur donatorn ska kompenseras om donationen lyckas, om mamman blir gravid.

Zima33 skrev:Man kan inte friskriva sig från faderskapstest om man inte gjort donationen lagligt till en klinik.
Sociala myndigheter har en skyldighet att utreda vem som är pappan och de går rätt långt för att ta reda på det, den förmodade fadern kan hämtas av polis och tvingas lämna dna-prov.

Naturligtvis kan inte människor tillåtas bestämma över och avtala om sina egna affärer, självklart måste pappa staten tvinga sig på.

RSD555 skrev:

Zima33 skrev:

RSD555 skrev:
Ni kan skriva ett avtal som skyddar dig ifall hon kräver att du ska ta faderskapstest. Att hon i så
fall ska ersätta dig för faderskapet typ. Kan utveckla det om det är aktuellt.

Ett annat alternativ är att någon annan än du tar på sig det andra föräldraansvaret. Om hon har någon nära tjejkompis t ex. Ett barn måste ha två föräldrar.

Det är väl dom två alternativen som finns. Förutom klinik då.

Man kan inte friskriva sig från faderskapstest om man inte gjort donationen lagligt till en klinik.
Sociala myndigheter har en skyldighet att utreda vem som är pappan och de går rätt långt för att ta reda på det, den förmodade fadern kan hämtas av polis och tvingas lämna dna-prov.

Man kan skriva ett avtal om hur donatorn ska kompenseras om donationen lyckas, om mamman blir gravid.

Barnet har fortfarande rätt att veta sitt ursprung och få underhåll under uppväxten. Se Föräldrabalken.

nallen skrev:

Zima33 skrev:Man kan inte friskriva sig från faderskapstest om man inte gjort donationen lagligt till en klinik.
Sociala myndigheter har en skyldighet att utreda vem som är pappan och de går rätt långt för att ta reda på det, den förmodade fadern kan hämtas av polis och tvingas lämna dna-prov.

Naturligtvis kan inte människor tillåtas bestämma över och avtala om sina egna affärer, självklart måste pappa staten tvinga sig på.

Så du tycker det är ett ”business agreement” att sätta ett barn till världen?
Det handlar inte om staten utan om barnets rätt att veta sitt ursprung. Hur tror du det känns för barnet när denne får veta att mamma och pappa gjort ett affärsavtal om barnet?
Om inte mamman medverkar till att faderskapet fastställs så får hon (barnet) heller inget underhåll via Försäkringskassan.

Mja, det är väl vad föräldrarna väljer att göra det till - det är verkligen inget staten eller någon annan utomstående behöver lägga sig i.

En affärsuppgörelse är ett bra sätt att sätta objektiva siffror på det man diskuterar, så det skulle vara ett bra förhållningssätt även när det gäller barnalstrande. Båda parter får tänka igenom situationen och kan lättare jämföra sina överväganden när det finns prislappar att referera till, em klar och tydlig diskussion helt enkelt.

Zima33 skrev:

RSD555 skrev:

Zima33 skrev:Man kan inte friskriva sig från faderskapstest om man inte gjort donationen lagligt till en klinik.
Sociala myndigheter har en skyldighet att utreda vem som är pappan och de går rätt långt för att ta reda på det, den förmodade fadern kan hämtas av polis och tvingas lämna dna-prov.

Man kan skriva ett avtal om hur donatorn ska kompenseras om donationen lyckas, om mamman blir gravid.

Barnet har fortfarande rätt att veta sitt ursprung och få underhåll under uppväxten. Se Föräldrabalken.

Den här tråden gäller donation och då är alternativen att gå via klinik eller att mamman, tillsammans med vän eller anhörig, adopterar barnet.

Grundförutsättningen är att pappan inte ska ta något ansvar. Frågan är inte om det är bra eller dåligt.

En sak är att donatorn inte har något ansvar, varken ekonmiskt el mentalt.

En annan sak är barnets rätt att få veta sitt ursprung. I en del fall har donatorbarn rätt att få veta faderns namn när de blivit myndiga. I andra fall är donatern helt anonym för all fraamtid. Men via släktforskning och DNA kan man ändå få reda på honom.