Då var utredningen klar och det blev en autismdiagnos. Min vårdgivare har implementerat ICD-11 så det som tidigare kallades asperger heter nu autism 1 som bekant (eller inte så bekant). Det återstår för dem att skriva ihop utlåtandet och jag kan välja mellan att det står "autism 1" eller "autism 1 (tidigare benämnt asperger)". Är det någon här som hamnat i denna dilemma (mars 2026)?.

Det är inte DSM-5 du tänker på när det gäller autism 1?

För enligt ICD-11 verkar HFA/AS ha den här benämningen.

6A02.0 Autismspektrumtillstånd utan intellektuell funktionsnedsättning och med lindrig eller ingen nedsättning av funktionellt språk

https://icd.who.int/browse/2026-01/mms/sv#120443468

Där har du länken till ICD-11.

Själv är jag diagnostiserad med Autism nivå 1 enligt DSM-5 och AS enligt ICD-10.

Autism nivå 1 är den mildaste formen enligt DSM-5 där det går från 1-3 där 3 är den svåraste formen.

Här har du ett dokument som beskriver dom olika nivåerna enligt DSM-5.

http://dok.slso.sll.se/Autismforum/Om%2 ... autism.pdf

Här har du länk till en sida från Region Stockholm där du har diagnosen enligt DSM-5, du kan även läsa om dom olika diagnoserna enligt ICD-10.

https://www.autismforum.se/om-autism/di ... or-autism/

Låter som du får samma diagnos oavsett så borde inte göra nån skillnad tänker jag.

Tack, just det, utredningen sker med DSM-5 och diagnosen ställs med ICD om jag förstår allt rätt. Jag är lite oroligt lagd och tänker att benämningen "autism 1" skulle kunna missuppfattas av t ex vårdpersonal i kontakten med dem. Samtidigt vill jag förstås ha relevant och korrekt hjälp nu när jag ska påbörja habiliteringen. Psykologen menar att de redan använder ICD-11 och då benämns asperger "autism 1". Det de kan göra är att formulera det "autism 1 (tidigare benämnt asperger)" och jag vet nu inte om jag ska anta detta erbjudande eller bara nöja mig med "autism 1)". Enligt henne är asperger och "autism 1" i praktiken samma sak Jag får helt enkelt ta detta en omgång till med min utredare. När ni etiketterar er själva, inför låt säga för vårdpersonal, säger ni då att ni har "autism 1" eller rätt och slätt "autism". Eller känns det bättre att säga att ni har asperger?

scaramabara skrev:När ni etiketterar er själva, inför låt säga för vårdpersonal, säger ni då att ni har "autism 1" eller rätt och slätt "autism". Eller känns det bättre att säga att ni har asperger?

Hej och välkommen hit!

Jag brukar säga att jag har autism (min diagnos är "autismspektrumstörning, ospecificerad"). Men bara om det är relevant, annars talar jag inte om att jag har den diagnosen.

Bemötandet har för mig varit lite blandat. Vissa har bra kunskap om autism, andra har ingen alls. Oftast räcker det inte att säga att man har autism för att få ett bra bemötande inom vård och omsorg, personer med autism har ju väldigt olika behov.

Jag brukar säga ungefär att jag har autism, och för mig innebär det att jag är väldigt känslig mot ljus, ljud, dofter och lätt beröring. Det innebär också att jag processar ny information långsamt och kan behöva tänka en stund innan jag svarar. Jag har lättare för att förstå specifika facktermer än mer vaga förenklingar.

Ett exempel på när det har fungerat bra:
För några veckor sen opererades jag. På uppvaket fick jag plötsligt panik pga alla ljud. När sköterskan kom springande (paniken gjorde att jag inte fick tillräckligt med syre så maskinen började pipa, vilket förstås gjorde mig ännu mer stressad) lyckades jag få fram nåt om att det var så mycket ljud. Då gick hon och hämtade hörselkåpor och direkt blev jag mycket lugnare.

Ett exempel på när det har fungerat dåligt:
En socialsekreterare skulle förklara för mig varför jag inte får ha hemtjänst längre. Hon pratade långsamt, som om jag hade varit ett litet barn, eller hade intellektuell funktions­nedsättning. För att förtydliga det hela tog hon fram ett tidigare beslut på sin laptop, men när hon skulle visa det vände hon sig inte till mig utan till min boendestödjare (som satt på andra sidan om socialsekreteraren)!

Berättar du för andra än vården om att du har autism? Jag fick en realitycheck igår då jag berättade för mina två kvarvarande kompisar som fortfarande orkar höra av sig och som jag gillar att träffa (och som jag tror tycker om mig men jag har alltid haft svårt att känna/veta sånt. Det ligger väl i diagnosens natur). Det blev en intressant och skitjobbig situation på samma gång. Jag hann knappt börja berätta förrän det kom respons i stil med "ja men så där känner jag också", "ja men jag gör också så där ibland,", "jag har inte heller så många kompisar", "alla har vi väl lite autism", "inte är du väl så ensam?", "det är ju bara att höra av sig". Så där rullade det på och jag tappade bort mig helt, till slut hade jag inte några argument kvar. Som vanligt lät jag mig köras över men som tur är så påverkade det mig inte speciellt mycket, jag känner fortfarande ett enormt hopp efter att ha fått diagnosen. Plötsligt känner jag mig fri att hitta på saker ensam utan att skämmas. Men hädanefter kommer jag inte ge mig in i en massa förklaringar om på vilket sätt jag är autistisk. Jag utgår från att min utredare gjort rätt bedömning efter tre månaders frågande. Om folk är det minsta intresserade får de lyssna på en podd om autism eller läsa någon kort artikel på nätet om vad det innebär. Jag insåg dock att min förmåga att sätta mig själv i relation till min diagnos var begränsad.

Det är precis det där tydliga, långsamma, lite patroniserande tilltalet som jag undrar ska komma och hur vårdens kompetens egentligen ser ut kring autism. Jag hoppas att personalen inom habiliteringen kommer att behandla mig som människa.

Min familj och mina vänner vet att jag har autism och adhd. Jag har inte jobbat sedan jag fick diagnoserna, vet inte om jag skulle ha berättat för kollegorna. Kanske vissa.

Jag tycker de har varit bra på habiliteringen, men det är antagligen lite olika beroende på var man bor.

Ibland kan det vara lättare säga asperger än autism också ifall den man talar med inte vet så mycket om autism. Folk tänker ofta på autism såsom det var för typ 20 år sedan, fast diagnoserna förändrats, därför kan det vara lättare säga asperger. Man kan också säga att det finns många olika sorters autism.
Men i vården ska de ha koll och i habiliteringen har de bra kunskaper. De kan hjälpa en med hur man kan berätta om diagnos för andra också om man vill.

Tack, jag har också hört gott om habiliteringen, hoppas det stämmer även där jag bor!