Nästan varje gång som jag vill göra nåt med någon och blir nekad får jag ibland känslan av att den andre inte vill vara kompis med mej längre. Ju bättre kompis desto värre blir det.
Såna jag är ytligt bekanta med spelar det ingen roll med men om det är nån av mina bästa så känns det riktigt dåligt.
Det blir en del jobbiga situationer när jag är på fest eller dylikt (alltid fullast för övrigt) och börjar böla å fråga om hon eller han hatar mej eller nåt.
Jag får alltid ett "klart vi är kompisar"-liknande svar å det räcker för att det ska gå över...
Det här är jävlit jobbigt med tanke på att jag EGENTLIGEN fattar att det inte är allvarligt
när någon har annat för sig än att umgås med mej, men jag kan ändå inte göra nåt åt hur jag känner...

Det här har blivit så att jag kan umgås skitmycket med en person flera dagar å ingen annan å sedan när jag "blir nobbad" så kommer den här känslan tillbaka.

Jag umgås inte mycket med folk heller, väldigt sällan. Är mest för mej själv...
Va kan det här berop dpå?

VeldigtRoligt skrev:Det blir en del jobbiga situationer när jag är på fest eller dylikt (alltid fullast för övrigt) och börjar böla å fråga om hon eller han hatar mej eller nåt.

Att bli packad och jobbig är ett bra sätt att skrämma bort folk. Bättre att fråga när du är nykter istället. Inte för att man alltid får ett vettigt svar då heller men då bidrar man inte själv till att göra sig mer olidlig än nödvändigt.

Jag får alltid ett "klart vi är kompisar"-liknande svar å det räcker för att det ska gå över...

Problemet med det är att så svarar folk alltid oavsett om de menar det eller inte. Det hör tyvärr till svenska sociala regler. Umgås mer med andra Aspergare så ökar chansen att du får ett rakt svar (även om inte alla aspergare heller alltid är så raka som påstås, jag har t ex svårt att vara brutal-ärlig). Ibland kanske man kan klämma ett mer uppriktigt svar ur andra, men det brukar vara svårt - och ännu svårare om man frågar när man är för full.

(Har ett liknande problem just nu där jag har blivit uppenbart dissad av en släkting, men när jag frågar om hon är sur eller om jag gjort något så näädå. Sånt gör mig helt konfys.)

Det här är jävlit jobbigt med tanke på att jag EGENTLIGEN fattar att det inte är allvarligt när någon har annat för sig än att umgås med mej, men jag kan ändå inte göra nåt åt hur jag känner...

Ja, ibland har det inte med en själv att göra ö h t. Då får man jobba på självförtroendet, och det kan ta lite tid.

Det här har blivit så att jag kan umgås skitmycket med en person flera dagar å ingen annan å sedan när jag "blir nobbad" så kommer den här känslan tillbaka.

Är du också en sån där allt-eller-inget-person? Jag föredrar också att umgås intensivt flera dagar i streck och sen inget alls. Andra kanske inte pallar det utan behöver lite mer lagom nivå på umgänget. Har du ADHD också?

Att bli packad och jobbig är ett bra sätt att skrämma bort folk. Bättre att fråga när du är nykter istället. Inte för att man alltid får ett vettigt svar då heller men då bidrar man inte själv till att göra sig mer olidlig än nödvändigt.

Jo det vet jag väl. Fast dom jag hänger med blir okckså väldigt fulla eller annat inblandat också ganska ofta. Och hon jag har märkt av det här problemet med mest ligger tyvärr alltför ofta tvåa i "promilletävlingen".

Problemet med det är att så svarar folk alltid oavsett om de menar det eller inte. Det hör tyvärr till svenska sociala regler. Umgås mer med andra Aspergare så ökar chansen att du får ett rakt svar (även om inte alla aspergare heller alltid är så raka som påstås, jag har t ex svårt att vara brutal-ärlig). Ibland kanske man kan klämma ett mer uppriktigt svar ur andra, men det brukar vara svårt - och ännu svårare om man frågar när man är för full.

Tja jag litar egentligen på att alla talar sanning. Finns liksom ingen anledning att ljuga tycker jag. Jag har ju misstänkt att folk ljugit för att slippa undan IBLAND men fan...
Den där nojan har jag kommit över iallafall. Lite iallafall

Jag vet inte exakt vad alla i min umgängeskrets har för "defekter" men jag vet att minst hälften har mer eller mindre allvarliga bokstavskombinationer.

Är du också en sån där allt-eller-inget-person? Jag föredrar också att umgås intensivt flera dagar i streck och sen inget alls. Andra kanske inte pallar det utan behöver lite mer lagom nivå på umgänget. Har du ADHD också?

Jag vet inte om allt-eller-inget-person. HAr inte tänkt på det... Får fundera å se över det så kanske, kanske inte. Tror inte jag har ADHD nej... Är bara diagnostiserad AS.

Moderator: Tog bort en överbliven tagg.

VeldigtRoligt skrev:Det blir en del jobbiga situationer när jag är på fest eller dylikt (alltid fullast för övrigt) och börjar böla å fråga om hon eller han hatar mej eller nåt.
Jag får alltid ett "klart vi är kompisar"-liknande svar å det räcker för att det ska gå över...

Om en aspackad person sitter och bölar på en fest ... Klart man säger att man är kompisar!
Bölande fyllon är en riktig partyförstörare. Om det händer ofta kan det vara så att folk helt enkelt inte orkar med dig.
Det är sällan någon idé att ta en allvarlig diskussion på en fyllefest.
Ta det när alla är nyktra, då har du chans att få ärliga svar.

VeldigtRoligt skrev:Det här har blivit så att jag kan umgås skitmycket med en person flera dagar å ingen annan å sedan när jag "blir nobbad" så kommer den här känslan tillbaka.

Många tycker att riktigt intensivt umgänge är jobbigt, bla jag. Jag kan få panik över att umgås blir för tätt, för nära. Får en "plåsterkänsla" och känner mig instängd.
Många vill ha det lite mer lagom.

Äh det där med böleriet låter som jag bara frågar det DÅ men jag kan råka göra det annars också när jag känner mej osäker

Ohhh jag käner så väl igen mig. Tex skickar man ett sms till någon och den inte svarar, tror jag att personen är arg på mig.
Likadant om man frågar en sak och personen inte vill, då tror jag genast att personen inte vill/ eller gillar mig.
Kan detta vara ett särdrag hos oss med as-diagnos?
Det har tagit mig 40 år att lära mig att ett nej inte alltid betyder att det alltid är nej