Min senaste flickvän misstänkte att jag har Asperger eftersom hon var helt tvärtemot mig. Jag står på kö för neuropsykiatrisk utredning i Göteborg sedan snart två år tillbaka. Oklart hur lång väntetiden är. 29 år. Här är en punktlista i semi-kronologisk ordning:

* I lågstadiet första gången jag träffade klassen stod vi i en ring där man fick peka på någon för att ge namn. Jag var den ende som hoppade upp och ned medans jag snurrade runt i cirkeln.
* Var mobbad genom hela uppväxten, eftersom jag tog åt mig av allting. Blev även slagen.
* Var bäst i klassen på allt. Gjorde klart alla matte- och svenskaböcker före alla andra. T.o.m. högstadiet satt jag gärna för mig själv och räknade i matteboken efter skolan. Konstant uttråkad.
* Lärde mig tyskaläxan 5 minuter innan lektionen började. Pratar svenska, polska, engelska och mer tyska på 3 års högstadiestudier än många vänner som läst det t.o.m. gymnasiet.
* Ogillar (fortfarande) ordspråk/ordstäv och oexakt språk. Särskilt engelska låneord när det finns likvärdiga uttryck på svenska ("chins", "dips" -- det heter räckhävning och barrsänkning!). Tycker däremot om ordvitsande humor.
* De jag hade som vän/nästan vän tyckte att jag var jobbig eftersom jag betedde mig "fel": var för nära när jag pratade, hade för hög röst, slogs (utan att mena det elakt).
* Klarade inte av att vara ute på en fotbollsplan på sommaren p g a det reflekterade ljuset. Fortsatte till 20-25-årsåldern. Fortfarande ljuskänslighet, dock mindre allvarlig.
* Pratade som barn med ett väldigt avancerat språk med mina jämnåriga som tyckte att jag var konstig. Föredrog vuxnas sällskap.
* Tråkade ut många genom att prata om vad jag tyckte var intressant, som tyvärr inte så många andra tyckte var intressant.
* Hade oerhört dålig fin(?)-motorik som barn och tappade ofta saker. Händer inte lika ofta nu.
* Pratar ofta för högt, utan att själv märka det. Tycker att ljud i min omgivning kan vara oerhört jobbiga, särskilt på morgonen. Skrikande barn skär i öronen. Reagerar ofta på småljud omkring mig och tror att det är någon som säger något till mig.
* Ser ofta orden jag säger framför mig.
* Starkt associativt minne: hör jag två eller tre ord som råkar finnas med i en låttext jag hört tidigare börjar jag nynna/sjunga på låten.
* Kan inte koncentrera mig när vissa saker inte ligger i ordning.
* Har svårt att fokusera på vad (nya) bekantskaper säger om jag tittar på dem. Då glömmer jag av vad de säger och lyssnar istället på tonläge, pauser och kroppsspråk.
* Kan inte föreställa mig hur det hade sett ut om jag skulle möblera om min lägenhet (eller valfri annan sak där jag skall måla en bild för mitt inre) före jag har gjort det.
* Senaste flickvännen var uppgiven på att jag var så känslokall över text, "kall, hård och torr". Hör samma sak på diskussionsforum (där jag har >25'000 inlägg och anses vara sakkunnig inom mina specialintresseområden), så sent som i början på veckan: "Sluta tolka saker så bokstavligt" (varpå jag svarade "skriv vad du menar istället"). Jag ser mig inte som hård och torr, utan saklig. För att undvika missförstånd, särskilt över text, krävs ett direkt och korrekt språk. Egentligen är naturliga språk otillräckliga.
* Fastnar i sidospår om detaljer när någon berättar en historia för mig, istället för att lyssna på sammanhanget. (Hur skall jag förstå sammanhanget om detaljerna inte stämmer? A -> B om inte A?)
* Lärde mig nyligen att "hur är det" inte skall besvaras med en längre uppsats.
* Har svårt att lägga nivån för nya bekantskaper och blir intim (i vad jag säger) väldigt snabbt. Har lärt mig att man inte gör som jag gjorde förut, men jag vet å andra sidan inte vad rätt uppstegringstakt är.
* Programmerar, har gjort det sedan före jag skaffade en dator och läste på väldigt mycket och kodade på papper. Har en helt annan passion för det än de jag pratar med på jobbet, som bara ser det som en passion.
* Har fått följande beskrivning på jobbet av arbetskompis: "Här kommer ett ämne genom luften som mikaelj inte känner till. *gestikulerar* När mikaelj får reda på det har han två lägen, av eller på, och antingen är ämnet det bästa som finns eller så är det helt värdelöst.". Har fått liknande beskrivning av (flick)vänner: av eller på.
* Har läst på mycket om förförelsescenen (The Game, m.fl.) vilket ledde till ett intresse av kroppsspråk/tal (NLP), som hjälpt mig att tolka människors kroppsspråk och vad de säger. Samt även innantill-lärt mig hur jag kan bete mig för att få sagt det jag vill.
* Har fortfarande svårt för att känna av vad folk menar, i det att jag har svårt att förstå ironi och har en tendens att tolka saker bokstavligt. Ex: "Det där såg tungt ut" från min kompis, efter avslutat set bänkpress, varpå min reaktion var (trots att jag kände att det gick jättelätt) "Ja, han kanske har rätt. Det var nog rätt tungt" och kände mig sämre. Det tog en stund för honom att förstå att jag tog det bokstavligt och så ändrade han på sig. Vips blev jag gladare igen.
* Tvångstankar som yngre, bättre nu. Fortfarande problem med dörren, annars inget som måste göras i en speciell ordning. Förut kunde det var att jag var tvungen att gå i trappor på ett särskilt sätt.
* Andras tankar/känslor är ointressanta/irrelevanta om de inte kan ge en förklaring som kan härledas hela vägen. (Kan leda till problem i relationer. Jag tycker att människor bör kunna förklara sitt agerande, annars är det inte OK att agera så.)
* Ogillar att göra saker "bara för att" om någon säger till mig. Motivera det, annars tänker jag inte utföra det.
* En farfar som samlar på precis allt. Pappa är oerhört envis, har aldrig fel och är något långsint, kan inte uttrycka känslor. Jag har oerhört svårt för att sätta ord på mina känslor och visar det hellre genom att vara fysisk.
* Ägnar mig en del åt träning (styrketräning, simning, ....) som jag ser som en sorts egenprogrammering och siffror/resultat att nå. Jag gillar siffror.
* Samlar på fakta: kan rabbla upp det mesta som finns att veta inom mina intresseområden, som gått från programmering, till kosthållning (specifik ketogen kost), människor/psykologi och därefter träning. Går fram och tillbaka vad som är mest intressant. Exempel: skrev en beskrivande text om styrketräning med inriktning vilket intervall man bör lägga upp sin träning för att optimera utvecklingen i rätt intensitetsområde (dvs >80%), bara för att se vad siffrorna handlade om. Utförandet är inte lika intressant. Kan samla på fakta om människor också, som vad de tycker om, att de haft vissa kläder/etc. på sig, men har svårare att komma ihåg något större sammanhang.
* Samlar på musikinstrument. blockflöjt, xaphoon, melodica, näsflöjt, keyboard, gitarr och kan spela på dem. När jag skaffade min gitarr spelade jag på den flera gånger om dagen i några månader för att lära mig mina favoritlåtar utantill. Är även bättre än nästan alla mina vänner på Guitar Hero och ITG2/DDR ("dansmatta"). (Förutom de som tävlar i det.)
* Tycker om att organisera och samla och sortera, även om jag egentligen inte har någon nytta av det. (En 2 m hög stapel ICA Maxi:s äggkartonger i köket...)
* Har ett stort fysiskt behov av närhet och mår dåligt om jag inte får det. Behöver vänner, men jag kan också ofta tycka att det är jobbigt att umgås med andra människor och tackar i perioder alltid nej till att göra saker. Särskilt okända människor som jag inte delar något gemensamt intresse med är det värsta jag vet. Det finns ju absolut ingenting att prata om! De vänner jag har (dock svårt att upprätthålla kontakten) tycker om mig och beskriver mig som "snäll, men konstig."
* Har vid flertal tillfällen av vänner blivit kallad "du är ju helt cp", på ett skämtsamt sätt. Många poängterar att jag är den konstigaste i deras bekantskapskrets.
* Känner ett tvång, som jag på senare tid lyckats dämpa, att berätta för de som är i närheten, om jag kommer på något som är intressant. Har lärt mig att de flesta inte är lika intresserade som mig.
* Samt ett gäng från "Du vet att du är en aspie"-listan, t ex journalister som ställer idiotiska frågor, måste finnas någon sorts logik, organisera i mönster, kallas rolig utan intention att vara det, min uppfattning av situationen är den enda rätta (tills någon kan argumentera emot/motbevisa mig), är alldeles för rak och direkt (varför måste man klä in allt i fluff?!), rundtur på museet och känner mig tvingad att rätta felaktiga detaljer.
* Fick på rdos.net/Aspie-quiz 162/200 aspiepoäng och 64/200 NT, trots att jag svarade väldigt konservativt.

...och en del saker till jag inte kommer på direkt.

Vad tror ni?

Jo, det kan nog luta åt ett visst håll... ja, och Välkommen till Forumet!

Känner igen mig i många delar av din beskrivning (t.ex. mycket träffsäkert det där om att vara intresserad av intressens teoretiska delar, men inte det praktiska). Välkommen!

mikaelj skrev:(En 2 m hög stapel ICA Maxi:s äggkartonger i köket...)

vadå ingen nytta? du skulle kunna använda dem för att ljudisolera sovrummet.

atoms skrev:Jo, det kan nog luta åt ett visst håll... ja, och Välkommen till Forumet!

Tackar! Vi får se åt vilket håll det lutar. En del säger att jag inte har några aspiedrag, men de där tre kanterna som skall karaktärisera A.S. passar dock in. Nåväl, får se vad utredning säger.

biologic skrev:Känner igen mig i många delar av din beskrivning (t.ex. mycket träffsäkert det där om att vara intresserad av intressens teoretiska delar, men inte det praktiska). Välkommen!

Eller hur!

LostInAForest skrev:

mikaelj skrev:(En 2 m hög stapel ICA Maxi:s äggkartonger i köket...)

vadå ingen nytta? du skulle kunna använda dem för att ljudisolera sovrummet.

Listigt! Det närmaste vore nog att isolera min del av kontoret på jobbet, eftersom mitt mekaniska tangentbord (tydligen) för en hel del oväsen. Förstår inte alls vad de menar...

Finns det några här som bor i Göteborgsområdet, förresten?