Sarah1 skrev:Jag har fått en diagnos inom autismspektrumet som jag till stora delar inte alls känner igen mig i. Jag har inte känt mig funktionsnedsatt på det sätt som beskrivs och det är enbart utomstående inom öppenpsykiatrin som har väckt misstankar om AST. Mina föräldrar har inte upplevt mig avvikande som liten och de svårigheter jag har har jag inte kopplat till AST.
Jag undrar nu var och hur man ansöker om en second opinion? (Jag bor i Stockholm) Vad jag förstår är det en utomstående person som granskar själva NP-utredningen? Det är alltså inte så att man gör om hela utredningen på nytt?
Eftersom du själv inte anser dig vara funktionsnedsatt så kan du t.ex. uppmärksamma din psykolog på detta kriterie i diagnosen: "D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden."
Du kan ju tala om att du själv inte anser dig vara funktionsnedsatt inom dessa områden. Det är nog bra att göra dig väl bekant med diagnosen och dess kriterier så att du kan diskutera med din psykolog om vilka du uppfyller/inte uppfyller och varför. Här finns kriterierna för diagnosen autism (ifall det ex är diagnosen högfungerande autism du fått):
http://habilitering.se/autismforum/om-d ... ier-autismIfall du inte vill ha en diagnos så kan du även hänvisa till grundläggande etiska principer som vården bör följa - ex: självbestämmande, integritet, respekt för individen och autonomi. Förutom att göra sig bekant med etiska principer så kan det vara bra att ha kunskap om hälso och sjukvårdslagen (
https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-La ... -1982-763/) - för att ha bättre chans att skydda sina egna rättigheter.
Ifall du inte vill ha en diagnos så ska du naturligtvis inte ha någon.
Kanske du bör tänka igenom olika fördelar och nackdelar som en diagnos kan innebära för just dig?