Hej

Ny på AS och undrar om någon kanske peka i rätt riktning om vad man gör nu?

Vet att denna fråga har säkert ställt flera ggr om men trådarna jag har hittat är gamla så jag tror att jag vågar mig på att ställa frågan igen.

Vi utgår från
gora-om-utredning-ingen-as-diagnos-men-tror-jag-har-as-t26682.html

Och jag skulle verkligen behöva något råd hur jag ska lösa följande, jag har gjort en NPF utredning för utreda om jag har någon diagnos hos sk NPF specialist i Stockholm där de konstaterade att jag inte har någon som helst NPF diagnos (jag föll på att jag är inte är tillräckligt likgiltig ((har man AS är man det), har humor (ja jag har humor kan ibland förstå ironiska skämt, man det gör man inte om man har AS) enligt psykologen). Enligt dessa utredare löser man mina problem med KBT.

Ändå kvarstår mina problem som är t ex att jag har stort intresse för hur saker och ting fungerar och samverkar framförallt inom naturvetenskap och teknik och så fort jag ska jobba med något som jag är intresserad av så har jag extremt bra tålamod för specialområdena. Förutom det så älskar jag informationsinsamling, hur kul som helst fast inte för min omgivning (besserwisser blir jag kallad rätt ofta). Grabben älskar det för han får en privat guide på museet eller slottet som kan förklara allt i minsta detalj. Tyvärr har jag ibland omedvetet rättat guiderna på museer när det har varit uppenbara faktafel...

Jag har stora problem med att det sociala samspelet med människor, där jag har gett upp allt hopp om någonsin förstå hur jag ska kunna prata med det motsatta könet eller andra människor. Ofrivillig social isolering om du vill kalla det, sitter hellre inne och spelar spel, tränar löpning eller styrketräning och klättring ensam), blir väldigt ofta kallad kuf eller underlig. Med det menar jag att jag har svårigheter att förstå hur andra tänker och att leva sig in i andra människors situation. Jag får någon form av begränsad förmåga till ömsesidig dialog, vilket kan beskrivas som att jag har svårigheter att förstå det outtalade och att läsa mellan raderna vilket i sin tur leder konkret tänkande, jag uppfattar saker bokstavligt, vilket i sin tur ställer till med missuppfattningar i kommunikationen mellan människor. Jag brukar ibland kalla det för att min tunga och hjärna är inte är sammankopplade. Och att jag är ärlig (för ärlig ibland enligt min omgivning). Hur ofta har man inte sagt vad man tycker rätt ut och sen inte förstått varför folk blir arga, ledsna eller som vägrar prata med en efteråt?

Jag har ett ganska omfattande starkt logiskt tänkande där försöker se mönster och lösningar. I mitt jobb som IT tekniker har jag märkt att problemlösning är riktigt kul vilket gör att jag glömmer tid och rum inklusive lunchen. Jag är tyvärr för målmedveten och envis vilket sätter mig i ett antal knipor per dag.
Detta påverkar mitt arbete i allra högsta grad.

Jag har svårigheter med planering och organisering av tillvaron, hur jag än försöker blir det mesta fel. Jag glömmer saker och gör oftast saker och ting i fel ordning.

Hur jag än påtalar detta så får jag stämpeln mytoman från vården och att jag har bara inbillat mig allt. Nu har t o m myndigheterna reagerat på att inget händer och göra om utredningen som kostar idag 30.000 kr som jag måste bekosta själv och det finns inte på kartan och utsätta sig för den "tortyren" som NPF utredningen var igen känns inte så kul. Ursäkta det långa inlägget, men någon som kanske har något tips?

TheObserver skrev:Hur jag än påtalar detta så får jag stämpeln mytoman från vården och att jag har bara inbillat mig allt. Nu har t o m myndigheterna reagerat på att inget händer och göra om utredningen som kostar idag 30.000 kr som jag måste bekosta själv och det finns inte på kartan och utsätta sig för den "tortyren" som NPF utredningen var igen känns inte så kul. Ursäkta det långa inlägget, men någon som kanske har något tips?

Varför var det tortyr? jag tyckte den var bra på det sätt att äntligen har jag "hittat hem" kände mig snarare trygg, visst jag grät väl några gånger under utredningens gång, när jag berättade om allt man varit med om i sitt patetiska skit liv, men var snarare befriande. Men tror dom att en ny utredning kan få ett annat resultat, så finns det väl ingen utväg. Går det prova hos något annat ställe, t ex om du är ansluten hos en företagshälsovård? Eller om du har någon försäkring. "Förenade Liv" har bland annat en stödgrupp man kan få rådgivning hos om man är ansluten där...

antonius skrev:

TheObserver skrev:Hur jag än påtalar detta så får jag stämpeln mytoman från vården och att jag har bara inbillat mig allt. Nu har t o m myndigheterna reagerat på att inget händer och göra om utredningen som kostar idag 30.000 kr som jag måste bekosta själv och det finns inte på kartan och utsätta sig för den "tortyren" som NPF utredningen var igen känns inte så kul. Ursäkta det långa inlägget, men någon som kanske har något tips?

Varför var det tortyr? jag tyckte den var bra på det sätt att äntligen har jag "hittat hem" kände mig snarare trygg, visst jag grät väl några gånger under utredningens gång, när jag berättade om allt man varit med om i sitt patetiska skit liv, men var snarare befriande. Men tror dom att en ny utredning kan få ett annat resultat, så finns det väl ingen utväg. Går det prova hos något annat ställe, t ex om du är ansluten hos en företagshälsovård? Eller om du har någon försäkring. "Förenade Liv" har bland annat en stödgrupp man kan få rådgivning hos om man är ansluten där...

Well, 4h timmars utfrågning utan paus i 4 dagar. Där det ifrågasättes allt du sa, du var tvungen att svara ja eller nej inget annat och absolut inga skämt. Varje sak du sa var du tvungen att ange minst 5 olika förklaringar på varför du kände så annars avskrevs det. Ej trovärdigt som hon sa.

Förhoppningsvis behöver man inte utredas (förhöras) fyra timmar i sträck vid varje utredning. Vid en ev ny utredning kan du fråga i för väg hur den går till och säga att du t ex inte orkar länge än två timmar i sträck utan paus. Utredningen går kanske fortare då men det passar inte dig. (Jag har inget minne av att min utredning gick till så.)

Jag tycker du måste ha rätt till en "second opinion").

Se även denna tråd: underutvecklad-utredningsmetodik-t42357.html

Vafan var det "Stasi" som utredde dig, det där kan inte ens vara tillåtet, jag hade gått därifrån och sagt jag är för psykiskt dåligt skick för Gestapoförhör, du borde anmält dem för att de hotar t ex...

Låter väldigt likt mig, dock ställer dom ju inte asperger diagnoser längre utan kallar det för högfunktionell autism eller atypisk autism, det senare är det jag fått på papper då jag fick diagnosen typ ett år sen.
Är dock likgiltig till det mesta men det andra passar in. Klart man kan förstå sarkasm eller ironi även om man har en diagnos där ett symptom är att man inte gör det, alla är ju olika. Men ja... om det är värt att bekosta 30 000kr själv för en ny utredning vet jag inte. Du kan ju gå resten av livet eller tills du vill testa göra om det igen och säga att du tror att du har en autismspektrum störning som förklaring till saker där du brister eller är lite speciell.

Tycker det är konstigt dock att du behövde ha fler anledningar för att känna en sak, jag vet t.ex. inte ens varför jag inte vill ta ögonkontakt som är längre än ett par sekunder men så är det. Eller varför jag stammat i min uppväxt när man inte får välja orden själv (typ läsa högt framför klassen).

Reagerar bara lite på att du nämner isolering som att du tycker det är dåligt, själv vill jag vara ensam mycket och tror många andra väljer mycket av sin ensamhet. Att man antingen har väldigt få vänner eller inte har några bra vänner även om man inte är ensam. Det kan ju vara annorlunda här också men jag tror mycket som leder till en autism diagnos är att man inte önskar så mycket social kontakt som anses normalt.

Oj, jag har aldrig varit på någon hemsk utfrågning. Den ingick inte i min undersökning. Jag tror att vissa testpsykologer bara dömer vissa på förhand och sedan använder de allt för att bevisa vad de först trodde.

Var bor du och är du biologisk tjej eller kille?
Jag gjorde en NP-utredning och fick diagnosen ADHD, och efter att jag började medicineras med concerta var det som att jag äntligen kunde förstå mig själv lite bättre, och även min problematik. Jag läste på internet under flera veckor, och kom då fram till att jag måste ha AS också. Det kändes väldigt uppenbart.
Jag bor i Stockholm, och fick en "second opinion"-utredning efter en kortare bedömning hos en psykolog på öppenpsyk. Det tog ca. 2 månader innan första kallelsen kom från neuropsyk.
Man har rätt till en "second opinion", men det varierar mellan landsting hur länge man får vänta.

Anledningen till varför jag frågade om ditt biologiska kön är att de ofta "missar" tjejer då de ibland har mer utvecklad mimik, och ibland kan verka mer sociala än män.
Jag är biologisk kvinna och mina läkares och psykologers största problem var att jag "gestikulerade för mycket, och var "för" begåvad".
Jag är 28 år gammal och har lärt mig att allt blir lättare om man härmar andra, därför gör jag det ibland när jag inte orkar synas och märkas så mycket. Jag har mycket höga intelligenser (förutom EQ), men förstår inte känslor så bra, dock beteenden.
Men till slut, efter många tester kom de fram till att jag hade Asperger, eller autismspektrumstörning som det nu kallas.
Och du kan alltid be att få pauser i samband med utredningstillfällena!

kiddie skrev:Oj, jag har aldrig varit på någon hemsk utfrågning. Den ingick inte i min undersökning. Jag tror att vissa testpsykologer bara dömer vissa på förhand och sedan använder de allt för att bevisa vad de först trodde.

Teamen som utreder verkar ha så olika sätt att komma fram till sina resultat, en del utredningar är kanske mer uppenbar om objektet ifråga är så iögonfallande aspig att det inte råder någon tvekan om utgången...

Sådär då fick man domen...Lös problem i inlägget eller få sparken, vilken fin julklapp Just det, tack för svaren och reflektionerna allihopa.

TheObserver skrev:Sådär då fick man domen...Lös problem i inlägget eller få sparken, vilken fin julklapp Just det, tack för svaren och reflektionerna allihopa.

Men exakt vad var det dom sa, det låter ju hur elakt som helst, får man verkligen betes sig så där?

TheObserver skrev:Varje sak du sa var du tvungen att ange minst 5 olika förklaringar på varför du kände så annars avskrevs det. Ej trovärdigt som hon sa.

Vad var det för muppställe? Så slipper fler göra sig illa på samma ställe.

Ja, det låter verkligen inte klokt. Eller seriöst. Betala massa pengar för att bli psykiskt misshandlad, liksom...

De kanske hade diagnostiserat för många på sista tiden så de slumpmässigt valde de att säga nej till.

Jag har diagnos trots att jag skojar, ler, interagerar, inte är likgiltig osv. Det var ju på något vis GREJEN med utredningen, att de INTE skulle sitta och gissa som de på psyk gör när de diagnostiserar, att de skulle kunna se bakom masken med diverse tester. Eftersom de vet att man genom livet försökt anpassa sig och spela normal.

Ska samma gissningslek fortsätta så att de bara flummigt ska känna av en, då kan de likagärna skita i att utreda.