Tror att det är dumt att fly från sina problem eller bara från de jobbigheter alla har i sina liv. Då får man ju ingen övning att handskas med livsproblem. Vi har alltid haft metoder för att göra svåra situationer uthärdliga, det kan man ju inte kasta bort med en gladhurtighet.

Säg att någon dör, då kanske man går på begravning. Där är ovanligt att folk är glada minsann! Det är meningen att man ska få känna sorgen fullt ut. Jag har varit med om situationer bara en kort tid efter dödsfallet då en vän sagt till den anhöriga till den döda, att tänk på det positiva, på allt han tillfört medan han levde. Då undrar man hur de undviker att få en smocka.

Sedan finns det folk som är så negativa att man blir tokiga på dem. Ingen uppskattar dem, ingen hjälper dem osv. Så frågar man om man ska hjälpa till och då säger de att man inte ska det för det är ingen idé. Man säger att deras kaka var god och de säger att det var den nog inte alls! Och sedan upprepar ingen uppskattar något jag gör, ingen hjälper mig någonsin...

Sedan då jag kan se positivt i vissa specifika ångestskapande situationer, ja då uppskattar jag det. Och kanske kan få för mig att tänka så igen. Om vårdgivare insinuerar att man kommer och stör, å försöker jag tänka på människor som tar skitstor plats och inte skäms för det. Får de, får jag. Eller om någon hantverkare ska komma och inte kan säga mer än vecka 13, då behöver jag faktiskt inte sitta och vänta på dem dagarna i ända hela den veckan. Säger jag att jag inte är hemma hela tiden får de tåla det. Men det handlar mer om att skaffa en mer positiv attityd till några problemområden man har där mönstret är detsamma.

Jag har tyvärr ingen källa längre, men det är tydligen farligt att försöka tänka positivt när man är deprimerad. Det beror på att man kan lyckas intala sig att alla saker går bra, och då har de ingen mental förberedelse alls om något blir fel.

Sedan tycker jag inte man ska tala om omöjliga drömmar om man är svårt psykiskt sjuk heller t ex. Minns att jag gick i miljöterapi och jag var deprimerad. Viss tid avsattes till gruppterapi och vi skulle göra en övning om vad vi skulle göra om vi vaknade nästa dag och alla psykiska problem var borta. Alla vägrade göra uppgiften! En sa att hn skulle bli mer deprimerad då eftersom hon skulle påminnas om allt hon missar nu. Jag sa att jag vägrar för ingen blir frisk över natten. Då sa sköterskan att det kan du visst bli. Man kan vakna upp en dag utan problem alls!

Jamen vad bra. Fast jag skulle ju aldrig få uppleva detta eftersom jag inte trodde på det enligt henne...

plåtmonster skrev:

Mats skrev:Funkar inte om man är mobbad eller utfryst. Man kan acceptera sig själv hur mycket som helst, men om ens omgivning inte gör det mår man skit i alla fall.

Man kan isolera sig och vara nöjd med sin eget sällskap tills man hittar en väg till bättre sällskap?

Det här förstår jag inte logiken i.

Om man är nöjd med att vara isolerad och bara ha sig själv som sällskap har man väl ingen anledning att önska sig något bättre sällskap? Enda anledningen till att önska sig bättre sällskap är väl att man inte är nöjd med sitt nuvarande?

Mats skrev:

Parvlon skrev:

Mats skrev:Det tror inte jag heller. Och jag tror inte heller det är meningen att jag ska leta upp Gud.

Du verkar ju inte vilja så då kanske Gud tycker det är onödigt. Jag påstår inte att jag vet, bara gissar.

OK, vi säger så. Lite trist bara att en massa självutnämnda ombud för Gud inte verkar tycka det är onödigt att leta upp mig.

Du är redan upphittad! Namnet Mats betyder "Guds gåva".

Av motsträviga människor kan man lära sig mycket. Man provar t.ex att gå åt andra hållet.

Nog om det.

/notwoodstock

notwoodstock skrev:Du är redan upphittad! Namnet Mats betyder "Guds gåva".

Gud har hittat mig men har ingenting att säga till mig?

Bättre att vara själv än med dåligt sällskap? och ännu bättre med bra sällskap? man kan ofta inte få allt i ett steg.

Kan vi vänta med diskussionen om Gud till denne behagar visa sig?

Har sett olika extremer av att unvika ensamhet/dåliga personer. En umgicks med vemsom bara för att slippa vara ensam. Det slutade med monetärt uttnyttjande och liknande hemskheter. Sedan var det en som inte ville träffa någon för alla var dömda i förväg.

Alla har vi olika svagheter, min är att jag är naiv och tror att jag ska bli juste behandlad om jag är en bra kompis. Eftersom jag fattat att det inte funkar så utan man får passa sig, försöker jag påtvingat att skydda mig själv mer emotionellt men då får man inte glömma bort....

Ska man hitta bra kompisar kommer man förmodligen hitta dåliga med, förmodligen fler dåliga om man tar med dem som man inte passar med och sedan de som inte är snälla inne i. Man får skaffa en plan hur man är fysiskt trygg och sedan blir man emotionellt sårad då får man gå vidare. Man får analysera nitarna man går på och se om man kan bli duktigare människokännare, annars är det trial and error som gäller. Viktigast att inte göra som den jag känner gjorde, stanna med de kompisar som bevisligen inte var bra.

Förr eller senare kommer nog kompisarna. Utan att man gör avkall på det viktigaste inom en själv.

Jag vet själv att jag är en sådan som inte dömer och även de som jag inte orkar umgås med hela tiden har min respekt och folk får ha egenheter. Det finns flera som jag därute.

slackern skrev:

KrigarSjäl skrev:

slackern skrev:
Fast det är nog bra med någorlunda positivt tänkande. För annars är risken stor att man blir en bitter och sur gubbe.

Grumpy old man is not an insult, it's an honorary title.

Bitter gubbe kan väll knappast vara ett positivt värdeladdat ord?

Det beror på vem du frågar.
Jag tycker sur gubbe är en värdigare existens än naiv klämkäck hjärntvättad.

Klacksparksattityd till Herren Gud; han kan vara "uppsökande":

"Vengeance is mine, sayeth the Lord"

Jag är ingen helvetspredikant själv, sorry om jag slant nu. (Jag har nog ändå blivit lite kvaddad i Bibelordsspridandet...)

/notwoodstock

notwoodstock skrev:Klacksparksattityd till Herren Gud; han kan vara "uppsökande":

Kan han inte det? I så fall är han inte allsmäktig.

Den där guden verkar iallafall inte bry sig särskilt mycket om krig och folkmord...

Mats skrev:

notwoodstock skrev:Klacksparksattityd till Herren Gud; han kan vara "uppsökande":

Kan han inte det? I så fall är han inte allsmäktig.

??

Gott Nytt År!

(Läste härom dagen "a good man from his ... bringest forth ...".)

/notwoodstock

Meppe skrev:Den där guden verkar iallafall inte bry sig särskilt mycket om krig och folkmord...

Jesus grät för människorna...

Men det är Nya Testamentet, kontrastrikt mot OT på lurigt sätt.

/notwoodstock

notwoodstock skrev:

Mats skrev:

notwoodstock skrev:Klacksparksattityd till Herren Gud; han kan vara "uppsökande":

Kan han inte det? I så fall är han inte allsmäktig.

??

Gott Nytt År!

(Läste härom dagen "a good man from his ... bringest forth ...".)

/notwoodstock

??

Men Gott Nytt År önskar jag också!

notwoodstock skrev:

Meppe skrev:Den där guden verkar iallafall inte bry sig särskilt mycket om krig och folkmord...

Jesus grät för människorna...

Men det är Nya Testamentet, kontrastrikt mot OT på lurigt sätt.

/notwoodstock

Och det gjorde ju en enorm skillnad

Jag råkade bl.a se t.ex Jeremia 34 någongång - vågar inte kolla nu. Gott Nytt År låter bättre!

/notwoodstock

Det är klart att positivt tänkande funkar. Det är vetenskapligt bevisat, kallas placebo i medicinska sammanhang.

Men ingen har väl påstått att man ska tänka positivt istf att gå till doktorn om man har fysiska smärtor.

Såg just ikväll ett program om tur och otur (Darren Brown: The experiments).

Ett experiment med bl a folk som såg sig själv som otursförföljda el hade tur. Som slaktaren Wayne. Han hade minsann bara otur medan hans bror hade tur, denne hade nämligen vunnit på lotto två gånger. Wayne däremot hade fått handen krossad när han skulle fånga in ett får m fl oturshändelser.

TV-teamet försökte ge Wayne tur. De såg till att han fick en (falsk) skraplott som gav en platt-TV i vinst. Wayne skrapade aldrig lotten, han "visste" ju att han alltid hade otur. De ordnade en marknadsundersökning där de frågade om styckningsdelar. Den som svarade rätt fick 20 pund. Wayne skulle förstås ha svarat rätt. Men när de hejdade honom sa han att inte hade tid just nu, men skulle återkomma om 5 min, men inte återkom han. De lade ut en 50-pundsedel på marken där han skulle gå. Han såg den inte. Till slut skrev de en jättestor skylt på en lastbil där det stod "Wayne, ring ..." De körde lastbilen där han fanns. Senare visade de vad de smygfilmat för att föra fram att den som ser sig som otursförföljd helt enkelt inte ser och utnyttjar de möjligheter osm livet ger.

Ett annat exempel. En pubägare ansåg sig ha tur, en annan inte. Den positiva hette Sue, den negative Damon. Teamet fixade fram en bil med punktering. Damon kunde inte/hade inte tid att hjälpa. Sue kunde inte heller hjälpa men gjorde sig besväret att hämta en man som kunde. Till tack skulle bilföraren, som var en ståuppare vid namn Jason, uppträda gratis på hennes pub. Han skrev om det på Facebook. Puben blev proppfull och Sue sålde förstås jättemycket öl.

Teamet hittade på att en hundstaty var en turhund. Så många gick dit och klappade stenhunden. En som trodde på det var leksandshandlaren Mike. Han berättade att han haft tur. Han hade hoppats att hans fru som var sjuk skulle blir frisk och kunna åka bort på semester. Och det blev så. Han hade fått en räkning på 384 pund och hade inte de pengarna. Men så sålde han för 400 pund den veckan, mer än han någonsin gjort förr. Hade han fått mera tur el var han bara öppen för att se det positiva?

Det visade sig t o m att de som trodde på hunden vann mer än de brukade göra. För att de spelade mer och/el för att de koncentrerade sig mer?

Det är förstås lika orealistiskt att alltid tänka negativt som att alltid tänka positivt. Vad som gäller är att tänka realistiskt, inte att se allt i rosenrött el i sotsvart.

Har skrivit om det tidigare här: felaktiga-farliga-tankefallor-t17413.html

Alien skrev:Såg just ikväll ett program om tur och otur (Darren Brown: The experiments).

Verkar vara det här programmet:

Tyvärr utan svensk text.

Ja, det var det programmet. Men det går i repris den 3/1 kl 19 i femman.

Bra tråd. Depressioner är förödande. Man glömmer inte hur det var - men ok, det gör man ju visserligen; ni kan inte ana hur man mår.

/notwoodstock

Alien skrev:Men ingen har väl påstått att man ska tänka positivt istf att gå till doktorn om man har fysiska smärtor.

Det kanske inte är så jättevanligt att man får höra att man ska tänka positivt när det gäller fysisk smärta, men det är desto vanligare när det gäller psykisk smärta. Så man kan ju undra varför det anses "finare" att försöka hitta orsakerna och rätta till dem när det gäller fysiska problem än när det gäller psykiska.

Alien skrev:Såg just ikväll ett program om tur och otur (Darren Brown: The experiments).

Nu har jag också sett programmet. En massa anekdotisk bevisföring... Och jag är i stort sett helt övertygad om att tärningskastet i slutet av programmet var riggat. Derren Brown är illusionist och kan säkert fixa så att resultatet av ett tärningskast blir det önskade.

Själv anser jag mig varken ha tur eller otur. Mitt stora misslyckande i livet beror i stället på att jag inte räcker till, att jag inte duger.

Det är ju i och för sig en intressant tanke att det skulle bero på missade chanser. Men jag tror inte det. Jag tycker att jag har försökt ta chanser när jag har inbillat mig att de har funnits men det har alltid gått åt helvete.

Mats skrev:Och jag är i stort sett helt övertygad om att tärningskastet i slutet av programmet var riggat. Derren Brown är illusionist och kan säkert fixa så att resultatet av ett tärningskast blir det önskade.

Tittade lite i slutet och nog går det att rigga, det finns tillräckligt med distraktioner för att kunna byta till en tärning som ger en fyra, kanske med magnetisk påverkan. Dock finns det ganska garanterat människor som kan utnyttja chanser som ges i livet och kallas därför turliga, andra tar inte de chanserna och har otur.

Miche skrev:Dock finns det ganska garanterat människor som kan utnyttja chanser som ges i livet och kallas därför turliga, andra tar inte de chanserna och har otur.

Ja säkert är det så och ser man på mig så visst har jag haft "tur" i många avseenden (eller tagit chanser när de har dykt upp). Har en bra lägenhet i en Stockholmsförort. Har mer pengar än jag behöver. Har bil och körkort och en häftig dator...

Men på en punkt har jag misslyckats totalt och jag tror inte det handlar om missade chanser i just mitt fall. Och inte otur heller.

Mats skrev:Men på en punkt har jag misslyckats totalt och jag tror inte det handlar om missade chanser i just mitt fall. Och inte otur heller.

Hur kan du tro det?