kiddie skrev:Påminner om en sjuk situation på miljöterapin. Det var jättesoligt och ganska varmt och jag hade uppgiften att gå och handla mat med en av sköterskorna. Hon kör med ÅÅÅÅ vad skönt med fint väder visst tycker du det med? fast hon vet att jag inte tål värme och t o m min fysiska sjukdom kan triggas av för mycket solljus. Jag säger att jag faktiskt inte mår bra när det är så gassigt. Då säger hon SÅÅÅ negativ du är! Då säger jag för att bevisa att jag gillar något, att jag inte är negativ, att jag gillar regn. Gillar regn? säger hon då och idiotförklarar mig med blicken. Och tillägger: SÅÅÅÅ negativt!

Du skulle sagt att du älskar att dissa sköterskor

@Krigis, Fanns det ingen tanke-påminnare att "vad får jag ut av detta?".

Jag beskriver bara en period av mitt liv.
Det är länge sen nu men det förklarar varför jag skriver som jag skriver om socionomer. Och jag orkar bara skriva korta rader om mitt liv.

kiddie skrev:

Miche skrev:Vädret som är nu (dvs regn) piggar upp mig!

Påminner om en sjuk situation på miljöterapin. Det var jättesoligt och ganska varmt och jag hade uppgiften att gå och handla mat med en av sköterskorna. Hon kör med ÅÅÅÅ vad skönt med fint väder visst tycker du det med? fast hon vet att jag inte tål värme och t o m min fysiska sjukdom kan triggas av för mycket solljus. Jag säger att jag faktiskt inte mår bra när det är så gassigt. Då säger hon SÅÅÅ negativ du är! Då säger jag för att bevisa att jag gillar något, att jag inte är negativ, att jag gillar regn. Gillar regn? säger hon då och idiotförklarar mig med blicken. Och tillägger: SÅÅÅÅ negativt!

Ibland KAN man inte vinna....

-Fullständigt sanslöst!

Den människan måtte sova med Mia Törnbloms samlade under huvudkudden...att vara så inskränkt att man tror att alla tycker om samma slags väder...eller så flummigt lagd att man tror att väderprat egentligen skall tolkas som att man pratar känslor...jag vet inte vilket som är värst.

Sen är det otroligt klyschigt att säga att man blir glad av solsken och värme, att solsken automatiskt är nåt bra, positivt och uppbyggligt.
Det kan lika gärna vara precis tvärtom.
Men vederbörande måste ha blivit hjärntvättad av resebyråernas res-till-värmen-kampanjer som alla andra okritiska semestersvenskar.

Det läskigaste var att man inte fick sluta terapin. Började man var man tvungen att fortsätta. Det var flera gånger i veckan. Det sas rakt ut att den var till för att göra oss normala. Så vi fick bara göra saker som ansågs normala. Och eftersom det var äldre kvinnor som höll i det blev det deras normalvärld. Man fick inhandla och vattna krukväxter, äta "normal" mat (vi åt 4 gånger på 6-7 timmar! inkl fika), gå på stan och titta på kläder, inhandla och läsa en tanttidning (men det rekommenderades att man bläddrade för läste man kunde man få dåliga tankar av att tänka för mycket) och sedan städade vi fast det inte behövdes.

Jag var tvungen att fira jul fast det var emot min tro just då. För vi skulle lära oss bli svenssons.

När jag tänker tillbaka på det vr det jättekonstigt. Och det är inte sådär superlänge sedan heller utan kanske 2001 eller så. Tanterna är förhoppningsvis döa nu.

Alltså det där är ju fan galet kiddie, det här låter ju som 1800-tals tvångsvård, någon respekt får man faktiskt ändå ha för människor som tänker annorlunda...

Tyvärr var det jag själv som sökte mig till den terapin för från utsidan verkade den bra. Sedan så fanns det inget straff eller kvarhållning för om man avbröt men de var väldigt strikta med att de skulle bli väldigt arga och det fanns underförstådda hot att man skulle ha svårt att någonsin få annan terapi i framtiden om man slutade i förtid.

@kiddie, Vad var det för stollar som höll i detta?

Landstingets psykiatri.

Sjukt, riktigt jävla sjukt...

Miljöterapi verkar närmast en sekt... en sekt som ska göra alla till tanter... usch...

kiddie skrev:Och eftersom det var äldre kvinnor som höll i det blev det deras normalvärld. Man fick inhandla och vattna krukväxter, äta "normal" mat (vi åt 4 gånger på 6-7 timmar! inkl fika), gå på stan och titta på kläder, inhandla och läsa en tanttidning (men det rekommenderades att man bläddrade för läste man kunde man få dåliga tankar av att tänka för mycket) och sedan städade vi fast det inte behövdes.

Jag dör alltså

LILITH_ skrev:Neuroplasticitet, någon?

Kan vi inte bara skeda lite...

kiddie skrev:Det läskigaste var att man inte fick sluta terapin. Började man var man tvungen att fortsätta. Det var flera gånger i veckan. Det sas rakt ut att den var till för att göra oss normala. Så vi fick bara göra saker som ansågs normala. Och eftersom det var äldre kvinnor som höll i det blev det deras normalvärld. Man fick inhandla och vattna krukväxter, äta "normal" mat (vi åt 4 gånger på 6-7 timmar! inkl fika), gå på stan och titta på kläder, inhandla och läsa en tanttidning (men det rekommenderades att man bläddrade för läste man kunde man få dåliga tankar av att tänka för mycket) och sedan städade vi fast det inte behövdes.

Jag var tvungen att fira jul fast det var emot min tro just då. För vi skulle lära oss bli svenssons.

När jag tänker tillbaka på det vr det jättekonstigt. Och det är inte sådär superlänge sedan heller utan kanske 2001 eller så. Tanterna är förhoppningsvis döa nu.

Fullkomligt absurt!!
Man vet inte om man ska skratta eller gråta.
Det är rena Monty Python i absurditetsnivå.

Satt du inlåst nånstans, på behandlingshem eller så?

Blir nyfiken på vilket landsting det var. Man borde driva med dom.

Idag ska vi lära oss rota sticklingar från ampelliljor. Kan ni känna det? Glädjen som strömmar?

Jag vill slå ett slag för den här typen av grupper i allmänhet.

Jag kom igång och jobbade igen efter 5 års sjukskrivning, efter att ha haft tre dagar i veckan med en aktivitetsgrupp, som gjorde utflykter, var i köket och t.ex hade läderarbete.

Jag tror att socialt skyddsnät är en viktig komponent i att orka igång igen efter en krasch.

/notwoodstock

cc33314 skrev:Det handlar om att vara positiv, kärleksfull, våga vara och lita på den du är, det handlar om att hitta sig själv, köra sitt race, får du motgångar så lär dig av dem, kämpa vidare, alla har något positivt, någon bra egenskap, använd den och kör på, ni har alla någon styrka, använd styrkan!

Det går att trots asperger och ångest och motgångar leva ett lyckligt liv det handlar bara om inställning och att kämpa mot oddsen, jag lyckades, det kan ni också!

Ha en trevlig dag!

Jag kommer säkert få en del "fiender" nu, jag vet inte ens vem Mia är. Men jag har alltid haft detta tänket i mitt vuxna liv. Det var ett mord utanför mitt hem när jag var barn, som fick mig att börja tänka positivt. Jag mins hur hans vänner beskrev honom, som en väldigt snäll kille, en sådan som skulle ha vänner på sin begravning, som sörjde honom. Jag anammade detta med moral, positivt tänkande, på ett helt annat sätt den dagen. Kanske mer än vad jag då insåg att jag skulle behöva, nu i framtiden. Jag tycker att det fungerar bra att försöka tänka positivt för min del. Det kan hända att jag ser saker väldigt negativt med. Men i grunden, tror jag att jag är en ganska positiv kille.

Jag undrar om hans (offret) mamma som jag såg, ens skulle uppskatta vad det förde med sig, att hennes son, fortfarande existerar i mina minnen. Samtidigt kan jag tänka, tänk om han var en stor idiot. Iallafall, hela den tråkiga händelsen, har på något udda sätt, för något positivt med sig.

-Menar du att det är särskilt moraliskt att tänka positivt?

notwoodstock skrev:Jag vill slå ett slag för den här typen av grupper i allmänhet.

Jag kom igång och jobbade igen efter 5 års sjukskrivning, efter att ha haft tre dagar i veckan med en aktivitetsgrupp, som gjorde utflykter, var i köket och t.ex hade läderarbete.

Jag tror att socialt skyddsnät är en viktig komponent i att orka igång igen efter en krasch.

/notwoodstock

Det kanske funkar för en del individer, problemet är att "taNTerna" då tror att det funkar för alla (åtminstone de med samma diagnos) och därför tvingar andra in i sådana grupper med hjälp av olika former av hot (som kiddie skrev om).

Man ska tänka positivt och ta sig tid för det som man mår bra av.
Tyvärr så gör inte ens jag det, bara dagens promenad 100 m från gården
gav mig en upplevelse, men jag är på gång mot bättre tider.

Bastuper skrev:Man ska tänka positivt och ta sig tid för det som man mår bra av.
Tyvärr så gör inte ens jag det, bara dagens promenad 100 m från gården
gav mig en upplevelse, men jag är på gång mot bättre tider.

Gör du tråkiga saker resten av tiden på dygnet som du inte går dessa hundra meter?

KrigarSjäl skrev:Satt du inlåst nånstans, på behandlingshem eller så?

Tror att eftersom jag haft konstigare terapi innan verkade denna OK. Det var något som föreslogs av öppenpsyk och allt skedde i öppenvården. Så jag hade kunnat sitta hemma men just då med obehandlad depression var det jätteviktigt för mig att ha en aktivitet.

Var fortfarande diagnostiserad med annat än AS på den tiden. Det är konstigt vad man kan dras in i. Psykiatrin är lite lurig så. Redan från början blev min kontakt med psyk fel, jag ville ha hjälp med modern terapi mot ångest men de hade inget sådant så för att eventuellt få den terapi jag önskade fick jag först gå med på att testa den de tyckte var bra. Jag tänkte att javisst varför inte men sedan insåg att det mesta inom psyk var dolda hot, gör du inte si får du inte så.

På något sätt är det ju som att sitta inlåst. Behöver hjälp B från dem och de säger att ska man få B måste man acceptera A, då är man inte så kaxig.

Jag var en helt vanlig patient som de helst inte träffade av tidsbrist. Det kunde gå nästan 2 år mellan läkarkontakter så man tog vad man fick.

Idag skulle jag aldrig acceptera någon typ av terapi alls. Skulle det kravet ställas på mig igen skulle jag bli tokig på dem.

Du hade haft konstigare terapi innan? Du behöver inte svara, men jag kan inte låta bli att undra hur det är möjligt.

Jag hade psykodynamisk terapi. Om jag var tvungen att utebli eller var vimsig och glömde bort tiden så tolkades detta som att mitt undermedvetna gjort ett medvetet val att sabotera min terapi.

Om jag hade ångest och inte orkade gå ut mycket så betydde detta att jag ville att en mamma skulle komma hem och dadda mig, jag hade i mitt undermedvetna hittat på ett symptom för att få smita. Att jag påstod att jag ville ha mindre ångest så jag kunde gå ut och göra vad jag ville tolkades som en stooooor brist på insikt.

All var tvärtommetoden. Sa jag att jag gillade fisk betydde detta att jag hatade fisk. Ville jag plugga betydde detta att jag inte ville det. Efter ett tag kändes det väldigt läskigt att ha 0 % validering av mina tankar och känslor.

Jag hade enligt dem ett svagt ego som inte kunde medla mellan mitt id och mitt superego.

Terapin gick ut på att ändra min världsbild totalt. Jag skulle förstå att det jag trodde var vett och sans var falskt och allt var symboler och mystiskt. Och trodde man inte skulle man inte bli frisk. Det var som en religion.

Hade olika psykodynamiker. En sysslade med spegling. Då sa man en sak och den sa samma sak tillbaka som en papegoja. Sa man inget satt man tyst. De påstod att terapeutiska band kunde ske i tystnad oxo.

Trots allt hade jag stor TUR för ingen av de jag hade sysslade med återuppväckta minnen. Men däremot påstod de alla att alla psykiska problem var från barndomen och de hävdade hela tiden att min barndom var för jävlig. (Det var den inte.)

Mitt tips för att må bra! Ge dig själv allt och alla obunden till något ovillkorlig kärlek alltid, du får ett härligt kärleksrus i kroppen och blir lycklig!

Sedan tänk känn fantisera alla positiva tankar känslor fantasier allt positivt osv till allt och alla alltid + ha förlåtelse för allt och alla alltid + var den högsta ledaren och var så snäll trevlig positiv kärleksfull allt positivt till allt och alla som möjligt alltid utan undantag!

Ha en fantastisk dag och ett fantastiskt liv!

För kärleken!