Miche skrev:

KrigarSjäl skrev:Allt annat arbete leder bara till arbete och ingenting annat.

På sätt och vis slaveri...

Ja det är ju det.

Jag har själv blivit pålurad oavlönat praktikarbete i kommunens regi när jag var omyndig tonåring.
Fyra års vaktmästeriarbete åt kommun.
En jäkla massa gratisarbete (heltid) som inte ledde nån vart överhuvudtaget.
Möjligen blev ordinarie vaktmästarnas arbetsbörda något mindre men vad f-n fick jag ut av det??
-Inga stålar.
-Inga meriter som räknas, som man kan ta med i CVt.

Efter några års harvande på det viset kom jag underfund med att föräldrar och socionomer inte alltid är att lita på, att det är väldigt mycket tomma ord det de säger.
Och att om det arbete jag utför vare sig betalar sig eller går att använda som merit kan de ta sig i häcken hela högen.

Sen började jag springa på krogen och supa.
Det kanske inte heller betalade sig eller ledde nån vart men det var i alla fall kul och man lever bara en gång sägs det.
Och vad fan ska man med ungdom till om man inte får ha kul.

Det jag fortfarande kan bli förbannad på är hur föräldrar + tjänsteman/socionom gemensamt lurade på mig det där tramset.
Sommarjobb, kallades det, men skillnaden var att jag inte fick nåt betalt av kommun eftersom det var nån LSS-gubbe man kontaktat.
Handikappsvängen.
Där kan du arbeta tills du blir blå, du är ändå ingenting annat än en stackars "duktig" sate placerad på åtgärd.

Mina föräldrar trodde där och även i många andra situatuioner att det bara var att vända sig till samhällets representanter så fick man den hjälp man behövde.
Vilket för det mesta inte stämde alls.
När jag mobbades som värst satt kuratorn och hummade förstrött.
Sade nån floskel och ingenting mer.
Gratis är skit sade Slas och jag förstår honom.
Att kontakta myndigheter är inte samma sak som att ha kontakter.
Men det förstod de inte heller.

Och det var lite om bakgrunden till min aversion mot socionomer och de som säger att arbete lönar sig, att det är viktigt att vara flitig och liknande.

Huggorm skrev:Att göra saker av andra anledningar än att tjäna pengar kan leda till själslig frihet. Att kunna göra saker för att man vill och inte för att hela tiden samla ihop mer och mer pengar. Men det kräver förstås att man på något vis har bostad och de basala behoven täckta. Man kan sammanfatta det som att man mår bra av att hjälpa behövande utan att kräva något i gengäld.

Jamen det är ju en belöning med att man bättrar på sitt "filantropiska kapital" eller vad man nu kan kalla det, men att göra ngt för att dom bara ska kunna fylla upp kvoten av att det syns mindre arbetslösa i statistiken, är ju snarare förnedrande för indirekt går man ju då i borgerlighetens ledband, och gör dom en tjänst, eller?

Ja inte fan gör man sig själv en tjänst.

antonius skrev:

Huggorm skrev:Att göra saker av andra anledningar än att tjäna pengar kan leda till själslig frihet. Att kunna göra saker för att man vill och inte för att hela tiden samla ihop mer och mer pengar. Men det kräver förstås att man på något vis har bostad och de basala behoven täckta. Man kan sammanfatta det som att man mår bra av att hjälpa behövande utan att kräva något i gengäld.

Jamen det är ju en belöning med att man bättrar på sitt "filantropiska kapital" eller vad man nu kan kalla det, men att göra ngt för att dom bara ska kunna fylla upp kvoten av att det syns mindre arbetslösa i statistiken, är ju snarare förnedrande för indirekt går man ju då i borgerlighetens ledband, och gör dom en tjänst, eller?

Nu syftade ju Huggorm på frivilligt arbete som gör att man själv mår bra i själen.

-Om arbete hade ett egenvärde skulle borgarna gå med såg i skogen eller ställa upp som volontärer i långvården.

KourosGould skrev:Jag dog? bra! då slipper jag det här jävliga livet.

Den var bäst!

Jag skulle gärna vilja ha hjälp med att komplettera den här meningen i samma kreativa anda:

Jag är deprimerad. Bra! Då ...

(Citatet är hämtat härifrån.)

Mats skrev:Jag skulle gärna vilja ha hjälp med att komplettera den här meningen i samma kreativa anda:

Jag är deprimerad. Bra! Då ...

Ett kreativt förslag:
Jag är deprimerad. Bra! Då lever jag och kan göra något bättre med livet!

Mats skrev:Jag är deprimerad. Bra! Då ...

...bra! Då kan jag skapa arbetstillfällen för diverse psykologer och socionomer - som dock inte kommer att fixa mina problem.

Miche skrev:Nu syftade ju Huggorm på frivilligt arbete som gör att man själv mår bra i själen.

Ja jag förstår, det var det jag menade med "filantropiskt kapital", så länge man bättrar på det så mår man ju bättre ur en rent filosofisk synvinkel

Miche skrev:

Zirre skrev:Det är strålande vackert väder ute. Solen skiner

Känns som om det uttalandet passar bättre i den här tråden...

Inte där jag är.

KrigarSjäl skrev:-Om arbete hade ett egenvärde skulle borgarna gå med såg i skogen eller ställa upp som volontärer i långvården.

Skogshuggning är underbart arbete, man kommer ut i friska luften och naturen, får motion och gör något kreativt.

nallen skrev:

Mats skrev:Jag är deprimerad. Bra! Då ...

...bra! Då kan jag skapa arbetstillfällen för diverse psykologer och socionomer - som dock inte kommer att fixa mina problem.

kiddie skrev:Min hjärna är så aktiv att den måste gå lite på tomgång annars mår jag dåligt. Dessutom så får jag overklighetkänslor om jag riktar mig utåt för mycket, tror det beror på att hjärnan stimuleras med samma intryck om och om igen. Vissa är mer känsliga för det. Det kallas neuronuttröttning eller ngt sådant och vi har alla olika tröskel för det. Denna repetition kan leda till overklighetskänslor. Så jag är "ute" ur huvudet när jag behöver men kryper in sen igen.

Jag känner igen mig. Massor.

Huggorm skrev:

KrigarSjäl skrev:-Om arbete hade ett egenvärde skulle borgarna gå med såg i skogen eller ställa upp som volontärer i långvården.

Skogshuggning är underbart arbete, man kommer ut i friska luften och naturen, får motion och gör något kreativt.

-Och du är ute och hugger trän nio till fem?

KrigarSjäl skrev:

Huggorm skrev:

KrigarSjäl skrev:-Om arbete hade ett egenvärde skulle borgarna gå med såg i skogen eller ställa upp som volontärer i långvården.

Skogshuggning är underbart arbete, man kommer ut i friska luften och naturen, får motion och gör något kreativt.

-Och du är ute och hugger trän nio till fem?

Då blir säkert det också tråkigt till slut, precis som alla andra jobb.

Huggorm skrev:Då blir säkert det också tråkigt till slut, precis som alla andra jobb.

Varför förutsätter du att alla jobb är tråkiga? Jag har haft jobb som definitivt inte varit tråkiga annat än möjligen korta stunder.

Miche skrev:

Huggorm skrev:Då blir säkert det också tråkigt till slut, precis som alla andra jobb.

Varför förutsätter du att alla jobb är tråkiga? Jag har haft jobb som definitivt inte varit tråkiga annat än möjligen korta stunder.

Jag har provat en massa jobb och samtliga har varit tråkiga eller ännu värre. Men det går förmodligen att ändra sin inställning även där genom att tänka positivt.

Huggorm skrev:

Miche skrev:

Huggorm skrev:Då blir säkert det också tråkigt till slut, precis som alla andra jobb.

Varför förutsätter du att alla jobb är tråkiga? Jag har haft jobb som definitivt inte varit tråkiga annat än möjligen korta stunder.

Jag har provat en massa jobb och samtliga har varit tråkiga eller ännu värre. Men det går förmodligen att ändra sin inställning även där genom att tänka positivt.

Handlar inte så mycket om att ändra inställning (även om det faktiskt kan hjälpa), det handlar mer om att få ett jobb som faktiskt passar en, i mitt fall ger mig dagliga intellektuella utmaningar.

KrigarSjäl skrev:
Jag har själv blivit pålurad oavlönat praktikarbete i kommunens regi när jag var omyndig tonåring.
Fyra års vaktmästeriarbete åt kommun.
En jäkla massa gratisarbete (heltid) som inte ledde nån vart överhuvudtaget.

Men Krigiz, trodde aldrig att du skulle nedlåta dig till något sådant. Inga pengar - då kan man ju bara ge dem fingret och gå? Vad fick dig att stanna?

Men då förstår jag din aversion mot tanter med mera.

Själv blev jag innan min sjukskrivning vid 22 års ålder tvingad till att jobba gratis för att jag annars inte skulle få ut min a-kassa och mitt socialbidrag. Även datortek och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder "anvisades".

KrigarSjäl skrev:Det jag fortfarande kan bli förbannad på är hur föräldrar + tjänsteman/socionom gemensamt lurade på mig det där tramset.
Sommarjobb, kallades det, men skillnaden var att jag inte fick nåt betalt av kommun eftersom det var nån LSS-gubbe man kontaktat.
Handikappsvängen.

Hur kunde dina föräldrar? Herregud.... Mina föräldrar tyckte det var bedrövligt att jag tvingades till att förnedra mig på soc och att jobb gratis. Eller iaf mamma, pappa han levde i en annan värld.

Jag ska nog vara glad att jag inte hade någon diagnos före sjukskrivningen.

Huggorm skrev:

Miche skrev:

Huggorm skrev:Då blir säkert det också tråkigt till slut, precis som alla andra jobb.

Varför förutsätter du att alla jobb är tråkiga? Jag har haft jobb som definitivt inte varit tråkiga annat än möjligen korta stunder.

Jag har provat en massa jobb och samtliga har varit tråkiga eller ännu värre. Men det går förmodligen att ändra sin inställning även där genom att tänka positivt.

Om du tar till vara på din intelligens och studerar vidare. Ska du nog se att du kan hitta ett fritt arbete du kommer att älska. Tror du inte det själv?

Miche skrev:Vädret som är nu (dvs regn) piggar upp mig!

Påminner om en sjuk situation på miljöterapin. Det var jättesoligt och ganska varmt och jag hade uppgiften att gå och handla mat med en av sköterskorna. Hon kör med ÅÅÅÅ vad skönt med fint väder visst tycker du det med? fast hon vet att jag inte tål värme och t o m min fysiska sjukdom kan triggas av för mycket solljus. Jag säger att jag faktiskt inte mår bra när det är så gassigt. Då säger hon SÅÅÅ negativ du är! Då säger jag för att bevisa att jag gillar något, att jag inte är negativ, att jag gillar regn. Gillar regn? säger hon då och idiotförklarar mig med blicken. Och tillägger: SÅÅÅÅ negativt!

Ibland KAN man inte vinna....

Jag har trott att oavlönat arbete är OK för att jag på min sida har tyckt att det har betydelse och jag tar det på lika stort allvar som om jag får lön.

Då anser jag att motparten ska, uppskatta, vara tacksam, vara juste.

Men är folk sådana då? Inte ett jädra dugg. Ger du dem fingret tar de hela handen.

På min DV blev jag hela tiden lockad med att få göra de roligare sakerna "sedan". Det blev aldrig sedan. Jag fick göra hundgörat. Det tristaste och minst utvecklande. För jag var ju frivillig. Man utnyttjar frivilliga mest.

Innan när jag erbjudit att hjälpa på helt frivillig basis tycker de att jag har fel allt, fel ålder, fel utbildning osv. Som om det inte funnes arbetsuppgifter jag kunde göra.

Det är så fel alltihop. Tror det är ngt fel på själva mänskligheten.

sugrövmanövern skrev:

KrigarSjäl skrev:
Jag har själv blivit pålurad oavlönat praktikarbete i kommunens regi när jag var omyndig tonåring.
Fyra års vaktmästeriarbete åt kommun.
En jäkla massa gratisarbete (heltid) som inte ledde nån vart överhuvudtaget.

Men Krigiz, trodde aldrig att du skulle nedlåta dig till något sådant. Inga pengar - då kan man ju bara ge dem fingret och gå? Vad fick dig att stanna?

Men då förstår jag din aversion mot tanter med mera.

Själv blev jag innan min sjukskrivning vid 22 års ålder tvingad till att jobba gratis för att jag annars inte skulle få ut min a-kassa och mitt socialbidrag. Även datortek och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder "anvisades".

KrigarSjäl skrev:Det jag fortfarande kan bli förbannad på är hur föräldrar + tjänsteman/socionom gemensamt lurade på mig det där tramset.
Sommarjobb, kallades det, men skillnaden var att jag inte fick nåt betalt av kommun eftersom det var nån LSS-gubbe man kontaktat.
Handikappsvängen.

Hur kunde dina föräldrar? Herregud.... Mina föräldrar tyckte det var bedrövligt att jag tvingades till att förnedra mig på soc och att jobb gratis. Eller iaf mamma, pappa han levde i en annan värld.

Jag ska nog vara glad att jag inte hade någon diagnos före sjukskrivningen.

Vad ska man säga?
En gång i tiden var krigarn 15-16 år gammal och hade inte så bra koll på hur saker hänger ihop.
Dessutom var man omyndig och hade att rätta sig efter föräldrarna.

Men idag är det naturligtvis fingret åt allt sånt.
Idag genomskådar jag nämligen socionomerna och alla deras valser.

Neuroplasticitet, någon?