TheWonderer92 skrev:

StefanJC skrev:Jag tycker historien om tjuren Ferdinand är ett bra exempel
på hur en autist kan uppfattas. Tjuren Ferdinand var enligt
experterna den mest aggressiva av alla men dom flesta är
nog överens om att dom flesta autister är ganska lugna. Så
länge dom inte blir stuckna i baken.

I de lugnaste vatten...

Ge gärna ett konkret exempel på en typisk situation där aspergare blir stuckna i baken.

Jag tyckte du beskrev det väldigt bra i inlägget före mitt. Jag la
egentligen bara fram en bild av det, en association.

Om jag ska ta ett personligt exempel så är det att jag blir orättvist
behandlad och sen får höra att det är jag som är dum. Eftersom
en normal person inte skulle bry sig. Då kan jag reagera barnsligt
och överdrivet och provocerande. För att visa hur jobbigt jag kännt
att det var.

Huggorm skrev:När någon stavar det "aspberger" då

Håller med, det är ett valhelgande av rang

Ett annat exempel är att jag har väldigt svårt säga nej. Men
när jag väl gör det blir det lite överdrivet. Lite som om jag
blivit stucken i baken.

StefanJC skrev:Ett annat exempel är att jag har väldigt svårt säga nej. Men
när jag väl gör det blir det lite överdrivet. Lite som om jag
blivit stucken i baken.

Butthurt

Har inte uppfattat att vi är mer aggressiva än andra. Har själv problem med det i vissa sammanhang, men motsatta problemet i andra. Men jag tror inte det är bara asperger som ibland gör mig aggressiv, har andra saker som kan påverka. Tror det varierar mycket och att även om någon som har asperger är aggressivare än genomsnittet, så är det inte nödvändigtvis för att de har asperger.

Jag skulle nog vilja tillägga att passiv aggressivitet är vanligare bland aspergare än utåtagerande aggressivitet

Kan vara mer chill än NT och mer aggressiv än NT. Har nog helt enkelt ett större känslospektrum med fler känslor, man märker det när för dem är känsla A, B och C samma känsla men för mig är det helt olika känslor. Jag kan också vara väldigt försvarande mot de jag tycker om, till den grad att folk kan bli rädda men då är det ofta en situation där det är bra att de blir rädda.

Sedan vill jag poängtera att aggression och våldsamhet inte är samma sak. Man kan vara aggressiv ganska ofta (som min kompis) fast aldrig bruka våld.

Jag tycker man skrämmer människor i onödan när man vill hävda att aggression och rå våldsamhet är samma sak.

Dagobert skrev:

KrigarSjäl skrev:Aggressivitet är en del av vårt försvarssystem och kan också funka som motor.
...
Alltså, vi är av precis samma skrot och korn som stenåldersmänniskan.
...

Nu var frågan huruvida aspergare generellt är mer aggressiva, inte vad du anser om aggressivitet generellt.
För jag antar att du med "vårt" och "vi" menar människan, inte aspergarna.

Jo, avsåg människan som varelse betraktad.
Huruvida aspergare är mer eller mindre aggressiva än icke-aspies kan jag inte uttala mig om.
Finns nog stor variation hos oss på den punkten också.

Tycker dock det är ett relevant påpekande att aggressivitet som fenomen bör förstås på rätt sätt.

Om man ser till de oförrätter en aspergare ofta råkat ut för i sitt liv, så tycker jag aspergaren är alldeles för lite arg i förhållade till alla de sakerna.

Vill man få aspergare att sluta vara "sjukligt hämndlystna" kan man ju börja med att skydda dem i skolan så att de inte blir nedtryckta i lera och nästan kvävda, nedstörtade för trappor, få sina skolböcker sönderrivna och fullklottrade med hakkors... kan oxo vara trevligt att slippa att bli stucken med nålar i syslöjden, få luften utsläppt ur cykeln och sadeln spottad på samt kanske vore det trevligt om läraren kastade ut de som högt o inför hela klassen säger fula ord åt en om och om igen istället för att försöka undervisa genom eländet....

Ja, helt klart.

Jag har ingen naturlig aggressivitet, skulle jag säga.
Jag kan försvara mig men det händer inte naturligt,
det är ingen impuls. Jag har tävlingsinstinkt men den
har inget med aggressivitet att göra.

När jag var liten hade jag ingen tanke på att jag kunde
försvara mig. Om jag såg upprörda människor kunde
jag inte låta bli att skratta, jag förstod ingenting av vad
det betydde. Det var bara som att se någon hoppa runt
och grymta. Ett skämt.

Mer om aggression,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Aggression

KrigarSjäl skrev:Mer om aggression,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Aggression

Tror du att jag har naturlig aggressivitet?

ja, det är vi.

Ja och nej ... Om jag tittar här på Aspergerforum skulle jag vilja påstå att mycket osämja beror på att vi missuppfattar varandra, och det ligger väl i AS-naturen. Om man har svårt att tolka människors stämningsläge "i realtid" är det lätt att missuppfatta, och missuppfattningar leder lätt till ilska, och ilska leder lätt till mer ilska. Sedan sitter vi och missuppfattar varandra i flera led tills någon bryter in och reder upp situationen.

Själv är jag sådan att jag oftast duckar och håller tyst när jag blir arg, och så gör jag det alldeles för många gånger tills jag slutligen spricker och säger ifrån på skarpen, och då blir alla förvånade för så brukar du ju inte reagera? Och tar du inte i lite väl mycket nu? Jo, men jag har behärskat mig för många gånger, och nu gick topplocket. Kan tolkas som att jag är mer aggressiv än andra, för den som bara ser skeendet utifrån, men kan även tolkas som att jag är MINDRE aggressiv än andra eftersom jag biter ihop när andra skulle ha sagt ifrån och sedan blir det bara för mycket.

StefanJC skrev:

KrigarSjäl skrev:Mer om aggression,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Aggression

Tror du att jag har naturlig aggressivitet?

Det tror jag alla har, om än i varierande mån.

KrigarSjäl skrev:

StefanJC skrev:

KrigarSjäl skrev:Mer om aggression,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Aggression

Tror du att jag har naturlig aggressivitet?

Det tror jag alla har, om än i varierande mån.

Jag kände ingen samhörighet med andra människor när jag
var liten. Så att vara avundsjuk eller annat orsakat av jämförelse
med andra var inget jag kunde uppleva. Det är ju svårt känna
aggression mot en krukväxt t ex. Sen hade jag inte direkt några
andra problem som kunde orsaka aggression. Jag var inte ens
sur eller gnällig, enligt föräldrar och personal på förskolan t ex.
Jag sa aldrig nej till något och protesterade inte heller på annat
vis. Så jag har inga direkta indicier på aggressivitet. Men jag
är väldigt nyfiken på om jag har någon aggressivitet. Eller om
alla med AS har det.

antonius skrev:Naturligtvis, är man ideligen påhoppad av NT:personligheter, ofta ensam utan att någon rusar till ens försvar, så är det givet man ibland har taggarna utåt, samt är på sin vakt...

Bra formulerat!

"Normalfungerande" är ju uppenbart mer aggressiva.
Aggression är ett klassiskt neurotypisk personlighetsstörnings symptom.

Har ni inte märkt hur naturligt aggression kommer för dom? Det kan räcka med att dom vill hävda sig, få sin vilja fram eller dominera sin omgivning.

Det rör sig alltså om en "offensiv" aggression i syfte att gynna sig själv, inte en "defensiv" aggression till följd av orättvisor eller att ha blivit dåligt behandlade.

Carcass skrev:

antonius skrev:Naturligtvis, är man ideligen påhoppad av NT:personligheter, ofta ensam utan att någon rusar till ens försvar, så är det givet man ibland har taggarna utåt, samt är på sin vakt...

Bra formulerat!

Dröjde till mellanstadiet innan jag förstod det. Förstod inte att någon
kunde finna nöje i att vara elak förrän jag var 11-12.

Såg ett program om apor som hade fri tillgång till frukt och ägnade
hela sin tid åt att mobba varandra för att få "status". Sen såg jag
något program om kycklingar och la ihop 1+1 till 3.

StefanJC skrev:Såg ett program om apor som hade fri tillgång till frukt och ägnade
hela sin tid åt att mobba varandra för att få "status". Sen såg jag
något program om kycklingar och la ihop 1+1 till 3.

Vi skulle vara snällare mot varandra om vi behövde kämpa för vår överlevnad?

Huggorm skrev:

StefanJC skrev:Såg ett programkristendomde fri tillgång till frukt och ägnade
hela sin tid åt att mobba varandra för att få "status". Sen såg jag
något program om kycklingar och la ihop 1+1 till 3.

Vi skulle vara snällare mot varandra om vi behövde kämpa för vår överlevnad?

Enligt min pappa och farfar fanns inte ens skvaller på den tiden när
man var tvungen kämpa för sin överlevnad. Fanns inte i tankarna
att bry sig om hur andra betedde sig. Började med kristendomen
och det att goda hamnade i himlen och udda i helvetet. Är dom
helt säkra på för båda var med. Min pappa som liten och min
farfar som ung.

StefanJC skrev:

Huggorm skrev:

StefanJC skrev:Såg ett programkristendomde fri tillgång till frukt och ägnade
hela sin tid åt att mobba varandra för att få "status". Sen såg jag
något program om kycklingar och la ihop 1+1 till 3.

Vi skulle vara snällare mot varandra om vi behövde kämpa för vår överlevnad?

Enligt min pappa och farfar fanns inte ens skvaller på den tiden när
man var tvungen kämpa för sin överlevnad. Fanns inte i tankarna
att bry sig om hur andra betedde sig. Började med kristendomen
och det att goda hamnade i himlen och udda i helvetet. Är dom
helt säkra på för båda var med. Min pappa som liten och min
farfar som ung.

Nu förstår jag inte, det låter som om din far och farfar var med när Ansgar kristnade Sverige för över tusen år sedan?