Jag borde byta min signatur till Rebellen. Jag fick en praktik på en drömarbetsplats för mig, men snabbt märkte jag att övrig personal (8 stycken) var kort mot mig och jag fick aldrig någon information om någonting. Jag fick aldrig presentera mig och fick ingen introduktion. Efter flera månaders självständigt jobb blev jag kallad till ett möte med tre arbetsgivarrepresentanter, ingen som jobbat med mig. Jag fick höra att ingen var nöjd med mig, att jag inte gjort något som ordinarie personal inte de kunnat göra bättre. Den högsta chefen kastade ut en lögn: Att jag sagt till den nya föreståndaren att hon var en dålig chef. När jag frågade varför inte personalen tagit upp problem tidigare fick jag vetat att de antagligen var rädda för mig. (Jag är inte någon skräckinjagande person, men en gång blev jag stressad och grät vilket tydligen var oförlåtligt).

Jag gick såklart aldrig mer tillbaka till praktikplatsen. Jag skrev ett avskedsbrev med diverse sanningar. Den högre chefen kontaktade direkt arbetsförmedlingen och sa att jag aldrig var välkommen tillbaka eftersom jag skrivit till alla.

På AF föreslog jag en åtgärd som skulle kunna passa mig väldigt bra och som antagligen skulle leda till jobb. Jag fick Nej, fick höra att jag var för bråkig, att de inte såg att jag kunde klara av en anställning. Jag hade skrivit mejl här och jag har varit inblandad hos en annan arbetsgivare - då vann jag med hjälp av facket. Jag har kritiserat AF handläggare två gånger. Shit - det här landet råder inte yttrandefrihet för oss som står längst ner på stegen. Min nuvarande handläggare tjatar om att jag måste lära mig att inte reagera, inte ens om det är allvarliga brister i arbetsmiljö och sådant.

Finns det någonstans jag kan få råd och stöd?

Har det hänt tidigare att arbetsplatser tyckt att du varit för jobbig?

Man skulle kunna säga att det är vissa arbetsgivare som inte klarar av att höra sanningen. Men AF köper tydligen arbetsgivarens version med hull och hår. Kanske anser de att de är beroende av ett "gott samarbete" med företagen för att få framtida praktikplatser.

Det är tyvärr så att den som protesterar mot dåliga arbetsförhållanden blir syndabock. Så jag antar att enda sättet att ta upp sådant är via facket. Och som vikarie, praktikant och provanställd har man inga rättigheter.

Det bästa vore om du själv kunde hitta en praktikplats hos en vettig arbetsgivare och kopplade in AF först i efterhand.

Min syster jobbar med autister och nu tycker hennes arbetskamrater att hon varit för direkt med dem. Att vara bråkig, ärlig, direkt är väl det enda rätta! Jag kan då inte se ngn fördel i att lida och tiga eller lägga ner energi på avancerat socialt spel, speciellt som med min syster som jobbar med autister, ska inte hennes arbetskamrater vara medvetna om att allt som inte är direkt är påfrestande.

Det ligger oftast något i saken när det är många som är eniga om det, jag säger inte att det är så i detta fall. Om det är fel på alla andra upprepade gånger kan det kanske vara läge att rannsaka sig själv, det är ofta lätt till att tycka att det är alla andras fel och att man själv är livets offer.

mondo beyondo skrev:Min syster jobbar med autister och nu tycker hennes arbetskamrater att hon varit för direkt med dem. Att vara bråkig, ärlig, direkt är väl det enda rätta! Jag kan då inte se ngn fördel i att lida och tiga eller lägga ner energi på avancerat socialt spel, speciellt som med min syster som jobbar med autister, ska inte hennes arbetskamrater vara medvetna om att allt som inte är direkt är påfrestande.

Blir hon mobbad av sina arbetskamrater? Men vad säger hennes chef då? Det bästa är om man kan sälja in sina arbetsmetoder hos chefen, t ex med hänvisning till att autister behöver klara besked, inget inlindat som vanliga föredrar, att hon har läst in sig på litteraturen, att hennes erfarenheter visar att det fungerar.

Det kan ju faktiskt vara så att hon är bättre än arbetskamraterna för att hon reflekterat mer över det. Hade inte hon skrivit om autism/AS också?

Låter inte direkt som att det är mobbning TS beskriver. Det finns inga tvång på att folk måste gilla en, eller att de måste vara rosensprudlande så fort man kommer in i rummet.

Visst har jag hamnat i konflikter förut, men det är alltid när jag inte längre haft en chans i jobbsituationer eller när AF-handläggare uppenbart förstört möjligheter. Jag har ofta skrivit om om sanningen kring vad som hänt. Det ger säkert inte Väl godkänt i diplomati, och det är nog bäst att undvika om man tänker på sitt eget bästa. Konfrontera människor som var elaka gör dem inte snällare, de försöker inte lösa situation till allas bästa.

Den här organisation var skör och otydlig. Jag kom nog in i en pågående konflikt. Det hemska är nog att AF verkar svälja arbetsgivarens story helt. AF-handläggaren sa just att jag sagt nedvärderande saker till föreståndaren (något jag inte varit i närheten av) och att personalen var rädd för mig. Vuxna, fast anställda, utbildade människor inom det sociala, det är skrattretande.

Kanske löser det sig med AF. Jag har fått till ett möte där en mycket kompetent person följer med mig.

Pikachu skrev:Låter inte direkt som att det är mobbning TS beskriver. Det finns inga tvång på att folk måste gilla en, eller att de måste vara rosensprudlande så fort man kommer in i rummet.

Ja. Att förvänta sig en presentation där alla sitter och lyssnar på vem man är låter som nåt man gjorde i skolan.

Om liknande hänt förut kanske en del av problemet ligger hos dig? Eller är det otänkbart?

Hur mycket har du bjudit till själv då, gällande trevlighet gentemot kollegor?

Pikachu skrev:Låter inte direkt som att det är mobbning TS beskriver. Det finns inga tvång på att folk måste gilla en, eller att de måste vara rosensprudlande så fort man kommer in i rummet.

Hej söta Pikatchu,
mobbing är i grunden ett fegt beteende. Mobbaren gömmer sina egna tillkortakommanden genom att peka orättvist peka ut andras. Om du blir mobbad är det ganska sannolikt att mobbaren sett dig som mer kompetent, mer framgångsrik och kanske till med snyggare än honom/henne. Den som mobbas brukar nämligen vara bättre på att prestera än de flesta andra och framför allt bättre än mobbaren själv.. Vilka erfarenheter har du?

""Orättvis kritik, osann kritik, ryktesspridning, ej informerad. Obalans i makt mellan förövare och offer och att handlingarna leder till att offret ställs utanför den sociala gemenskapen."

Jag känner igen mig i allt. Det som inte riktigt stämmer för mig är att jag vistades kortare tid på arbetsplatsen än vad som nämns i skrifterna.

Men som du funderar tycker jag du ska söka jobb på arbetsförmedlingen, det är ju så de tänkter

jojomamma skrev:

Pikachu skrev:Låter inte direkt som att det är mobbning TS beskriver. Det finns inga tvång på att folk måste gilla en, eller att de måste vara rosensprudlande så fort man kommer in i rummet.

Hej söta Pikatchu,
mobbing är i grunden ett fegt beteende. Mobbaren gömmer sina egna tillkortakommanden genom att peka orättvist peka ut andras. Om du blir mobbad är det ganska sannolikt att mobbaren sett dig som mer kompetent, mer framgångsrik och kanske till med snyggare än honom/henne. Den som mobbas brukar nämligen vara bättre på att prestera än de flesta andra och framför allt bättre än mobbaren själv.. Vilka erfarenheter har du?

""Orättvis kritik, osann kritik, ryktesspridning, ej informerad. Obalans i makt mellan förövare och offer och att handlingarna leder till att offret ställs utanför den sociala gemenskapen."

Jag känner igen mig i allt. Det som inte riktigt stämmer för mig är att jag vistades kortare tid på arbetsplatsen än vad som nämns i skrifterna.

Men som du funderar tycker jag du ska söka jobb på arbetsförmedlingen, det är ju så de tänkter

Alltså kan det inte handla om personkemi? Dom kanske har jobbat länge ihop och känner varandra sedan länge, då kan det vara rätt svårt att komma in i gemenskapen om det är ett sammansvetsat gäng.

Nu försöker inte jag skuldbelägga dig på minsta vis jag tycker nämligen att du verkar vara rätt trevlig och ödmjuk. Men trist att du känner som du gör på din arbetsplats hoppas att det löser sig för dig.

Om organisationen är bristfällig och chefen likaså uppstår otrygghet och vantrivsel på arbetsplatsen. Då hittar gärna både chefen och arbetsgruppen en syndabock. Det kan vara den som är extra duktig, den som är extra långsam, den som vågar säga högt vad som är fel el som öht är på något sätt avvikande. Ibland räcker det med att man är ny. Det är just därför de som är nya får lära sig att "ligga lågt" i början och inte komma med kritik el ens förslag.

Det är jävligt pissigt av AF att inte jobba mer för de jobbsökande. De borde lägga fram en plan som leder dit du vill komma åtminstone istället för att bara gå arbetsgivarnas ärenden (så det framstår här i alla fall),

slackern skrev:

jojomamma skrev:

Pikachu skrev:Låter inte direkt som att det är mobbning TS beskriver. Det finns inga tvång på att folk måste gilla en, eller att de måste vara rosensprudlande så fort man kommer in i rummet.

Hej söta Pikatchu,
mobbing är i grunden ett fegt beteende. Mobbaren gömmer sina egna tillkortakommanden genom att peka orättvist peka ut andras. Om du blir mobbad är det ganska sannolikt att mobbaren sett dig som mer kompetent, mer framgångsrik och kanske till med snyggare än honom/henne. Den som mobbas brukar nämligen vara bättre på att prestera än de flesta andra och framför allt bättre än mobbaren själv.. Vilka erfarenheter har du?

""Orättvis kritik, osann kritik, ryktesspridning, ej informerad. Obalans i makt mellan förövare och offer och att handlingarna leder till att offret ställs utanför den sociala gemenskapen."

Jag känner igen mig i allt. Det som inte riktigt stämmer för mig är att jag vistades kortare tid på arbetsplatsen än vad som nämns i skrifterna.

Men som du funderar tycker jag du ska söka jobb på arbetsförmedlingen, det är ju så de tänkter

Alltså kan det inte handla om personkemi? Dom kanske har jobbat länge ihop och känner varandra sedan länge, då kan det vara rätt svårt att komma in i gemenskapen om det är ett sammansvetsat gäng.

Nu försöker inte jag skuldbelägga dig på minsta vis jag tycker nämligen att du verkar vara rätt trevlig och ödmjuk. Men trist att du känner som du gör på din arbetsplats hoppas att det löser sig för dig.

Intressanta frågor. När är det mobbning och när inte? Olika individer upplever det olika. Kanske jag ska kalla det utfrysning, jag skulle inte vinna en rättslig kamp om kränkande särbehandlad... Ett allvarligt problem dök först upp när jag i mitt avskedsbrev frågade varför ingen berättat något för mig om den kritik som föreståndaren fått. Då gick det hus i helvete och jag råkade riktigt illa ut.

jojomamma skrev:

slackern skrev:

jojomamma skrev:
Hej söta Pikatchu,
mobbing är i grunden ett fegt beteende. Mobbaren gömmer sina egna tillkortakommanden genom att peka orättvist peka ut andras. Om du blir mobbad är det ganska sannolikt att mobbaren sett dig som mer kompetent, mer framgångsrik och kanske till med snyggare än honom/henne. Den som mobbas brukar nämligen vara bättre på att prestera än de flesta andra och framför allt bättre än mobbaren själv.. Vilka erfarenheter har du?

""Orättvis kritik, osann kritik, ryktesspridning, ej informerad. Obalans i makt mellan förövare och offer och att handlingarna leder till att offret ställs utanför den sociala gemenskapen."

Jag känner igen mig i allt. Det som inte riktigt stämmer för mig är att jag vistades kortare tid på arbetsplatsen än vad som nämns i skrifterna.

Men som du funderar tycker jag du ska söka jobb på arbetsförmedlingen, det är ju så de tänkter

Alltså kan det inte handla om personkemi? Dom kanske har jobbat länge ihop och känner varandra sedan länge, då kan det vara rätt svårt att komma in i gemenskapen om det är ett sammansvetsat gäng.

Nu försöker inte jag skuldbelägga dig på minsta vis jag tycker nämligen att du verkar vara rätt trevlig och ödmjuk. Men trist att du känner som du gör på din arbetsplats hoppas att det löser sig för dig.

Intressanta frågor. När är det mobbning och när inte? Olika individer upplever det olika. Kanske jag ska kalla det utfrysning, jag skulle inte vinna en rättslig kamp om kränkande särbehandlad... Ett allvarligt problem dök först upp när jag i mitt avskedsbrev frågade varför ingen berättat något för mig om den kritik som föreståndaren fått. Då gick det hus i helvete och jag råkade riktigt illa ut.

Oj jag ber om ursäkt om jag inte var särskilt finkänslig. Men du har blivit kränkt låter det som och trist att inte arbetsledningen pratade med dig tidigare om hur dom andra uppfattade dig, det låter inte som att du hade en ärlig chans att försvara dig. En fråga du märkte av dålig stämning när du var där?

Min erfarenhet är att personer som beter sig illa mot andra/är inkompetenta och får tillsägelser för detta aldrig inser sina egna fel. Istället är det de andras fel, de är onda, man har blivit orättvist behandlad osv. Nu påstår jag inte att det är så i detta fall men att du inte ens verkar rannsaka din egen del i det hela då liknande hänt förut är anmärkningsvärt.

Alien skrev:Det är just därför de som är nya får lära sig att "ligga lågt" i början och inte komma med kritik el ens förslag.

Och det är ofta ett gott råd att följa. Ingen som krånglar mycket blir populär.

Pikachu skrev:Min erfarenhet är att personer som beter sig illa mot andra/är inkompetenta och får tillsägelser för detta aldrig inser sina egna fel. Istället är det de andras fel, de är onda, man har blivit orättvist behandlat osv. Nu påstår jag inte att det är så i detta fall men att du inte ens verkar rannsaka din egen del i det hela då liknande hänt förut är anmärkningsvärt.

Det är oerhört svårt att komma med kritik på en arbetsplats. Det är viktigt med en tydlig ledning och alla har tydliga ansvarsområden. Människor som alltid skyller ifrån sig är så tråkiga att ha i en arbetsgrupp, kanske är de inte så roliga privat heller?

Har man den typen på sin arbetsplats, en som inte går att säga "Vi sätter oss ner och snackar" eller som alltid svarar "Ja, ja Visst", men sedan blir det ingen förbättring. Då är det viktigt med en bra och lybörd arbetsledare man kan snacka med, som har auktoritet att ta tag i problemet. Annars blir det som du skriver, man kan råka jäkligt illa ut, en person kan förstöra mycket.

Vi med AS är nog extra utsatta. Jag har märkt att när jag gått ut med det bemöts jag med misstänksamhet över det befogade.

Jag önskar dig Pikacho lycka till på jobb och i andra sammanhang, att du ska möta goda människor.

Utfrysning kan vara ödesdigert för ens psykiska hälsa.

Står om svårigheten att passa in/lättheten att hamna utanför här:

vuxenmobbning-olagligt-i-frankrike-t15916.html
vuxenmobbning-t29426.html
hur-ar-man-nar-man-ar-bra-att-ha-och-gora-med-t4829.html
mobbning-pa-jobb-t36394.html

Alla aspergare jag träffat har jag uppfattat som att de nästan förväntar sig att man skall rulla ut röda mattan när man träffar dem, att man har sådan tur som får umgås med dem eftersom deras tid är så dyrbar osv.

Det behöver inte vara så i detta fallet men i mångt och mycket tycker jag att aspergare förväntar sig någon slags särbehandling eftersom de är så duktiga och fulländade. Då är det så skönt när de får känna på det verkliga livet och hur dödliga och futtiga de är i världens kontext, att dessa har svårt för att inte allt kretsar runt dem och att de inte är så jävla bra hör till att växa upp.

slackern skrev:Oj jag ber om ursäkt om jag inte var särskilt finkänslig. Men du har blivit kränkt låter det som och trist att inte arbetsledningen pratade med dig tidigare om hur dom andra uppfattade dig, det låter inte som att du hade en ärlig chans att försvara dig. En fråga du märkte av dålig stämning när du var där?

Tack slackern,
Du gav en schysst beskrivning av läget. När något sådant här uppkommer är det väl oftast något trassel inom ledningen? EN högre chef hade hanterat min praktikansökan och placerat mig. Chefen på det stället jag kom till var nog störd över att hen inte fått bestämma det själv. Jag skulle avlasta, men det visade sig att jag fick arbetsuppgifter många i personalen ville ha själva. Jag försökte, men fick inga möjligheter att ta upp det

Alien skrev:Utfrysning kan vara ödesdigert för ens psykiska hälsa.

Står om svårigheten att passa in/lättheten att hamna utanför här:

vuxenmobbning-olagligt-i-frankrike-t15916.html
vuxenmobbning-t29426.html
hur-ar-man-nar-man-ar-bra-att-ha-och-gora-med-t4829.html
mobbning-pa-jobb-t36394.html

Tack Alien

Pikachu skrev:Min erfarenhet är att personer som beter sig illa mot andra/är inkompetenta och får tillsägelser för detta aldrig inser sina egna fel. Istället är det de andras fel, de är onda, man har blivit orättvist behandlad osv. Nu påstår jag inte att det är så i detta fall men att du inte ens verkar rannsaka din egen del i det hela då liknande hänt förut är anmärkningsvärt.

Samma sak är det med mobbare. De erkänner aldrig att de gjort fel el öht mobbat. Det är alltid mobboffrets fel, de har blivit illa behandlade av hen.

Det är därför som det aldrig går för mobboffret att få upprättelse. Även om det är de andra som gjort fel och mobboffret bara varit skyldigt till att påpeka arbetsmiljöproblem el bara vara "annorlunda/ny", så erkänner aldrig gruppen att de mobbat. De är ju också flera och har stöd av varann. Så när det förekommer konflikter och mobbning på en arbetsplats, är enda sättet att öht inte ta upp vem som gjort fel utan bara att gå framåt och tänka på mål för företagets bästa och hur de uppnås. Om problemet är den mobbande chefen så är det inte den som slutar (om den inte blir sparkad snett uppåt) utan mobboffret.