Alien skrev:

Pikachu skrev:Min erfarenhet är att personer som beter sig illa mot andra/är inkompetenta och får tillsägelser för detta aldrig inser sina egna fel. Istället är det de andras fel, de är onda, man har blivit orättvist behandlad osv. Nu påstår jag inte att det är så i detta fall men att du inte ens verkar rannsaka din egen del i det hela då liknande hänt förut är anmärkningsvärt.

Samma sak är det med mobbare. De erkänner aldrig att de gjort fel el öht mobbat. Det är alltid mobboffrets fel, de har blivit illa behandlade av hen.

Det är därför som det aldrig går för mobboffret att få upprättelse. Även om det är de andra som gjort fel och mobboffret bara varit skyldigt till att påpeka arbetsmiljöproblem el bara vara "annorlunda/ny", så erkänner aldrig gruppen att de mobbat. De är ju också flera och har stöd av varann. Så när det förekommer konflikter och mobbning på en arbetsplats, är enda sättet att öht inte ta upp vem som gjort fel utan bara att gå framåt och tänka på mål för företagets bästa och hur de uppnås. Om problemet är den mobbande chefen så är det inte den som slutar (om den inte blir sparkad snett uppåt) utan mobboffret.

Så är det ju naturligtvis, men är det inte konstigt att TS inte tycks kunna tillstå möjligheten att hon kan ha någon del i det hela? Det är ju inte första gången liknande händer, är det verkligen bara alla andras fel?

Dessutom är inte min personliga erfarenhet sådan att riktiga mobboffer ser klart på situationen, en kille som blev mobbad (ingen tvekan om saken) spekulerade om sin egna del i det hela då han helt gick fri från skuld. Att jag sedan tog hand om saken är en annan femma.

Svar till Alien - Ja hon har pluggat och skrivit om autism. Det är kollegorna som konstigt nog tycker att hon varit för direkt mot kollegorna. Det sociala spelet är en styggelse som gärna vill smyga sig in överallt kan jag tycka. Jag tror hon ställer höga krav på sig själv och är en perfektionist och det kan säkert sticka andra i ögonen och speciellt om man då kanske kommunicerar sina ambitioner till kollegor. Jag vet inte vad som hänt och varför, så det här är bara spekulationer från min sida.

Alien skrev:

mondo beyondo skrev:Min syster jobbar med autister och nu tycker hennes arbetskamrater att hon varit för direkt med dem. Att vara bråkig, ärlig, direkt är väl det enda rätta! Jag kan då inte se ngn fördel i att lida och tiga eller lägga ner energi på avancerat socialt spel, speciellt som med min syster som jobbar med autister, ska inte hennes arbetskamrater vara medvetna om att allt som inte är direkt är påfrestande.

Blir hon mobbad av sina arbetskamrater? Men vad säger hennes chef då? Det bästa är om man kan sälja in sina arbetsmetoder hos chefen, t ex med hänvisning till att autister behöver klara besked, inget inlindat som vanliga föredrar, att hon har läst in sig på litteraturen, att hennes erfarenheter visar att det fungerar.

Det kan ju faktiskt vara så att hon är bättre än arbetskamraterna för att hon reflekterat mer över det. Hade inte hon skrivit om autism/AS också?

jojomamma skrev:Det är oerhört svårt att komma med kritik på en arbetsplats. Det är viktigt med en tydlig ledning och alla har tydliga ansvarsområden. Människor som alltid skyller ifrån sig är så tråkiga att ha i en arbetsgrupp, kanske är de inte så roliga privat heller?

Har man den typen på sin arbetsplats, en som inte går att säga "Vi sätter oss ner och snackar" eller som alltid svarar "Ja, ja Visst", men sedan blir det ingen förbättring. Då är det viktigt med en bra och lybörd arbetsledare man kan snacka med, som har auktoritet att ta tag i problemet. Annars blir det som du skriver, man kan råka jäkligt illa ut, en person kan förstöra mycket.

Fast så är det på många arbetsplatser, det är inte en jättebra organisation där alla gör exakt vad dom ska göra. För sinnesfridens skull kanske man måste sänka förväntingarna för att det ändå aldrig kommer att bli bättre.

Man kan gå dit, göra vad chefen säger att man ska göra och ta sina lönewkuvert medveten om att företaget inte kommer att överleva för all framtid. Joibba där tills dom konkar och sen släppa det.

Du pratar om "den typen". Har du tänkt på att andra kanske ser dig som en viss typ och irriterar sig på dig? En del har t.ex svårt för att alltid prata ut och reda ut saker som funkar hyggligt för stunden och att det blir ett irritationsmoment att alltid försöka reda ut saker?

Moggy skrev:

jojomamma skrev:Det är oerhört svårt att komma med kritik på en arbetsplats. Det är viktigt med en tydlig ledning och alla har tydliga ansvarsområden. Människor som alltid skyller ifrån sig är så tråkiga att ha i en arbetsgrupp, kanske är de inte så roliga privat heller?

Har man den typen på sin arbetsplats, en som inte går att säga "Vi sätter oss ner och snackar" eller som alltid svarar "Ja, ja Visst", men sedan blir det ingen förbättring. Då är det viktigt med en bra och lybörd arbetsledare man kan snacka med, som har auktoritet att ta tag i problemet. Annars blir det som du skriver, man kan råka jäkligt illa ut, en person kan förstöra mycket.

Fast så är det på många arbetsplatser, det är inte en jättebra organisation där alla gör exakt vad dom ska göra. För sinnesfridens skull kanske man måste sänka förväntingarna för att det ändå aldrig kommer att bli bättre.

Man kan gå dit, göra vad chefen säger att man ska göra och ta sina lönewkuvert medveten om att företaget inte kommer att överleva för all framtid. Joibba där tills dom konkar och sen släppa det.

Du pratar om "den typen". Har du tänkt på att andra kanske ser dig som en viss typ och irriterar sig på dig? En del har t.ex svårt för att alltid prata ut och reda ut saker som funkar hyggligt för stunden och att det blir ett irritationsmoment att alltid försöka reda ut saker?

Personen i mitt exempel är en fiktiv personlighetstryp. Men drabbas man av en destruktiv typ behöver mnan ju inte alltid passivt acceptera.

Visst ska man nog inte ha allt för höga förväntningar när man kommer ny till ett företag. Efter 20 år på arbetsmarknaden upphör jag aldrig att förvåna mig att vissa företagen fortfarande finns kvar, de var så kaotiska.

Mobbning förekommer inte på alla arbetsplatser och det kan förebyggas med målinriktad ledning:

 Starka chefer. Chefer måste vara empatiska och kunna lyssna samtidigt som de måste vara beslutsamma och våga ställa krav.
 Utbildning. Utbilda de anställda så att alla lär sig känna igen mobbning.
 Gemensam värdegrund. Skapa en gemensam bild av hur man ska bete sig mot arandra på arbetsplatsen och vilka beteenden som inte är ok. Låt alla anställda skriva under.
 Gott medarbetarskap. Medarbetare har ett egenansvar och måste slå larm om de upptäcker mobbning på arbetsplatsen.
 Motverka informella chefer. Informella chefer eller minichefer är mycket vanliga på arbetsplatser där det förekommer mobbning och/eller där chefen är svag. Tillåt inte minichefer i organisationen.
 Skapa mötesplatser. Skapa ett forum där mobbning på jobbet diskuteras löpande så att inte diskussionen dör ut.

Med hjälp av skicklig anhörig fick jag upp en bra dialog med AF och de har suddat ut att jag inte går att arbeta med Så mitt råd: Ta hjälp utifrån när allt kör ihop sig!

@jojomamma

Måste få fråga en sak, har det någon gång hänt att du gjort orätt mot någon annan och bett om ursäkt? Nu talar jag inte om att du råkat knuffa till någon utan om att du har trott att det var den andre som varit elak mot dig när det sedan visat sig vara du som missförstått osv?

Det märks att jojomamman undviker att svara på frågor som kräver självrannsakan/självkritik. Varför det?

Det är förvånansvärt vilka slutsatser ni tycks dra av att någon ger sin syn på vad bra arbetsplats innebär.
Är det något man torde ha viss vana av som aspie så är det missförstånd. Sånt drabbar oss redan i skolåldern, speciellt bland de lite äldre då det knappast daltades med barn man inte visste hade ett funktionshinder eller att nämnda funktionshinder ens existerade.

tahlia skrev:Det är förvånansvärt vilka slutsatser ni tycks dra av att någon ger sin syn på vad bra arbetsplats innebär.
Är det något man torde ha viss vana av som aspie så är det missförstånd. Sånt drabbar oss redan i skolåldern, speciellt bland de lite äldre då det knappast daltades med barn man inte visste hade ett funktionshinder eller att nämnda funktionshinder ens existerade.

Nu blev det intressant, berätta för oss exakt vilka slutsatser vi har dragit? Vad har vi skrivit som föranleder dina slutsatser, samt finns det utrymme för att vi frågar eftersom vi faktiskt undrar? Kan frågor vara just frågor eller måste det vara något diaboliskt bakom dem?

Visa oss alla nu vilken djävulsk komplott vi utsätter jojomamma för...

Om man går ut med en AS-diagnos på en arbetsplats så krävs det nog inte särskilt mycket för att man skall bli dåligt bemött. Jag har begått misstaget en gång på ett timviksjobb, men aldrig aldrig mer. Bättre att tala om vilka svårigheter man har istället för diagnoser. Samhället är inte redo för att hantera såna som oss, så därför måste vi lära oss att hantera dem istället. Så är det tyvärr.

Många fina inlägg. Visst har jag bett om ursäkt kära Pikachu. Jag har säkert varit oförstående och taskig också, jag utger mig inte för att vara en ängel, men förhoppningsvis en rätt god rebell. Min förhoppning är att jag någon gång kan peka på problem och orättvisor på ett sätt som leder till förbättringar för flera eller berätta något som kan ge någon annan stöd, men mest vill jag vara en enkel vanlig kompis med vanliga fel och brister. Vill du Pikachu vara kompis?


Slösa inte bort din tid
och energi
på att försöka förklara
för någon
som har bestämt sig för att
missförstå
allt du säger

Mitt råd är att inte säga så mycket om sånt man inte behöver prata om på arbetsplatsen. Då hinner man jobba mycket mer....

supernova skrev:Mitt råd är att inte säga så mycket om sånt man inte behöver prata om på arbetsplatsen. Då hinner man jobba mycket mer....

Det är sant, jag har lärt mig att ligga lågt nu. Fly är ofta den enda rätta om man hamnat i underläge.

Men om alla bara jamsar med, alltid jamsat med, rädda för avsked eller andra bestraffningar, då skulle våra arbetsplatser i Sverige se ut som vissa gör i Indien. 14 timmars arbetsdag sju dagar i veckan, inget skydd mot livsfarliga kemikalier osv.