Så upprepade sig förloppet igen. Det tog dryga tre veckor att utveckla upprepningen samt att jag skulle fatta att det upprepat sig.

Jag vill verkligen vara samarbetsvillg, bra att ha och göra med och kunna jobba bra tillsammans med andra på samma arbetsplats etc... Jag tror mina fraser ger er en fullgod illustration.

Denna gång har förloppet upprepats på mitt examensjobb. Det fungerar helt enkelt inte för mig med arbetskamrater/att ha personer jag måste relatera till i mitt arbete. Varje gång skiter det sig. Jag vill verkligen att det ska fungera. Jag vill verkligen vara bra att ha och göra med och jag vill verkligen att andra tycker att jag jobbar på ett bra sätt och gör ett bra jobb. Just nu vet jag inte hur jag ska rannsaka mig själv längre faktiskt. För inför varje ni arbetsplats jag kommer till så försöker jag ändra på det som kunde ha varit potentiella fel av mig. Nu provar jag istället att fråga er. Hur är man när man är samarbetsvillg, bra att ha och göra med och kunna jobba bra tillsammans med andra på samma arbetsplats?

olika på olika arbetsplatser i bland funkar helt enkelt inte personkemin mellan olika människor. Nu har jag inte AS själv det är min son som har det, men om man tar honom som ex är personkemin helt avgörande om han ska funkera tillsammans med en annan människa funkar inte den så funkar inte han. Där har man nog huvudsjälet till att det inte funkar för honom i skolan. För där får han ju inte välja varken klasskamrater eller lärare. Jag tycker helt klart bättre om en del av mina arbetskamrater än andra fast jag klarar ju av att jobba tillsammans med även de andra utan öppna konflikter det skulle däremot inte min son klara

Grejen är den att detta inte är första gången. Det ytterligare en av alla de gånger som ägt rum under dryga tio år och varit 100-procentigt.

Jantelagen fungerar alldeles ypperligt.

Ja, det är här du skulle behöva få veta precis vad du gjort för fel. I detalj vad du gjorde/sa som inte var bra och vad de förväntade sig i stället. Jag antar att de varken kan el vill tala om det? Om du har nån handledare så borde de kunna berätta för honom/henne. Be i så fall handledaren om något konkret exempel, inte bara allmänt flum om "kan inte samarbeta".

En annan fråga, har du någon kontakt med Vuxenhabiliteringen? En kurator där skulle kanske kunna hjälpa dig. Eller en studiecirkel anordnad av Vuxenhab med andra aspergare, som också arbetat.

Ytterligare en fråga är om AF har någon särskild kontaktperson för NPF.

Jag har pratat med kurator, gått på studiecirkel etc och tror nu jag vet mer om vilka fel jag begått. Tyvärr fick jag ingen ny chans hos arbetsgivaren. Jag försökte verkligen göra mitt bästa hela tiden, men det var aldrig nog. Och jag fick bara luddiga svar om "bristande serviceförmåga" men aldrig något konkret.

En gissning skulle vara att du vill göra på ditt sätt, för det funkar bäst för dig. Men det vill inte de andra och då tycker de du är omöjlig och saknar flexibilitet.

Man är inte som mig..
Relatera till andra personer går inte alltid.
Mina erfarenheter säger att de gånger jag verkligen gått in för att vara sammarbetsvillig precis som andra så går det åt helvete ändå +att jag inte är mig själv samt ifrågasätter mig själv allt för mycket än vad som är hälsosamt.
Det är ej värt bara för att någon tycker att jag är en skitstövel.
Det kan bli en dålig ovana.
Dem ändrar sig oftast till slut ändå.
Det skiter sig till slut ifall man försöker&försöker, eftersom man inte kan ändra på jordens naturlagar.

Det stod i en artikel i någon blaska länkad ifrån forumet att
"Människor med Asperger ändras aldrig, deal with it"
ungefär till de som var partner till en med AS diagnos.
Låter lite konstigt tycker jag att de måste upplysas om en sådan sak men det stämmer nog ofta, klart man kan bli bättre på allt möjligt hela tiden men varför hoppas på det omöjliga?

Alien:
Mjae... Kuratorn på VH har jag brutit med eftersom hon vägrade acceptera att jag inte kunde ta exakt samma tid varje vecka (vilket hon hävdade var nödvändigt för kontinuitet). Men det funkade inte med mina studier och jag var tvungen att prioritera.

Handledaren är en av de personer som är involverade i detta så jag vet inte om det är ngn bra idé att dra upp det nu i efterhand. Dessutom finns det risk att det skulle uppfattas som om jag vore lite störd och behövde skyddad verkstad.

Kan du examplifiera vad du lärde dig för något? Det kanske kan komma till nytta även för mig. I nuläget tror jag att jag har mer att vinna på tips på hur jag ska göra än att analysera vad jag gjort för fel tidigare.

JOR:
Utveckla!

Tja!

Googla efter jantelagen för att läsa alla punkter. Men kortfattat så kan man väl säga såhär:

Ta inte för mycket plats bland dina arbetskamrater. Du är ny, alltså skall du knipa foderluckan. DU skall först lära dig förstå deras koder och regler innan du börjar interagera med dem. DU kan inte jobbet bättre än dem, och skulle du bevisa det så är det bara för att du vill framstå som bättre än dem.

Respektera rangordningen, gör du inte det så visar du att du skiter i dem.


Många volvoarbetar gör så, skiter i dem andra och jobbar snabbare än de övriga vilket leder till att de tvingas öka på sitt tempo... Du blir SNABBT impopulär.


Lite sådant.

Så tipsen är väl, var lågmäld, diplomatisk, hjälp till när de efterfrågar, aldrig på eget initiativ.
Först när du kommit in i gänget och de känner förtroende, så kan du börja ta mer plats. Men att jobba bättre än de övriga på så sätt att DE tvingas prestera bättre ses det alltid illa på.

Detta kapitel kan man göra feta tegelstenstunga böcker om. Borde verkligen finnas litteratur om detta eminenta ämne.

Ingen aning. Man delar upp uppgifterna så att man kan minimera all form av sammarbete.

Kristofer skrev:Alien:
Mjae... Kuratorn på VH har jag brutit med eftersom hon vägrade acceptera att jag inte kunde ta exakt samma tid varje vecka (vilket hon hävdade var nödvändigt för kontinuitet). Men det funkade inte med mina studier och jag var tvungen att prioritera.

Handledaren är en av de personer som är involverade i detta så jag vet inte om det är ngn bra idé att dra upp det nu i efterhand. Dessutom finns det risk att det skulle uppfattas som om jag vore lite störd och behövde skyddad verkstad.

Kan du examplifiera vad du lärde dig för något? Det kanske kan komma till nytta även för mig. I nuläget tror jag att jag har mer att vinna på tips på hur jag ska göra än att analysera vad jag gjort för fel tidigare.

Om du inte får veta vilka fel du gjort, är det risk för att du kommer att göra om samma sak. Det hände mig.

Jag fick ju aldrig veta vad jag gjort fel, alltså fick jag själv räkna ut och gissa.

T ex när chefen säger "ja, alla gör ju på sitt sätt", så tänkte jag "och jag gör på mitt för det funkar bäst för mig". Jag skulle alltså förstått att jag måste göra på hans sätt, annars låg jag illa till.

När jag berättade om problem jag hade med arbetet verkade chefen (en annan chef) lyssna och vilja hjälpa. Sen när jag blev uppsagd fick jag veta "att jag bara såg problem och inga lösningar".

När jag med den tredje chefen tänkte att det är bäst att klara av mina problem själv, så gick det åt helvete. Orsaken var att ett företag, som fick specialbehandling och alltid svar före alla andra, ändå alltid var missnöjt, jämt ringde och tjatade. Till slut mailade jag att jag var anställd av universitetet och inte av dem och att det inte gick fortare för mig när jag blev utskälld. Då skrev de ett brev till universitetsledningen om att jag inte var samarbetsvillig. Ledningen kontaktade inte mig utan lovade genast att fixa problemet och anställde en annan direkt på min tjänst. Slutsats: Var alltid lika glad och tjänstvillig, hur illa du än blir behandlad. Kom ihåg att du bara har skyldigheter och inte rättigheter.

Jag tycker visst du kan fråga handledaren direkt på vilket sätt du inte varit samarbetsvillig. Hur ska du annars kunna bättra dig? Jag tycker inte det är bevis på att du är störd. Det är ju de andra som varit missnöjda, då bör de kunna exemplifiera de fel du gjorde. Det är ju inte du som krävt "skyddad verkstad" utan de som krävt något av dig utan att säga vad.

Jag tror att jag sågs som envis, eftersom jag inte gjorde som andra ville utan tänkte och gjorde på mitt sätt.

Parvlon skrev:Man är inte som mig..
Relatera till andra personer går inte alltid.
Mina erfarenheter säger att de gånger jag verkligen gått in för att vara sammarbetsvillig precis som andra så går det åt helvete ändå +att jag inte är mig själv samt ifrågasätter mig själv allt för mycket än vad som är hälsosamt.
Det är ej värt bara för att någon tycker att jag är en skitstövel.
Det kan bli en dålig ovana.
Dem ändrar sig oftast till slut ändå.
Det skiter sig till slut ifall man försöker&försöker, eftersom man inte kan ändra på jordens naturlagar.

Det stod i en artikel i någon blaska länkad ifrån forumet att
"Människor med Asperger ändras aldrig, deal with it"
ungefär till de som var partner till en med AS diagnos.
Låter lite konstigt tycker jag att de måste upplysas om en sådan sak men det stämmer nog ofta, klart man kan bli bättre på allt möjligt hela tiden men varför hoppas på det omöjliga?

Det kan nog stämma. Men lyckas man inte, så blir det nog just "skyddad verkstad". Alltså ett arbete med lönebidrag. Det bästa vore förstås på ett företag typ Left is Right, där aspergares förmågor ses som något positivt. På alla vanliga arbetsplatser ser man främst aspergarens oförmågor.

Jag vill defnitivt inte hamna i lönebidragsträsket som om jag vore en förståndshandikappad eller något. Det brukar ju vara den typen av arbetsuppgifter som är föremål för sådana jobb.

Ford har lönebidrag och det kommer jag också få och vi är varken förståndshandikappade eller något annat och vi jobbar på vanliga arbetsplatser.

Grejen är det att man ofta då får hålla på med det som ingen annan vill göra och inte heller utvecklas i sitt arbete och göra nya saker + att man nog inte lyckas löneförhandla så bra så att man kan få den lön man är värd. Lönebidrag sinkar nog löneförhandligen rejält.

Lönebidrag kan vilken arbetsgivare som helst få.

Precis.

Men jag vill inte ha bidrag; jag vill bara funka på en arbetsplats.

Point taken.

Jag har inte jobbat på så många "vanliga" arbetsplatser utan mest som egen eller hos sådana jag känner/har jobbat ihop med och det är lite annorlunda.

Den erfarenhet jag har i alla fall av hur det har skurit sig har handlat om några återkommande sker.

Jag tolkar det som sägs fel. Jag blir ombedd att "vid behov köpa lite nya verktyg" under chefens semester (jag jobbade som vaktmästare en period) och fick sedan skäll för att jag köpt för mycket och för dyrt. Jag gjorde min egen bedömning av vad som var lagom utan att istället antingen avstå från att göra det alls eller be om en exakt precisering. Det senare hade varit svårt och alldeles särskilt uppfattats som krångligt. Var defensiv generellt, det är en bra strategi.

Att göra egna bedömningar utifrån vad andra sagt är svårt. Jag brukar försöka avstå från det. Hur mycket får en kastrull kosta till fritidsgårdens kök om jag ska köpa en ny? Vilken kvalitet är rimlig och varför? Det blir bara krångligt eftersom det inte finns några fastställda kriterier och jag har svårt att ta kritik i efterhand när jag har gjort vad jag uppfattade som rätt och chefen eller de andra inte tycker som jag eller brukar göra som jag.

Raster och lunchrum är en fälla. Att inte sitta med där är skumt och väl där är det svårt att veta vad man ska prata om resp inte. Se tråden om kallprat! Där har jag inga bra tips mer än att det är en fälla. Har man tur så kör företaget nån friskvårdskampanj och då kan man ta en promenad i stället. Mat - ät vad de andra äter. Annars tycker de du är konstig. Samma sak, lika fort och lika mycket. Svårt.

Hälsa på arbetskamrater. Ska man hälsa en gång per dag eller flera och på vilket sätt? Låt dem ange tonen och försök följa den. Le gärna lite när du hälsar, det glömmer jag ibland. Då anses man ovänlig.

Försök anpassa dig till en lägsta godtagbara standard på arbetet. Gör du mer uppfattar andra det som kritik. Det här är en av de svåraste punkterna. Jag har svårt att lämna ifrån mig något jag anser halvgjort. Man ska göra saker lika bra som de andra, eller lite under. Att sträva efter att göra något perfekt eler bättre är inte ok, inte heller att göra det fortare. Tyvärr.

Kristoffer jag förstår dig. Jag vet inte om det jag kan skriva är användbart för dig men jag ska göra ett försök.

När man är ny på en arbetsplats så är det naturligt att göra fel. Det bör du utnyttja. Man får anta en ödmjuk och lite dum attityd och försöka fråga så mycket som möjligt, men inte så mycket så de uppfattar en som dum och osjälvständig.

Kommer man över det stadiet så gäller det att hitta någon eller några av arbetskamraterna som man kan prata med och vara lite öppnare med och det är alltid lite svårt att veta vem den personen är.

En variant att förekomma detta är att försöka få det formaliserat så tidigt som möjligt - typ "Är det någon särskild person som jag kan fråga i första hand om det är något jag inte förstår." Sen gäller det att det är rätt person...Det kan vara bra om den personen inte är chefen eftersom vederbörande är den som har makten över en och inte ska besväras i onödan med ens begränsningar.

När människor gör på olika sätt så handlar det om att dels kolla hur chefen gör, dels kolla hur de flesta andra gör, och sen försöka göra en variant som stämmer någorlunda med dessa. På min arbetsplats finns det exempelvis en ambition från chefen att en viss arbetsuppgift ska kunna göras av alla som, samtidigt som det finns en person som fortfarande är huvudansvarig för just det området . Jag brukar göra att jag gör de lättare fallen själv men om jag inte hinner under en viss tid, eller om fallet är krångligt så lämnar jag över, samtidigt som jag försöker lära mig mer hur jag kan göra om jag måste.

Nu har jag ju inte AS men jag har ändå erfarenhet av en konflikt på ett jobb där man klagade på min sociala kompetens och bla bla bla och eftersom jag satt i en sådan situation att jag hade en viss anställningstrygghet så vågade jag be vederbörande specificera på vilket sätt jag hade gjort fel.

Det är ganska svårt att få någon att göra så eftersom ett sådant påstående ofta bygger på ett allmänt intryck av personen och en diffus social känsla så när det kom till konkreta saker visade det sig vara några småsaker utspridda över en längre tid som personen hade fäst sig vid och jag kunde då hävda att det inte var ett mönster utan berodde på omständigheter som inte var aktuella sedan en tid tillbaka och jag verkligen skulle tänka på saken så att det inte händer igen.

När man är nyanställd ska man dock försöka undvika den frågan rakt ut såvida inte krisen inte redan är så uppenbart att man ingenting har att förlora.

Det är också farligt att komma för mycket i försvarsposition eller driva sin egen position för hårt.

Alien skrev:Det kan nog stämma. Men lyckas man inte, så blir det nog just "skyddad verkstad". Alltså ett arbete med lönebidrag. Det bästa vore förstås på ett företag typ Left is Right, där aspergares förmågor ses som något positivt. På alla vanliga arbetsplatser ser man främst aspergarens oförmågor.

Synd att L.I.R är ett så litet företag bara..
Vet inte men skyddade verkstäder är väl utdöda nu förtiden?
Iallafall så dem flesta med AS skulle nog ej klara av ett sådant ställe där det jobbar retarderade människor längre än ett vanligt jobb.
Ofta så är dem med ultralåg intelligens väldigt sociala utav sig.
Dem kanske inte är så krävande rent intellektuellt men ändå det är ett heltidsjobb att integrera med många utav dom.
Kan förstå Kristofer oxå som ej vill skylta med lönebidrag så fort han söker jobb efter/under utb.
Tycker det Jor tipsade om; jantelagen verkar vettigt, går nog att applicera på flera ställen. Men det lär ju inte vara det som vart Kristofers problematik alla gånger. Tyvärr har jag inga säkra tips, jag bara tyckte det verkade onödigt att gräva efteråt för att hitta 'har gjort fel'-saker i sådant som man naturligt ej skulle gjort på ett annat sätt.

The Unwritten Rules of Social Relationships av Temple Grandin hjälpte mig (fast jag inte har någon diagnos, utan bara ofta verkar hamna i konflikter och bära mig socialt fel åt ändå). Svarar inte direkt på alla frågor men på en hel del.

Loppan skrev:The Unwritten Rules of Social Relationships av Temple Grandin hjälpte mig (fast jag inte har någon diagnos, utan bara ofta verkar hamna i konflikter och bära mig socialt fel åt ändå). Svarar inte direkt på alla frågor men på en hel del.

Låter amerikanskt. Funkar det ändå bra för svenska förhållanden?

Parvlon skrev:

Alien skrev:Det kan nog stämma. Men lyckas man inte, så blir det nog just "skyddad verkstad". Alltså ett arbete med lönebidrag. Det bästa vore förstås på ett företag typ Left is Right, där aspergares förmågor ses som något positivt. På alla vanliga arbetsplatser ser man främst aspergarens oförmågor.

Synd att L.I.R är ett så litet företag bara..
Vet inte men skyddade verkstäder är väl utdöda nu förtiden?
Iallafall så dem flesta med AS skulle nog ej klara av ett sådant ställe där det jobbar retarderade människor längre än ett vanligt jobb.
Ofta så är dem med ultralåg intelligens väldigt sociala utav sig.
Dem kanske inte är så krävande rent intellektuellt men ändå det är ett heltidsjobb att integrera med många utav dom.
Kan förstå Kristofer oxå som ej vill skylta med lönebidrag så fort han söker jobb efter/under utb.
Tycker det Jor tipsade om; jantelagen verkar vettigt, går nog att applicera på flera ställen. Men det lär ju inte vara det som vart Kristofers problematik alla gånger. Tyvärr har jag inga säkra tips, jag bara tyckte det verkade onödigt att gräva efteråt för att hitta 'har gjort fel'-saker i sådant som man naturligt ej skulle gjort på ett annat sätt.

Den skyddade verkstad som finns är väl Samhall. Men jag tänkte snarare på ett arbete med lönebidrag. Som alltså inte alls har med utveckingsstörda att göra. Man jobbar på en vanlig arbetsplats, men har mindre krav på sig. Om man t ex jobbar långsammare än andra el inte klarar av vissa arbetsuppgifter, så slipper arbetsgivaren i gengäld betala full lön. Resterande del betalar AMS.

Men visst förstår jag att Kristofer hellre vill ha ett normalt arbete med vanlig lön.

Men den som inte lär av historien, är dömd att upprepa samma misstag. Det räcker inte med att göra sitt bästa, det har jag bitter erfarenhet av.

För att undvika att göra om samma fel behöver Kristofer lära sig vad han gör för fel. Det är där vuxenhab skulle kunna hjälpa. Eller AF, om de har nån handläggare med erfarenhet av NPF.

Framför allt är det viktigt att märka när folk är missnöjda med en. Då kan man efteråt räkna ut varför. Märker man inget, kommer synpunkter efteråt som en blixt från en klar himmel. Men det i sin tur kräver att man är uppmärksam på andras kroppsspråk och ansiktsuttryck.