Hej,

Jag tror jag har aspergers. Är kvinna. Och det som gör mig ibland konfunderad är att ett av mina största intressen är just människor, det sociala spelet osv

Så jag anser mig inte riktigt ha något problem alls med det sociala. Har snarare under hela min uppväxt alltid haft mycket kontakter och varit "populär". Anses ofta som en lustig, rolig person att umgås med.. Kan uppleva att det sociala fortfarande är något jag ej riktigt förstår eller kommer naturligt, men att jag verkligen övat upp mig på det, och kanske också därför utvecklat ett sådant intresse för det.

Har läst att med kvinnor kan det utvisa sig lite annourlunda än för män med AS. Eventuellt tror jag att jag har ADD med. (Ska på utredning nu i september)

Min tanke är mest om det finns någon liknande?
Eller bara era åsikter generellt..

[J]ag anser mig inte riktigt ha något problem alls med det sociala

Bara på det uttalandet så tvivlar jag, stort, att du har aspergers.

Alla aspergare spelar väl det sociala spelet på sitt eget vis, eftersom man inte fullt ut förstår de neurotypiskas oskrivna regler. För vissa aspergare blir det fiasko medan andra lyckas pricka in en fungerande variant på spelet. Att tolka av ditt inlägg verkar du vara en av de lyckliga.

Det är inte helt ovanligt att människor som har både AS och en AD(H)D- diagnos är mycket sociala. Det hänger möjligen på vilka drag man har samt vilka drag som dominerar vilka områden.

Inget konstigt alls med att vara extrovert/vara intresserad utav människor OCH ha AS.
Du bör dock ifrågasätta din diagnos om du inte tycker att du har så pass stora sociala problem att de påverkar livet negativt (har du vänner, pojkvän, osv? lätt för att knyta kontakter och underhålla relationer?).

https://depts.washington.edu/dbpeds/Screening%20Tools/DSM-5(ASD.Guidelines)Feb2013.pdf
Både A1, A2 och A3 ska vara uppfyllda kriterier för en diagnos - samt 2/4 (eller fler) under B-sektionen.

Man kan ju uppleva att man inte har problem med interaktion med andra människor.
Men de kanske inte håller med.

Klarar du att behålla relationerna över tid? Är personerna några du vill umgås med utan någon specifik anledning och inte bara när det är någon tillställning? Känner du behov av att socialisera?

Kanske några frågor som kan skilja på socialisering som intresse eller som medfödd livsluft.

Har kanske lite med ens ålder att göra med, när jag var yngre var jag ganska social, gott om flickvänner etc, men med stigande ålder är det som att jag tröttnat på alla sociala regler och signaler som jag hela tiden fattar fel, plus att jag tänker tre - fyra tankar samtidigt, svår fokusera och har sämre förmåga att kompensera, så blir det per automatik att jag drar mig undan lite. Så ngt socialt geni är man ju inte...

antonius skrev:Har kanske lite med ens ålder att göra med, när jag var yngre var jag ganska social, gott om flickvänner etc, men med stigande ålder är det som att jag tröttnat på alla sociala regler och signaler som jag hela tiden fattar fel, plus att jag tänker tre - fyra tankar samtidigt, svår fokusera och har sämre förmåga att kompensera, så blir det per automatik att jag drar mig undan lite. Så ngt socialt geni är man ju inte...

Det känner jag igen. Dessutom fattade jag inte, när jag var yngre, att jag nog drev bort några människor. Man funderar inte så mycket på det när man är ung. Och skyller gärna på andra.

Philosopher: VAD exakt får dig att tro att du kan ha Aspergers då? Det brukar ju vara problem med det sociala. Men du kanske tänker på andra symptom - specialintressen, kommunikation, eller annat?

philosofer skrev:Hej,

Jag tror jag har aspergers. Är kvinna. Och det som gör mig ibland konfunderad är att ett av mina största intressen är just människor, det sociala spelet osv

Så jag anser mig inte riktigt ha något problem alls med det sociala. Har snarare under hela min uppväxt alltid haft mycket kontakter och varit "populär". Anses ofta som en lustig, rolig person att umgås med.. Kan uppleva att det sociala fortfarande är något jag ej riktigt förstår eller kommer naturligt, men att jag verkligen övat upp mig på det, och kanske också därför utvecklat ett sådant intresse för det.

Har läst att med kvinnor kan det utvisa sig lite annourlunda än för män med AS. Eventuellt tror jag att jag har ADD med. (Ska på utredning nu i september)

Min tanke är mest om det finns någon liknande?
Eller bara era åsikter generellt..

HA! HA!

philosofer skrev:Hej,

Jag tror jag har aspergers. Är kvinna. Och det som gör mig ibland konfunderad är att ett av mina största intressen är just människor, det sociala spelet osv

Så jag anser mig inte riktigt ha något problem alls med det sociala. Har snarare under hela min uppväxt alltid haft mycket kontakter och varit "populär". Anses ofta som en lustig, rolig person att umgås med.. Kan uppleva att det sociala fortfarande är något jag ej riktigt förstår eller kommer naturligt, men att jag verkligen övat upp mig på det, och kanske också därför utvecklat ett sådant intresse för det.

Har läst att med kvinnor kan det utvisa sig lite annourlunda än för män med AS. Eventuellt tror jag att jag har ADD med. (Ska på utredning nu i september)

Min tanke är mest om det finns någon liknande?
Eller bara era åsikter generellt..

Jag tror det är fullt möjligt speciellt om man är kvinna. Själv misstänker jag att jag har adhd och asperger och är precis som du supersocial när det behövs men det är en roll jag tar på mig. Ett slag projektuppdrag, nu ska jag träffa de och vitsen är att alla har trevligt - det blir min uppgift, själv är jag helt färdig efteråt och håller mig undan ett tag efteråt, när jag var yngre tyckte jag det var jobbigt med kompisar som ville att man skulle umgås varje dag, speciellt om man inte skulle göra något, bara vara tillsammans kvävde mig, jag har alltid behövt ha min lilla paus....hur är det efter att du har socialiserat mycket, blir du utmattad då?

Egentlig tror jeg ikke at jeg liker sosiale mennesker med AS, med sine mange venner, kjærester/og eller ektefeller.

tahlia skrev:Det är inte helt ovanligt att människor som har både AS och en AD(H)D- diagnos är mycket sociala. Det hänger möjligen på vilka drag man har samt vilka drag som dominerar vilka områden.

Detta stämmer bra in på mig som har både Asperger och ADHD. Är dessutom Göteborgare i grunden och det sägs ju att vi pratar med "alla".

Toblerone skrev:Philosopher: VAD exakt får dig att tro att du kan ha Aspergers då? Det brukar ju vara problem med det sociala. Men du kanske tänker på andra symptom - specialintressen, kommunikation, eller annat?

Därför att jag märker att min hjärna ej fungerar som "alla andras". Något är det i alla fall. Tar saker väldigt konkret, förstår ej ironi ungefär. Ifrågasätter allt, riktigt filosfisk. Känner mig superintelligent jämfört med majoriteten. Tycker mig se igenom allt och allas intentioner och mönster överallt. Är väldigt öppen, kan tala om allt. Blir aldrig någonsin imponerad eller knappt inspirerad. Känner mig lite bedövad av vad andra tycker är coolt. (Känns som jag ej beskriver AS grejer men så här känner jag.)

Behöver mycket vila och återhämtning, är känslig på intryck och på alla sätt man kan vara känslig, dvs kroppsligt utom och inombords, menar beröring, koffein och liknande samt psykologiskt och på sinnesintryck osv. Finns mycket mer. Detta med empati ifrågasätter jag med, men tror jag ersätter det med att ha ett "sjätte sinne" då jag upplever mig känna andras känslor, men ev inte alltid kunna förstå dem eller ta hänsyn till dem, men då jag går in i ett rum osv så anser jag mig känna hur alla i rummet mår. Btw väldigt jobbigt extra sinne, men givande sure. Är lite trött men ungefär så upplever jag mig.

River skrev:

philosofer skrev:Hej,

Jag tror jag har aspergers. Är kvinna. Och det som gör mig ibland konfunderad är att ett av mina största intressen är just människor, det sociala spelet osv

Så jag anser mig inte riktigt ha något problem alls med det sociala. Har snarare under hela min uppväxt alltid haft mycket kontakter och varit "populär". Anses ofta som en lustig, rolig person att umgås med.. Kan uppleva att det sociala fortfarande är något jag ej riktigt förstår eller kommer naturligt, men att jag verkligen övat upp mig på det, och kanske också därför utvecklat ett sådant intresse för det.

Har läst att med kvinnor kan det utvisa sig lite annourlunda än för män med AS. Eventuellt tror jag att jag har ADD med. (Ska på utredning nu i september)

Min tanke är mest om det finns någon liknande?
Eller bara era åsikter generellt..

HA! HA!

Why?

plåtmonster skrev:Klarar du att behålla relationerna över tid? Är personerna några du vill umgås med utan någon specifik anledning och inte bara när det är någon tillställning? Känner du behov av att socialisera?

Kanske några frågor som kan skilja på socialisering som intresse eller som medfödd livsluft.

Har inte haft problem med relationer än men börjar känna hur jag ej uppskattar familj och vänner där jag inte finner utbyte och därför vill ta avstånd, eller ej spendera tid där jag ej får nåt så skippar gärna det. Jag känner behov av att socialisera, eller den bekräftelsen man får av andra i alla fall. Dejtar mycket men fastnar sällan för någon då jag som jag skrev innan tycker mig se igenom alla och det kan vara lite jobbigt. Exempelvis bra på kroppsspråk och det går ej att se bort, menar att det jag ser kan jag inte blunda för då jag vet vad många signaler betyder. Fy, kul men jobbigt ofta. Vet inte riktigt om jag svarade på frågorna där. Är som sagt lite trött i nattluvan

Vill påpeka att jag avskyr då folk pratar om funktionsnedsättning då jag ser det mer som funktionskillnad. Ser ej att de behöver vara negativt. Jag gillar ju den jag är osv. Diagnos, är det för att man har bekymmer? Tänker mer det är fortfarande så att jag tror jag är annorlunda osv. Har väl i så fall fortf AS, även om ja ej upplever det dåligt, men att min hjärna fungerar olikt andra. Hur det påverkar mig negativt är att jag känner mig ensam i hur jag känner, mår, tänker, fungerar. "missförstådd"

Försöker söka mig till människor mer likt mig. Går rätt bra och mår mycket bra av det.

Jag har ren asperger utan ADHD eller ADD. Jag har stora behov av socialt umgänge. Trivs inte alls med att vara ensam. Jag kan dessutom umgås med både NT och folk med NPF - problematik. Inga problem.

Se även dessa trådar:

att-vara-social-som-specialintresse-t13549.html

socialt-begavad-trots-as-t8446.html

socialt-spel-t7286.html

socialt-receptiva-kvinnor-med-asperger-t19314.html

philosofer skrev:Vill påpeka att jag avskyr då folk pratar om funktionsnedsättning då jag ser det mer som funktionskillnad. Ser ej att de behöver vara negativt. Jag gillar ju den jag är osv. Diagnos, är det för att man har bekymmer? Tänker mer det är fortfarande så att jag tror jag är annorlunda osv. Har väl i så fall fortf AS, även om ja ej upplever det dåligt, men att min hjärna fungerar olikt andra. Hur det påverkar mig negativt är att jag känner mig ensam i hur jag känner, mår, tänker, fungerar. "missförstådd"

Försöker söka mig till människor mer likt mig. Går rätt bra och mår mycket bra av det.

Du låter otroligt lik mig, jag blir nästan lite rädd!

Det är bättre att ta vara på fördelarna man fått med diagnos/-er. Samtidigt är det bra att jobba på sina brister och det man gör olikt andra i vissa sammanhang.

Din tanke om att inte umgås med människor man inte får utbyte av håller jag verkligen med om. Att t.ex. vimsa runt på kafferep och middagar om man inte ens är intresserad av matlagning/bakning är inget jag begriper mig på. Träffar hellre folk som vill göra något lite mer kreativt än "bara hänga"...

philosofer skrev:Vill påpeka att jag avskyr då folk pratar om funktionsnedsättning då jag ser det mer som funktionskillnad. Ser ej att de behöver vara negativt. Jag gillar ju den jag är osv.

Det finns andra som anser det också, neurodiversitet.

Diagnos, är det för att man har bekymmer? Tänker mer det är fortfarande så att jag tror jag är annorlunda osv. Har väl i så fall fortf AS, även om ja ej upplever det dåligt, men att min hjärna fungerar olikt andra. Hur det påverkar mig negativt är att jag känner mig ensam i hur jag känner, mår, tänker, fungerar. "missförstådd"

Det räcker inte med att känna sig annorlunda för att få diagnos, man ska också ha betydande svårigheter.

"För att man ska ställa diagnosen Aspergers syndrom, måste svårigheterna medföra allvarliga problem i vardagen."

hur-stora-svarigheter-kravs-for-diagnos-t40450.html

Det är klart att det kan fungera utan svårigheter i vardagen om man har kontroll på stresslasten och får återhämtning. Så hurvida man har svårigheter lär vara högst beroende av omständigheter.

plåtmonster skrev:Det är klart att det kan fungera utan svårigheter i vardagen om man har kontroll på stresslasten och får återhämtning. Så hurvida man har svårigheter lär vara högst beroende av omständigheter.

Klokt skrivet! Man får ju se till att bygga upp strategier för att hantera olika situationer.

Några sådana strategier du kan berätta om?

BloodyPirate skrev:

tahlia skrev:Det är inte helt ovanligt att människor som har både AS och en AD(H)D- diagnos är mycket sociala. Det hänger möjligen på vilka drag man har samt vilka drag som dominerar vilka områden.

Detta stämmer bra in på mig som har både Asperger och ADHD. Är dessutom Göteborgare i grunden och det sägs ju att vi pratar med "alla".

Inte Göteborgska?