Missad diagnos i 10 år?
Postat: 2012-01-01 2:18:22
Hej
Är ny på forumet. Är en tjej på 29 år med misstänkt AS.
Jag hade en ganska trasslig uppväxt och pga bl.a självmordsförsök gick jag på BUP från 12 års ålder och senare i vuxen ålder hos vuxenpsyk.
Jag var extremt sluten som barn/tonåring och ganska manipulerande så det sattes aldrig någon diagnos, även om jag under en tid bodde på behandlingshem. Blev för övrigt "utkastad" därifrån pga att jag vägrade prata med deras behandlare (som jag ansåg vara ett skämt.)
Min mor (som är manodepressiv eg oviktigt här) frågade min BUP-kontakt om jag hade AS då hon misstänkte det. Hon sa då att jag inte hade det.
Men nu i vuxen ålder när jag ser på mig själv och hur jag känt mig alla år så verkar det vara en självklar diagnos.
Fungerar numera normalt i samhället med jobb och är gift även om jag blev utdömd av en tant från soc när jag var 15. Hon sa att jag skulle behöva bo på gruppboende hela livet..
Nu till frågan; är det vanligt att psykvården missar diagnoser eller har jag varit för sluten så dom trott att jag "bara" haft depressioner och ångest?
Vet att jag inte skrivit mycket om hur jag känt det som får mig att tro att jag har AS.. Har svårt med känslor och att uttrycka dom.
Men dom främsta signalerna är: oförmåga att veta hur man ska vara, ansiktsblindhet, mycket tekniskt intresse och fallenhet, fördjupar mig extremt i mina intressen mm
En annan fråga när jag ändå skriver: har läst att närhet kan vara ett problem, gäller det även sexlivet? Är gift med en partner som har hypomani och har en himla sexlust medans jag har väldigt lågt intresse, är det vanligt?
Tack på förhand och Gott Nytt År!
Är ny på forumet. Är en tjej på 29 år med misstänkt AS.
Jag hade en ganska trasslig uppväxt och pga bl.a självmordsförsök gick jag på BUP från 12 års ålder och senare i vuxen ålder hos vuxenpsyk.
Jag var extremt sluten som barn/tonåring och ganska manipulerande så det sattes aldrig någon diagnos, även om jag under en tid bodde på behandlingshem. Blev för övrigt "utkastad" därifrån pga att jag vägrade prata med deras behandlare (som jag ansåg vara ett skämt.)
Min mor (som är manodepressiv eg oviktigt här) frågade min BUP-kontakt om jag hade AS då hon misstänkte det. Hon sa då att jag inte hade det.
Men nu i vuxen ålder när jag ser på mig själv och hur jag känt mig alla år så verkar det vara en självklar diagnos.
Fungerar numera normalt i samhället med jobb och är gift även om jag blev utdömd av en tant från soc när jag var 15. Hon sa att jag skulle behöva bo på gruppboende hela livet..
Nu till frågan; är det vanligt att psykvården missar diagnoser eller har jag varit för sluten så dom trott att jag "bara" haft depressioner och ångest?
Vet att jag inte skrivit mycket om hur jag känt det som får mig att tro att jag har AS.. Har svårt med känslor och att uttrycka dom.
Men dom främsta signalerna är: oförmåga att veta hur man ska vara, ansiktsblindhet, mycket tekniskt intresse och fallenhet, fördjupar mig extremt i mina intressen mm
En annan fråga när jag ändå skriver: har läst att närhet kan vara ett problem, gäller det även sexlivet? Är gift med en partner som har hypomani och har en himla sexlust medans jag har väldigt lågt intresse, är det vanligt?
Tack på förhand och Gott Nytt År!