Hej allihopa! (mycket text sorry, men känns som jag behöver svar på detta)
Som många andra säkert gör så gräver jag mycket i vad autism innebär och ständigt blir jag förvånad men även glad över de saker som jag har svårt för mest troligt har med diagnosen att göra. Saker jag reagerat på tidigare men inte riktigt förstått innan jag började ta del av kunskap och andras erfarenheter. Men jag har fortfarande svårt att förstå och ta in vissa saker eftersom
min perception är vad jag har levt med och lärt mig igenom, jag har väldigt svårt att tänka mig hur andra skulle ha det. Det vill säga, om det är normalt eller inte?
Min fundering handlar om just detta, överkänslighet/sensoriska svårigheter. När jag var liten kommer jag ihåg att jag hade väldigt svårt för vissa kläder. Jag fick bokstavligen panik och visste inte var jag skulle ta vägen någonstans om kläderna inte kändes bra. Var även tvungen att klippa av lappen på några av mina tröjor. Hela känslan var så otroligt obehaglig, det blev en konstig känsla i kroppen och värmen bara böljade från topp till tå och jag skrek gärna rakt ut eller var nära till tårarna. Stickade tröjor är något jag aldrig kunnat använda, gör det fortfarande inte, är 27 år gammal.
En annan sak är värme. Som jag sett i en tidigare kommentar i tråden hade någon problem med just värme. Jag kan bli otroligt varm och svettas väldigt lätt. Precis som vederbörande föredrar jag inte varma sommardagar, oavsett om det är ute eller inne. Tar jag exempelvis på mig jackan men glömmer göra något inomhus, alternativt väntar på sambon som inte är riktigt klar än och inte tar av mig jackan under tiden, börjar jag koka. Samma panikkänsla som jag upplevde när jag var liten uppstår. Jag börjar vrida benen och kroppen och jämrar mig och måste bara ut. Kan inte vara nära min sambo en längre tid heller, blir så jävla varm. Att ha sex kan vara rätt jobbigt om täcket är med i bilden som sambon ofta vill.
Jag småskrattade lite för mig själv när jag läste att någon i tråden måste sticka näsan i allt. Detta måste jag också göra, men det känns snarare som en tvångshandling, jag vet inte? Har jag rört något så luktar jag på fingrarna, använda kläder, mat sambons hår. Ja, behöver ingen närmre förklaring, det är i princip allting och det är lite pinsamt.
Jag reagerar även på luktar och måste liksom "sniffa mig till" vad det är för något. Känner även dofter tidigare än att andra har reagerat på det.
Känsel vet jag inte riktigt. Jag har väldigt svårt för att beräkna om jag ska ta i hand eller om jag ska krama andra, även om dessa människor funnits med i bilden väldigt länge men det tror jag att många har efter att ha sett reklamen med Petra Mede. Men att krama andra känns bara konstigt ibland, jag blir liksom stel och tankar som "hoppas jag inte luktar illa i armhålorna eller halsen" uppstår. Normalt? Vet ej. Med andra ord blir jag väldigt osäker i det sociala mötet som uppstår. Däremot älskar jag beröring från min sambo. Jag bara älskar när hon tar mig på fötterna eller benen och ja, resten av kroppen. Inget sexuellt, utan bara väldigt skönt och vill inte att hon ska sluta. Jag blir avslappnad och trött och kan somna hur lätt som helst vilket jag vanligtvis inte gör. Men med andra är närkontakt obehagligt.
Det jag är mest förundrad över är ljud och ljuskänslighet. Som sagt, min perception är vad jag känner till. Sitter jag i ett socialt sammanhang och det pratas mycket så stänger jag av, jag blir så fruktansvärt trött och bara tittar på andra eller ner i bordet. Har ingen ork eller lust/vågar föra en konversation. Det jag reagerat mest på är just ljudet i sociala sammanhang. Det känns som det blir en barriär i mina öron och hjärnan blir helt mör. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Jag har frågat sambon och ett par vänner om dem upplever samma sak vilket dem inte gör. Lite om "DET GÅR INTE IN MER LJUD JUST NU". Och jag nästan kisar med ögonen och kryper ihop med överkroppen för det blir så starkt. Det gör inte fysiskt ont någonstans (tror jag, eller så har jag lärt mig leva med det) men det är så fruktansvärt jobbigt. Ibland har jag bett folk att dämpa sig på lägenhetsfester för att inte störa andra grannar men folket ignorerar mig och tycker inte det är så farligt.
Jag har reflekterat lite kring om jag uppfattar ljud bättre än andra. Flertalet gånger reagerar jag på ljud och frågar andra i närvaron "vad fan var det där?" som då inte hört något. Även plötsliga höga ljud skär i kroppen och det känns som en rush av adrenalin bara sköljer igenom systemet och hjärtat börjar dunka snabbare. Speciellt när jag ligger i sängen och ska sova då det är väldigt tyst runtikring i övrigt. Jag såg även en film på Youtube om en tjej som hade asperger som förklarade sin ljudkänslighet med "att hon hörde allt i rummet". Klockan som tickade, bilarna som körde utanför, ventilationssystemet och så vidare, varpå jag tänkte "men vafan, det gör ju jag också". Det är skitjobbigt och fruktansvärt irriterande när man tittar på TV, det blir liksom "grus i öronen". Som sagt, har svårt att förklara detta.
edit: Skulle någon jag står och pratar med säga något om någon som står längre bort ber jag dem att dämpa sig "dem hör vad du säger". Jag hör ju vad dem längre bort säger? Dem jag pratar med säger bara "ähh sluta det gör dem ju inte".
Ljuskänslig vet jag inte om jag är. Där skulle jag vilja veta hur kanske någon normal kontra ljuskänslig individ har det. Det enda jag själv upplever som konstigt är att det är svårt att titta indirekt mot eller på en ljuskälla och jag har svårt att se när jag kör bil i mörker. Något som dock förbättrades när jag jobbade natt. När jag går ut och det är bar himmel blir det ofta ett överslag för ögonen och jag har svårt att titta. Många gånger får jag kisa i flera minuter och ögonen bara rinner. Normalt?
Jag är mycket tacksam för att du orkar läsa igenom detta och hoppas att du kanske har något svar på följande fråga. Jag har mycket svårt att se objektivt på detta och undrar då om det jag upplever är normalt eller inte? Samt hur du upplever ljuskänslighet?
(Har inte korrekturläst och hoppas texten är lätt att förstå och läsa)
Väl mött