Kahlokatt skrev:Tech Mathetes: Läser du verkligen Nikanor Teratologen?
Efter vad jag har hört är Äldreomsorgen i Övre Kågedalen fullständigt grotesk och en enda orgie i äckel. Du får gärna förklara vad du fick ut av den.

Jag har läst allt han skrivit, undantaget Förensligandet.
Äldreomsorgen är ju en slags nietzscheansk omvärdering av alla värden och den har gett mig väldigt mycket, såsom en större tankefrihet och även ett större intresse för filosofi och historia (vilket den spränglärde Nikanor fört in referenser till i massor, bland allt knullande och härjande). Boken har också gett mig en större skaparlust på något sätt.
Äcklet och det groteska är ju sådant som återfinns i mänsklighetens historia och således inget jag anser man bör vända sig bort ifrån, tvärtom. Om man enbart läser "rumsrena" böcker och undviker teratologiska författare såsom Nikanor Teratologen eller t ex Markis de Sade, tror jag inte man kan vinna någon heltäckande bild av mänskligheten. Detta är dock bara min åsikt.

All litteratur med budskap, poäng och som får en att stanna upp att tänka. Dostojevskij är den författare som påverkat mig allra mest,och får nog anses vara min favorit. Gillar dock det mesta av "klassisk" litteratur och en del sci-fi och fantasy. De senaste åren har jag inte kunnat läsa särskilt mycket alls (skulle vilja läsa minst 10 gånger så mycket som jag gör för tillfället, vilket jag gjorde när jag var 14-15 år), men det senaste jag läste var Thomas Pynchons Against the Day, och för nuvarande läser jag The Fry Chronicles av Stephen Fry, samt en biografi om Led Zeppelin vid namn Hammer of the Gods. Därefter ska jag läsa The Dice Man av Luke Rhinheart (George Cockcroft).

Det ligger med stor sannolikhet långt i framtiden, dock, då jag läser väldigt många kurser för tillfället, och har för lite fritid redan som det är. :/

Kahlokatt skrev:Tech Mathetes: Läser du verkligen Nikanor Teratologen?
Efter vad jag har hört är Äldreomsorgen i Övre Kågedalen fullständigt grotesk och en enda orgie i äckel. Du får gärna förklara vad du fick ut av den.

Man ska inte läsa boken bokstavligt utan intertextuellt.

KrigarSjäl skrev:

Kahlokatt skrev:Tech Mathetes: Läser du verkligen Nikanor Teratologen?
Efter vad jag har hört är Äldreomsorgen i Övre Kågedalen fullständigt grotesk och en enda orgie i äckel. Du får gärna förklara vad du fick ut av den.

Man ska inte läsa boken bokstavligt utan intertextuellt.

Och det betyder...?

Kortfattat betyder det att man ska se det som finns mellan raderna.

Hm den här tråden har jag missat. Jag läser många timmar om dagen och har gjort sen jag var ett litet barn. Dostojevskij, Gorkij och i princip alla ryska klassiker tycker jag mycket om. Söderberg tycker jag är fantastisk. Ivar Lo har länge tillhört mina favoriter, svensk arbetarlitteratur i allmänhet intresserar mig. Camus och Sartre delar uppenbarligen min syn på tillvaron. Hesse är utan tvekan en författare vilken jag håller högt.

Skönlitteratur läser jag gärna och då helst klassiker. Facklitteratur och populärvetenskap läser jag mycket. Sociologi, psykologi, historia, matematik, fysik, religion, ideologi, politik m.m.

Chomsky passar mig väl, likaså Antonovsky. Vårdprogram tycker jag av någon anledning är väldigt intressanta.

Jag samlar på böcker men jag försöker att lägga band på mig så att det inte blir för mycket. En del in och en del ut är principen jag följer.

Såg att Bukowski nämndes och jag har läst de flesta av hans böcker. Då jag blev introducerad i tonåren så fastnade jag direkt. Postverket är en höjdare helt enkelt.

Hm, nu är jag nödgad att gå men usch listan kan göras lång. Jag ville starta en bokcirkel på caféet här där jag bor men de stänger klockan 18 och det är för tidigt för min del. Kanske på helgerna ...

Termen intertextualitet har jag förknippat på ett helt annat sätt än att just "läsa mellan raderna" mer att utläsa en specifik koppling till annat författaren skrivit. Nu fick jag en mer vidgad syn när jag tänker efter lite. Jag har dock väldigt svårt att "läsa mellan raderna" men för min skönlitterära upplevelse är det inga problem då jag bestämmer helt själv och låter kritikerna roa sig med annat. "Stavrogins brott" av Dostojevkij är ett bra exempel där jag omöjligt kan utläsa det huvuddelen av läsarna tar till sig.

Hans anteckningar från ett källarhål ser många som en programförklaring och det är måhända sant men för mig blev det en inkännande och igenkännande upplevelse utan dess like. Farbrors dröm är en novell jag ofta läser.

Läs mer!

pjask skrev:Hm den här tråden har jag missat. Jag läser många timmar om dagen och har gjort sen jag var ett litet barn. Dostojevskij, Gorkij och i princip alla ryska klassiker tycker jag mycket om. Söderberg tycker jag är fantastisk. Ivar Lo har länge tillhört mina favoriter, svensk arbetarlitteratur i allmänhet intresserar mig. Camus och Sartre delar uppenbarligen min syn på tillvaron. Hesse är utan tvekan en författare vilken jag håller högt.

Skönlitteratur läser jag gärna och då helst klassiker. Facklitteratur och populärvetenskap läser jag mycket. Sociologi, psykologi, historia, matematik, fysik, religion, ideologi, politik m.m.

Chomsky passar mig väl, likaså Antonovsky. Vårdprogram tycker jag av någon anledning är väldigt intressanta.

Jag samlar på böcker men jag försöker att lägga band på mig så att det inte blir för mycket. En del in och en del ut är principen jag följer.

Såg att Bukowski nämndes och jag har läst de flesta av hans böcker. Då jag blev introducerad i tonåren så fastnade jag direkt. Postverket är en höjdare helt enkelt.

Hm, nu är jag nödgad att gå men usch listan kan göras lång. Jag ville starta en bokcirkel på caféet här där jag bor men de stänger klockan 18 och det är för tidigt för min del. Kanske på helgerna ...

Termen intertextualitet har jag förknippat på ett helt annat sätt än att just "läsa mellan raderna" mer att utläsa en specifik koppling till annat författaren skrivit. Nu fick jag en mer vidgad syn när jag tänker efter lite. Jag har dock väldigt svårt att "läsa mellan raderna" men för min skönlitterära upplevelse är det inga problem då jag bestämmer helt själv och låter kritikerna roa sig med annat. "Stavrogins brott" av Dostojevkij är ett bra exempel där jag omöjligt kan utläsa det huvuddelen av läsarna tar till sig.

Hans anteckningar från ett källarhål ser många som en programförklaring och det är måhända sant men för mig blev det en inkännande och igenkännande upplevelse utan dess like. Farbrors dröm är en novell jag ofta läser.

Läs mer!

Bra smak!

KrigarSjäl skrev:Kortfattat betyder det att man ska se det som finns mellan raderna.

Där är det bakgrund. Tämligen innehållslöst.

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Kortfattat betyder det att man ska se det som finns mellan raderna.

Där är det bakgrund. Tämligen innehållslöst.

Nej, tvärtom. Men är man van att läsa tekniska manualer så...

Rimbaudelaire skrev:

pjask skrev:Hm den här tråden har jag missat. Jag läser många timmar om dagen och har gjort sen jag var ett litet barn. Dostojevskij, Gorkij och i princip alla ryska klassiker tycker jag mycket om. Söderberg tycker jag är fantastisk. Ivar Lo har länge tillhört mina favoriter, svensk arbetarlitteratur i allmänhet intresserar mig. Camus och Sartre delar uppenbarligen min syn på tillvaron. Hesse är utan tvekan en författare vilken jag håller högt.

Skönlitteratur läser jag gärna och då helst klassiker. Facklitteratur och populärvetenskap läser jag mycket. Sociologi, psykologi, historia, matematik, fysik, religion, ideologi, politik m.m.

Chomsky passar mig väl, likaså Antonovsky. Vårdprogram tycker jag av någon anledning är väldigt intressanta.

Jag samlar på böcker men jag försöker att lägga band på mig så att det inte blir för mycket. En del in och en del ut är principen jag följer.

Såg att Bukowski nämndes och jag har läst de flesta av hans böcker. Då jag blev introducerad i tonåren så fastnade jag direkt. Postverket är en höjdare helt enkelt.

Hm, nu är jag nödgad att gå men usch listan kan göras lång. Jag ville starta en bokcirkel på caféet här där jag bor men de stänger klockan 18 och det är för tidigt för min del. Kanske på helgerna ...

Termen intertextualitet har jag förknippat på ett helt annat sätt än att just "läsa mellan raderna" mer att utläsa en specifik koppling till annat författaren skrivit. Nu fick jag en mer vidgad syn när jag tänker efter lite. Jag har dock väldigt svårt att "läsa mellan raderna" men för min skönlitterära upplevelse är det inga problem då jag bestämmer helt själv och låter kritikerna roa sig med annat. "Stavrogins brott" av Dostojevkij är ett bra exempel där jag omöjligt kan utläsa det huvuddelen av läsarna tar till sig.

Hans anteckningar från ett källarhål ser många som en programförklaring och det är måhända sant men för mig blev det en inkännande och igenkännande upplevelse utan dess like. Farbrors dröm är en novell jag ofta läser.

Läs mer!

Bra smak!

Instämmer med föregående talare. Camus, Sartre, Bukowski & Dostojevskij räknar jag till det absoluta litterära toppskiktet.
Hesse är myckt bra och Söderbergs Doktor Glas är märkligt tidlös.

Kul att Tranströmer har fått Nobelpriset! Fast tyvärr har jag knappt läst något av honom, några enstaka dikter bara, tror jag. Mamma har en massa diktsamlingar, jag undrar om hon har något av Tranströmer...
Sorgegondol tror jag att jag skall försöka få tag på.
Jag fick en poesibok för barn när jag var 5 och det var en del rätt allvarliga dikter i den, så jag började tidigt läsa poesi. I tonåren läste jag Boye och Södergran som alla "djupa" tjejer; senare började jag uppskatta rimmad vers. Tage Danielson är underbar.
I dag varken läser eller skriver jag särskilt mycket poesi, tyvärr.

Rolig recension av Bukowski.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/c ... owski-pulp

weasley skrev:Rolig recension av Bukowski.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/c ... owski-pulp

Jag förstår inte vad Thente menar när han säger Bukowskis bildningskomplex är intakt, eftersom huvudintrigen går ut på att en privatdetektiv får i uppdrag att hitta den franske författaren Louis-Ferdinand Céline, med komplikationen att Céline varit död i ett antal decennier.


Varför skulle det tyda på bildningskomplex? De som känner till Bukowski vet att Céline betytt en hel del för honom och i en roman som Pulp, som delvis handlar om honom själv, är det inte konstigt att Céline dyker upp.