Nilale skrev:Har länge funderat på listor. Kan dock inte sätta igång att göra listor.

Det är ytterligare ett problem med listor.

De år under utbrändheten som jag mådde som sämst så klarade jag inte skriva inköpslistor när jag skulle handla mat, så jag fick försöka memorera de fyra fem mest nödvändiga sakerna att köpa. När jag så småningom mådde bättre och klarade att skriva en inköpslista i förväg så behövde jag inte någon lista längre, för då fungerade även minnet bättre.

Håller med Kvasir. Skulle jag skriva här varje gång jag har igångsättningssvårigheter skulle jag spamma forumet... Mitt absolut tydligaste problem och det som i första hand gör att jag söker diagnos (huruvida det är mitt största problem eller inte är naturligtvis svårare att säga).

Jag har absolut inga "knep" att komma med, utan igångsättningen är vad som förstör mitt liv (tillsammans med lite mindre tydliga saker) och är oförändrat som problem under 20 års tid.

Att skriva listor i efterhand kräver att man faktiskt gör något.
Att skriva listor på förhand kräver att man klarar av att sätta igång med listskrivandet.

Skall fundera på om det finns några knep i alla fall... Skulle dock säga att igångsättning är väldigt beroende av vad det är man ska göra och hur "svårt" det är.

Det beror också på i vilket stadium man är i förhållande till uppgiften. Om den "flyter omkring i huvudet" och liksom inte kommer fram i ljuset, utan bara ligger löst i luften, då är en uppstrukturering i små delar eller initialt endast en fysisk nedskrivning av vad man faktiskt skall göra nästan nödvändigt för att uppgiften skall bli reell. Om man däremot redan har kommit förbi det stadiet och har en uppgift som man fokuserar på men ändå inte klarar av att göra (ett typiskt exempel är när man skall plugga och sitter och läser första raden i texten man skall läsa, om och om igen utan att kunna komma vidare), behöver man använda andra metoder. Då kan det i stället vara att föredra att göra något annat man också behöver göra, men som är något "lättare" att göra än det man försöker göra. Personligen har jag upptäckt att jag i sådana lägen har större chans att göra alternativet än vanligt, vilket leder till att jag faktiskt klarar av något alls, så att jag i förlängningen får mer energi jag kan använda till uppgiften jag egentligen skulle göra.

Jag har just nu en skoluppgift jag fått all hjälp i världen med som jag nu försökt komma igång med under fyra veckors tid, med deadline på deadline och en allt mer bekymrad lärare som väntar på resultatet. Uppgiften tar antagligen runt 1,5 till 2 timmar och jag vet att jag har kunskapsnivån för att klara det, jag tycker ämnet är kul och jag är välmotiverad. Hur svårt kan det vara?

Just "igångsättningen" har jag inga problem med. Undar just om det har och göra med att jag har så begränsat med tid att göra allt "roligt" och mindre roligt på. Jag kämpar med fulltidsarbete och när jag kommer hem så "måste" det bli full fart annars så hinner jag inte med livet alls. Jag skriver gärna listor på sånt jag vill hinna med under en vecka för att inte tappa något. Jag kastar mig mellan alla möjliga projekt som en skållad råtta. Jag trivs med att gå på "full fart" då inaktivitet får mig att deppa mer. Efter det att jag började medicinera med Concerta för en 3-4 månader sedan så har mitt behov av att gå högsta växeln ökat markant. Det slutar väl med en ny tur med huvudet i väggen så småningom

Jag misstänker att igångsättningssvårigheter beror delvis på hur uttröttad hjärnan är. Jag hade inte så stora problem med det förr, på den tid jag fortfarande orkade arbeta. Eller, det hade jag väl, men inte alls så extrema problem som jag har haft sedan utbrändheten tog ett struptag om mitt liv. Vissa, som Asterix, har lyckats forsätta arbeta och klara sig ifrån utbrändheten, och då fungerar förmodligen andra saker också hyfsat fortfarande. Andra, som jag, har kommit till en gräns där hjärnan sade tack och adjö, och inte orkade fortsätta längre, och då kom en massa problem upp i dagen som hade legat latenta eller "bara" varit problem på lägre nivå innan. Jag antar att det handlar om kompensationsmekanismer som slutar fungera när hjärnan inte orkar längre. Somliga är fortfarande unga och dras redan med dessa problem, och man får väl då kanske anta att deras hjärnor redan har tröttats ut vid unga år, eller att de av någon anledning aldrig har lyckats bygga upp några kompensationsmekanismer.

Kvasir skrev:Jag misstänker att igångsättningssvårigheter beror delvis på hur uttröttad hjärnan är. Jag hade inte så stora problem med det förr, på den tid jag fortfarande orkade arbeta. Eller, det hade jag väl, men inte alls så extrema problem som jag har haft sedan utbrändheten tog ett struptag om mitt liv. Vissa, som Asterix, har lyckats forsätta arbeta och klara sig ifrån utbrändheten, och då fungerar förmodligen andra saker också hyfsat fortfarande. Andra, som jag, har kommit till en gräns där hjärnan sade tack och adjö, och inte orkade fortsätta längre, och då kom en massa problem upp i dagen som hade legat latenta eller "bara" varit problem på lägre nivå innan. Jag antar att det handlar om kompensationsmekanismer som slutar fungera när hjärnan inte orkar längre. Somliga är fortfarande unga och dras redan med dessa problem, och man får väl då kanske anta att deras hjärnor redan har tröttats ut vid unga år, eller att de av någon anledning aldrig har lyckats bygga upp några kompensationsmekanismer.

Utan att ge sig in på mer specifika hjärnfunktioner har jag nog ändå en något annorlunda bild av det hela, eller möjligen inte.

Såvitt jag tror kan man säga att man har en "normalnivå" av vad jag skulle kalla "mental energi" utifrån vilken man sätter igång saker (jag gissar att det har med dopamin att göra, men är alltför dåligt inläst för att göra sådana antaganden). Denna kan tänkas ha en genetisk aspekt och en aspekt beroende av långsamma förändringar i mentala energinivåer (alltså den situation/det läge man befinner sig i mentalt under en tidsperiod). Förutom detta sker ständiga lokala variationer beroende av specifika händelser, tider på dygnet och så vidare.

Å andra sidan har vi händelserna/de saker som skall genomföras. Dessa kräver olika mängd energi för olika personer, men alla har någon typ av profil som bestämmer vad som är "lätt" och vad som är "svårt". Detta är naturligtvis ytterst komplext och beror på en hög kognitiva och emotionella aspekter som erfarenheter, känslor och så vidare och så vidare.

Om den lokala normalnivån är för låg för en viss uppgift krävs tillfälliga energiökningar som varierar i storlek beroende på hur "svår" uppgiften är vid det specifika tillfället. På grund av hur stressystemen (låt mig kalla dem energiregulatorsystem) fungerar kommer det antagligen finnas begränsningar på hur stora och hur frekventa energiökningar som är praktiskt möjliga. Efter ständigt återkommande kraftiga momentana energiökningar under lång tid, kommer åtminstone vissa av stressystemen slitas ut, så att reaktansen minskas. I förlängningen leder detta till sådant som utbränning.

Givet detta kan man påverka igångsättningsproblem antingen genom att påverka de tillfälliga energinivåerna, eller påverka händelsen/det som skall göras, så att den blir lättare. När man utför saker av detta slag, som inte direkt verkar vara relaterade till vad en människa "normalt" antas göra för att klara en uppgift, kalla vi detta strategier eller kompensationer.

Många med Asperger verkar ha ett för stort glapp mellan den tillgängliga mentala energin och den mängd energi som krävs för vissa vanliga typer av uppgifter. Detta torde variera mellan olika individer, så vissa kommer inte märka av dessa problem på allvar förrän de "tröttat ut" sina mentala energiregulatorsystem, medan andra får stora problem redan tidigt i livet. Däremot tror jag inte alla har "tröttat ut" sina system, utan vissa har så stora grundläggande diskrepanser att systemet aldrig fungerat bra från början.

Hm. Jag märker hur otroligt otydligt det här blev. Jag skall fundera vidare på hur jag kan förklara vad jag menar. Sen kan jag ju bara vara ute och cykla också, men det får jag också grubbla på...

Nja, jag tror jag fattar ungefär vad du menar, och att du menar att det handlar om nivåer och trösklar för signalsubstanser. Det gör det givetvis i slutändan, eftersom hela hjärnan jobbar på det sättet. Vad jag är ute efter är nog att det är mera komplicerat än bara en skillnad i nivåer och trösklar för t.ex. dopamin, och att det är andra saker på något högre kognitiv nivå som spelar in. Sedan kanske detta i slutändan manifesteras som en högre tröskel för t.ex. dopamin, men inte i grunden är så enkelt att det bara handlar om det. Men naturligtvis är det bara spekulationer och gissningar.

serri skrev:Jag använder ett GTD-program (Getting Things Done) till datorn som heter Things. Sjukt bra! Man lägger in alla uppgifter i olika områden/projekt man ska göra och väljer hur viktigt det är, när det ska göras klart osv så bygger programmet upp en lista på vad som är viktigast idag. Sen blir man så otroligt sugen på att rensa den där listan så man sätter igång direkt och gör sakerna. Funkar sjukt bra för mig!

Tack för tipset! Jag har själv börjat kolla upp GTD, läser en engelsk bok av han grundaren, David Allen nånting. Jag har ett visst behov av GTD om man säger så!

/Barracuber

Kvasir skrev:Nja, jag tror jag fattar ungefär vad du menar, och att du menar att det handlar om nivåer och trösklar för signalsubstanser. Det gör det givetvis i slutändan, eftersom hela hjärnan jobbar på det sättet. Vad jag är ute efter är nog att det är mera komplicerat än bara en skillnad i nivåer och trösklar för t.ex. dopamin, och att det är andra saker på något högre kognitiv nivå som spelar in. Sedan kanske detta i slutändan manifesteras som en högre tröskel för t.ex. dopamin, men inte i grunden är så enkelt att det bara handlar om det. Men naturligtvis är det bara spekulationer och gissningar.

Nja, det var ju en del, men inte riktigt allt av vad jag sa, men det är inte en fråga jag har tillräcklig koll på för att debattera, så jag låter det hela vara.

Kvasir skrev:Ärligt talat, att använda ett datorprogram är inte det bara att komplicera det hela i onödan?

Syftet med programmet är att förenkla, och det funkar för mig så tummen upp till det programmet.

barracuber skrev:Tack för tipset! Jag har själv börjat kolla upp GTD, läser en engelsk bok av han grundaren, David Allen nånting. Jag har ett visst behov av GTD om man säger så!

Samma här! Jag blev chockad hur bra det faktiskt fungerade. Alla borde testa!

serri skrev:

Kvasir skrev:Ärligt talat, att använda ett datorprogram är inte det bara att komplicera det hela i onödan?

Syftet med programmet är att förenkla, och det funkar för mig så tummen upp till det programmet.

Visst, om du verkligen upplever att det gör det så är det ju bra.

Själv så tyckar jag, men nästan 30 års datorvana i bakfickan, att datorer oftast bara innebär onödigt krångel för de flesta vardagliga uppgifter och att papper och penna är den mest geniala gränssnitt som människan har uppfunnit. Jag brukar försöka slå hål på myten om att datorer förenklar saker, för väldigt ofta gör de det motsatta.

Datorprogram är bra. Jag har fått struktur på mitt arbete genom en enkel elektronisk att-göra-lista.

Och varför fungerar det bättre med ett program än penna och papper, om man får fråga?

Kvasir skrev:Och varför fungerar det bättre med ett program än penna och papper, om man får fråga?

För att det är lättare och går fortare att stuva om när man behöver omprioritera. Dvs för en dagsplanering där man behöver skriva upp många små saker som ska utföras snabbt fungerar penna och papper bättre, men har man många saker som ska göras under en längre tid där man behöver planera om efter vad man hunnit göra och inte är det bättre med planeringsprogram.

I avancerade planeringsprogram ska man också kunna sortera saker efter vilket projekt de tillhör och kunna datumsätta. Jag tror att det kan rädda tråden och fokuseringen ibland men får förstås inte överanvändas.

Man kan skriva siffror och ändra dessa. Man kan ha separata små papperslappar för varje sak och ett par lådor för olika prioriteter etc. Jag tycker nog personligen att varianten med lådor låter enklare och bättre än datorprogram, men smaken är olika. Men visst, handlar det om långsiktig planering så kan jag hålla med om att du har en poäng.

Jag menade naturligtvis inte att påstå att du eller någon annan har fel, utan vill bara ifrågasätta för att få er att tänka efter om datorn verkligen innebär någon fördel för er i detta fall. Det är så väldigt lätt och vanligt att tro att saker blir bättre och enklare hur fort man använder dator.

Kvasir skrev:Jag menade naturligtvis inte att påstå att du eller någon annan har fel, utan vill bara ifrågasätta för att få er att tänka efter om datorn verkligen innebär någon fördel för er i detta fall. Det är så väldigt lätt och vanligt att tro att saker blir bättre och enklare hur fort man använder dator.

Det ger också en särskild tillfredsställelse att se hur prydlig ens planering blir och det känns som man därigenom kan tänka klarare än genom att titta på alla de små papperslapparna.

Men ibland ger penna och papper än bättre överblick.

Igångsättningssvårigheter... det är dte jag har boendestödjarna till... =/

På datorn är det väldigt enkelt att göra mallar och återanvända redan inskrivna uppgifter. T ex upprepa en uppgift varannan dag.
Jag sitter oftast vid datorn. Hade jag skrivit på papper hade det varit post-it lappar över hela skärmen för att få min uppmärksamhet.
Men det är väl upp till var och en vad som passar sig bäst.
GTD is the shit iaf

serri skrev:Jag använder ett GTD-program (Getting Things Done) till datorn som heter Things. Sjukt bra! Man lägger in alla uppgifter i olika områden/projekt man ska göra och väljer hur viktigt det är, när det ska göras klart osv så bygger programmet upp en lista på vad som är viktigast idag. Sen blir man så otroligt sugen på att rensa den där listan så man sätter igång direkt och gör sakerna. Funkar sjukt bra för mig!

Bara en fråga, det programmet GTD, kan man få det via Vuxenhab. eller köper man det själv? Och var isf?

Fighterbabe skrev:

serri skrev:Jag använder ett GTD-program (Getting Things Done) till datorn som heter Things. Sjukt bra! Man lägger in alla uppgifter i olika områden/projekt man ska göra och väljer hur viktigt det är, när det ska göras klart osv så bygger programmet upp en lista på vad som är viktigast idag. Sen blir man så otroligt sugen på att rensa den där listan så man sätter igång direkt och gör sakerna. Funkar sjukt bra för mig!

Bara en fråga, det programmet GTD, kan man få det via Vuxenhab. eller köper man det själv? Och var isf?

Vuxenhab - vet ej. Men jag vet vilket som skulle bli billigast ifall Vuxenhab skulle välja mellan Microsoft Officepaketet och GTD. GTD kommer inte någonsin att kosta 4000 spänn kartongen. Tur att Bill Gates verkar vara en mänsklig generös typ när han inte jobbar åtminstone. GTD är typexemplet på motsatsen till Microsofts stängda, svindyra lösningar: open source, fri programvara, innovation, idéer, produktivitetshöjning, verktyg, hjälpmedel.

Några spridda GTD-länkar jag har samlat på mig:

http://gtdrawings.blogspot.com/
http://lifehacker.com/377609/best-gtd-application
http://www.gtdgmail.com/
http://www.43folders.com/2004/09/08/get ... hings-done
http://www.thinkingrock.com.au/

Som synes helt ostrukturerat. Jag har inte hunnit gå igenom de själv än - just därför behöver jag nog GTD!

/Barracuber

Det är alltså inget komplett program man köper? Det där verkar för komplicerat för mig... En handi förstår jag mig på...

Fighterbabe skrev:Det är alltså inget komplett program man köper? Det där verkar för komplicerat för mig... En handi förstår jag mig på...

Det är liksom en bra grundidé som någon fick och spred till sina bekanta, som spred till sina bekanta osv. Vilket sedan spreds på nätet och ynglade av sig på kreativa människor som gillar att skapa saker - inte ett program i en kartong som kostar 4000 spänn - utan i hundratals, tusentals tjänster på nätet, de allra flesta gratis.

Att det är ovant och komplicerat håller jag helt med om. Hur hittar man det som passar en själv bland tusen olika tjänster? Just wait and see. Eller gräv själv därute.

/Barracuber

Jag fick just en tanke. Den kanske är skåpmat i det här trådämnet men...

om man har något alternativ så kanske det är fel metod att tänka att "nu ska jag ta initiativ". Det kanske är bättre att leta upp press (kanske gärna "lagom" sådan) som kommer bakifrån, bildligt talat?

Varje gång som jag eller andra engagerat mig så mycket att det finns saker jag gärna får ur händerna till en viss tidpunkt - därför att belöningen lockar - så får jag det mycket riktigt mer eller mindre ur händerna. Emellan de tillfällena så sitter jag och letar efter något som kan engagera mig... eller sysslar med förberedelser för sådant...

Man kanske alltså inte ska leta efter saker att sträcka sig efter, ifall det finns alternativ? Man kanske hellre ska se sig över axeln halva tiden och kolla vilka befintliga strömmar som finns och som leder till de mål man har? Och man kanske ska lägga krutet på att ta sig till de strömmar som inte kastar ut en igen... vilket kanske är problemet, i och för sig... Det är inte jättevanligt att någon direkt drar in just mig i sin ström, för att ta mig som exempel.

jonsch skrev:Jag fick just en tanke. Den kanske är skåpmat i det här trådämnet men...

om man har något alternativ så kanske det är fel metod att tänka att "nu ska jag ta initiativ". Det kanske är bättre att leta upp press (kanske gärna "lagom" sådan) som kommer bakifrån, bildligt talat?

Varje gång som jag eller andra engagerat mig så mycket att det finns saker jag gärna får ur händerna till en viss tidpunkt - därför att belöningen lockar - så får jag det mycket riktigt mer eller mindre ur händerna. Emellan de tillfällena så sitter jag och letar efter något som kan engagera mig... eller sysslar med förberedelser för sådant...

Man kanske alltså inte ska leta efter saker att sträcka sig efter, ifall det finns alternativ? Man kanske hellre ska se sig över axeln halva tiden och kolla vilka befintliga strömmar som finns och som leder till de mål man har? Och man kanske ska lägga krutet på att ta sig till de strömmar som inte kastar ut en igen... vilket kanske är problemet, i och för sig... Det är inte jättevanligt att någon direkt drar in just mig i sin ström, för att ta mig som exempel.

Jo, det ligger nog nått i det.
Jag har tänkt liknande tankar.

om jag kommer fram till en lösning på något och jag stoppar mig själv försöker jag genast tänka hela tankegången igen, vilket inte funkar att få det gjort. Jag granskar först steget och då är det för sent.

Ibland har jag lyckats slappna av i mina tankar att den bra iden kommer tillbaka i samma kraft och jag kan fortsätta bearbeta den i huvudet. men då har jag förmodligen haft en rätt mängd energi och varit väldigt angelägen om att kunna göra det. samt en massa annat som stämt just då.

Brukar ni ha så att ni spelar upp olika senarion i huvudet ofta?
Undrar om det är ett slags substitut för oförlösta handlingar som stoppats av igångsättningssvårigheterna?

sanny skrev: om jag kommer fram till en lösning på något och jag stoppar mig själv försöker jag genast tänka hela tankegången igen, vilket inte funkar att få det gjort. Jag granskar först steget och då är det för sent.

Känns igen!!!

sanny skrev:Brukar ni ha så att ni spelar upp olika senarion i huvudet ofta?
Undrar om det är ett slags substitut för oförlösta handlingar som stoppats av igångsättningssvårigheterna?

Kanske känns igen, kanske inte men det är nog en bra teori.