Miche skrev:

serpentin skrev:Märklig ordning av butiken att ha korgarna utanför spärren.

Det är nog för att det är enklare att flytta korgarna dit från kassan, istället för att de ska behöva krångla sig in innanför spärren!

Det är något man kunde ha tänkt på när man planerade butiken i så fall.
Men det som irriterar mig mer är att man alltid måste gå ut och hämta kundvagnarna på parkeringen i många butiker även om man inte själv kommer med bil.

Heliora skrev:

MissNervvrak skrev:Jag var i närbutiken, hade just packat upp mina varor på bandet och skulle ställa undan korgen. Eftersom det var så fullt såg jag ingen bra plats för min korg utan jag ställde den bredvid den stora högen av korgar. Då säger en kund bakom mig: "ställ den så här istället så blir det enklare för andra också". Samtidigt rumsterar han om bland korgarna, ställer de åt olika håll och vips så får min korg också plats. "Tack, vad schysst, sade jag", men blicken jag fick tillbaka sade typ: "Hur korkad är du?? Det här borde du ha kunnat räkna ut själv."

Du får kanske betänka hur lång erfarenhet du har av att handla på egen hand. Det var kanske inte så många år sen du flyttade hemifrån? Om 10 år när du varit i miljontals affärer och handlat och sett hur folk ställer korgar lite här och var, då kommer du säkerligen själv automatiskt rada upp korgarna i en hög. Jag tror det har med ålder och livserfarenhet att göra.

Jo, jag brukar alltid ställa min korg i högen också, men nu stod de på ett sätt så att inte det gick. Då visste jag inte hur jag skulle göra.

Jag har ibland liknande tanke där om att se blind ut. Ibland har jag blivit behandlad som en blind när jag haft solglasögon på mig. Eller som nåt missfoster/sjuko av nåt slag när man visar upp sitt färdtjänstkort på bussen. -Ok,jag är knäpp liksom men du måste inte titta bort, det är inte en regel för såna som mig-

Pah. Hm, betyder färdtjänstkort att de måste titta bort, som att "en sån där behöver man inte titta på, gå förbi bara, sen blir det bra, då kan jag titta igen"?

Angående det om korgarna, så tror jag det kan vara platsbrist, iaf såsom de inrett för alla livsmedel som är innanför spärrarna. Iaf i affären i fråga jag pratade om skulle de nog inte få plats innanför helt enkelt.

I en annan affär jag vet, så har de korgarna innanför spärrarna, men stället är också rätt nära kassorna, och de har ju ibland öppet på vissa ställen vid kassorna så de går väl igenom där och lämnar dem isåf. .Så beror väl på möbleringen en del.

regnif skrev:Jag har ibland liknande tanke där om att se blind ut. Ibland har jag blivit behandlad som en blind när jag haft solglasögon på mig. Eller som nåt missfoster/sjuko av nåt slag när man visar upp sitt färdtjänstkort på bussen. -Ok,jag är knäpp liksom men du måste inte titta bort, det är inte en regel för såna som mig-

Pah. Hm, betyder färdtjänstkort att de måste titta bort, som att "en sån där behöver man inte titta på, gå förbi bara, sen blir det bra, då kan jag titta igen"?

Fy fan vad arg jag blir på sådana människor som du beskriver. Antar att de är så kallade "fyrkanter" som har sina trånga ramar för hur andra människor ska vara. Särskilda behov ryms tyvärr inte innanför deras fyra väggar.

Bjäbbmonstret skrev:

Miche skrev:

serpentin skrev:Märklig ordning av butiken att ha korgarna utanför spärren.

Det är nog för att det är enklare att flytta korgarna dit från kassan, istället för att de ska behöva krångla sig in innanför spärren!

Det är något man kunde ha tänkt på när man planerade butiken i så fall.

Givetvis, dessutom är det irriterande att de gör samma dumhet, om och om igen, för butiker planeras ofta om för att de försöker hitta nya sätt att öka försäljningen.

Bjäbbmonstret skrev:Men det som irriterar mig mer är att man alltid måste gå ut och hämta kundvagnarna på parkeringen i många butiker även om man inte själv kommer med bil.

En del butiker har en vettig variant, små kundvagnar inne i butiken, stora på parkeringen.

MissNervvrak skrev:

regnif skrev:Jag har ibland liknande tanke där om att se blind ut. Ibland har jag blivit behandlad som en blind när jag haft solglasögon på mig. Eller som nåt missfoster/sjuko av nåt slag när man visar upp sitt färdtjänstkort på bussen. -Ok,jag är knäpp liksom men du måste inte titta bort, det är inte en regel för såna som mig-

Pah. Hm, betyder färdtjänstkort att de måste titta bort, som att "en sån där behöver man inte titta på, gå förbi bara, sen blir det bra, då kan jag titta igen"?

Fy fan vad arg jag blir på sådana människor som du beskriver. Antar att de är så kallade "fyrkanter" som har sina trånga ramar för hur andra människor ska vara. Särskilda behov ryms tyvärr inte innanför deras fyra väggar.

Hmm...mm, sånt är ju av lite suspekt karaktär. Alla kan inte fungera likadant, bara. Så, kan man fatta det bara? liksom.
Vad som är märkligast med detta, är att detta förekommer mest när jag visar upp just ett sådant kort. Är tom. lite bättre med red. åkremsa.
Hm, märkligt vad jag såg handikappad nu mer helt plötsligt när jag visar upp ett annat kort. Undrar om mitt utseende förändrats då när jag visar upp det, liksom..om ett sjukt mående lyser utåt känner man som.

MissNervvrak skrev:Jo, jag brukar alltid ställa min korg i högen också, men nu stod de på ett sätt så att inte det gick. Då visste jag inte hur jag skulle göra.

Men då var det ju inte ditt fel, och då behöver du knappast känna dig korkad på något sätt. Du hade kunnat tala om det för gubben i kön, att du inte fann någon plats för korgen. Men det är alltid lätt att vara efterklok, man kommer ofta på i efterhand vad man skulle ha sagt.

regnif skrev:Eller som nåt missfoster/sjuko av nåt slag när man visar upp sitt färdtjänstkort på bussen. -Ok,jag är knäpp liksom men du måste inte titta bort, det är inte en regel för såna som mig-

Kan det inte vara så att du är rädd för att folk skall titta snett på dig pga färdtjänstkortet och därför tolkar in allting i den riktningen? Jag åker titt som tätt buss med utvecklingsstörda på jobbet och jag har aldrig märkt att chauffören skulle titta på dem på något annat sätt än oss andra.

Du har kanske inte haft färdtjänstkortet så länge och att det därför känns pinsamt och ovant, så att du därför blir extra känslig i hur folk tittar på dig och kanske lätt övertolkar saker?

MissNervvrak skrev:.. rumsterar han om bland korgarna, ställer de åt olika håll och vips så får min korg också plats.

Såna småsaker gör jag ofta. Då utan att yttra ett endaste ord. Sällan någon lägger märke till det.
Så finns de personer som inte är särskilt tacksamma och istället vänder helt om och fnyser till med några, enligt mig, totalt felvalda ord. Då fnyser jag till med ett leende Ge dig, slutar med min hjälp och mentalt blockerar bort personens existens.

Har hänt att jag börjat skratta när jag hör hur den halvtjurige sedan förbannar sig på det jag inte åtgärdade.

Mitt synsätt bakom detta är Respektera personer som inte vill ha hjälp, en hjälp som skulle göra viss skillnad för personen... gör det gärna värre för personen om det går, för det är kul med skadeglädje. (kanske inte så jättebra ändå?)

Heliora skrev:

regnif skrev:Eller som nåt missfoster/sjuko av nåt slag när man visar upp sitt färdtjänstkort på bussen. -Ok,jag är knäpp liksom men du måste inte titta bort, det är inte en regel för såna som mig-

Kan det inte vara så att du är rädd för att folk skall titta snett på dig pga färdtjänstkortet och därför tolkar in allting i den riktningen? Jag åker titt som tätt buss med utvecklingsstörda på jobbet och jag har aldrig märkt att chauffören skulle titta på dem på något annat sätt än oss andra.

Du har kanske inte haft färdtjänstkortet så länge och att det därför känns pinsamt och ovant, så att du därför blir extra känslig i hur folk tittar på dig och kanske lätt övertolkar saker?

Jo, jag hade det i ca. ett halvår åtminstone, då jag hade det men det har gått ut nu. Och menar då jag hade haft den ett bra tag. Jag vet inte, men tittanet och det är det skillnad på beroende på kort jag använder. Remsa för reducerat pris så blir det strul med ibland också då man inte hör kanske vad den andra säger och så, med med kort där man inte ser några sådana tecken på har jag märkt de tittar på ett annat sätt.

Miche skrev:

serpentin skrev:Märklig ordning av butiken att ha korgarna utanför spärren.

Det är nog för att det är enklare att flytta korgarna dit från kassan, istället för att de ska behöva krångla sig in innanför spärren!

Då får jag vara glad att vår ICA tycker det är värt besväret för här står korgarna innanför spärren.

Men de behöver väl inte gå ut genom kassorna med korgarna? Man kan köra tillbaka stapeln inne i butiken.

MissNervvrak skrev:Jag var i närbutiken, hade just packat upp mina varor på bandet och skulle ställa undan korgen. Eftersom det var så fullt såg jag ingen bra plats för min korg utan jag ställde den bredvid den stora högen av korgar. Då säger en kund bakom mig: "ställ den så här istället så blir det enklare för andra också". Samtidigt rumsterar han om bland korgarna, ställer de åt olika håll och vips så får min korg också plats. "Tack, vad schysst, sade jag", men blicken jag fick tillbaka sade typ: "Hur korkad är du?? Det här borde du ha kunnat räkna ut själv."

Så pinsamt... Sådant här händer alltid mig. Jag funderar på om det är ett typiskt AS-drag eller om det är specifikt för just mig.

Han kanske stötte på dig. Behövde en opener liksom. Annars tycker inte jag heller det här låter särskilt farligt och har svårt att tänka mig det skulle vara något AS specifikt. Folk kan nog i allmänhet vara ganska så tankspridda i sådana miljöer och tänker kanske i det här fallet mer på vad innehållet i korgen ska bli till middag än vart korgen bör placeras.

Jag tror att du helt enkelt är opraktisk!!??

Jag känner igen mig själv i mkt av det du skriver om liknande ämnen i olika trådar (grundar alltså inte mitt antagande enbart på detta tråd) och jag tror absolut att detta kan vara relaterat till Asperger.

När jag var yngre var jag extremt opraktisk. Jag fattade inte ett dugg av många praktiska saker (tekniska var bättre däremot) men jag var inte ett jota intresserad heller! Jag var uppe i det blå en hel del istället.. Jag grubblade mkt, läste, tänkte, ritade, fantiserade o hittade på en massa historier i huvudet. Lite som en egen värld faktiskt.. en drömvärld, fantasivärld... Jag saknar det Det är tråkigare att leva i verkligheten...

Jag är fortfarande rätt opraktisk i många situationer men det har blivit mkt, mkt bättre. Man får träna, träna, träna (inte nog med att man ska ha koll på det sociala man ska ha koll på detta också.. )

Minns när jag var typ tolv och bodde en sommar hos en kompis och hennes familj, där fick jag höra att jag exempelvis inte ens kunde skiva bröd ordentligt och inte heller kunde jag dammsuga till belåtenhet osv.. Fick frågan -Du kan inget av detta. Vad kan du egentligen???

Ja, jag kan mer om empati än den tanten iaf...

Ja, jag hatar i princip verkligheten, därför som man är som man är...uppe i det blå eller nåt. Nu när man inte är där, för man skulle tydligen komma ned på jorden, så är allt ett helvete, alltså är svaret egentligen att vara kvar däruppe då?

Verkligheten: mobbning, kass sjukvård, orättvisor, krig, folk som blir sura på en fast man inte menat något, osv, osv...verkligheten är dålig. Illamåendeframkallande. Verkligheten är skit.

Saga skrev:
Ja, jag kan mer om empati än den tanten iaf...

Hihi, fick ta och fnittra där lite.
Men nu kommer ångesten: Folk tror man hittar på det där om empati för att kompensera allt sk*t man gjort som aspergare, en sån där som skall bli käänd för sina symptom och syndrom och ta nytta av och...

Jahapp, nu blir det ot igen...

Saga: Ja, jag är opraktisk, väldigt opraktisk. Och det här med att tänka logiskt kommer inte naturligt för mig. Jag har tränat på att skära ost sedan jag var 7 eller 8 (jag är 22 nu) men det är bara plågsamt och tar extremt mycket energi, fysiskt såväl som psykiskt, så numera har jag lagt ner det och köper färdigskivad ost istället.

Jag önskar att jag kunde få ägna mig åt det jag är bra på, eller åtminstone har fallenhet för, istället för att träna och träna och träna i 10 år på något som aldrig blir bättre. Men en arbetsplats kräver ju så förbannat mycket... Man ska vara både social, effektiv, kvicktänkt, logisk, praktisk och kunna göra flera saker samtidigt. Det enda jag är av det där, det är social. Jag brukar bli uppskattad för att jag är en glad och social person som livar upp stämningen, vilket i och för sig gör mig glad att höra, men det räcker ju aldrig till...

Suuuck... måtte jag komma in på någon av mina utbildningar till nästa höst så att jag får göra något jag vill och tror mig klara av.

MissNervvrak: Ja, jag förstår vad du menar. Måste kännas extremt energikrävande o hopplöst att försöka och försöka utan att se något nämnvärt resultat!

Det här med arbetsplatser och alla dess krav är ju bara för mkt tycker jag, i nuläget klarar jag inte av det utan pluggar på universitetet och går på en arbetsterapi istället.

Jag tycker också du ska försöka satsa på det du är bra på istället för att behöva fokusera allt för mkt på det som inte går så bra! Hoppas verkligen att du kommer in på de där utbildningarna! Vad är det du vill göra? Vad är du bra på?

(Jag hoppas också på att hitta ett arbete som funkar!)

Mitt mål är att utbilda mig till skådespelare eller programledare. Jag sökte en utbildning i tv-produktion inför denna hösten men jag kom tyvärr inte in. Jag gör ett nytt försök inför nästa år, och i november ska jag göra inträdesproven till teaterhögskolan.

I november ska jag börja två distanskurser också; en i medie- och kommunikationsvetenskap och en som handlar om nätgemenskaper, typ som Facebook och det här forumet. Problemet är att jag måste ha en försörjning fram tills dess, så nåt jobb måste jag hitta...

MissNervvrak skrev:Mitt mål är att utbilda mig till skådespelare eller programledare. Jag sökte en utbildning i tv-produktion inför denna hösten men jag kom tyvärr inte in. Jag gör ett nytt försök inför nästa år, och i november ska jag göra inträdesproven till teaterhögskolan.

I november ska jag börja två distanskurser också; en i medie- och kommunikationsvetenskap och en som handlar om nätgemenskaper, typ som Facebook och det här forumet. Problemet är att jag måste ha en försörjning fram tills dess, så nåt jobb måste jag hitta...

Vad? Finns det sådana kurser? Vad har man det till? Säg inte att det blir ännu vanligare med kommunikation på nätet?

regnif: Javisst, det finns massor av distanskurser. Det är perfekt en period när man känner att man behöver mycket tid för sig själv, eller när den kurs man vill gå inte finns på ens hemort och man vill slippa flytta. Mycket praktiskt!

Om du är intresserad av att plugga på distans så hittar du även dessa kurser på www.studentum.se Där finns listor och sammanställninbgar över i princip ALLA utbildningar.

Jag tänkte väl mer som det här med Facebook och så.

Ahaaa! Sorry, jag är trögtänkt ibland.

Joo, det finns faktiskt en sådan kurs, på distans vid Umeå Universitet. Dock är den nog tänkt att ges i intressesyfte snarare än i utbildningssyfte, gissar jag men det ska bli intressant.

MissNervvrak skrev:Mitt mål är att utbilda mig till skådespelare eller programledare. Jag sökte en utbildning i tv-produktion inför denna hösten men jag kom tyvärr inte in. Jag gör ett nytt försök inför nästa år, och i november ska jag göra inträdesproven till teaterhögskolan.

I november ska jag börja två distanskurser också; en i medie- och kommunikationsvetenskap och en som handlar om nätgemenskaper, typ som Facebook och det här forumet. Problemet är att jag måste ha en försörjning fram tills dess, så nåt jobb måste jag hitta...

Låter som intressanta och roliga mål.

Har du någon som hjälper dig inför inträdesprovet? Känner en kvinna som kom in på Scenskolan (och som nu är etablerad skådespelare) med hjälp av att öva ihop med en skådis (under många månader...).

Måste säga att jag beundrar din ihärdighet (ej heller det grundat bara på denna tråd) du har (och har haft) massor av saker på gång. Ambitiöst och driftigt!

Saga skrev:

MissNervvrak skrev:Mitt mål är att utbilda mig till skådespelare eller programledare. Jag sökte en utbildning i tv-produktion inför denna hösten men jag kom tyvärr inte in. Jag gör ett nytt försök inför nästa år, och i november ska jag göra inträdesproven till teaterhögskolan.

I november ska jag börja två distanskurser också; en i medie- och kommunikationsvetenskap och en som handlar om nätgemenskaper, typ som Facebook och det här forumet. Problemet är att jag måste ha en försörjning fram tills dess, så nåt jobb måste jag hitta...

Låter som intressanta och roliga mål.

Har du någon som hjälper dig inför inträdesprovet? Känner en kvinna som kom in på Scenskolan (och som nu är etablerad skådespelare) med hjälp av att öva ihop med en skådis (under många månader...).

Måste säga att jag beundrar din ihärdighet (ej heller det grundat bara på denna tråd) du har (och har haft) massor av saker på gång. Ambitiöst och driftigt!

Jag har tyvärr ingen som hjälper mig med förberedelserna inför inträdesprovet... Enda nackdelen med mina vänner här i Stockholm är att ingen av dem är ett dugg intresserad av skådespeleri. Men jag planerar att gå med i någon teatergrupp under hösten (har inte stått på en scen sedan jag slutade på folkhögskolan i maj) så då kommer jag ju få lite övning iallafall. Jag ska bara ta igen mig ett par veckor till efter alla jobbiga jobbmisslyckandet, sedan ska jag ta tag i det här med teatergrupp.

Programledare är dock drömyrke number one så jag helst hoppas jag att jag kommer in på den utbildningen till nästa höst, men teaterhögskolan vore ju inte helt fel heller.

Åh, tack Saga! Det värmer att höra. Jag hoppas att jag snart ska lyckas med någonting av allt det jag tar mig för och få känna att "det här klarar jag".

Tack själv, roligt att du blev glad!

Lycka till, jag tror att du kommer att lyckas. Med de egenskaperna kan man komma långt. Själv kommer jag knappt igång med att diska ens.. (fast det har blivit mkt bättre.)