weasley skrev:

MsTibbs skrev:Vad tusan, de flesta på Arvika av "normala besökare" gär ju på högstadiet/gymnasiet... jämfört med dem är jag gammal. bland oss som jobbar känner jag mig däremot ung. Alltså springer jag runt i halvrustning och rolig färg på håret där ändå (även om jag känner mig lite för gammal för att vara "så oansvarig och korttänkt" som att färga håret neonrött)...

Neonrött!!

JUST DO IT!

;-D

*vill ha lila*

Håller med Weasley: JUST DO IT!

Det är bara en myt bland tonåringarna att man är gammal och måste klä sig "tantigt", bara för att man passerat en magisk ålder. (... som i själva verket bara ligger några år över deras, och som sen flyttas framåt, allteftersom...)

Tonåringarna kanske vill ha sin "sub-klultur" ifred, men minns då vilka det var som började med knallrött hår - i början av 80-talet... -Så, "kör så det ryker!"

Jag hade nyss knallgrönt hår!!! (Fast bara i ca 3 dar, sen hade det mesta blekts bort, utan att jag ens tvättat håret! Dålig kvalitet! )

Åter till ämnet. Jag tycker det fattas en rubrik:

Emotionell ålder - där pendlar jag väl nånstans mellan 0 och 16...
Mental ålder - ca 20-70...
Kroppslig ålder - ca 35...
[Edit, 35 år i hälsohänseende, men ca 25 år i utseende...]
Verklig ålder - 35...

[Edit 2: Du hann skriva ditt inlägg innan jag hann posta mitt för andra gången...]

Jag märker att jag inte var solklart tydlig på kroppslig ålder. Jag menar då inte hur man ser ut (vilket f.ö är totalt ointressant för mig oavsett vem det gäller), det jag menar med kroppslig ålder är hur man känner sig kroppsligt. Dvs taskig kondition, krämpor, värk.
Därför sätter jag min kroppsliga ålder så högt, oavsett hur den ser ut. För jag är stel i leder och har värk för jämnan.

Intressant dock att se skillnaden mellan de svar man brukar få av människor som inte har AS. Det är sällan man ser en sådan bred åldersspann för mental ålder.

Ensamflickan har så rätt i att skilja mellan emotionell och mental ålder.

Det jag skrev om min mentala ålder gäller just den mentala.
Min emotionella är också ojämn och säkert lägre, men jag har dålig koll. Mycket av hur man fungerar emotionellt kommer ju fram i samspel med andra (?eller?), och man är onekligen mognare när man är pigg. Jag samspelar inte mycket med andra och är alltid dödstrött.
Och hur "normala" "vuxna" människor har det inuti? Jag har väldigt dåligt med jämförelsematerial, såvida jag nu inte ska tro på den enorma diskrepans mellan praktisk och social kompetens och egen emotionell omognad, ofta rent som ett barn fast med en vilsenhet som barn inte brukar ha, som jag tycker jag har sett mest.
Mycket av mina "barnsligaste" känslor och reaktioner har jag också lärt mig kompensera för, hantera strategiskt eller dölja. Som enda sättet att få mig att fungera socialt såpass att jag kan leva, om inte annat; men sådant blir ju ofrånkomligen en självcensur också. Fast när jag väl är någonstans bland folk, händer det också att jag överraskas av hur moget jag faktiskt reagerar helt spontant på det-eller-det.

Idag fyllde jag en dag äldre än igår.

Tahlia skrev: "Jag märker att jag inte var solklart tydlig på kroppslig ålder. Jag menar då inte hur man ser ut (vilket f.ö är totalt ointressant för mig oavsett vem det gäller), det jag menar med kroppslig ålder är hur man känner sig kroppsligt. Dvs taskig kondition, krämpor, värk.
Därför sätter jag min kroppsliga ålder så högt, oavsett hur den ser ut. För jag är stel i leder och har värk för jämnan."

Ok, jag tänkte nog att det oftast hör ihop. Om man är stel eller har nedsatt fysik så speglar det sig i utseendet - att det följs åt. Men där kanske jag är ute och cyklar. Det behöver säkert inte vara så. Om jag bara ska gå på hur kroppen fungerar rent fysiskt och hur pigg den känns så blir nog den kroppsliga åldern mellan 25 och 30. Hade betydligt högre kroppslig ålder för 6-7 år sedan då jag åt en massa tunga mediciner och knappt orkade gå upp ur sängen. Då kändes kroppen verkligen gammal. Skönt att det kan ändras.

MsTibbs: Jo, jag fattar att du kan känna dig gammal om de flesta andra går på högstadiet/gymnasiet! I den åldern märks ju skillnaden mycket mer. När jag tänker att 24 år är väldigt ungt så jämför jag ju med mig själv, och har säkert mer åldersnojja än vad jag vill kännas vid...

Jag har för mycket åldersnoja för att vilja kommentera i den här tråden. Jag brukade se betydligt yngre ut än jag är men tycker inte att jag gör det längre även om andra fortfarande har den uppfattningen....

Jag är 23 år.

Kroppsligt är jag nog ungefär i min ålder, känner mig frisk och stark:) inga krämpor.+att jag ser yngre ut än vad jag är som 17 ungefär. Får alltid visa legg på 18.

mentalt så brukar andra folk tro att jag är 14 eftersom jag påminner lite om en fjortis men samtidigt känner jag mig klok som en 70 åring. Det är mest vuxna som ser den kloka delen i mig. De yngre tycker jag är barnslig men det kan bero på hur jag uttrycker mig när jag chattar, jag går inte in för att verka smart när jag chattar.

Verklig ålder: 29

Kroppslig ålder: ungefärlig bedöming som 45-50 eftersom jag numera knappast tränar, men håller på att ta upp det igen! Ser yngre ut än vad jag är o. har alltid gjort, vilket jag inte gillat men bryr mig inte så mkt. längre. Vet det själv + har fått höra det. Ser ut som mellan 20-25. Vad gäller kläder numera så klär jag mig ungefär som folk i min ålder, dock inte alltid senaste mode utan klassiskt skönt. Beror på tillfälle oxå. Fast alla i 30-årsåldern har faktiskt inte senaste mode o. det måste man inte ha. Som yngre kunde jag ibland ha kläder som damer i 40-50-årsåldern brukar ha. Tack & lov har det blivit bättre! Som yngre hade jag inte riktigt sinne för mode o. lämpliga kläder för åldern alla ggr.

Mental ålder: pendlar. Vad gäller vissa områden tex. se konsekvenser & helheter är jag omogen ibland o. kan nog bedömas vara c:a 20 i vissa lägen då det krävs.
För övrigt kan jag nog bedömas vara ungefär så gammal jag är. Beror på vad man diskuterar o. lite på vilken åldersgrupp jag är med, men brukar iaf. inte sitta o. fnissa hela tiden o. bete mig som de flesta fjortisar.