Just nu känner jag att jag är i ett vis stadie, har tagit en lugnande så jag ska kunna somna. Jag har inte sovit på två nätter. Snälla klaga inte på min stavning, jag har dyslexi och plus att mina fingrar rör sig inte som jag vill alltid. Men en sak är säkert, alltid stavas alltid med två l och aldrig gör det aldrig. Tur att jag kan stava till de två orden i alla fall.

Jag satt och såg på en film precis om en man på ett mentalsjukhus från 70 80 talet typ men med en känd skådespelare som jag inte kommer på nu. Det ligger på en ö och han är ganska förvirrad och tror inte att han bor där. Och jag delar med honom av den upplevelsen i livet, hur ska man veta var man är vad är verklighet och vad är goja. Uch...jag hatar livet. Kan jag inte få ett enklare liv med få regler istället. Jag grubblar över om jag gör rätt vad andra tänker och vad dom tänker på efteråt och när de lägger ihop saker jag gör.

Jag blir själv mörkrädd ibland. Men sen säger nära till mig att det är lugnt jag är inte annorlunda och så glider det vidare och allt som oftast så funkar det till slut ändå. Men hur vet jag vad som är rätt jag minns ju inte vad jag gör. Jag skulle inte vilja kalla mig galen, för det är jag inte men något rörig och extremt o fokuserad.

Jag ska börja arbetspröva i nästa vecka, i verkligheten, känns det bra eller? Känns inte alls bra, jag tror inte det kommer att funka så bra tyvärr, bästa hade nog varit att avskriva mig från jobb och sätta mig på någon annan sysselsättning av något slag. Kanske se hur det blir längre fram....men så här som det är nu har jag gjort nästan hela mitt liv. Vid 6 års ålder, vid 12, vid 16 och då pågick det i flera årslutade vid 23 år, började vid 25 igen höll på i ca 2-3 år och nu börjat igen för ett år sedan och fortsätter nog ett tag.
Det är mer än asperger jag har vi får väl se vad längre fram om jag låter dem göra det. Jag tänker inte låta dem förstöra allt jag har och lever för bara för att de ska analysera mig. Jag lär inte diskutera hur lag mår, tvättar mig med någon läkare eller psykolog längre. Som han sa i filmen, har man väl blivit klassad som galning, finns inget kvar. Så är det man kan ju fan inte ens gå till vårdcentralen nu ju, för man har ju inga problem längre som är medicinska, allt sitter i huvudet. Jag tror på att djuren är lyckligare än oss, fan vad vi är elaka! Som vi gör mot varandra på vår jord. Nä nu ska jag försöka lägga mig, godnatt!

@Barajag, för att vara dyslektiker så stavar du väldigt bra (jag såg bara ett fel och det var ett felslag, inte stavfel).

Lycka till med arbetsprövningen, förhoppningsvis så känner du antingen att det funkar och du kan gå vidare eller så funkar det inte och du kan visa dem att arbete är inget för dig och du blir permanent sjukskriven.

Det värsta som kan hända är att de tror att du kan jobba trots att det inte funkar för dig, men ta inte ut dig totalt, man har rätt till ett liv utanför arbetet, fritiden är inte enbart till för att man ska orka jobba.

Miche skrev:@Barajag, för att vara dyslektiker så stavar du väldigt bra (jag såg bara ett fel och det var ett felslag, inte stavfel).

Lycka till med arbetsprövningen, förhoppningsvis så känner du antingen att det funkar och du kan gå vidare eller så funkar det inte och du kan visa dem att arbete är inget för dig och du blir permanent sjukskriven.

Det värsta som kan hända är att de tror att du kan jobba trots att det inte funkar för dig, men ta inte ut dig totalt, man har rätt till ett liv utanför arbetet, fritiden är inte enbart till för att man ska orka jobba.

Ja det kanske funkar, men det är ju så att det inte bara ska funka nu, det ska fortsätta funka och det är en omöjlighet för mig känns det som.

Det är inte att hurra med mitt närminne, jag blir helt ställt när någon frågar någonting om gårdagen. VAD? Sedan ser jag jätte förvirrad ut o länge, försöker komma ihåg och får oftast erkänna att nähe, jag kommer inte ihåg.
Men det gäller väl inte livsviktiga saker så tror inte man behöver komma ihåg allt. Det e omöjligt. Räcker att man kommer ihåg vart man bor o så
Psykotiskt har jag nog inte varit vad jag vet, det är dock min granne,
som håller mig vaken på nätterna. Väldig livlig dam.

Jag tror att jag ibland ser någonting som inte finns, men är inte riktig säker på saken. Jag tror att det är nog mina ögön som spelar spratt. Det e skuggor och nåt som rör jätte snabbt men det tror jag är bara synfel eller sånt. Jag vill gärna tro att jag såg nånting men det tror jag faktiskt inte är fakta.

Annars har jag ok minne måste jag säga, inga problem o plugga o sånt. Klarar väldigt komplicerade grejer o så. Men fråga inte mig vad hände igår !

Vet inte om det är något speciellt men jag brukar ibland titta på världen och tycka att den verkar lite för långt bort. Sedan undra om den verkligen existerar eller om det bara är en projektion.

Sedan brukar jag ibland få för mig att det är en liten bubbla jag lever i och att allt utanför det jag ser inte finns eller inte är verkligt.
Men det kan ju vara någon sorts grej jag fått efter att ha sett den där filmen men Jim Carey.

Annars händer det ju att jag drömmer om saker som jag inte kan stöta bort som overkligt även efter jag vaknat.
Den gången jag drömde att jag steg upp och gick till skolan och sedan vaknade och var tvungen att göra om det.
Den gången jag drömde att jag var en snubbe som var otrogen mot min tjej med en annan tjej, i skogen. Den var intressant.
Eller när jag drömde att någon stirrar mig rätt i ögonen efter att ha krossat en hamster och påstår att samma sak kommer hända mig om jag inte håller käften.
Eller när en av mina böcker som jag letat efter faller ned bakom sängen (vilket visade sig vara sant iofs)
Drömde att min katt sprang bort, En annan gång att min mamma sålde honom till sin bror. Var fortfarande arg på henne när jag vaknade.

Annars har jag ju upplevt att någon klappat mig på huvudet precis innan jag ska somna men det kunde lika gärna ha varit ett spöke eller nåt vad vet jag.