Kahlokatt skrev:
Gud vilken skön katt!

ja han var sannerligen speciell. saknade nästan katten mer än exet efter att det tog slut.

Joakoni skrev:Min nuvarande katt klättrade på vävtapeter när hon var lite yngre och lättare. Nu har hon lagt på sig...

påminner mig om vår gamla kisse (insomnad sen länge tyvärr) - vi hade ett "valv" istället för vanlig dörröppning in till köket, med trälist runt. kissen klättrade ett par gånger upp för det precis som de klättrar i träd, bara det att till slut hängde han juh upp-och-ner i valvbågen och fattade inte hur han skulle komma ner.

LostInAForest skrev:

Joakoni skrev:Min nuvarande katt klättrade på vävtapeter när hon var lite yngre och lättare. Nu har hon lagt på sig...

påminner mig om vår gamla kisse (insomnad sen länge tyvärr) - vi hade ett "valv" istället för vanlig dörröppning in till köket, med trälist runt. kissen klättrade ett par gånger upp för det precis som de klättrar i träd, bara det att till slut hängde han juh upp-och-ner i valvbågen och fattade inte hur han skulle komma ner.

Kan tillägga att sedan brukade hon sätta sig uppe på dörren.

Miche skrev:Det finns enligt en veterinär jag pratade med trefärgade hanar, men de är alltid sterila.

Läste att både den röda och den svarta färgen fanns i X-kromosomer. Honorna har två, så de kan vara både röda och svarta. Hannarna har bara en, så de blir antingen röda el svarta. Undantagen kanske har något speciellt (mosaicism?).

Joakoni skrev:Kan tillägga att sedan brukade hon sätta sig uppe på dörren.

Vår orangerandiga katt blir dagligen helt busstirrig och hoppar upp på olika ställen. Ett ställe han brukar hoppa till är just upp på dörrbladets överkant på en av våra dörrar. Sedan står han där och vinglar och piper en stund. Hoppar han inte dit så brukar han hoppa upp förbi datorn och vidare upp på bokhyllan som står bredvid i vardagsrummet, sedan tar han vägen till ett annat skåp som står i hallen (det är bara att ta sig förbi ett hörn från vardagsrummet så är man i hallen) och därefter brukar han ofta stå och tveka och jama, men ibland hoppar han från det där skåpet till en garderob. Allt detta under ganska ivrigt jamande.

Vår helsvarta katt vill bestämt att man ska vrida på kranen i handfatet så att han får dricka. Det spelar ingen roll hur nyss vi bytt vatten i katternas vattenskål. Rinnande vatten är godast! Dessutom är han helt galen i att tugga på blommor eller dricka vattnet ur blomvaser, så det slutar ofta med att han stjälper alltihop.

Krukväxterna här blir sällan långlivade och det gäller verkligen att INTE skaffa något som är giftigt eftersom katterna tuggar på vad som helst. Från att ha haft över 60 krukväxter (före katterna) så har jag idag fyra. Inte ens taggiga kaktusar låter de vara i fred.

Gräslök var det någon som nämnde tidigare, det tuggade katterna i sig gladeligen när jag hade det i en kruka på balkongen. Den svarta katten är också helt knäpp när det gäller gul lök som ligger längst ned i kylen, han ska prompt köra in skallen där när man har kylen öppen och slicka på lökskalen.

wuwei skrev:

Joakoni skrev:Kan tillägga att sedan brukade hon sätta sig uppe på dörren.

Vår orangerandiga katt blir dagligen helt busstirrig och hoppar upp på olika ställen. Ett ställe han brukar hoppa till är just upp på dörrbladets överkant på en av våra dörrar. Sedan står han där och vinglar och piper en stund. Hoppar han inte dit så brukar han hoppa upp förbi datorn och vidare upp på bokhyllan som står bredvid i vardagsrummet, sedan tar han vägen till ett annat skåp som står i hallen (det är bara att ta sig förbi ett hörn från vardagsrummet så är man i hallen) och därefter brukar han ofta stå och tveka och jama, men ibland hoppar han från det där skåpet till en garderob. Allt detta under ganska ivrigt jamande.

Vår helsvarta katt vill bestämt att man ska vrida på kranen i handfatet så att han får dricka. Det spelar ingen roll hur nyss vi bytt vatten i katternas vattenskål. Rinnande vatten är godast! Dessutom är han helt galen i att tugga på blommor eller dricka vattnet ur blomvaser, så det slutar ofta med att han stjälper alltihop.

Krukväxterna här blir sällan långlivade och det gäller verkligen att INTE skaffa något som är giftigt eftersom katterna tuggar på vad som helst. Från att ha haft över 60 krukväxter (före katterna) så har jag idag fyra. Inte ens taggiga kaktusar låter de vara i fred.

Gräslök var det någon som nämnde tidigare, det tuggade katterna i sig gladeligen när jag hade det i en kruka på balkongen. Den svarta katten är också helt knäpp när det gäller gul lök som ligger längst ned i kylen, han ska prompt köra in skallen där när man har kylen öppen och slicka på lökskalen.

Det var en av mina katter (när jag bodde hos min mamma) som åt gräslök.
Min mosters katt har precis samma behov av rinnande vatten, kan stå och jama vid diskhorn tills någon kommer och öppnar kranen. Annars dricker han stående vatten, även te i allas muggar, kastruller etc. överallt förutom sin skål

En katts sommarspecial var änder, gärna ungarna. Hon kom med en and i munnen, var genomblöt och ville ha allas uppmärksamhet.

Dessutom gick hon ut på våren och kom in på sensommaren. Var inne och vände när det serverades burkmat på morgonen och när vädret var dåligt.

Detta var en måttligt social katt. Det gick inte kela med henne och för mycket klappande blev hon tjurig av. Bära henne var livsfarligt för bärare och katt. Det gällde att ha koll på hennes kroppsspråk medan man klappade/kliade, annars blev det rivmärken överallt.
Dom sista levnadsåren blev hon väldigt sällskaplig. Antagligen var det mild demens.

wuwei skrev:Vår helsvarta katt vill bestämt att man ska vrida på kranen i handfatet så att han får dricka. Det spelar ingen roll hur nyss vi bytt vatten i katternas vattenskål. Rinnande vatten är godast!

Zorba dricker enbart ur handfatet eller badkaret...
Han har dessutom ett speciellt "vattenpip" när han vill få en uppmärksam på att han är törstig, det låter ungefär "wap-wap". Kanske försöker han faktiskt säga vatten?

Ännu en röd katt. (Jag hörde att förr fanns det mest hannar men de katterna blev så populära att man avlade fram fler, och därför finns det röda honor också.)

Han låter sig gärna kelas med av vem som helst och gillar verkligen när damerna samlas omkring honom för att beundra honom. Man riktigt ser hur han är i sitt esse. Han dock inte helt pålitlig. (Men det är inte därför han heter Tiger Woods utan för att han kommer från en golfbana.) Han är rätt lat men samtidigt matfrisk, därav den tjocka magen och därför får han dietfoder.

Det opålitliga består i att han trots sin kelenhet kan bita till. Lek som lek liksom. Samtidigt är han inte aggressiv utan finner sig i att få ögondroppar utan att slåss, fräsa el morra.

Cleo är en skeppskatt, dvs hon har en extra tå på varje tass. (Sådana katter ansågs bringa tur på skepp.) Hon är livlig och lekfull. Hon kör också med dubbla budskap: Kurrar, buffar huvudet mot en, spinner och slickar ens hand. Samtidigt ser man svansen piska = risk för lekbett.

Åh vilka skönheter!
Vad skön Cleo ser ut med sina "tumvantar". Det finns tydligen gott om "skeppskatter" vid Ernest Hemingways hus på Key West. Han hade ett helt gäng och tja, en katt blev flera, osv...

Lasse liknar Cleo både till utseende och personlighet. Han är kelig och lekfull och kan "lekbita". Men han har också en speciell egenhet som inte syns på denna bild. Han har svansen uppvikt på ryggen. Utom när han äter, då hänger den ner i en krok.

Lasses rumskompis Gasso har skadat sin svans så hälften måste amputeras. Han är mycket vacker och har säkert långhårsgener. Men han är inte alls lika social, pigg och kelen som Lasse. Smeker man honom ser han ut som "vad ska det här vara bra för, men jag orkar inte flytta på mig".

@Alien: Vilka fina katter! Lasse ser ut som min förra katt. Men de är väl inte dina allihopa? Det ser ut som ett katthem eller liknande på bilderna, med burarna och så. Jobbar du där? (Om det är ok att jag frågar?)

Där jag bodde förut brukade grannkatten komma in och hälsa på och tillbringa en eftermiddag eller så i vår lägenhet. En gång välte han ner en blomkruka, och vi tyckte så synd om honom. Jag tänkte att det var ett misstag, och att han säkert blev väldigt rädd och skämdes. Senare berättade dock hans husse att han gör så när han blir svartsjuk. Mycket riktigt så hade min rumskompis besök när det hände och gav alltså därför inte katten Michl sin fulla uppmärksamhet. Och det kunde Michl förstås inte tolerera.

Fröken Fräken skrev:@Alien: Vilka fina katter! Lasse ser ut som min förra katt. Men de är väl inte dina allihopa? Det ser ut som ett katthem eller liknande på bilderna, med burarna och så. Jobbar du där? (Om det är ok att jag frågar?)

Ja, jag jobbar som volontär där ibland. Men det finns också jourhem, dit katterna kommer ibland, så de inte jämt måste bo i boxar och bara komma ut på promenad i korridoren en gång om dagen.

Idag satt jag med kelige Duvel i famnen en lång stund. Han var mycket trött men hoppade ändå i famnen, som han tänkte "jag orkar inte kela och gosa som vanligt men måste ändå utnyttja när en människa kommer in". Han låg så sött med huvudet mot min arm. Ibland så lyfte han på huvudet när han hörde något ljud, men orkade inte flytta på sig. Duvel bor tillsammans med sin syster Stella Artois, men det är han som stjäl uppmärksamheten varje gång. (De borde inte dela box men det är ont om plats.)

Här är Duvel

Här är Stella Artois (ni fattar temat?)

Vet när att när jag bodde hemma hos mamma och pappa hade de katt. Varje gång man bredde ut tidningen på golvet (de var i stort format på den tiden) kom katten och lade sig på tidningen. Det var som den ville säga "det är jag som ska ha din fulla uppmärksamhet".

Gasso är helt klart deprimerad (katter blir det då deras främsta språk blir skadat, en oanvändbar svans skulle vara som att bli stum för oss) och skulle må mycket bättre av att få flytta till ett par människor som har massor med tid för honom.

Miche skrev:Gasso är helt klart deprimerad (katter blir det då deras främsta språk blir skadat, en oanvändbar svans skulle vara som att bli stum för oss) och skulle må mycket bättre av att få flytta till ett par människor som har massor med tid för honom.

Jag tycker man ser på hans blick att han är deprimerad. Antar att mycket kel och kärlek är enda medicinen som hjälper.
Jag skulle verkligen vilja jobba på katthem, men dessvärre är jag allergisk (tar mediciner när jag skall träffa min eller andras katter), så det skulle nog inte gå.
En bekant till mig tog hand om en katthona som fick ungar. Hon kunde tyvärr inte ta hand om dem, så de hamnade på katthemmet i Ultuna. Alla fick namn efter tyger och Denim var sötast. Han blev snabbt tingad!

Kahlokatt skrev:Antar att mycket kel och kärlek är enda medicinen som hjälper.

Självklart, även tiden läker såret i svansen, katter som blir svansamputerade lär sig leva med det.

Där jag bodde förut fanns en gammal, gammal katt som hette Moffe. Ibland var han ute med sin matte och enligt henne var Moffe tydligen senildement. Hans röda päls hade börjat falla av och när man smekte honom tittade han olyckligt på en och gav ifrån sig ett svagt "ao". Jag tror att han sade "jag vet inte vem jag är eller vem du är...men det var skönt, klappa lite till..."
Nu är han i katternas himmel.

Ja, stackars Gasso är nog deprimerad. Kanske för att han känner sig instängd. Han verkar också totalt ointresserad av kel. Kan bero på att vi är många olika volontärer. Han skulle behöva komma till ett hem där man har tålamod att locka fram hans förtroende.

Hans boxkompis Lasse är så social och kelig, så många kan vara beredda att adoptera honom. Bara de vill ta den mindre utåtriktade Gasso också. Lasse är Gassos trygghet i livet.

Om jag inte vore allergisk, hyrde halvmöblerat och...tja, om inte om fanns, då skulle jag förbarma mig över Gasso och Lasse. En av mina få talanger är att katter tycks lita på mig och lukta sig till att jag vill dem väl. En av mina kompisar bara gapade när hennes fräsfia till katt snällt lät sig lyftas och sitta i min famn.
"Jösses, så där får jag aldrig göra!" sade hon.
Jag har blivit kompis med en rexkatt i mitt nya kvarter. Han smiter in i porten ibland, men jag blev väldigt förvånand när jag en eftermiddag hittade honom utanför min dörr! Hur i helsike kunde han veta att han skulle till mittendörren på våning två? Utsöndrar jag någon sorts "kattvänsdoft"?

Du kanske luktar som kattmynta?

Läste om skillnaden mellan hundars och katters svansspråk.

Att hunden är glad när den viftar på svansen medan katten är arg när den viftar/piskar med sin vet väl alla. Men det är också så att när en hund har en upprättstående svans signalerar den självförtroende och dominans. En katt däremot signalerar snarare undergivenhet med en uppåtstående svans.

Yllätys

Lahja

Här är de blyga bröderna Yllätys (överraskning) och Lahja (gåva). Deras matte och husse hade helt enkelt placerat dem utanför katthemmet med ett anonymt brev. Det var inte fint gjort. Det rätta hade varit att fråga om katthemmet hade plats och betalat för kastrering och vaccination.

De har varsin bur men trängs i samma. Den ene brukar fräsa så fort den ser en människa. Den andra (Yllätys) brukar sticka fram huvudet för att bli smekt. Eftersom de ligger så nära blir Lahja smekt på samma gång, och tycks inte ha något emot det. Men Yllätys spinner, även om han inte vågar sig ut ur buren. Förhoppningsvis får de ett nytt hem tillsammans.