Frimodig skrev:Nej, det är inte faktafel och det är inte missförstånd.
Det är inte smart att tala om för mig hur jag fungerar.

Sen är det inte så att empati delas upp i kognitiv och affektiv.
Den kognitiva aspekten kan man bortse från. Det handlar absolut inte om intellektuell förståelse. Empati är en biologisk funktion i hjärnan. En sån där överlevnadsgrej.

Det är faktiskt så att man i professionen, alltså kliniska tillämpare som psykologer och psykiatriker, gör skillnad på det som kallas för empati i dagsläget. Man talar om en som Krigarens Själ påpekar, kognitiv och en affektiv eller emotionell form av medkänsla och båda är en biologisk funktion. Kognitioner är biologiska funktioner lika mycket som emotioner.

Och det är den kognitiva delen vi kallar "mentalisering" som brister vid AS och som vi testar. Det handlar om en intellektuell (kalla de kognitiv om du vill) förståelse för hur andra känner, tänker och upplever saker. Den emotionella delen handlar om att man exempelvis kan känna vemod eller sorg när man ser någon lida eller gråta. Alltså en emotionell reaktion på andras reaktioner, berättelser eller upplevelser. Därför kan exempelvis psykopater vara väldigt manipulativa då de förstår rent intellektuellt (kognitiv empati) vad andra känner, men kan inte uppleva den adekvata känslan själv i vissa situationer.

Men att tala i generella termer om att empati ÄR uppdelat är ingen allmänkunskap utan något man i kliniska sammanhang och forskning gör skillnad på för att förstå och särskilja funktionssvårigheter åt.

Vad är skillnaden på affektiv empati och sympati, om affektiv empati = att bry sig och känna medlidande när man väl förstår?

Bror Duktig skrev:Vad är skillnaden på affektiv empati och sympati, om affektiv empati = att bry sig och känna medlidande när man väl förstår?

Då använder man väl det synonymt, och gör ingen skillnad på det? Och om man talar om skillnaden mellan empati och sympati, så avser man med empati just den intellektuella förståelsen.

Tintomara Ariadne skrev:

Bror Duktig skrev:Vad är skillnaden på affektiv empati och sympati, om affektiv empati = att bry sig och känna medlidande när man väl förstår?

Då använder man väl det synonymt, och gör ingen skillnad på det? Och om man talar om skillnaden mellan empati och sympati, så avser man med empati just den intellektuella förståelsen.

Ok. Jag tycker att det är rörigt att dela upp empati, om det redan finns ett eget ord. Det bäddar ju verkligen för alla missförstånd om "empati" som florerar.

Bror Duktig skrev:Ok. Jag tycker att det är rörigt att dela upp empati, om det redan finns ett eget ord. Det bäddar ju verkligen för alla missförstånd om "empati" som florerar.

Visst, det kan jag hålla med om. Anledningen till att man använder den uppdelningen överhuvudtaget skulle jag dock tro är just att många avser båda aspekterna när de talar om empati. Om man då säger att personer med asperger har bristande empati så tolkar folk in att vi inte bryr oss heller.

Bror Duktig skrev:Vad är skillnaden på affektiv empati och sympati, om affektiv empati = att bry sig och känna medlidande när man väl förstår?

Bra fråga. Tror nog till och med lingvisterna är oense om detta men jag själv ser sympati som en form av "hålla med" och "känna samma som, för den andres skull". Man brukar säga att någon sympatiserar med någon, att någon håller med någon. Lite sympatisk, stödjande. Men det är min definition

Tintomara Ariadne skrev:

Bror Duktig skrev:Ok. Jag tycker att det är rörigt att dela upp empati, om det redan finns ett eget ord. Det bäddar ju verkligen för alla missförstånd om "empati" som florerar.

Visst, det kan jag hålla med om. Anledningen till att man använder den uppdelningen överhuvudtaget skulle jag dock tro är just att många avser båda aspekterna när de talar om empati. Om man då säger att personer med asperger har bristande empati så tolkar folk in att vi inte bryr oss heller.

Och dessutom tolkar folk "empati" som sympati, ergo att vi är osympatiska människor. Det är av de skälen någon forskare har föreslagit ett annat ord än "empati". Dock i inte ens elfte utan tolfte timmen, tycks det mig. Om jag minns rätt från någon tråd häromåret.

Zombie skrev:Och dessutom tolkar folk "empati" som sympati, ergo att vi är osympatiska människor. Det är av de skälen någon forskare har föreslagit ett annat ord än "empati". Dock i inte ens elfte utan tolfte timmen, tycks det mig. Om jag minns rätt från någon tråd häromåret.

Precis.

Jag har lätt asperger, enligt vissa vårdpersoner. Med det menar de nog att det utåt sett inte märks på mig. Däremot har jag många problem (som inte syns) och som är väldigt jobbiga för mig själv.

När jag blir irriterad... och sitter med många folk eller är där många folk är då känner jag mig konstig vet någon varför?

Min definition av lätt asperger är att man inte behöver medicin eller hjälp från det sociala eller psykiatrin. Man har alltid klarat sig själv fast man är felkonstruerad. Man ägnar en stor del av sitt liv åt att förstå varför man fungerar så här märkligt.

Sen är det naturligtvis ofta praktiskt. Jag respekterar ingenting, alla måste bevisa sitt värde i mina ögon. Jag har läst en massa böcker för att förstå hur min sort fungerar. The Outsider av Colin Wilson. Steppenworf av hesse. Coetzee´s barndomnsskildringar. Det mesta av Naipaul. De ger bilder av hur min sort hanterar världen.

De bästa vännerna finns i böcker.

Sen tycker jag inte om människor som döljer sig bakom pseudonymer och sånt. Man talar om vad man heter. Det är elementär artighet.

Sen skall man aldrig berätta riktigt privata saker på internet. De onda grabbarna finns här.

Lennart Frimodig

Ok, Tintomara Ariadne.

Att ha empati med en annan människa betyder att känna in, helt spontant utan minsta tanke, hur en annan människa känner inför någonting. Det är något före tänkande och reflektion. Ungefär som att känna smak.

Att känna smak är en grej. Att agera utifrån hur man kände smak är en annan grej.

Du hänger med, right?

Det är ungefär så den biologiska grejen funkar.

Lennart Frimodig (Vad heter du?)

Naturlig empati, som jag saknar, är en sån här grundmekanism som har gjort homo sapiens sapiens så framgångrika. Det är något som cememterar ihop grupper av människor, som gör att de tar vara på varandra, och överlever. För normala människor är det ett naturligt sätt att fungera. De tänker inte på det, det bara finns där.

Jag har lärt mig empati genom att observera omgivningen, hur de fungerar. Jag har lärt mig hur det är normalt att fungera. Jag spelar på deras bollplan så jag måste anpassa mig.

Lennart Frimodig

Ok, marOder menar väl, han berättar om professionen. De tror att det finns kognitiv och affektiv empati.

Min gissning är att det är bullshit. Empati är en grej före tänkandet. Empati sorterar om hjärnan för att tänka på ett speciellt sätt. Det är omsorteringsmekanismen som är grejen. Jag har stora brister i den här mekanismen. Jag måste tänka ut hur man skall reagera.

Ärligt talat vet jag inte om det här går att förstå. Hoppas nån gör det.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Ok, marOder menar väl, han berättar om professionen. De tror att det finns kognitiv och affektiv empati.

Min gissning är att det är bullshit. Empati är en grej före tänkandet. Empati sorterar om hjärnan för att tänka på ett speciellt sätt. Det är omsorteringsmekanismen som är grejen. Jag har stora brister i den här mekanismen. Jag måste tänka ut hur man skall reagera.

Ärligt talat vet jag inte om det här går att förstå. Hoppas nån gör det.

Lennart Frimodig

Ja professionen jobbar ju faktiskt efter teorier som testas på en grupp människor men man kommer ju aldrig att 'veta' om man har rätt i att tankar och känslor är separata saker etc. Men utifrån biologiskt perspektiv så 'vet' man ju att det finns vissa sinnesintryck som går raka vägen till amygdala (känslocentrat) utan att passera de frontala delarna (tolkningscentrat) i hjärnan vilket ju skulle styrka att det borde finnas sinnesintryck som vi reagerar på emotionellt utan att tänka på dem (som PTSD). Så min personliga uppfattning är att det finns tankeprocesser och det finns känsloprocesser. Hur de samspelar kan man diskutera, men jag tillämpar samma princip på det vi kallar empati, eftersom det är en process som kräver både kännande, och tänkande.

Njaa,

min poäng är att naturlig empati är en mekanism före tänkandet. Som smak.

Naturlig empati är inte en process som kräver både kännande och tänkande. Det är en process före kännande och tänkande.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Njaa,

min poäng är att naturlig empati är en mekanism före tänkandet. Som smak.

Naturlig empati är inte en process som kräver både kännande och tänkande. Det är en process före kännande och tänkande.

Lennart Frimodig

Före tänkande och kännande? Vad ligger mellan sinnesintryck och tanke/känsla? För det som ligger före känsla och tanke, är väl sinnesintryck?

Frimodig skrev:Som smak.

Säger väl det mesta egentligen. Det är förutbestämt vad man kommer tycka efter att man känt och/eller tänkt om jag förstått vad han menar.

Själv tycker jag dock att man borde kunna ändra på utgången själv genom tänkandet och de som inte gör det är dömda att vara i ödets händer. Denna borde räknas som empati mer än sympati. Sen tror jag även att hjärnan anpassar sig till hur man använder den.

Jo, vi fångar upp allt från omgivningen via sinnesintryck. Min poäng är att det finns mekanismer i hjärnan som tolkar vissa sinnesintryck på ett sätt som producerar naturlig empati. Det har ingenting med tanke och känsla att göra, det är före.

De här hjärnscanninggrejerna är mycket primitiva verktyg för att förstå hur hjärnan fungerar.

Lennart Frimodig

Jag håller med Pavlon. Jag tror också att hjärnan anpassar sig till hur man använder den.

Jag hörde på nåt p1-program om hjärnan. Vi använder hela hjärnan hela tiden. Och man kan träna sin hjärna tills man dör. Sudoko och pussel och sånt. Fast sen kan man göra en enkel grej för att träna sin hjärna. Räkna till 120 och ta tid. Uttala alla siffrorna. En gång varannan vecka. Det bör gå fortare och fortare.

Man bör lyssna på P1.

Lennart Frimodig

Min aspergers är lätt men det finns ju olika sorters aspergers, vissa är innåtvända och andra är utåtvända.

Det är dock bra att man får hjälp.

opteron skrev:Min aspergers är lätt men det finns ju olika sorters aspergers, vissa är innåtvända och andra är utåtvända.

Det är dock bra att man får hjälp.

Vad gör din asperger lätt? Hur kommer det sig att du och/eller andra ser den som lätt?

För att få diagnosen Aspergers syndrom ska man ha betydande svårigheter i sin vardag. AS räknas som en allvarlig funktionsnedsättning oavsett hur ojämn man är.

Flinta skrev:

opteron skrev:Min aspergers är lätt men det finns ju olika sorters aspergers, vissa är innåtvända och andra är utåtvända.

Det är dock bra att man får hjälp.

Vad gör din asperger lätt? Hur kommer det sig att du och/eller andra ser den som lätt?

För att få diagnosen Aspergers syndrom ska man ha betydande svårigheter i sin vardag. AS räknas som en allvarlig funktionsnedsättning oavsett hur ojämn man är.

Visst måste man ha betydande svårigheter, men det finns ju grader. En person som klarar av en lönebidragsanställning, har boendestöd två gånger i veckan får väl ändå anses ha en mildare Asperger än någon som bor på gruppboende, behöver dygnet runt tillsyn och inte ens klarar av Daglig verksamhet.

Att man har en lätt/mild Asperger innebär ju inte att man inte har några svårigheter alls, bara att svårigheterna förhållande till andra Aspergares är mildare.

Jag delar med mig av tankar som jag reflekterar över.

Om man har DV och bor på gruppboende är man då automatiskt mer funktionshindrad än en som pga av AS inte orkar gå utanför dörren samtidigt som man sköter sig själv och hemmet hyfsat (kanske delvis för att man inte orkar ha med omsorgsfolk att göra)?

Har man lätt eller svår AS om man jobbar med sitt specialintresse och tjänar bra med pengar samtidigt som allt annat i vardagen är ett enda stort kaos?

ÄR det att kunna försörja sig själv utan tillägg av ersättningar eller bidrag som placerar en i gruppen svår eller lätt AS? Personer som bränner ut sig på vanliga arbetsmarknaden och inte längre är produktiva, är inte dom mer funktionshindrade än personer som har arbetspraktik på eller utanför din DV?

Jag har bott på stödboende, pluggat utomlands och på universitet. Har boendestöd idag. Tyvärr har jag skador, andra funktionsnedsättningar och sjukdomar som gör att jag inte orkar jobba d v s försörja mig själv. Har jag lätt eller svår asperger och vem avgör det?

Enligt Sven-Olof Dahlgren (känd psykolog, skriver och föreläser om AS, autism) är det inte graden av AS som man utreder när man utreder, utan behoven. Jag ställde frågan om grader och det var svaret han gav. Intressant.