vadloink skrev:Och Tintomara, ditt inlägg fick mig att gråta! Av igenkännande och medkänsla.

Tack vadloink! Jag blev djupt berörd av ditt inlägg också, och känner igen mig.

Zombie skrev:Sådana specialskolor är en annan sak. Men bara för att vidmakthålla förvirringen lär det finnas någon som oklokt nog annonserar sig som "särskola", eller vad det nu var jag läste i någon tråd häromveckan...

Annonsutskrivaren kanske är en sådan där ihopskrivare; annonsören kan ju ha företrätt en sär skola.

Tintomara Ariadne skrev:När jag läser inlägg som dem i början av tråden blir jag djupt sårad.

Förtydligande: inte precis i början, utan de inlägg som antyder att det är en massa folk som söker och får diagnosen i onödan och bara slösar på skattebetalarnas pengar.

Minns inte om jag skrivit i tråden tidigare men jag skulle nog klassa min AS som lätt, liksom psykologen som gav mig diagnosen.

Vissa saker har man ändå oerhörda bekymmer med.

Tintomara Ariadne skrev:

Tintomara Ariadne skrev:När jag läser inlägg som dem i början av tråden blir jag djupt sårad.

Förtydligande: inte precis i början, utan de inlägg som antyder att det är en massa folk som söker och får diagnosen i onödan och bara slösar på skattebetalarnas pengar.

Varför säger ni att man slösar på skattepengar. Om man har en diagnos, så innebär ju inte det att man får pengar? Det är ju något man måste ansöka för att få. inget någon kastar efter en.

Jag har diagnosen. jag har inte sökt några stöd eller bidrag alls.
Så bara för att jag inte har de tyngsta problemen inom asperger, så ska jag inte kunna få pengar?

Så mina bråk med mina föräldrar, mitt instängda fängelseliv där man ständigt skriker åt mig och ber mig att skärpa mig, där jag inte någonsin kan bli förstådd, där jag varje dag tar psykisk skada av att bo hemma.. jag ska inte söka pengar?
För att jag bara har lite problem med sociala missförstånd och ovilja att anpassa mig, svårigheter med överkänslighet och diverse småsaker som har med As att göra?

Dark_Solitude skrev:

Tintomara Ariadne skrev:

Tintomara Ariadne skrev:När jag läser inlägg som dem i början av tråden blir jag djupt sårad.

Förtydligande: inte precis i början, utan de inlägg som antyder att det är en massa folk som söker och får diagnosen i onödan och bara slösar på skattebetalarnas pengar.

Varför säger ni att man slösar på skattepengar. Om man har en diagnos, så innebär ju inte det att man får pengar? Det är ju något man måste ansöka för att få. inget någon kastar efter en.

Jag har diagnosen. jag har inte sökt några stöd eller bidrag alls.
Så bara för att jag inte har de tyngsta problemen inom asperger, så ska jag inte kunna få pengar?

Så mina bråk med mina föräldrar, mitt instängda fängelseliv där man ständigt skriker åt mig och ber mig att skärpa mig, där jag inte någonsin kan bli förstådd, där jag varje dag tar psykisk skada av att bo hemma.. jag ska inte söka pengar?
För att jag bara har lite problem med sociala missförstånd och ovilja att anpassa mig, svårigheter med överkänslighet och diverse småsaker som har med As att göra?

Dark_Solitude

Det är inte Tintomara Ariadne som påstår att det finns folk som slösar med skattemedel; på den punkten är ni ense.

Oh sorry..

shibedibato skrev: Har man så "lätt" eller "mild" att man klarar allt som samhället kräver av en så finns det väl inte någon funktionsnedsättning?

Tycker inte du ska yttra dig som du gör.
Även om man klarar av allt som samhället kräver så kan det vara ett rent helvete att ena komma till skott. Sen kan man utöver det ha massa problem som stämmer in med aspergerkriterierna.

Du får gärna ha din åsikt såklart, men säg inte att det man inte har en funktionsnedsättning bara för att man klarar samhällets krav, låt experterna bedöma det.

Zirre skrev:Tycker inte du ska yttra dig som du gör.
Även om man klarar av allt som samhället kräver så kan det vara ett rent helvete att ena komma till skott. Sen kan man utöver det ha massa problem som stämmer in med aspergerkriterierna.

Du får gärna ha din åsikt såklart, men säg inte att det man inte har en funktionsnedsättning bara för att man klarar samhällets krav, låt experterna bedöma det.

prodge64 skrev:Det finns grader av allting, men vad spelar det för roll, det skapar ju bara ännu fler fack att stoppa folk i.

Eftersom att jag har ADD kommer jag nu tillbaka för att svara på det du skrev, när jag nu har analyserat klart det.

Se det såhär.
Jag skriver ett recept, så personen vet hur den ska kunna komma fram till det slutliga resultatet: en bra bakad kaka.

I receptet till kakan skriver jag alla viktiga ingredienser, och vad personen ska göra med ingredienserna.
Han ska ha mjölk. För att han ska förstå exakt vad för mjölk, skriver jag lättmjölk.
Dvs, mjölk som inte innehåller så mycket procent fett. Lätt-mjölk. Innehåller lite.
Utan den instruktionen måste personen prova receptet massa gånger för att slutligen få till det riktigt bra.
Det vill jag hoppa över, så han får bra resultat på en gång istället. Därför skriver jag lättmjölk istället för mjölk.

Jag beskriver mina problem, så personen ska komma fram till det slutliga resultatet: Grundlig Förståelse.
Personen måste då få veta mina problem. För att förstå den exakta formen och vidden av mitt problem, säger jag att jag har lätt asperger.
Dvs, jag innehåller inte så mycket asperger. lätt asperger. innehåller lite.
Utan det förtydligandet måste personen prata med mig och missförstå mig massa gånger för att slutligen komma till förståelsen.
Det vill jag hoppa över, så vi får förståelse på en gång istället.
Därför skriver jag lätt asperger istället för asperger.

*vad är det han ska förstå bättre med lätt-asperger biten? Jo, att jag inte är mindre än min ålder, förstår sämre, tar dåligt med ansvar, inte förstår regler eller inte kan socialisera med andra elever. Som alla tror när man säger bara asperger.

förstår du då?

Oansvarig och ta dåligt med ansvar är väl i princip samma sak? Så, ja. Du har nog lätt asperger! Nej då, jag skoja bara - ursäkta.

earlydayminer skrev:Oansvarig och ta dåligt med ansvar är väl i princip samma sak? Så, ja. Du har nog lätt asperger! Nej då, jag skoja bara - ursäkta.

"/ Gawrsh. Är trött..
Hehe mjo..

Får redigera det där ^^

Dark_Solitude skrev:

Zirre skrev:Tycker inte du ska yttra dig som du gör.
Även om man klarar av allt som samhället kräver så kan det vara ett rent helvete att ena komma till skott. Sen kan man utöver det ha massa problem som stämmer in med aspergerkriterierna.

Du får gärna ha din åsikt såklart, men säg inte att det man inte har en funktionsnedsättning bara för att man klarar samhällets krav, låt experterna bedöma det.

Eller låt rentav den drabbade själv bedöma det. Om möjligt kanske i samråd med andra som förstår just dens problem, men är inte det möjligt så själv. Tyvärr måste man säga så eftersom "experterna" inte alltid är experter, som jag brukar tjata om. Det finns de som blir hjälpta av experterna, men också alltför många som stångar sig blodiga mot "experter" som har fel.

Dark_Solitude skrev:text

Ja, jag förstår, men jag ser fortfarande inte poängen. Dessa saker du räknade upp i slutet får du ju ändå förklara för den du berättat om diagnosen till, alltså blir ordet "lätt" överflödigt.

Andra trådar med samma frågeställnlng:

http://www.aspergerforum.se/aspergers-l ... 73-48.html

http://www.aspergerforum.se/har-de-fles ... 13534.html

http://www.aspergerforum.se/as-x-tra-small-t17720.html

prodge64 skrev:

Dark_Solitude skrev:text

Ja, jag förstår, men jag ser fortfarande inte poängen. Dessa saker du räknade upp i slutet får du ju ändå förklara för den du berättat om diagnosen till, alltså blir ordet "lätt" överflödigt.

Det finns ju i alla fall en lite större chans att personen förstår mig, än om jag inte säger någonting alls för att förtydliga det hela...

Men jo, det är få som förstår.
Men om jag säger lätt asperger så finns det ju kanske nån som fattar, och kanske nån som förstår att alla aspergare inte är exakt identiskt likadana.. Som alla inom skolvärlden anser idag..

Min definition av asperger light är att man inte behöver medicin, terapi, särskilt stöd, eller soc. Fast man känner sig skapligt annorlund.

En kärngrej är att sakna naturlig empati. Man måste tänka ut hur normala människor fungerar. Hur det känns.

Att vara normal är en positiv grej, nåt man längtar efter.

Några fördelar med asperger light i mitt fall är: jag känner mig aldrig sårad, jag kan föra en rationell diskussion hur länge som helst, jag har oändligt självförtroende, jag bedömer andra, de bedömer inte mig.

Sen fattar jag inte saker som normala människor fattar. Jag tar inte in all information som andra människor sänder ut. Det finns alltid en risk att jag gör bort mig i sociala sammanhang. När min son gifte sig så vägrade jag att dansa med bruden. Min dotter räddade mig.

Lennart Frimodig (vi är 3 stycken i Sverige, en bonde, en försäkringstjänsteman och jag).

Frimodig skrev:En kärngrej är att sakna naturlig empati.

-Det där är faktafel och rent missförstånd.

Vad aspergare har svårigheter med är att läsa andra människors kroppsspråk, minspel, vibbar och andra outtalade sätt att kommunicera.
Empati delas upp i två olika separata delar: kognitiv och affektiv.
Har man svårigheter med den kognitiva biten har man svårt för socialt samspel, exempelvis att mingla, kallprata eller att göra saker i grupp. Eftersom man har svårt att läsa av alla outtalade koder intuitivt blir det som du säger ett aktivt tankearbete att läsa av avsikter, ansiktsuttryck, sympatier, antipatier, underliggande meningar, vad folk menar och inte menar med sitt fysiska, plastiska sätt att uttrycka sig. Gestik etc.
Här har du aspergaren.

Den andra sortens empatibrist är den affektiva. Här förstår man precis vad andra människor menar, säger och vill. Man kan läsa av människor, förstå deras behov, känslor mm. Men man skiter i dem. Man struntar blankt i andra människors lidanden och har aldrig dåligt samvete.
Här har du psykopaten, även kallat antisocial personlighetsstörning eller sociopati.

Om du har svårigheter med det kognitiva kan det bero på en aspergerproblematik.
Om du har svårigheter med det affektiva har det ingen som helst koppling till Aspergers syndrom.

Personligen har jag mer affektiv empati än vad som är bra för mig men ett kanske stelare ansiktsuttryck och ett språk som kan låta både formellt och kaxigt. Och då blir det ibland missförstånd när NTs ska förstå mig rätt.
Vad jag har att göra är att erövra språket och inte låta käften springa före förståndet - vilket är ett ganska ökänt problem hos mig.

Nej, det är inte faktafel och det är inte missförstånd.
Det är inte smart att tala om för mig hur jag fungerar.

Sen är det inte så att empati delas upp i kognitiv och affektiv.
Den kognitiva aspekten kan man bortse från. Det handlar absolut inte om intellektuell förståelse. Empati är en biologisk funktion i hjärnan. En sån där överlevnadsgrej.

Du är ambitiös. Du berättar på sånt här psykologspråk. Jag antar att du tror att det är imponerande. Jag antar att du berättar om dig själv. Det är ok, det är inte jag.

Lennart Frimodig

KrigarSjäl skrev:

Frimodig skrev:En kärngrej är att sakna naturlig empati.

-Det där är faktafel och rent missförstånd.

Vad aspergare har svårigheter med är att läsa andra människors kroppsspråk, minspel, vibbar och andra outtalade sätt att kommunicera.
Empati delas upp i två olika separata delar: kognitiv och affektiv.
Har man svårigheter med den kognitiva biten har man svårt för socialt samspel, exempelvis att mingla, kallprata eller att göra saker i grupp. Eftersom man har svårt att läsa av alla outtalade koder intuitivt blir det som du säger ett aktivt tankearbete att läsa av avsikter, ansiktsuttryck, sympatier, antipatier, underliggande meningar, vad folk menar och inte menar med sitt fysiska, plastiska sätt att uttrycka sig. Gestik etc.
Här har du aspergaren.

Den andra sortens empatibrist är den affektiva. Här förstår man precis vad andra människor menar, säger och vill. Man kan läsa av människor, förstå deras behov, känslor mm. Men man skiter i dem. Man struntar blankt i andra människors lidanden och har aldrig dåligt samvete.
Här har du psykopaten, även kallat antisocial personlighetsstörning eller sociopati.

Om du har svårigheter med det kognitiva kan det bero på en aspergerproblematik.
Om du har svårigheter med det affektiva har det ingen som helst koppling till Aspergers syndrom.

Personligen har jag mer affektiv empati än vad som är bra för mig men ett kanske stelare ansiktsuttryck och ett språk som kan låta både formellt och kaxigt. Och då blir det ibland missförstånd när NTs ska förstå mig rätt.
Vad jag har att göra är att erövra språket och inte låta käften springa före förståndet - vilket är ett ganska ökänt problem hos mig.

Min ambition här är att klarlägga begreppet empati snarare än att krångla till det.

Du klarlägger inte, du berättar en värdelös psykologhistoria.
Empati handlar om att känna in. Att förstå på ett intuitivt plan.

Jag förstår sånt teoretiskt, fast inte praktiskt.

Lennart Frimodig

I någon bok så gjorde de ett "Tårt diagram" alltså mångar tårtbitar och beroende av hur grava svårigheter man hade på varje "tårtbit" som då stod för nåt. Tex förmåta att uttrycka emapti så som en NT förväntar sig.
Andrar tårtbitar kan ju vara att klara av förändringar i rutiner. Äta hos andra.

Jag äter helst bara min egen mat. Så troligen är det rätt svart på den tårtbiten hos mig.

Så lött skulle då vara att mycket få tårtbitar som har en lite grå nyans närmast mitten och någon som har tung AS skulle då har svart överallt?

Frimodig skrev:Sen är det inte så att empati delas upp i kognitiv och affektiv.
Den kognitiva aspekten kan man bortse från. Det handlar absolut inte om intellektuell förståelse. Empati är en biologisk funktion i hjärnan. En sån där överlevnadsgrej.

Du är ambitiös. Du berättar på sånt här psykologspråk. Jag antar att du tror att det är imponerande. Jag antar att du berättar om dig själv. Det är ok, det är inte jag.

Hur menar du nu? Hur då biologisk funktion? Och varför vill du inte inkludera förmågan att sätta sig in i hur andra tänker och känner och i varför de tänker och känner så? Det är ju det som brukar kallas kognitiv empati, medan affektiv empati handlar om att man faktiskt bryr sig när man väl förstår hur den andre tänker och känner.

Jag tror f ö knappast att KrigarSjäl var ute efter att briljera med psykologspråk. Min bild är att den sortens beteende går emot allt han tror på, och jag skulle tro att de flesta som har läst hans tidigare inlägg på forumet är böjda att hålla med mig om det.

Det är otroligt tungt att bära på min lätta asperger.