Rabies skrev:

KrigarSjäl skrev:Då tänker jag kallt, ryggmärgsreflexen är att frysa känslorna och agera rationellt, instinktivt.

Exakt! Precis så. Känslorna är inte till hjälp i de situationerna så då kopplar jag bara bort dom. Varför gör inte alla det? Jag förstår inte deras reaktioner, jag fattar bara inte varför folk gör så.

Människor är olika och reagerar olika. That's it.

KrigarSjäl skrev:Botaniker har jag inte träffat så många men jag antar att de är mer jordade.

Du glömde ett par examina.

Jag önskar jag kunde koppla bort känslorna i såna lägen, men det kan jag inte. Jag blir lättare panikslagen än de flesta och tål ingen stress alls. Det är rätt jobbigt faktiskt.

BigPete skrev:För att citera Fredrik Härén,

Personer med akademisk utbildning kan man köpa för 20kr per timme i kina.
Fantasi, kan man betala hur mycket som helst för

Och det gäller även sånahär lägen, egenupplevt ger starkare kunskap än något man lär sig i skolbänk i alla lägen.

Vilket skitsnack. I ett verkligt krisläge är det inte någon "öh, bruschan, jag ställer på dig!" eller någon Paulo Roberto-"kungen av kungsan"-tuffing som jag vill ha kring mig utan någon med sjuksköterskeexamen eller bättre.

Och min erfarenhet av krissituationer är att det inte är de man tror som hanterar dem bäst.

Björne skrev:

BigPete skrev:För att citera Fredrik Härén,

Personer med akademisk utbildning kan man köpa för 20kr per timme i kina.
Fantasi, kan man betala hur mycket som helst för

Och det gäller även sånahär lägen, egenupplevt ger starkare kunskap än något man lär sig i skolbänk i alla lägen.

Vilket skitsnack. I ett verkligt krisläge är det inte någon "öh, bruschan, jag ställer på dig!" eller någon Paulo Roberto-"kungen av kungsan"-tuffing som jag vill ha kring mig utan någon med sjuksköterskeexamen eller bättre.

Och min erfarenhet av krissituationer är att det inte är de man tror som hanterar dem bäst.

Om du blir attackerad av en påtänd pundare vill du alltså inte att någon ingriper i realtid utan plåstrar om efteråt?
Paolo Roberto hade gissningsvis bara behövt titta för att lugna ner situationen. En del människor har den förmågan men det är inte allom givet.

Ingen diss mot sjuksköterskor nu, det är ett av de viktigaste yrkena man kan ha.

KrigarSjäl skrev:Om du blir attackerad av en påtänd pundare vill du alltså inte att någon ingriper i realtid utan plåstrar om efteråt?
Paolo Roberto hade gissningsvis bara behövt titta för att lugna ner situationen. En del människor har den förmågan men det är inte allom givet.

Ingen diss mot sjuksköterskor nu, det är ett av de viktigaste yrkena man kan ha.

En påtänd pundare är en påtänd pundare.. tror inte jag känner mig så jävla mycket mer tryggare med ett stort muskelberg på min sida.

NIF skrev:

KrigarSjäl skrev:Om du blir attackerad av en påtänd pundare vill du alltså inte att någon ingriper i realtid utan plåstrar om efteråt?
Paolo Roberto hade gissningsvis bara behövt titta för att lugna ner situationen. En del människor har den förmågan men det är inte allom givet.

Ingen diss mot sjuksköterskor nu, det är ett av de viktigaste yrkena man kan ha.

En påtänd pundare är en påtänd pundare.. tror inte jag känner mig så jävla mycket mer tryggare med ett stort muskelberg på min sida.

-Vem snackar stora muskelberg? Det behöver du inte vara. Vad det kommer an på är erfarenhet, pondus, lugn, uppträdande.

Va? Självklart skulle jag vara tacksam om någon hjälper mig i en sådan situation. BigPetes underförstådda antagande om att en akademisk examen inte hjälper en person att hantera en dylik situation är felaktig.

Björne skrev:Va? Självklart skulle jag vara tacksam om någon hjälper mig i en sådan situation. BigPetes underförstådda antagande om att en akademisk examen inte hjälper en person att hantera en dylik situation är felaktig.

Det tycker inte jag. I en kritisk situation där du måste skydda någon eller dig själv funkar det inte med akademiska poäng. Risken för att få stryk snarare ökar om du börjar resonera vältaligt.

"Om du blir attackerad av en påtänd pundare vill du alltså inte att någon ingriper i realtid utan plåstrar om efteråt?
Paolo Roberto hade gissningsvis bara behövt titta för att lugna ner situationen"

För mig låter det som att du antyder att Paolo Robertos utseende skulle spela roll i detta avseende. Jag har då aldrig erfarit att Paolo skulle vara en särskilt lugn eller skrämmande figur och du skriver trots allt att pundaren redan gått till anfall. Ack vi kanske helt enkelt har en annan bild av Paolo eller så har jag missförstått och i så fall ber jag om ursäkt på förhand.

Roberto har bevisligen erfarenhet eftersom han varit både proffsboxare & dörrvakt. Den sortens erfarenheter och kunskaper kan du inte läsa dig till.
Jag känner honom inte personligen men det säger sig självt att han hade rett ut våldssituationer bättre än en sjuksköterska.

Men diskussionen handlar inte om vare sig Paolo Roberto eller Kungen av Kungsan.

Om det finns en pundare eller dylikt som visar minsta tendens till att vara aggressiv typ 1012m bort så springer jag genast dit och tittar honom stint i ögonen samtidigt som jag skriker typ:
"har du ett fucking jävla problem eller?-Vad tittar du på?- are you talking to me?-vavvavvavavavavva!"
Så svaret är nog att jag reagerar inadekvat.

Björne skrev:Va? Självklart skulle jag vara tacksam om någon hjälper mig i en sådan situation. BigPetes underförstådda antagande om att en akademisk examen inte hjälper en person att hantera en dylik situation är felaktig.

Erfarenhet från en situation man råkar ut för väger upp en simulerad sådan.
Det är min uppfattning, världen är fri för alla att ha en egen.

KrigarSjäl skrev:Roberto har bevisligen erfarenhet eftersom han varit både proffsboxare & dörrvakt. Den sortens erfarenheter och kunskaper kan du inte läsa dig till.
Jag känner honom inte personligen men det säger sig självt att han hade rett ut våldssituationer bättre än en sjuksköterska.

Men diskussionen handlar inte om vare sig Paolo Roberto eller Kungen av Kungsan.

En akademiker kan ju förvisso kasta kontoutdraget på studielånen och skulderna som finns kvar på pundaren. Lär ju bromsa ner honom ett par meter...

(jaaa, fullsmockat med humor, så ta det med årets skopa salt)

NIF skrev:Lurades en gång iväg på shopping med ett par tjejer...vi var ute 8 timmar. Det kan mycket väl ha varit det mest traumatiska jag upplevt. Särskilt irriterande var det att dessa tjejer skulle tillbaka till samma affärer om och om igen...kommer ihåg att jag frågade varför vi återkommer till dessa butiker och en av tjejerna svarade som det vore helt självklart

-Man får ju inte missa något!
-Ni inser att detta är femte gången vi är här? Svarade jag.
-De kanske har kommit med något nytt sen vi var borta!

Sådana saker kan ju göra en härdad.

KrigarSjäl skrev:Roberto har bevisligen erfarenhet eftersom han varit både proffsboxare & dörrvakt. Den sortens erfarenheter och kunskaper kan du inte läsa dig till.
Jag känner honom inte personligen men det säger sig självt att han hade rett ut våldssituationer bättre än en sjuksköterska.

Men diskussionen handlar inte om vare sig Paolo Roberto eller Kungen av Kungsan.

Nej jag håller med dig, erfarenhet är ovärderligt i såna här situationer och det betyder betydligt mer än någon akademisk utbildning men det behöver inte betyda att en akademisk utbildning är oväsentlig. Sen blir det annorlunda fall beroende om det är en situation som redan påbörjat eller att undvika att det blir en situation.

BigPete skrev:

KrigarSjäl skrev:Roberto har bevisligen erfarenhet eftersom han varit både proffsboxare & dörrvakt. Den sortens erfarenheter och kunskaper kan du inte läsa dig till.
Jag känner honom inte personligen men det säger sig självt att han hade rett ut våldssituationer bättre än en sjuksköterska.

Men diskussionen handlar inte om vare sig Paolo Roberto eller Kungen av Kungsan.

En akademiker kan ju förvisso kasta kontoutdraget på studielånen och skulderna som finns kvar på pundaren. Lär ju bromsa ner honom ett par meter...

(jaaa, fullsmockat med humor, så ta det med årets skopa salt)

-När inte det hjälper hytter han med pekfingret och drar ner glasögonen till nässpetsen.

Mellanvärld skrev:Sådana saker kan ju göra en härdad.

Det gjorde då aldrig mig härdad, bara tanken på att utsätta mig för något liknande igen får mig att må illa. Jag är nog snarare ärrad för livet.

Egentligen är inga krissituationer "oväntade" för mig. Alltid när jag är ute i trafiken ser jag till att hålla en "lagom" hög adrenalinnivå för den händelse det skulle inträffa något "livshotande", inte minst sedan den gången i mitten av 1990-talet då jag var nära att bli påkörd av en bilist. Jag räknade ut att föraren höll en hastighet på 120(!) kilometer per timme.

I övrigt reagerar jag på samma sätt som trådstartaren i sådana miljöer (nu är jag inte alls sådan sorts person som bevistar krogar, men det kan ju uppstå liknande situationer i alla möjliga lokaler där det samlas mycket folk. Rökutveckling, brand... när jag kommer in i en offentlig lokal jag inte varit i tidigare kollar jag alltid var det finns brandsläckningsutrustning, nödutgångar, och hur dörrar och fönster öppnas.

Händer något vid ett sådant tillfälle stannar jag upp några sekunder, analyserar situationen, hur människor omkring mig reagerar. Lugn och "lagom" kallsinne i sådana lägen kan ju rädda liv, både mitt och andras.

Jag har för övrigt läst och studerat en hel del om krishantering, om människans sätt att reagera psykiskt i olika typer av kriser.

Jag läste förresten vid ett tillfälle att det kinesiska tecknet för "kris" är sammansatt av tecknen för "fara" och för "möjlighet"; http://www.livet.se/ord/30570_Pa_kinesi ... t_kris.pdf

Här finns en i mitt tycke intressant läsning i ämnet krishantering: http://www.krisexperten.se/author/regina/. Regina Birkehorn träffade jag förresten för ett antal år sedan på en försvarsinformationsdag där hon informerade om sitt arbete med att hjälpa hemvändande utlandssoldater att bearbeta delar av det de varit med om i sin tjänst utomlands. Hon visade sig vara enormt kunnig och inspirerande. Hon har dessutom skrivit ett antal böcker i ämnet.

Nope jag blir jättestressad och får massor med ångest i krissituationer och beter mig antingen hysteriskt eller apatiskt. Men så blir jag även väldigt väldigt lätt stressad och får ångest. Har ingen känslokontroll öht.

BigPete skrev:

KrigarSjäl skrev:Lugnet avskräcker eventuella angripare och det gäller de flesta djur inklusive människan.
Om det är någonting jag lärt mig genom åren så är det det.
Själv har jag klarat livhanken på det. Utbildning eller boklig allmänbildning må vara värt mycket men den här erfarenheten är nog något jag sätter högre.

För att citera Fredrik Härén,

Personer med akademisk utbildning kan man köpa för 20kr per timme i kina.
Fantasi, kan man betala hur mycket som helst för

Och det gäller även sånahär lägen, egenupplevt ger starkare kunskap än något man lär sig i skolbänk i alla lägen.

1+

En akademiker kan vara jättemodig, självuppoffrande och oerhört human i krissituationer. Förstår inte varför det skulle vara Paulo Roberto och Dolphan-typer som nödvändigtvis skulle hantera en farlig situation bäst? Se bara under 2a världskriget då miljontals människor sattes i arbets/koncentrationsläger. NaziTyskland hade ju för avsikt att utplåna hela länders intelligentia, Polens bland annat. Där satt arbetare, politiker, akademiker tillsammans, ofta med förhärdade brottslingar som kapos. Alla klassgränser suddades ut och judarna förblev endast judar, allt som allt. Det gjordes otroligt humana handlingar och räddningsaktioner där bland lägerfångarna. Vissa blev djuriska och helt själviska och stal mat av andra, angav osv. Medan andra riskerade sina liv för att hjälpa en medmänniska att klara livhanken. Ju större hjärna och empati någon hade desto bättre kunde denne samla folk och organisera för räddningsaktioner, rymningar och allmänt motstånd mot övermakten.

Nu talar du om en helt annorlunda situation.

Nu går jag väl OT med mitt 2a-världskrigssnack, ett specialintresse jag haft. Jo men det är en krissituation av många. Tänk att stå inför selektion till en gaskammare, eller att faktiskt träda in i en sådan. En munk i Auschwitz fick en avskyvärd kommendant precis ställd med frågan om han fick ta platsen för en flerbarnsfar som dömts till svältdöden i ett svältblock. Han fick ta platsen och avled där. Vilket mod från en from broder! I en situation jag inte tror någon som inte själv var där kan föreställa sig.

Att möta en påtänd pundare med kniv som ser rött är verkligen en krissituation men akademiker eller inte, har inget med saken att göra även där anser jag. Det är hur man är funtad som person. Det rätta är ju inte alltid att själv anfalla utan kanske att skydda någon annan som är mer värnlös än man själv. Bara att få iväg ett samtal till SOS är en betydelsefull insats som jag inte tror alla skulle mäkta med mitt uppe i det som sker. Att lägga benen på ryggen vid ett sånt möte är heller inget att förakta. Det finns professionella tränare i självförsvar, med & utan vapen, som sagt att det är just det man ska göra, om man hamnar framför en knivviftande ursinnig galning.