Jag undrar först och främst om jag skriver för många inlägg? Men jag känner ingen med AS så har ingen att fråga och om jag frågar psykolog så inbjuder det till vidare diskussion och det vill jag verkligen inte. Så. Ja.

I alla fall. Jag har alltid fått höra att jag är osannolikt stresstålig. Jag blir inte stressad. Jag ser inte syftet med stress, vad ger det någon? Jag kan skynda mig, såklart. Men varför bli stressad och uppjagad? Hur hjälper det till på något sätt?

Och så är det såhär att jag reagerar inte som "normala" i krissituationer. Det är verkligen jätteskillnad. Folk har påpekat det, fler än en gång. Eller ja, efter de tre krissitationer jag varit med om, så har de frågat vad fan det är för fel på mig. Jag känner mig så himla onormal. Så nu hoppas jag egentligen att ni ska säga att det här, det är normalt för folk med AS.

Exempel på situation. En person, narkotikapåverkad, viftar med kniv på krogen, skriker osammanhängande osv. You get the picture. Folk i min omedelbara närhet skriker, försöker ta sig till utgången alla på samma gång, knör och väsnas och beter sig som yra höns. Jag lutar mig mot väggen för att inte bli nedtrampad, lokaliserar nödutgången som ju finns på alla krogar i världen (jaja men typ) och därför måste finnas även här, och tar mig sedan dit i lugn takt. Hinner ut innan någon annan på krogen. Får höra att jag inte rörde en min och att jag måste vara "psykopat". Det blev liksom flaskhalseffekt i dörren och det verkar som att de andra inte var medvetna om att det ska finnas nödutgångar, eller så tänkte dom inte på det... Jag var "för" lugn. Jag betedde mig som ett "freak". Jag förstår inte.

Men varför ska man skrika i farliga situationer? Varför ska man sluta tänka logiskt?
Är det fel att jag reagerar såhär under press, stress och fara. Är jag onormal? Känner någon igen sig?

Rabies skrev:Känner någon igen sig?

Javisst.

Nej du är inte ensam, känner liknande vid liknande situationer, logiskt tänkande för att ta sig ur situationen på bästa sätt. Får personligen ingen panik vid blodspilan etcetera..

Krissituationer?
Då tänker jag kallt, ryggmärgsreflexen är att frysa känslorna och agera rationellt, instinktivt. Jag har f.ö varit i en del såna situatioiner så jag vet vad jag snackar om.

Rabies skrev:Hur reagerar ni i krissituationer?

Jag brukar låtsas som ingenting, sakta börja dra mig därifrån och hoppas att ingen såg vad jag har ställt till med.

Jag har förmåga att stänga ner sånt, liksom ignorera det farliga eller det som stressar.
Har tidigare arbetat inom räddningstjänst och fick ofta höra hur lugn och sansad man var trots att det var riktigt illa på plats. Oftast jag som fick sköta sambanden med sos/polis/läkare då jag hade huvudet på skaft utan att bli uppjagad av situationen.

Så är det fortfarande, händer tyvärr att dårar på krogen som fått lite innanför västen ska bråka, men de brukar jag slippa då jag håller mig lugn, även med alkohol i kroppen.
Inte lagt hand på någon (utanför boxningsringen) senaste 15 åren och lär slippa det framöver också.

Lugnet avskräcker eventuella angripare och det gäller de flesta djur inklusive människan.
Om det är någonting jag lärt mig genom åren så är det det.
Själv har jag klarat livhanken på det. Utbildning eller boklig allmänbildning må vara värt mycket men den här erfarenheten är nog något jag sätter högre.

Jag hade då blivit knäpp och varit som att av de yra hönsen jag. Jag hade inte fixat att hålla mig cool eller logisk i denna sits. Sedan hade jag drömt mardrömmar om det oxå.

kullan skrev:Jag hade då blivit knäpp och varit som att av de yra hönsen jag. Jag hade inte fixat att hålla mig cool eller logisk i denna sits. Sedan hade jag drömt mardrömmar om det oxå.

-Men du kanske fixar annat, som att shoppa på stan i grupp och hålla många bollar i luften? DET är saker jag aldrig kommer kunna lära mig att stå ut med.

KrigarSjäl skrev:Lugnet avskräcker eventuella angripare och det gäller de flesta djur inklusive människan.
Om det är någonting jag lärt mig genom åren så är det det.
Själv har jag klarat livhanken på det. Utbildning eller boklig allmänbildning må vara värt mycket men den här erfarenheten är nog något jag sätter högre.

För att citera Fredrik Härén,

Personer med akademisk utbildning kan man köpa för 20kr per timme i kina.
Fantasi, kan man betala hur mycket som helst för

Och det gäller även sånahär lägen, egenupplevt ger starkare kunskap än något man lär sig i skolbänk i alla lägen.

Jag menar det. Bra citat förresten.

KrigarSjäl skrev:

kullan skrev:Jag hade då blivit knäpp och varit som att av de yra hönsen jag. Jag hade inte fixat att hålla mig cool eller logisk i denna sits. Sedan hade jag drömt mardrömmar om det oxå.

-Men du kanske fixar annat, som att shoppa på stan i grupp och hålla många bollar i luften? DET är saker jag aldrig kommer kunna lära mig att stå ut med.

Ja shopping på stan med kompisar fixar jag rätt bra. Jag har dåligt bolsinne så speciellt många bollar kan jag inte hålla i luften. Hehe. Skämt och sidå Jag kan både gå och prata samtidogt ja.

BigPete skrev:För att citera Fredrik Härén,

Personer med akademisk utbildning kan man köpa för 20kr per timme i kina.
Fantasi, kan man betala hur mycket som helst för

Ja, man kan betala hur mycket som helst, men gör det inte. Titta bara på hur konstnärer kämpar för att få betalt för vad de producerar.

Det här var ett otroligt klichéartat stycke naivt skitsnack, ingenting annat.

Lakrits skrev:

BigPete skrev:För att citera Fredrik Härén,

Personer med akademisk utbildning kan man köpa för 20kr per timme i kina.
Fantasi, kan man betala hur mycket som helst för

Ja, man kan betala hur mycket som helst, men gör det inte. Titta bara på hur konstnärer kämpar för att få betalt för vad de producerar.

Det här var ett otroligt klichéartat stycke naivt skitsnack, ingenting annat.

Bara för att man är konstnär är man ju inte automatiskt berättigad att få sina alster sålda.

är själv "uppfinnare" och vet hur svårt det är, men även hur lätt det kan vara om man har rätt produkt/idé.
Samma sak för konstnärer, har de ingen intressant produkt så säljer det inte. Oavsett hur god fantasi de har.
Sen spelar väl andra saker in som t.ex. hur kända och publicerade de är också, men om man fokuserar på resultatet.

Fast de va riktig urspårning av trådens egentliga syfte, kanske kan diskuteras vidare i en annan tråd

kullan skrev:Ja shopping på stan med kompisar fixar jag rätt bra.

Usch, shopping är något av det värsta jag vet, jag vill kunna gå in i affär, snabbt plocka åt mig det jag vill ha, betala (gärna med självscanning så man slipper köer) och lämna affären.

När det gäller krissituationer har jag med åren blivit betydligt mycket mer rationell, räkna ut (gärna om möjligt i förväg) vad som måste göras för att klara av en situation, rädsla och panik får komma i andra hand.

Jag blev en betydligt mycket bättre bilförare när jag började med att titta efter avåkningsplatser och bedöma situationer innan jag hamnade i dom, så när jag kört fort så har jag i förväg bedömt vad andra bilister, djur och människor vid vägen, okända faror och därmed klarat mig ur ett antal situationer som annars hade kunnat bli riktigt farliga.

När min dotter klättrade upp i ett träd eller klätterställning och inte kunde komma ner utan hjälp så har jag i första hand pratat ner henne, dvs berättat med lugn röst hur hon ska bära sig åt, men jag har oftast klättrat upp och varit precis bakom/nedanför henne och gett henne tryggheten som hon behövt för att bli lugn själv. Aldrig i livet att jag lyfter/bär ner henne i något annat fall än att det verkligen hade varit nödvändigt, på det sättet är jag ingen curlingförälder.

Jag vill att mina barn ska lära sig att klara sig själv ur situationer och bli självständiga.

Miche skrev:(Någonting om något, vad det nu var)

Det tar inte bort gödselstanken från citatet. Det är fortfarande av lyckokakekvalitet.

Akademiker lider ofta av påfallande syrebrist, det är inte nyttigt att sitta för länge i seminarierummen...man ska ha levt också.

KrigarSjäl skrev:Akademiker lider ofta av påfallande syrebrist, det är inte nyttigt att sitta för länge i seminarierummen...man ska ha levt också.

Jaså? Det har jag inte märkt något av. Det sjuder av fördomar och okunskap här på forumet mot akademiker. Jag har erfarenheter så att det räcker. De plus min akademiska utbildning utgör en fantastisk kunskapssamling.

Men visst, om ni vill leva era liv efter sentenser och plattityder, så får ni väl göra det. Jag skaffar mig kunskap och erfarenhet istället.

KrigarSjäl skrev:Då tänker jag kallt, ryggmärgsreflexen är att frysa känslorna och agera rationellt, instinktivt.

Exakt! Precis så. Känslorna är inte till hjälp i de situationerna så då kopplar jag bara bort dom. Varför gör inte alla det? Jag förstår inte deras reaktioner, jag fattar bara inte varför folk gör så.

Rabies skrev:Jag undrar först och främst om jag skriver för många inlägg? Men jag känner ingen med AS så har ingen att fråga och om jag frågar psykolog så inbjuder det till vidare diskussion och det vill jag verkligen inte. Så. Ja.

I alla fall. Jag har alltid fått höra att jag är osannolikt stresstålig. Jag blir inte stressad. Jag ser inte syftet med stress, vad ger det någon? Jag kan skynda mig, såklart. Men varför bli stressad och uppjagad? Hur hjälper det till på något sätt?

Och så är det såhär att jag reagerar inte som "normala" i krissituationer. Det är verkligen jätteskillnad. Folk har påpekat det, fler än en gång. Eller ja, efter de tre krissitationer jag varit med om, så har de frågat vad fan det är för fel på mig. Jag känner mig så himla onormal. Så nu hoppas jag egentligen att ni ska säga att det här, det är normalt för folk med AS.

Exempel på situation. En person, narkotikapåverkad, viftar med kniv på krogen, skriker osammanhängande osv. You get the picture. Folk i min omedelbara närhet skriker, försöker ta sig till utgången alla på samma gång, knör och väsnas och beter sig som yra höns. Jag lutar mig mot väggen för att inte bli nedtrampad, lokaliserar nödutgången som ju finns på alla krogar i världen (jaja men typ) och därför måste finnas även här, och tar mig sedan dit i lugn takt. Hinner ut innan någon annan på krogen. Får höra att jag inte rörde en min och att jag måste vara "psykopat". Det blev liksom flaskhalseffekt i dörren och det verkar som att de andra inte var medvetna om att det ska finnas nödutgångar, eller så tänkte dom inte på det... Jag var "för" lugn. Jag betedde mig som ett "freak". Jag förstår inte.

Men varför ska man skrika i farliga situationer? Varför ska man sluta tänka logiskt?
Är det fel att jag reagerar såhär under press, stress och fara. Är jag onormal? Känner någon igen sig?

Nej du skriver inte för mycket. Jag blir kall, liksom fryser. Skakar, känner adrenalin. Samtidigt är jag ganska samlad och blir fokuserad. Efter den obehagliga händelsen kan jag ha svårt att släppa den på ett tag och kan bli tyst och insjuknen. Jag har varit med då några obehagliga bråk har startat och de flesta gånger har jag agerat och ingripit, tillsammans med någon/några andra. Jag tål inte att se att det står en mängd människor omkring som bara glor och inte gör något. Det finns ju risker med att gå emellan då endel kan ha vapen och andra tillhyggen på sig. Så jag har sagt åt mig att vara mer försiktig.

Lurades en gång iväg på shopping med ett par tjejer...vi var ute 8 timmar. Det kan mycket väl ha varit det mest traumatiska jag upplevt. Särskilt irriterande var det att dessa tjejer skulle tillbaka till samma affärer om och om igen...kommer ihåg att jag frågade varför vi återkommer till dessa butiker och en av tjejerna svarade som det vore helt självklart

-Man får ju inte missa något!
-Ni inser att detta är femte gången vi är här? Svarade jag.
-De kanske har kommit med något nytt sen vi var borta!

Mina fördomar mot akademiker härrör från rätt gedigna erfarenheter och handlar mest om socionomer, dramapedagoger, vissa pedagogkategorier och genusvetare - där har det påfallande ofta skett något i skann på dem så de tappat kontakt med verkligheten.
Botaniker har jag inte träffat så många men jag antar att de är mer jordade.

För att svara på Rabies fråga:

Jag är lugn och samlad i krissituationer och vet precis vad jag skall göra och hur det skall göras. Jag har varit med om flera akuta situationer, både i jobbet och på fritiden.

KrigarSjäl skrev:Botaniker har jag inte träffat så många men jag antar att de är mer jordade.

Tihihihi..