Marabou skrev: Oj, det låter som att din utredning var väldigt rörig?

Hade du inget samtal med psykologen efter utredningen, där ni gick igenom allt och där du fick eventuella diagnoser muntligt? Det hade jag och då fick jag också läsa igenom utlåtandet för att se om jag tyckte att psykologen hade fått med allting eller om där stod något som inte kändes bra. Sen får jag utlåtandet med posten.

Tja, jag kan ju säga som så att iaf jag tycker den var mer än rörig, och inte heller direkt schysst utförd gentemot mig och mina behov, men det är kanske mitt eget fel!? (Är väldigt bra på att skuldbelägga mig själv iaf. )

Jo, jag hade ett slutsamtal med psykologen, på långt över två timmar, förra torsdagen, men hur utlåtandet kommer att lyda var fortfarande väldigt oklart, eftersom jag inte klockrent passar in någonstans... och vem fasiken gör det egentligen!?

Jag fick iaf veta att jag inte kan få "diagnosen" AS, men samtidigt kan en sådan "diagnos" inte heller uteslutas (finns t.ex. ingen info från min barndom, och sedan har jag ju även en sjuhelsikes massa trauman med i bagaget som sticker ut, och jag tror faktiskt inte denne psykolog har förmågan att reda ut detta Bali-trassel), så jag är välkommen tillbaka för en ny utredning om jag t.ex. får fatt på mina minnen eller så...

En ny "diagnos" som slängdes upp här var schizoid personlighetsstörning (vid vårt första möte kom ADHD först upp på tapeten, men det var lika långsökt det) och eftersom jag inte visste vad det innebar fick jag rådet att läsa på nätet. Det har jag gjort nu... och det stämmer ju bara inte, fattar inte alls hur psykologen resonerar, eftersom han tydligen inte ens läst min journal ordentligt (visste inte vilken "diagnos" jag har satt på mig för tillfället) eller har pratat med någon som "känner" mig!?
Detta ger mig skrämselhicka som heter duga ska erkännas!

Nu låter jag väl väldigt "dissig" mot psykologen, men det är inte min mening, för visst är det en trevlig grabb som säkerligen vill mitt bästa på nå´t vänster, men det blir ändå bara så fel.
Han har t.ex. en syn på "diagnosen" AS som är så snäv så det är bara inte sant, och redan där är jag helt körd, men så är det ju tyvärr.

Nu babblar jag på om mitt igen här i din tråd, Marabou, förlåt, men jag behöver väl ändå mer träning på dessa "ego-utflipp", så jag hoppas det är ok!?

Zombie skrev:Säger grattis jag också till Marabou, Gafsan, NoteToSelf och om det är fler, och håller tummarna för Bali.

Mången tack för de tummarna Zombie, och tack till er alla här överhuvudtaget ... psykologen min sa att detta med bekräftelse och viljan att dela något med andra bara inte finns hos personer med AS, så då kan väl detta forum egentligen läggas ner, eller...

Den åsikten delar iaf inte jag, så då har jag väl inte AS då..., men uppskattar forumet och er andra här gör jag iaf!

Kjamizar på er alla!

Grattis! Förstår att en stor sten har fallit från ditt hjärta nu, och att framtiden bara kan bli bättre.

Bali: Så trauman kan göra att man inte får diagnos? Mina psykologer har alltid snöat in på mina trauman, fast jag försökt intala dem att jag har kommit över det mesta... Jag läste förresten i Attwoods bok att Schizoid personlighetsstörning var en diagnos som man brukade sätta på aspisar innan AS blev en etablerad diagnos. Har jag för mig iaf, får kolla igen.

Det låter sanneligen inte lätt det där, bali Hoppas verkligen att det löser sig på något sätt.

Hur kommer det sig att det inte finns någon information från din barndom? Har du inga anhöriga som kan/vill berätta om hur du var som liten? Om den möjligheten inte finns i ditt fall så borde det väl gå bra med att du själv berättar om hur DU upplevde din barndom. Det är ju inte i alla fall som det är möjligt att intervjua någon anhörig, men dessa personer borde ju kunna få en diagnos i alla fall, annars kanske de aldrig får någon hjälp.

Typiskt att din psykolog verkar ha ett sånt snävt synsätt vad det gäller AS. Tyvärr är det ju inte särskilt ovanligt, inte ens bland utredare verkar det som. Men om det nu skulle vara så att du inte kvalar in i någon diagnos så borde ju kunna få ett utlåtande där det står att du har drag av det eller det, plus en rekommendation om åtgärder?

Och det gör ingenting att du "snor" min tråd Det här är ju trots allt ett diskussionsforum och i diskussioner så brukar det ena leda till det andra. Jag tycker inte att man ska känna så att trådstartaren har monopol på tråden.

biologic skrev:Grattis! Förstår att en stor sten har fallit från ditt hjärta nu, och att framtiden bara kan bli bättre.

Tack! Och ja, nu kan framtiden bara bli bättre

ragnevi skrev:Jag har dålig finmotorik på det sätt att jag inte klarar av att skriva med fingersättningen på tangentbord. (Men jag är väldigt duktig på att skriva med bara pekfingrarna, är väldigt imponerad över hur jag kan träffa rätt utan att ens titta på tangentbordet och bara använder fingrarna, det är ju bara en kvadratcentimeter ungefär att träffa rätt på.)
Sedan fixar jag inte att spela gitarr, även enklare former som guitar hero med fler än fyra knappar blir jobbigt.

Jag kan inte heller skriva med korrekt fingersättning men jag skriver snabbt som bara den i alla fall Dock måste jag snegla på tangentbordet då och då för att det inte ska bli tokigt.

Zombie skrev:Säger grattis jag också till Marabou, Gafsan, NoteToSelf och om det är fler, och håller tummarna för Bali.


(Varför jag säger just "grattis" torde framgå av respektive persons inlägg; de jag vet finns, som menar att det är att "säga grattis till ett handikapp, som om man vore bättre än andra", har alltså fel.)

Thanx, Zombie

Ja, det verkar som om vi är en hel del som fått våra särskilda begåvningar bekräftade på sistone!

Jag fick AS-diagnos fast jag hade en sjuhelvetes massa trauman, som läkaren hörde om vid anamnes. Jag tycker han borde anat att det fanns PTSD att sätta som första diagnos hos mig, och tycker att PTSD borde ingå i differentialdiagnostiken (eller borde identifieras, om det finns, när man gör npf-utredningar) men de seglade glatt förbi de väldigt uppenbara tecknen. Så det kan gå så också, i diagnostiseringar...

Nu blev det plötsligt väldigt mycket fokus på mig här i tråden och det känns lite jobbigt ska erkännas , men har man gett sig in i leken så...

biologic: Det jag menade var att mina trauman väl får anses vara orsaken till min personlighetsstörning, med tillhörande knepigheter/udda beteende och även till PTSD.
Det är just dessa svårigheter som närmast står skrivit i pannan på mig vid ett möte med t.ex. en psykolog och eftersom de är så lätta att förstå när man ser till min historia, tja...då var väl det hela klappat och klart då.

Mina aspiga drag (som jag ändå anser att jag har) kommer då alltså i skymundan, ja mitt beteende kanske t.o.m. ibland verkar gå stick i stäv med ett aspiebeteende, hur nu något sådant borde vara!?
Fick t.ex. höra att en person med AS inte har eller drar på sig så förbaskat mycket skuldkänslor som jag gör, nehej...

Eftersom jag ändå har/har haft bra psykologer hamnar jag iaf inte i en sits liknande din, alfapetsmamma, men jag håller verkligen med dig i det du skriver här!
Man vet väl idag (eller borde iaf) att de med en diagnos inom autismspektrumet eller ADHD/ADD, även löper större risk att drabbas av PTSD vid trauman!?
Jag har iofs en psykolog som är specialist på området, och hon är bara så klok på många andra sätt också, så där är jag lyckligt lottad.

Marabou: Jag vet faktiskt inte riktigt varför psykologen inte bett att få tala med min mor, men jag antar att det beror på att hon varit psykiskt sjuk under stora delar av min uppväxt.
Jag kan tycka det är att "dissa" henne lite i grövsta laget förstås, eftersom hon inte är sjuk idag, men även om han talat med henne hade han nog bara fått höra hur otroligt "normal" jag var som barn.

Ett sådant samtal skulle också kräva att man har förmågan att linda in sina ord väldigt väl (jag vet!), eftersom mamma reser ragg direkt om hon tror sig bli "anklagad" för att ha varit en dålig mor, och den förmågan betvivlar jag faktiskt denne psykolog besitter.

Vad beträffande de egna upplevelserna av min barndom så är det väl ett av mina allra största problem, eftersom jag av någon anledning knappast har tillgång till några episodiska minnen.

Denna minnesproblematik var också en del som skulle tittas lite närmare på vid denna utredning, för att se om det ev. gick att hitta eller utesluta en neurologisk skada.
Jag blev väl tyvärr inte mycket klokare på det området heller, fick bara återigen höra vad jag redan vet; att det är så knepigt när jag samtidigt ju har ett så bra minne i övrigt.

Jag ska väl kanske ändå få genomgå en röntgen för att iaf utesluta något större fel, men det beslutet måste då först tas av någon läkare, så jag får se tiden an där med.

Det blev mycket text nu, men tar mig ändå friheten att passa på när jag har ork och också har fått ditt godkännande att skriva, Marabou.

Marabou skrev:Hoppas verkligen att det löser sig på något sätt.

Tack!

Grattis Marabou! Jag fick min diagnos i januari förra året. Fortfarande har jag svårigheter att acceptera.

Här finns ingen habilitering för vuxna. Det finns något annat som tillhandahåller hjälpmedel men kön är tydligen lång. Det ligger i Landstingshuset.

Smyger in lite här igen, eftersom jag insåg att jag inte besvarade en del av ditt inlägg, biologic, nämligen det som gällde "diagnosen" (ni har väl kanske alla förstått, vid det här laget, att det ordet gör mig i det närmaste spyfärdig vad gäller psykiatriska sådana iaf!? ) Schizoid personlighetsstörning.

Du har säkert helt rätt i att t.ex. herr Attwood har tagit upp denna "diagnos" någonstans, så börja inte tvivla på ditt minne nu alltså, men jag tackar dig för att du reagerade på det!

Det var nog också något sådant som jag ändå snappade upp när psykologen tog upp den "diagnosen", något mummel om att det är typ "detsamma" som Autismliknande tillstånd, men när jag läser om "diagnosen" reser jag ändå ragg, för det finns alltför mycket där som inte stämmer in på mig.

Jag fick ju rådet att gå hem och söka på nätet och det har jag alltså gjort, och vad jag bl.a. stött på är detta från Svenska Psykiatriska Föreningen (sidorna 54-56): http://www.svenskpsykiatri.se/news/docu ... linjer.pdf

Och från Uppsala läns landsting detta: http://www.lul.se/templates/page____9309.aspx

Visst stämmer en hel del, men det finns ju fortfarande bara hur mycket som helst som inte stämmer för mig där, och det gör mig som sagt mer än rädd.

Det är ganska trist detta med "diagnossättande" kan vi väl ändå alla vara ense om, eller...!?

Kjamizar på er alla än en gång !

Marabou skrev:

ragnevi skrev:Fanns det en speciell orsak till att de satte DCD som en egen diagnos? Enligt ICD-10 så är motorisk klumpighet är vanligt, men inget krav för diagnos. Jag har tidigare bara sett att personer med ADHD fått tilläggsdiagnosen DCD.

Jag har så pass nedsatt motorik och koordination (ligger inom ramen för utvecklingsstörning på just de delarna) att det ständigt bromsar mig i mitt dagliga liv. Att jag inte kan sminka mig, göra fina håruppsättningar, skära grönsaker snyggt och prydligt eller bli bra på att rida har jag accepterat och det kan jag leva med. Men svårigheterna med motorik och koordination får också stora konsekvenser i arbetslivet Jag blir väldigt långsam och hindras att utföra vissa arbetsuppgifter.

Sen är ett av mina största problem att jag har extremt svårt att se hur saker och ting ska vara (här talar vi enbart om praktiska, rent konkreta saker) vilket brukar ställa till en hel del oreda för mig och för andra. Det kan t.ex. vara helt omöjligt för mig att se hur jag ska öppna ett skåp, hantera en kaffebryggare eller systematisera något. Jag ser heller inte alltid när jag gjort fel.

Eftersom dessa problem är bland de största, snudd på större än de problem som AS ställer till med, och i och med att de är så pass handikappande för mig, så fick jag DCD som en egen diagnos.

Oj. Sjuk stor igenkänningsfaktor. Trodde inte det fanns någon som var lika efterbliven som mig själv på det planet.

Har extremt dålig spatial förmåga också, om någon kan be mig rita ett hus i flera dimensioner går det inte. Kan bara inte lägga upp en bild på hur en sak ser ut i huvudet och utföra det praktiskt. Är det nåt du känner igen?

Är glad för att du fått diagnos också, alltid skönt att veta vad ens problem beror på, kanske det finns hopp för mig med.

ragnevi skrev:Fanns det en speciell orsak till att de satte DCD som en egen diagnos? Enligt ICD-10 så är motorisk klumpighet är vanligt, men inget krav för diagnos. Jag har tidigare bara sett att personer med ADHD fått tilläggsdiagnosen DCD.

Här har du kanske en matnyttig länk.

http://en.wikipedia.org/wiki/Motor_skills_disorder

Bali skrev:
Eftersom jag ändå har/har haft bra psykologer hamnar jag iaf inte i en sits liknande din, alfapetsmamma, men jag håller verkligen med dig i det du skriver här!
Man vet väl idag (eller borde iaf) att de med en diagnos inom autismspektrumet eller ADHD/ADD, även löper större risk att drabbas av PTSD vid trauman!?

Jag tror mina utredare såg vad de ville/behövde se (uppfyllde jag kriteriekraven för ADHD och AS, som var frågeställningen), inte ett dyft mer. Ska bli intressant att se hur aspig jag ter mig när jag gått på mer PTSD-behandling.

Problem med det episodiska minnet är ju vanligt vid både autistiska tillstånd och PTSD så att få fram t ex barndomsminnen då låter närmast omöjligt, tänkte jag också, även om det är ett helt meningslöst tillägg här.

alfapetsmamma skrev:Jag tror mina utredare såg vad de ville/behövde se (uppfyllde jag kriteriekraven för ADHD och AS, som var frågeställningen), inte ett dyft mer. Ska bli intressant att se hur aspig jag ter mig när jag gått på mer PTSD-behandling.

Problem med det episodiska minnet är ju vanligt vid både autistiska tillstånd och PTSD så att få fram t ex barndomsminnen då låter närmast omöjligt, tänkte jag också, även om det är ett helt meningslöst tillägg här.

Ja, det råder ju onekligen mycket var man i sitt fack-mentalitet inom psykiatrin, (och inte bara inom den delen av vården förstås), men nog vore det "trevligt" om de kunde samarbeta/jobba lite mer över gränserna kan man väl tycka!?
Lycka till med din fortsatta PTSD-behandling iaf, alfapetsmamma!

Vad gäller minnet var/är jag ju också inne på den kombination du tar upp här, efter att t.ex. läst på Autismforum, men orden som vägde tyngst blev nog ändå utredarens; De med Asperger brukar istället ha nästan för bra minne...

De där funderingarna får jag alltså fortsätta arbeta med hos "min" psykolog istället, som har ett mer öppet sinne och inte hukar bakom WAIS-test och skattningsformulär.

Lordthj skrev:

Marabou skrev:

ragnevi skrev:Fanns det en speciell orsak till att de satte DCD som en egen diagnos? Enligt ICD-10 så är motorisk klumpighet är vanligt, men inget krav för diagnos. Jag har tidigare bara sett att personer med ADHD fått tilläggsdiagnosen DCD.

Jag har så pass nedsatt motorik och koordination (ligger inom ramen för utvecklingsstörning på just de delarna) att det ständigt bromsar mig i mitt dagliga liv. Att jag inte kan sminka mig, göra fina håruppsättningar, skära grönsaker snyggt och prydligt eller bli bra på att rida har jag accepterat och det kan jag leva med. Men svårigheterna med motorik och koordination får också stora konsekvenser i arbetslivet Jag blir väldigt långsam och hindras att utföra vissa arbetsuppgifter.

Sen är ett av mina största problem att jag har extremt svårt att se hur saker och ting ska vara (här talar vi enbart om praktiska, rent konkreta saker) vilket brukar ställa till en hel del oreda för mig och för andra. Det kan t.ex. vara helt omöjligt för mig att se hur jag ska öppna ett skåp, hantera en kaffebryggare eller systematisera något. Jag ser heller inte alltid när jag gjort fel.

Eftersom dessa problem är bland de största, snudd på större än de problem som AS ställer till med, och i och med att de är så pass handikappande för mig, så fick jag DCD som en egen diagnos.

Oj. Sjuk stor igenkänningsfaktor. Trodde inte det fanns någon som var lika efterbliven som mig själv på det planet.

Har extremt dålig spatial förmåga också, om någon kan be mig rita ett hus i flera dimensioner går det inte. Kan bara inte lägga upp en bild på hur en sak ser ut i huvudet och utföra det praktiskt. Är det nåt du känner igen?

Är glad för att du fått diagnos också, alltid skönt att veta vad ens problem beror på, kanske det finns hopp för mig med.

Åhå, det finns en till

Jo, jag har också extremt dålig spatial förmåga. Enligt psykologen presterade jag betydligt undergenomsnittligt på de test som mätte visuo-spatial förmåga. Och nej, jag kan inte heller rita något, även om jag ser en bild på saken i huvudet. Jag måste ha bilden på papper framför mig för att det ska gå.

Har du också diagnosen DCD?

Marabou skrev:
Åhå, det finns en till

Jo, jag har också extremt dålig spatial förmåga. Enligt psykologen presterade jag betydligt undergenomsnittligt på de test som mätte visuo-spatial förmåga. Och nej, jag kan inte heller rita något, även om jag ser en bild på saken i huvudet. Jag måste ha bilden på papper framför mig för att det ska gå.

Har du också diagnosen DCD?

Nej, har ingen diagnos alls, misstänker dock AS och ADHD.

Har inte läst så mycket om DCD faktiskt, alltid trott att mina svårigheter berott på AS (är väldigt ojämnt begåvad), verkar som jag får läsa på lite mer om DCD.

Förresten, har trä- och syslöjd varit väldigt svåra ämnen för dig?

Idag har jag fått diagnos!

Grattis!
Hmm. kan man gratulera någon till att bli stigmatiserad med Asperger?
Nåväl. Jag vet inte om jag är ironisk eller inte.

Men det behöver inte vara negativt ivarjefall.

Det kan kanske vara betryggande att få sina svagheter OCH styrkor analyserade på ett standardiserat vis för att sätta vissa problemområden och annat i ett nytt perspektiv.

För mig förändrades ingenting.
Förrutom att jag kanske jobbar 3 ggr så hårt för att komma dit jag vill.

uniqueNr5 skrev:Förrutom att jag kanske jobbar 3 ggr så hårt för att komma dit jag vill.

+1

Det viktiga är att inte ge upp.