Visst är det skit att man har behov av att leva i ett rutnät men när "maskineriet" löper på så finns vissa chanser till avvikelser. Så här menar jag - om dagen har ett antal fasta punkter så kan jag känna mig tryggare och bli mer spontan. Ungefär som en orienterare med en kompassriktining till nästa kontroll som unnar sig att plocka lite svamp på vägen.
När det gäller att tänka steg för steg så kan det vara ett gissel,men det kan också nyttjas konstruktivt. Så här gör jag ibland för att inspirera mig att testa nytt: Först låter tanken bli fri, försöker inte styra. Ungefär som att dagdrömma. Om det dyker upp en "bild" som verkar lockande tex. sol i lövverk så griper jag tag i den bilden.
OK det där ser najs ut - hur skulle det vara med en promenad? Om jag då upptäcker att jag vill gå ut så är det dags för en steg för steg kalkyl - hur kan detta bli möjligt? Någonstans i bakhuvudet försöker jag behålla den första positiva bilden av sol i träden.
Detta går att använda även på större grejer, som en resa tex. men då behöver jag mer tid.

Jag planerar det mesta i förväg så att jag har lite framförhållning. Tänkte mer inrutat förr men är mycket mer flexibel idag och tränar på det varje dag.