Tänker du så här?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Tänker du så här?

Inläggav Lionsmane » 2009-09-16 18:26:29

Jag måste jämt tänka allt jag gör i steg, innan jag gör något. Så innan jag tex går på en promenad måste jag säga för mig själv -Okej nu går jag på en promenad. Sen kommer nästa "steg" osv.. Hatar det! Allt känns så militäriskt och inrutat. Har märk att att det förstör hela vardagen på sett o vis. Det blir inte naturligt.
Någon som känner igen sig?
Senast redigerad av Lionsmane 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Lionsmane
 
Inlägg: 39
Anslöt: 2009-08-15

Inläggav Duras » 2009-09-16 18:46:58

Just nu tänker jag att en promenad faktiskt är en lång rad steg :wink:

Allvarligt så tänkeer jag också i steg, men kanske inte betr de allra "minsta" vardagsgöromålen. Det är ett sätt att sortera tillvaron. Att liksom lägga ut den i en kronologisk ordning. För mig är det naturligt. Annars blir det lätt kaos.
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Duras
 
Inlägg: 1150
Anslöt: 2007-12-31

Inläggav Alexandra » 2009-09-16 19:16:59

Tja. Jag gillar att planera, brukade jag säga förr. Numera kan jag väl erkänna att jag mår bra av och faktiskt behöver planera. Sen behöver jag inte "ruta in" precis allt ner i minsta detalj, absolut inte. Men jag är inte spontan, och mår faktiskt inte bra av andra människors spontana infall, om de (vilket sällan är fallet) skulle råka inbegripa även mig.
Senast redigerad av Alexandra 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Alexandra
Inaktiv
 
Inlägg: 1388
Anslöt: 2009-01-02
Ort: Stockholmsförort

Inläggav serpentin » 2009-09-16 20:32:58

Jag pratar högt med mig själv, för att förbereda och för att komma ihåg.
Senast redigerad av serpentin 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
serpentin
Inaktiv
 
Inlägg: 1066
Anslöt: 2009-04-12

Inläggav missbutterfly » 2009-09-16 21:40:37

Jag känner igen mig väl i det du beskriver. Jag måste verkligen ha saker och ting jag ska göra i en klar "kartlagd bild" i mitt huvud innan jag kan genomföra det.
Om jag inte kan bestämma mig till 100% hur exempelvis en joggingrutt ska se ut så går det inte att ta mig ut ö h t..
Jag blir lätt stressad och kan ibland få panikångest av att de ändrat om i butiker där jag ska handla. Det blir total oreda i huvudet på mig av sådant..
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
missbutterfly
 
Inlägg: 2272
Anslöt: 2007-02-13
Ort: Aspberget

Inläggav Parvlon » 2009-09-16 22:35:45

Att vara ute och gå kräver inget tankearbete, för mig. Däremot allt annat kan vara så.
Skulle lätt tröttna på att gå/springa ifall det behövdes planeras.
Benen är till för att gå med, det är bara att gå dit näsan pekar. Ok om man är sjuk, eller skadad.
Allt annat är gnäll imo.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Parvlon
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 14773
Anslöt: 2006-07-28
Ort: ∴ℜ∴Ψ∴ℜ∴

Inläggav Den förfärlige snömannen » 2009-09-16 22:38:12

Jag känner inte igen mig. Jag gör istället saker utan att tänka.
Senast redigerad av Den förfärlige snömannen 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Den förfärlige snömannen
Bannad
 
Inlägg: 1871
Anslöt: 2009-05-30
Ort: Göteborg

Inläggav Lionsmane » 2009-09-16 22:51:10

Nja jag behöver väl inte direkt tänka för att kunna gå, haha. Men jaa innan jag ska göra en viss sak planerar jag det i mitt huvud och det blir "ett steg" nästa sak jag skall göra blir ett annat osv.. Det gäller inte precis allt men mycket. Känns som att det skulle bli så mycket lättare om man inte var tvungen till det, och var befriad från allt tänkande att man bara gjorde saker i ett flöde istället för att tänka på vad man ska göra innan man gör det.
Senast redigerad av Lionsmane 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Lionsmane
 
Inlägg: 39
Anslöt: 2009-08-15

Inläggav HISOKA » 2009-09-16 23:26:37

serpentin skrev:Jag pratar högt med mig själv, för att förbereda och för att komma ihåg.


Det gör jag också! Både högt utåt så folk tror jag är galen ibland eller mentalt i huvudet. I jobbet gör jag det för att tillfälligt komma ihåg serier av information, lite grann som en ramsa. Har överhuvudtaget en hel del, lätt sarkastiska, dialoger/mologer med mig själv. Typ, tänk Dexter.

Gör inte så mycket saker spontant utan det mesta finns inplanerat och förberett i huvudet, inklusive potentiella dialoger om potentiella samtalsämnen. Tänker ofta mig själv och om mig själv i tredje person. Lite grann som om jag matade in instruktioner i en robot eller, liksom i huvudet på mig själv. Känner igen det där med att göra saker sekvensvis i steg, även om jag blivit bättre på multitasking, men ogillar och mår ofta dåligt att bli avbruten under en pågående process. Dagar utan planering och bestämda aktiviteter blir lätt till slösurfande framför datorn. Måste också planera kosten så jag inte lever på nötter och äpplen. I ett kreativt skede är det dock en annan femma.
Senast redigerad av HISOKA 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
HISOKA
 
Inlägg: 87
Anslöt: 2009-06-12

Inläggav Saninaé » 2009-09-17 0:03:05

Jag brukar bara se till att jag har rätt resurser för att sedan gå i metaforisk bärsärk och lösa allt "oplanerat" som händer.

När det är viktiga och okända saker som att fixa biljett till något nytt ställe så behöver jag tänka noggrannare och lägga up en liten plan för det.
Senast redigerad av Saninaé 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Saninaé
Inaktiv
 
Inlägg: 1503
Anslöt: 2006-01-24
Ort: X mil från läsaren.

Inläggav skymmning » 2010-08-09 22:06:33

Jag gör också gärna en plan för dagen eller detaljplanerar om det är något viktigt som skall utföras. Jag har ett knep för att bjuda in spontana aktiviteter, det låter kanske lite koko men jag planerar det med :D
Jag skapar alltså en ram tex "efter lunch postar jag det där paketet och sedan tar jag en sväng på stan".
Spontanutrymmet finns i svängen på stan, det kan bli att gå in i en butik, ta en fika, kanske ett besök på biblioteket....... Ibland kan det kännas skönt att bestämma att spontanrundan antagligen kommer att ta en timme tex. Vid andra tillfällen funkar det att låta det flyta lite mer.
Senast redigerad av skymmning 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
skymmning
 
Inlägg: 63
Anslöt: 2010-08-06

Inläggav DIProgan » 2010-08-09 22:38:39

Tricket är att bara tänka några få steg, ignorerar alla fem miljoner möjliga utfall och istället lite löst bara hoppas på det som känns mest troligt. När ett lättsamt mål känns möjligt att nå så gör man det istället för att planera ända till ett nobelpris eller dylikt och tänker inte så mycket mer förrän allt är klart och nästa lättsamma projekt hägrar.
Senast redigerad av DIProgan 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
DIProgan
 
Inlägg: 4437
Anslöt: 2008-10-14

Inläggav lallic » 2010-08-09 22:42:09

Jag pratar också högt med mig själv och gör vissa saker stelt. Som tex matlagning när man ska ta tiden på hur länge något ska koka, då blir jag väldigt mekanisk. Jag har kallat det för tvång, men egentligen är det mer att jag har en tvångsmässig hållning till vissa saker.
Senast redigerad av lallic 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
lallic
 
Inlägg: 156
Anslöt: 2009-12-26

Inläggav KandiShaker » 2010-08-10 0:45:37

Inte direkt. Däremot kan jag planera en hel dag, t ex
"Idag MÅSTE jag städa undan den där döda råttan i hallen"
eller,
"Idag ska jag springa och göra något vettigt, inte sitta och ruttna vid datorn"
(Oftast skiter jag alla måsten, och hittar på något skojigt istället, hoho)

Jag är lite tvärtom än många aspies, gillar att inte veta exakt vad dagen har att ge. Dom gångerna jag mår bäst är om någon kompis ringer och frågar om vi ska hitta på något galet. Något helt random och tokigt, då känner jag att jag lever!

Skulle min kompis ringa mig nu och säga att hon har biljetter till thailand, men att vi måste sticka om 1 timme skulle jag inte banga.
Senast redigerad av KandiShaker 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
KandiShaker
 
Inlägg: 87
Anslöt: 2010-06-15

Inläggav skymmning » 2010-08-10 11:21:45

Friplåt till Thailand är ju klart frestande men jag skulle nog inte klara det. Kanske om erbjudande kom från någn 100% pålitlig och alla restider hotell mm gick att kolla i förväg.
Planering av matlagning (se ovan) kan jag relatera till. Kunde inte alls fixa till något tills jag insåg att jag behövde se en bild på hur det skulle bli när det blev klart. Har jag bara målet på bild så funkar det mycket bättre!
Följer dock receptet steg för steg.
Senast redigerad av skymmning 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
skymmning
 
Inlägg: 63
Anslöt: 2010-08-06

Re: Tänker du så här?

Inläggav Owl » 2010-08-11 8:43:02

Lionsmane skrev:Jag måste jämt tänka allt jag gör i steg, innan jag gör något. Så innan jag tex går på en promenad måste jag säga för mig själv -Okej nu går jag på en promenad. Sen kommer nästa "steg" osv.. Hatar det! Allt känns så militäriskt och inrutat. Har märk att att det förstör hela vardagen på sett o vis. Det blir inte naturligt.
Någon som känner igen sig?


Oh ja! Jag känner verkligen igen mig. Jag måste bryta ner varje göromål i små delar, och verkligen fokusera och pusha mig själv för att ta nästa steg. Ett klassiskt exempel för mig, när detta blir väldigt tydligt, är när jag ska duscha. Då kan det låta så här: "Ok tjejen! Först går du och hämtar morgonrocken". Och när jag har gjort det så kommer nästa steg: "Nu går du upp till sovrummet och hämtar rena underkläder". Efter detta: "Gå in i gästrummet och plocka fram en ny handduk och häng den i badrummet". Och på det sättet fortsätter det i små, små delsteg tills jag har genomfört det jag ska göra.

Det är otroligt frustrerande och energikrävande att behöva göra och tänka så för varje liten grej som för andra människor bara sker per automatik. Och det är även detta som min omgivning har så svårt att förstå att jag har problem med, när jag för övrigt är så pass begåvad och intelligent. Och även för mig själv skapar denna diskrepans en massa frustration och självförakt, när jag försår att det är världens enklaste och banala saker det handlar om, men som i praktiken nästan blir oöverstigliga för mig.
Senast redigerad av Owl 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Owl
 
Inlägg: 560
Anslöt: 2010-03-01
Ort: Örnsköldsvik

Re: Tänker du så här?

Inläggav Banzai » 2010-08-11 11:28:08

Owl skrev:Oh ja! Jag känner verkligen igen mig. Jag måste bryta ner varje göromål i små delar, och verkligen fokusera och pusha mig själv för att ta nästa steg. Ett klassiskt exempel för mig, när detta blir väldigt tydligt, är när jag ska duscha. Då kan det låta så här: "Ok tjejen! Först går du och hämtar morgonrocken". Och när jag har gjort det så kommer nästa steg: "Nu går du upp till sovrummet och hämtar rena underkläder". Efter detta: "Gå in i gästrummet och plocka fram en ny handduk och häng den i badrummet". Och på det sättet fortsätter det i små, små delsteg tills jag har genomfört det jag ska göra.

Det är otroligt frustrerande och energikrävande att behöva göra och tänka så för varje liten grej som för andra människor bara sker per automatik. Och det är även detta som min omgivning har så svårt att förstå att jag har problem med, när jag för övrigt är så pass begåvad och intelligent. Och även för mig själv skapar denna diskrepans en massa frustration och självförakt, när jag försår att det är världens enklaste och banala saker det handlar om, men som i praktiken nästan blir oöverstigliga för mig.


Intressant. Jag tycker ni som kan analysera er själva på detta viset är väldigt duktiga. Ni vet varför ni tycker något är jobbigt, själv har jag bara kopplat allt till att jag är en outsägligt lat och bekväm människa som behöver inre pep-talks för att orka ta itu med disken... :?
Senast redigerad av Banzai 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Banzai
 
Inlägg: 2952
Anslöt: 2010-07-21

Inläggav fannywelker » 2010-08-11 17:59:11

Att planera och hålla ordning är något av det jag verkligen behöver men är allra sämst på, kanske borde testa som några av er gör; säga allt jag gör och ska göra högt för mig själv. Det kanske fungerar :-)088
Senast redigerad av fannywelker 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
fannywelker
 
Inlägg: 49
Anslöt: 2010-08-11
Ort: Falun

Re: Tänker du så här?

Inläggav Bali » 2010-08-11 18:41:24

Owl skrev:
Lionsmane skrev:Jag måste jämt tänka allt jag gör i steg, innan jag gör något. Så innan jag tex går på en promenad måste jag säga för mig själv -Okej nu går jag på en promenad. Sen kommer nästa "steg" osv.. Hatar det! Allt känns så militäriskt och inrutat. Har märk att att det förstör hela vardagen på sett o vis. Det blir inte naturligt.
Någon som känner igen sig?


Oh ja! Jag känner verkligen igen mig. Jag måste bryta ner varje göromål i små delar, och verkligen fokusera och pusha mig själv för att ta nästa steg. Ett klassiskt exempel för mig, när detta blir väldigt tydligt, är när jag ska duscha. Då kan det låta så här: "Ok tjejen! Först går du och hämtar morgonrocken". Och när jag har gjort det så kommer nästa steg: "Nu går du upp till sovrummet och hämtar rena underkläder". Efter detta: "Gå in i gästrummet och plocka fram en ny handduk och häng den i badrummet". Och på det sättet fortsätter det i små, små delsteg tills jag har genomfört det jag ska göra.

Det är otroligt frustrerande och energikrävande att behöva göra och tänka så för varje liten grej som för andra människor bara sker per automatik. Och det är även detta som min omgivning har så svårt att förstå att jag har problem med, när jag för övrigt är så pass begåvad och intelligent. Och även för mig själv skapar denna diskrepans en massa frustration och självförakt, när jag försår att det är världens enklaste och banala saker det handlar om, men som i praktiken nästan blir oöverstigliga för mig.

Nu blir det lite snurrigt här (som alltid när Bali ska försöka formulera sitt "jag" :wink: ), men nog måste även min hjärna alltid försöka ligga steget före och det har jag nog "lärt den" lite för bra, eftersom jag först på senare år blivit alltmer medveten om det.

Jag har ju något knepigt vad gäller episodiskt minne, så jag kan ju egentligen inte skriva hur det var förr, men nu när jag "arbetar" med mig själv, inser jag ju ändå att jag fungerar på liknande sätt som beskrivs i tråden, även om mycket sker så snabbt att jag inte ens själv är medveten om det. (Ja, det blir snurr som sagt ... och då behöver ni ändå inte befinna er inuti min hjärna :wink: )

Jag vet inte hur mycket åldern spelar in (är ju 44 :shock: ), men det kanske i sig gör att jag blir alltmer sliten och tillsammans med min växande medvetenhet innebär det nog att jag inser hur mycket energi jag faktiskt lägger ner på att planera/försöka förutse framtiden och då helst in i minsta detalj.
Kan tyvärr inte som DiProgan skrev;
ignorerar alla fem miljoner möjliga utfall

utan behöver snarare försöka luska ut dessa utfall, eftersom för jag känner en sådan enorm skräck när jag inte även har tillgång till metod 2,3,4 ... för varje situation jag utsätts/utsätter mig för.
Detta har säkerligen dock mycket att göra med hur min uppväxt sett ut, jag har ju ingen AS - diagnos, så vad som är hönan eller ägget kan jag ju inte säga.
Skriver det här ändå, eftersom jag känner igen mig.

/Bali
Senast redigerad av Bali 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Bali
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 3291
Anslöt: 2010-05-15

Re: Tänker du så här?

Inläggav Owl » 2010-08-11 21:14:10

Banzai skrev:
Owl skrev:Oh ja! Jag känner verkligen igen mig. Jag måste bryta ner varje göromål i små delar, och verkligen fokusera och pusha mig själv för att ta nästa steg. Ett klassiskt exempel för mig, när detta blir väldigt tydligt, är när jag ska duscha. Då kan det låta så här: "Ok tjejen! Först går du och hämtar morgonrocken". Och när jag har gjort det så kommer nästa steg: "Nu går du upp till sovrummet och hämtar rena underkläder". Efter detta: "Gå in i gästrummet och plocka fram en ny handduk och häng den i badrummet". Och på det sättet fortsätter det i små, små delsteg tills jag har genomfört det jag ska göra.

Det är otroligt frustrerande och energikrävande att behöva göra och tänka så för varje liten grej som för andra människor bara sker per automatik. Och det är även detta som min omgivning har så svårt att förstå att jag har problem med, när jag för övrigt är så pass begåvad och intelligent. Och även för mig själv skapar denna diskrepans en massa frustration och självförakt, när jag försår att det är världens enklaste och banala saker det handlar om, men som i praktiken nästan blir oöverstigliga för mig.


Intressant. Jag tycker ni som kan analysera er själva på detta viset är väldigt duktiga. Ni vet varför ni tycker något är jobbigt, själv har jag bara kopplat allt till att jag är en outsägligt lat och bekväm människa som behöver inre pep-talks för att orka ta itu med disken... :?


Innan jag fick min AS-diagnos trodde jag att jag bara var extremt svag som blev så otroligt knäckt av vanliga vardagssysslor. Jag skämdes oerhört mycket över att dessa göromål för mig kändes så gigantiska och krävde så mycket energi att genomföra. Jag visste ju samtidigt att det var sysslor som andra människor inte direkt gjorde med glädje, men som bara måste göras, vare sig man tycker att det är kul eller inte. Och jag visste också att vissa människor helt enkelt bara var lata och bekväma av sig och därför hoppade över eller sköt på dessa sysslor pga av deras inställning. I min familj ansågs dessa lata peroner som odiciplinerade och dåliga människor som inte hade någon karaktär. Jag började i min tysthet ifrågasätta om jag var en av dessa dåliga, lata människor... Men någonstans innerst inne visste jag att jag inte var lat eller bekväm. Jag kände ju hur mycket jag faktiskt var tvungen att pressa mig i varje steg. Och därför var det också så oerhört skönt när en psykiatriker gav en förklaring till varför det kunde vara så för peroner med AS. Jag har hittat en liknande förklaring, som den jag fick, på Autism & Aspergerförbundets hemsida och citerar därifrån här nedan:
Minnet
Relativt ny forskning visar att personer med Aspergers syndrom utnyttjar det semantiska minnet, det minne som används för fakta och språk, även för sådant som andra människor sparar i mer automatiserade minnen. Ett exempel skulle kunna vara för hur man gör när man duschar, i vilken ordning och vilka kroppsdelar man tvättar.
Det semantiska minnet är inte automatiserat utan kräver medvetenhet när det ska användas. Det tar därför stora mängder energi och tid att klara av enkla göromål och sysslor som andra människor gör på rutin och det kan upplevas som en nära nog övermänsklig handling att komma igång med arbetsuppgifter eller göromål. Detta påverkar givetvis förmågan att orka med vardagens krav och kan göra att man uppfattas som lat eller odisciplinerad av en oförstående omgivning.
Senast redigerad av Owl 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Owl
 
Inlägg: 560
Anslöt: 2010-03-01
Ort: Örnsköldsvik

Inläggav fannywelker » 2010-08-11 22:05:33

Oj, jag känner igen mig något extremt i det som du owl citerade. Jag tror detta var en anledning till att psykologen som utreder mig trodde att jag hade ADD ett tag. Jag visste faktiskt inte att detta kunde höra till asperger-diagnosen. Man lär sig något nytt varje dag 8)
Senast redigerad av fannywelker 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
fannywelker
 
Inlägg: 49
Anslöt: 2010-08-11
Ort: Falun

Inläggav skymmning » 2010-08-12 9:07:45

WOW. Tack Owl, Lionsmane och alla ni andra för denna "utredning". Det är klart att det måste vara detta som ligger bakom att vi med AS blir så raskt utmattade i många situationer! Gott att veta.
Men som vissa är inne på här i tråden så kan ju denna funktion användas positivt. Jag är helt säker på att jag använde denna talang för att ta körkort tex. Jag tog ganska många körlektioner och min kompis (som börjat efter mig) hade redan haft körkort ett halvår när det var dags för mig att köra upp.
Till saken hör att jag dessutom var pank, inte hade någonstans att bo och inte någon att övningsköra med under sista tiden innan uppkörningen. På kvällarna brukade jag därför ligga och tänka att jag körde bil. Varje litet steg: sätta sig på förarsätet, ställa in stolen, ställa in backspeglarna, säkerhetsbältet osv.Starta, hålla uppsikt, blinka, köra ut ur parkeringsfickan (detta var i en större stad) osv. Jag fortsatte med detta varje kväll tills det var dags att köra upp. Jag hade till och med tänkt ut några möjliga samtalsämnen så att personen jag körde upp för skulle få intrycket att jag var avslappnad.
Jag klarade uppkörningen på första försöket. Är helt övetygad om att det inte hade funkat så bra om jag inte använt steg - för steg- tänket.
Vill gärna tillägga att jag haft prickfritt körkort i över 25 år och varit bilägare ungefär halva denna tid. Numera går bilkörning på rutin. I andra situationer som är nya använder jag steg för steg metoden och saker och ting brukar gå mycket bättre om jag haft denna förberedelse.
Att få vardagen att funka kan dock vara ett slit så jag är glad om det finns mycket rutiner som är likandana varje dag. Då går det att få det att funka utan att jag behöver tänka hela tiden.
Senast redigerad av skymmning 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
skymmning
 
Inlägg: 63
Anslöt: 2010-08-06

Inläggav Bali » 2010-08-12 17:29:20

skymmning skrev: Att få vardagen att funka kan dock vara ett slit så jag är glad om det finns mycket rutiner som är likandana varje dag. Då går det att få det att funka utan att jag behöver tänka hela tiden.

Nickar instämmande!

Samtidigt måste man ju dock då även leva med den förbaskade paradoxen att just dessa rutiner är ett fängelse, trots att man själv byggt/bygger upp så många av dess murar.
När mina rutiner blir störda blir jag än mer störd :wink: ( kommer ur rytmen har jag för mig Gunilla Brattberg skrev om sig själv), blir väldigt stressad och numera märker jag att detta t.o.m. gäller t.ex. tvättstugedagar.

Vet ju inte om det är så för dig, men shit (ursäkta "franskan") vad less jag kan bli på mig själv och livet för alla dessa paradoxer man ändå måste försöka genomleva på något sätt.

"Kram" på er medkämpar!

/Bali
Senast redigerad av Bali 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Bali
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 3291
Anslöt: 2010-05-15

Inläggav Banzai » 2010-08-12 19:50:24

Bali skrev:
När mina rutiner blir störda blir jag än mer störd :wink: ( kommer ur rytmen har jag för mig Gunilla Brattberg skrev om sig själv), blir väldigt stressad och numera märker jag att detta t.o.m. gäller t.ex. tvättstugedagar.




Har precis upplevt just detta! Gick på semester för ett tag sedan och alla mina rutiner har flugit ut genom fönstret. När jag arbetar så har jag stenkoll på när jag ska tvätta men nu så bokar jag tid, men glömmer bort att tvätta, eller så bokar jag fel tid som jag aldrig bokat annars... Jag som trodde jag inte var rutinbunden... :roll:
Senast redigerad av Banzai 2011-05-04 21:37:27, redigerad totalt 1 gång.
Banzai
 
Inlägg: 2952
Anslöt: 2010-07-21

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in