matterik skrev:För mig så fick jag ingen hjälp på AF alls förrän de gjorde en arbetspsykologisk utredning. När de gjort den så stod det tvångssyndrom och autistiska drag och ambivalens och efter det så var de hemska mot mig. Sen utförsäkrade de mig och sedan så fick jag hjälp tycker jag. De behandlade mig bättre. Pratade med mig på samma nivå och försökte fixa ett jobb till mig. Jag var då helt utförsäkrad. De pratade först om att göra en sista handlingsplan till mig.

Arbetsförmedlingen är nog inte ett bra ställe att söka vård på, de vill ju bara se hur du kan arbeta och se till att du får ett arbete.

Poängen är att FK och AF tvingar Aspies att söka jobb som är relaterade till våran kompetens och utbildning samt är asperger anpassade. Dessa jobb är väääldigt sällsynta, på gränsen till icke existerande. Och i och med att våran redan låga arbetsförmåga bara kan aktiveras på en asperger-anpassad arbetsmiljö så blir arbetsförmågan på ett vanligt kontor väldigt nära 0%.

När AF och FK ser våran utbildning tänker de direkt: "Det finns ju massa annonser som söker din kompetens."

Men på ett vanligt kontor med det sedvanliga tvånget på socialt samspel, luddiga arbetsuppgifter från cheferna, missförstånden med arbetskamraterna och extremt störa telefoner som ringer hela tiden som ingen svarar, så är det omöjligt för en aspie att fungera.

Om läkaren har gett någon en Asperger diagnos ska dessa saker vara självklara.

Bror Duktig skrev:kolla upp läkarintyg så det inte är undermåligt.

Man ska inte behöva övertala FK med ett mästerligt skrivet 10 sidor långt och utförligt läkarintyg. Asperger med 100% nedsatt arbetsförmåga talar sitt tydliga språk, det finns inget tolkningsutrymme. Visst ska det ske en arbetskapacitets utvärdering men då ska fan personerna som utför utvärderingen vara insatta på Asperger också. Det handlar inte om hur många ord i timmen jag kan skriva eller hur snabbt jag kan få en dator att fungera igen. Det är all gegga runt omkring som gör att jag totalvägrar att hamna på ett vanligt kontor.

Jag, och många andra aspies i min situation, vägrar stressen och ångesten. Vi tänker inte hamna i en psykos eller göra självmordsförsök. Och det är när FK gör helt fel beslut som man börjar undra vad fan de tänker med?

Om läkarintyget är mästerligt skrivet, så är det klart att det är som du skriver, men vi vet ju inte det i det här fallet(?) och jag menar bara att man ska kolla upp det så att man vet det, eller hittar formuleringar som FK inte godkänner.

FK sjukskriver/sjukersätter inte diagnoser, utan arbetsförmåga (säger de, fast de kräver diagnoser) så det finns utrymme för deras skit (rent ut sagt).

Det är väl oftast så att det i teorin kan finnas ett jobb i världen som passar, och då kan FK börja med sitt larv.

Jag har också tjafsat med dem, och jag bävar för den dag de ska "följa upp och omutvärdera". Om jag mår bättre, så kan de kanske kasta ut mig så att jag måste till botten en hundrade gång för att få tillbaka tryggheten. För varje utbrändhet så ligger min "toppnivå" i mående lägre och lägre.

Det skulle behövas sådant som personliga ombud, fast för personer av fler sorter än bara godtyckligt definierat psykiska funktionshindrade (där npf:are inte ingår i min kommun, förrän det gått så långt att de blivit sjuka). Att hamna så som Mariette borde vara omöjligt, men händer inom alla möjliga områden tyvärr.

P.S. Med "undermåligt" menades inte bara knapphändigt skrivna intyg, utan även de där läkaren inte varit mycket bestämd med att arbetsoförmågan ÄR nedsatt. Inte bara "bedömer" eller "troligtvis" eller "kan möjligtvis arbeta med mycket stor anpassning vad gäller "xxx, yyy, zzz, aaa, bbb och ccc" o.s.v.

Då är det "undermåligt" på så sätt att FK kan avslå p.g.a. att det finns en chans att personen kan arbeta. De nya reglerna är ju sådana och det utnyttjas maximalt.

Det gäller alltså att läkaren dels är engagerad i sina patienter, och dels vet hur FK tänker och exakt vilka regler som gäller.

Detta är sådant jag har läst av personer som arbetar med att hjälpa folk få sin rätt mot FK. Det var en med juridisk utbildning (undrar om det var han som heter Ward eller om jag minns helt fel nu) och en annan som hade arbetat på FK.

Regelverket som socialstyrelsen satte upp för sjukskrivningar för nåt år sen. Där beskrivs lämplig åtgärd som bör sättas in. Jag har på senare tid fått en läkare som skrivit ett intyg där den specificerat skäl om varför riktlinje inom viss åtgärd bör undvikas pga annan orsak.
Fanns tom ett fält på sjukintyget.
Dock verkar det som att det blivit mer komplicerat att sjukskriva och att kompetensen från läkarens sida är nog viktig.

outzaidur skrev:Man ska inte behöva övertala FK med ett mästerligt skrivet 10 sidor långt och utförligt läkarintyg.

Bror Duktig skrev:Om läkarintyget är mästerligt skrivet, så är det klart att det är som du skriver,

Nu var det ju inte riktigt så jag uttryckte mig men...

Vad jag försöker få fram (som verkar undgå de flesta) är att jag är trött på att FK och AF behandlar Asperger som om det vore en förkylning. Det går inte över och det är ett jättestort problem för många aspies som försöker jobba på ett vanligt kontor.

outzaidur skrev:

outzaidur skrev:Man ska inte behöva övertala FK med ett mästerligt skrivet 10 sidor långt och utförligt läkarintyg.

Bror Duktig skrev:Om läkarintyget är mästerligt skrivet, så är det klart att det är som du skriver,

Nu var det ju inte riktigt så jag uttryckte mig men...

^_^ Jag läste nog inte så bra där kanske.

Vad jag försöker få fram (som verkar undgå de flesta) är att jag är trött på att FK och AF behandlar Asperger som om det vore en förkylning. Det går inte över och det är ett jättestort problem för många aspies som försöker jobba på ett vanligt kontor.

Nej, det undgår mig inte, och jag tycker likadant. Kanske vi har diskuterat förbi varandra på något sätt (alltså inte att jag inte förstod, men att jag "siktade på annat mål") kanske?

outzaidur skrev:

Mariette skrev:I läkarutlåtandet när jag fick mina diagnoser (bland annat Aspergers) bedömdes det att min arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100% = livslångt

Bror Duktig skrev:Försök hitta en bra läkare som hjälper dig att få permanent sjukersättning.

Problemet här är inte läkaren utan FK.

Mariette skrev:Försäkringskassan beviljade inte min ansökan om sjukersättning trots tre diagnoser och överklagan.

Dom har (som vanligt) gjort helt fel beslut. Jag förstår inte hur det är möjligt att din omprövning också fick avslag.

Har du Asperger och ett läkarutlåtande med "arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100%" så ska du till 100% få 100% Sjukersättning från FK. Istället får du 0% och tvingar räkna kronor och ören hos Socialen.

Jag skulle nästan föreslå att du byter kommun/landsting och ansöker hos en ny FK-handläggare och får en ny LSS-handläggare. Byta vårdområde helt enkelt.

Din situation är ohållbar och din omgivning verkar bara motarbeta dig.

En godman är bra. Jag vart omyndigförklarad för 6 år sen och fick min plastpappa som förmyndare. Funkade väldigt bra. Idag är han godman, jag sköter allt men han har insyn och möjlighet till att ta över när det blir knas igen. Hitta någon du litar på till 110%.

En annan metod än att flytta är att ta ett samlat möte med alla inblandade. Din familj (ta med din son), LSS-handläggaren (väldigt viktigt), din läkare (ännu viktigare) och din handläggare på Försäkringskassan. Alla sätter sig ner och diskuterar möjliga lösningar på problemet. Funkade väldigt bra för mig som sagt då min LSS-handläggare (Stig Jönsson från Tyresö) verkligen såg till att allt skulle fungera.

Anledningen till att jag fick min diagnos var att socialtjänsten tyckte att jag skulle göra en arbetsförmågebedömning eftersom jag var klient hos dem och inte hade arbetat under många år utan bara studerat. När jag var där den första gången på arbetsförmågebedömningen och pratade med psykolog föreslog hon att jag borde göra en Aspergerutredning (utredning inom det neuropsykiatriska). Det gjordes och socialtjänsten stod för kostnaderna till den privata vårdgivaren. Efter diagnoserna var inte jag vårdgivarens ansvar längre och fick ingen läkarkontakt där. Blev istället remitterad till psykiatrin som inte tog emot mig då jag har haft en alkoholproblematik tidigare. På ett annat ställe inom psykiatrin sa de att jag var tvungen att ha en alkoholproblematik för att kunna få hjälp där. Det var ett krav. Jag bollades runt och fick ingen läkarkontakt alls och har fortfarande ingen läkarkontakt inom psykiatrin. Jag sökte för inte så länge sedan upp en läkare jag hade när jag var inne i missbruket (några år sedan) och ska träffa henne igen innan midsommar. Har bara träffat henne en gång och hon pratade om att skicka remiss till psykiatrin igen eftersom jag inte hör hemma där längre. Puh!

Jag har haft möte med LSS, habilitering, socialtjänst tre gånger för upprättande av en individuell plan. En representant från FK var med första gången eftersom jag ville det. Hon sa då att FK hädanefter inte kommer att närvara vid dessa möten då jag inte har någon ersättning från dem. LSS handläggaren som jag har verkar helt lamslagen och har inte hjälpt mig med något. Jag har fått ta reda på allt själv när det gäller min diagnos och LSS. Har inte kommunen vissa skyldigheter när det gäller funktionshinder enligt socialtjänstlagen. Jag känner mig kränkt, diskriminerad, totalt fråntagen mitt människovärde i den situation jag befinner mig i. Jag vet inte vad jag ska göra och oroar mig över att bli skickad på praktik med aktivitetsstöd och socialbidrag, alla dessa papper och kontakter samt för att jag ska misslyckas ännu en gång. Som det är nu har jag noll självförtroende och absolut inte någon arbetsförmåga på något vis oavsett vad det gäller.

Så fort jag vaknar kommer oron och ångesten över mig och jag vet att inga mediciner i världen (alkohol) hjälper i längden när det är min livssituation allt handlar om. Jag kommer inte ur det här känns det som och när jag fick reda på att man måste praktisera på anpassade arbeten typ OSA anställning, Samhall med mera innan man eventuellt kan få en anställning så man åtminstone slipper socialen och försäkringskassan, var ett rent dråpslag. Är inte anpassade arbeten till för människor med funktionsnedsättningar? Läkarutlåtandet jag har med min diagnos (diagnoser) talar om att eventuellt pröva anpassat arbete om minst ett år och inte om anpassat arbete som praktikant. Jag känner mig behandlad som om jag vore gravt förståndshandikappad och omyndigförklarad trots att jag har ett IQ över genomsnittet och dessutom har klarat av två högskoleutbildningar. Jag är livrädd för att bli ställd på gatan om socialen får för sig att krångla till allt ytterligare. Mina högskoleutbildningar klarade jag mycket på grund av att jag lyckades komma undan gruppövningarna och gjorde egna arbeten. Gick inte på alla föreläsningar men läste böckerna och klarade tentorna. Detta står också tydligt i diagnosen.

Mariette

Japp, det är ett samspel mellan olika myndigheter. Det är inte ovanligt att man blir bollad emellan dem tills man hittar rätt (om man någonsin gör det).

Min solskenshistoria såg ut såhär: Jag gick hos socialen, jag hade en underbar 24 årig tjej som handläggare. Hennes vackra leende fick mig alltid på bättre humör. Mm... saknar henne... men i alla fall. Efter ca 1 år och 6 månader började vi diskutera om jag skulle återgå till studier då arbete inte fungerade och jag konstant kom tillbaka till socialen. Då sa hon klart och tydligt när jag för första gången nämnde Asperger diagnosen:

"Men då ska du ju ha aktivitetsersättning! Då slipper du hela tiden redovisa din ekonomi för mig och du har möjlighet att plugga utan CSN! Kom här så ska jag visa dig..." (och sen grovhånglade vi på hennes kontor i en halvtimme... hon hade en sån där kontorskostym som var väldigt tajt över bysten. Sakta knäppte jag upp hennes skjorta då hon ivrigt ryckte i mitt bälte. "Vi måste skynda oss" viskar hon i mitt öra varvid jag febrilt rycker loss några av hennes skjortknappar. Jag sveper undan ett par högar av papper på hennes skrivbord och känner en varm våg skölja över min ryggrad när hon ger mig ett stort leende och gräver ner sina naglar i min rygg. Telefonen ringer men hon säger att det ändå inte är hennes telefontid och att vi kan ignorera den utan besvär.)

Okay, det där sista hände inte.... men ungefär så sa hon och på den vägen är det. Jag sökte vidare till försäkringskassan och sedan dess har jag haft aktivitetsersättning. Det omprövas varje år och är ungefärligt baserat på min hyra (5 800) och hamnar på 10 500 i månaden efter skatt. När jag blir 30 går det över till permanent sjukersättning. Jag ser inga skäl alls till varför du inte ska ha samma möjligheter.

Mariette.

Har du alltså inte fått träffa läkare och fått ett intyg alls? Det utlåtande du har från utredande läkare är ju inget intyg, dessutom står det att du kan pröva anpassat jobb.

Du skulle behöva hjälp från någon, så du kan kontakta ansvariga tillsynsmyndigheter, för så där får det inte gå till. Speciellt det med att du måste ha eller inte får ha haft alkoholproblem låter ju helt bisarrt och typiskt exempel på hur "sådana som vi" blir behandlade.

Tyvärr verkar aspergare kunna bli behandlade så här, jag blir liknande, fast inte med en lika allvarlig grej, jag har bra boende och (dålig men den finns) sjukersättning.

Det är kommunens och vårdens skyldighet att se till att det inte blir så här. Har du någon alls som kan hjälpa dig att se till att du får en läkarkontakt? Som kan kontakta länstyrelsen och vad som krävs för att de ska göra det de ska? Kanske personligt ombud kan hjälpa dig. De tar i vissa kommuner emot npf:are, men du mår ju också så dåligt att du borde kunna bli hjälpt även om de inte tar emot npf:are.

Mariette skrev:pratade med psykolog föreslog hon att jag borde göra en Aspergerutredning (utredning inom det neuropsykiatriska). Det gjordes och

Bror Duktig skrev:Har du alltså inte fått träffa läkare och fått ett intyg alls?

Nu tycker jag att vi fokuserar lite mer på att läsa vad hon skriver...

Mariette, du kan kräva dina diagnospapper och intyg (att du har alla kriterier som uppfyller Asperger diagnosen) från läkaren som gjorde din utredning. Gratis. Skicka bara ett vanligt brev till sjukhuset. Jag skickade nyligen ett till Karolinska Sjukhuset, fick min journal på 500 sidor och ett jättefint intyg.

Utöver detta behöver du ett nytt intyg om din nuvarande situation från psykolog/läkare. Du verkade ha ett möte innan midsommar, om jag förstod dig rätt, och då är det viktigt att påtala hur mycket stress och ångest din ekonomiska situation ger dig.

outzaidur skrev:

Mariette skrev:pratade med psykolog föreslog hon att jag borde göra en Aspergerutredning (utredning inom det neuropsykiatriska). Det gjordes och

Bror Duktig skrev:Har du alltså inte fått träffa läkare och fått ett intyg alls?

Nu tycker jag att vi fokuserar lite mer på att läsa vad hon skriver...

Det gör jag. Det papper hon hänvisar till, var läkarutlåtandet efter diagnosen. Sedan skriver hon att hon inte har blivit mottagen på psyk. Och då drar jag slutsatsen att det inte finns ett intyg för försäkringskassan (de kräver ett särskilt intyg vad jag vet) utan att hon bara träffat vården för utredning och inget annat, och så frågade om detta stämde (se min fråga ovan).

outzaidur skrev:Japp, det är ett samspel mellan olika myndigheter. Det är inte ovanligt att man blir bollad emellan dem tills man hittar rätt (om man någonsin gör det).

Min solskenshistoria såg ut såhär: Jag gick hos socialen, jag hade en underbar 24 årig tjej som handläggare. Hennes vackra leende fick mig alltid på bättre humör. Mm... saknar henne... men i alla fall. Efter ca 1 år och 6 månader började vi diskutera om jag skulle återgå till studier då arbete inte fungerade och jag konstant kom tillbaka till socialen. Då sa hon klart och tydligt när jag för första gången nämnde Asperger diagnosen:

"Men då ska du ju ha aktivitetsersättning! Då slipper du hela tiden redovisa din ekonomi för mig och du har möjlighet att plugga utan CSN! Kom här så ska jag visa dig..." (och sen grovhånglade vi på hennes kontor i en halvtimme... hon hade en sån där kontorskostym som var väldigt tajt över bysten. Sakta knäppte jag upp hennes skjorta då hon ivrigt ryckte i mitt bälte. "Vi måste skynda oss" viskar hon i mitt öra varvid jag febrilt rycker loss några av hennes skjortknappar. Jag sveper undan ett par högar av papper på hennes skrivbord och känner en varm våg skölja över min ryggrad när hon ger mig ett stort leende och gräver ner sina naglar i min rygg. Telefonen ringer men hon säger att det ändå inte är hennes telefontid och att vi kan ignorera den utan besvär.)

Okay, det där sista hände inte.... men ungefär så sa hon och på den vägen är det. Jag sökte vidare till försäkringskassan och sedan dess har jag haft aktivitetsersättning. Det omprövas varje år och är ungefärligt baserat på min hyra (5 800) och hamnar på 10 500 i månaden efter skatt. När jag blir 30 går det över till permanent sjukersättning. Jag ser inga skäl alls till varför du inte ska ha samma möjligheter.

Min socialtjänsthandläggare och de tidigare (har haft fem stycken sedan 2007) verkar inte våga utöva påtryckningar gentemot FK. När (vilket år) hände det du beskriver? Alltså att du fick din aktivitetsersättning.

Mariette

Mariette skrev:Min socialtjänsthandläggare och de tidigare (har haft fem stycken sedan 2007) verkar inte våga utöva påtryckningar gentemot FK. När (vilket år) hände det du beskriver? Alltså att du fick din aktivitetsersättning.

Mariette

Min saftiga socialtjänsthandläggare var jag tvingad att lämna Socialen samma år jag fick diagnosen, 2004. Hon tyckte att jag inte skulle behöva söka varje månad för att det var jobbigt för mig. Jag skickade ett par rosor som avskedsgåva... Hon var verkligen underbar... *bort bort* inte tänka på henne... nooo!

Hon frågade om det var ok att hon skicka papper och ha kontakt med FK. Det svarade jag ja på och det visade sig fungera mycket bra.

Bror Duktig skrev:Det utlåtande du har från utredande läkare är ju inget intyg,

Jo, alla som gör en fullständig Asperger diagnostik utredning och uppfyller kriterierna har rätt till intyg från utredaren som gäller hos FK. Jag fick mitt första intyg utan att fråga, min utredare prackade på mig samtidigt som hon *winkade* och *hintade* hårt att jag skulle söka FK.

Bror Duktig skrev:Det gör jag. Det papper hon hänvisar till, var läkarutlåtandet efter diagnosen.

Japp, och det gäller än idag. FK kommer ändå insistera att hon söker hjälp igen hos psyk men psykologens nästa utlåtande kommer bli klart med ljusets hastighet när han/hon får journal och gammalt intyg.

Det är det här jag stör mig på. När FK behandlar Asperger som en förkylning. Bara för att det har gått ett år sen diagnosen betyder det inte att Mariette har mindre asperger och problem idag. Det är medfött och problematiken kommer finnas med henne (på ett eller annat sätt) i hela hennes liv.

Kanske jag ska läsa juridik och jobba som advokat för aspisar? hmm... nä, först lite Japanska i kräftriket tror jag

Bror Duktig skrev::( Mariette.

Har du alltså inte fått träffa läkare och fått ett intyg alls? Det utlåtande du har från utredande läkare är ju inget intyg, dessutom står det att du kan pröva anpassat jobb.

Du skulle behöva hjälp från någon, så du kan kontakta ansvariga tillsynsmyndigheter, för så där får det inte gå till. Speciellt det med att du måste ha eller inte får ha haft alkoholproblem låter ju helt bisarrt och typiskt exempel på hur "sådana som vi" blir behandlade.

Tyvärr verkar aspergare kunna bli behandlade så här, jag blir liknande, fast inte med en lika allvarlig grej, jag har bra boende och (dålig men den finns) sjukersättning.

Det är kommunens och vårdens skyldighet att se till att det inte blir så här. Har du någon alls som kan hjälpa dig att se till att du får en läkarkontakt? Som kan kontakta länstyrelsen och vad som krävs för att de ska göra det de ska? Kanske personligt ombud kan hjälpa dig. De tar i vissa kommuner emot npf:are, men du mår ju också så dåligt att du borde kunna bli hjälpt även om de inte tar emot npf:are.

Efter min diagnos fick jag inte veta vart jag skulle vända mig. Läkaren som ställde diagnosen skickade remiss till psykiatrin vilka sa (i ett brev)att jag inte var deras målgrupp eftersom jag hade haft alkoholproblematik. Sedan bollades jag vidare till en annan psykiatrienhet där jag var tvungen att ha ett pågående missbruk för att bli aktuell för dom vilket jag inte hade.
Nu har jag en läkarkontakt som jag fick söka upp själv och gjorde det med anledning av min diagnos och för att psykiatrin inte vill ha med mig att göra. Hur ska man annars tolka det med tanke på ovanstående. Jag träffade denna läkaren när jag var inne i missbruk för flera år sedan och tyckte så mycket om henne för att hon tog sig tid. När jag var hos henne sist så pratade vi i över en timma och jag berättade för henne att jag har fått en diagnos (Aspergers) vilket hon inte verkade bli förundrad över. Nu har vi bokat en tid innan midsommar men jag vet inte vad jag ska säga. Hon kan läsa mina journaler och jag tror att alla journaler finns tillgängliga för alla läkare oavsett var de arbetar och oavsett var man har sökt vård eller hjälp ifrån. Är det inte så?
Jag orkar snart inte mer när det gäller att gång på gång behöva förklara för mängder av människor (nya läkare, socialtjänsthandläggare, nya LSS handläggare), att jag har ett människovärde och att jag kan bli en tillgång om jag får de förutsättningar som krävs för att jag ska KUNNA bli en tillgång. Idag står jag på steg nummer ett när det gäller Mashlows behovstrappa. Vet inte om jag stavade namnet rätt och förlåt i såna fall. Nummer ett är att kunna överleva med hyra (tak över huvudet),mat och det som en människa behöver för sin överlevnad. All min energi går åt till detta idag. Har man inte tillfredställt detta första behov så går det inte att komma vidare i trappan och till de andra stegen. Ni som läser här förstår vad jag menar. Jag kämpar varje dag för att inte ta livet av mig. Varje dag är en enda plåga och jag anstränger mig för att se några ljusglimtar i tillvaron samtidigt som guliotinnen kan döda mig vilken dag som helst.

Mariette

Jag har fått uppfattningen om att det är en mer nedvärderande syn på de med långtidsproblematik och drogproblem. Du måste ju på något sätt få komma in i systemet med vård och ersättning.

Mariette skrev: Hon kan läsa mina journaler och jag tror att alla journaler finns tillgängliga för alla läkare oavsett var de arbetar och oavsett var man har sökt vård eller hjälp ifrån. Är det inte så?

Nja eller nej. Olika sjukhus samt vårdområden måste få tillstånd från dig att ha kontakt med varandra såvida du inte är omyndigförklarad då de kan söka förmyndarens tillstånd.

Mariette skrev:jag anstränger mig för att se några ljusglimtar i tillvaron samtidigt som guliotinnen kan döda mig vilken dag som helst.

Ja du, det låter inte bra. Det känns heller inte bra att bara peka på vården och säga "Sök!". Jag hoppas verkligen ditt nästa möta går bra och att du får fram det du vill (och behöver) säga.

Mariette skrev:Läkarutlåtandet jag har med min diagnos (diagnoser) talar om att eventuellt pröva anpassat arbete om minst ett år och inte om anpassat arbete som praktikant.

outzaidur skrev:

Bror Duktig skrev:Det utlåtande du har från utredande läkare är ju inget intyg,

Jo, alla som gör en fullständig Asperger diagnostik utredning och uppfyller kriterierna har rätt till intyg från utredaren som gäller hos FK. Jag fick mitt första intyg utan att fråga, min utredare prackade på mig samtidigt som hon *winkade* och *hintade* hårt att jag skulle söka FK.

Ha rätt till intyg som gäller hos FK är en sak, det utlåtande man får är en annan (Mariette skrev utlåtande). Jag fick ett utlåtande också, där det står en hel del saker och som används av psyk, habilitering och LSS. Jag fick dock ett specifikt intyg för att använda till en sak (ej FK) eftersom utlåtande inte är utformade som intyg (enligt det neuropsykiatriska teamet). Att lämna hela utlåtandet till FK eller annanstans hade varit kontraproduktivt. I utlåtandet står en massa (flera sidor) om testerna och en hel del om de toppar och dalar jag har i begåvningskurvan. Står lite lätt att jag behöver stöd i hemmet och att jag har haft problem med arbetsliv och socialt liv.

I Mariettes utlåtande står också om att pröva riktigt arbete "om ett år", vilket gör att FK enligt nuvarande regler inte får ge sjukersättning.

Det är det här jag stör mig på. När FK behandlar Asperger som en förkylning. Bara för att det har gått ett år sen diagnosen betyder det inte att Mariette har mindre asperger och problem idag. Det är medfött och problematiken kommer finnas med henne (på ett eller annat sätt) i hela hennes liv.

FK kräver färska intyg för alla möjliga grupper av handikappade. Observera att jag inte säger att det är rätt.

Senast i torsdags talade jag med en mamma, där FK krävde nya intyg om att dottern fortfarande är blind och utvecklingsstörd. Om de har rätt att göra så vet jag inte, men de gör det för alla möjliga. Läste också om en man i rullstol (permanent förlamad) som skulle skicka in nytt intyg. Mamman berättade om flera liknande fall.

Oavsett om vi är permanent handikappade eller ej, så kan reglerna vara utformade så att färska intyg krävs (känner ej till exakta reglerna om detta, men möjligheten finns, precis som för andra underliga regler).

Och även om vi har asperger för livet, så kan vår arbetsförmåga skifta. En aspergare som har utmattningsdepression p.g.a. dåliga förhållanden har precis som alla andra, andra förutsättningar att arbeta om den blir frisk. Observera att detta betyder inte att jag anser att alla med AS ska jobba och inte kan ha problem av sin AS på en arbetsplats, det är självklart att vi väldigt ofta har.

Eftersom FK bedömer arbetsförmåga, så kan de därför säkert kräva nya intyg i vissa fall, trots livslångt handikapp.

Bror Duktig skrev:Ha rätt till intyg som gäller hos FK är en sak, det utlåtande man får är en annan

Jag kan bara tala för mig men utredningen som jag fick på Karolinska avslutades med att jag fick i hand ett INTYG som senare godkändes av FK och jag fick direkt Aktivitetsersättning.

Bror Duktig skrev:FK kräver färska intyg för alla möjliga grupper av handikappade. Observera att jag inte säger att det är rätt.

Senast i torsdags talade jag med en mamma, där FK krävde nya intyg om att dottern fortfarande är blind och utvecklingsstörd. Om de har rätt att göra så vet jag inte, men de gör det för alla möjliga. Läste också om en man i rullstol (permanent förlamad) som skulle skicka in nytt intyg. Mamman berättade om flera liknande fall.

Oavsett om vi är permanent handikappade eller ej, så kan reglerna vara utformade så att färska intyg krävs (känner ej till exakta reglerna om detta, men möjligheten finns, precis som för andra underliga regler).

Och även om vi har asperger för livet, så kan vår arbetsförmåga skifta. En aspergare som har utmattningsdepression p.g.a. dåliga förhållanden har precis som alla andra, andra förutsättningar att arbeta om den blir frisk. Observera att detta betyder inte att jag anser att alla med AS ska jobba och inte kan ha problem av sin AS på en arbetsplats, det är självklart att vi väldigt ofta har.

Eftersom FK bedömer arbetsförmåga, så kan de därför säkert kräva nya intyg i vissa fall, trots livslångt handikapp.

Om du spenderade lite mer tid på att läsa så ser du att jag redan sagt detta ovan. Att argumentera mot någon som har samma uppfattning känns ganska kontraproduktivt. no?

outzaidur skrev:Nu läser vi igen tycker jag:

Mariette skrev:I läkarutlåtandet när jag fick mina diagnoser (bland annat Aspergers) bedömdes det att min arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100% = livslångt och i anpassat arbete mer än ett år.

Rätta mig om jag har fel men jag ser inte att det står att hon är frisk och att hon ska pröva riktigt arbete "om ett år"...

Läs gärna mitt förra inlägg där jag citerade:

Mariette skrev:Läkarutlåtandet jag har med min diagnos (diagnoser) talar om att eventuellt pröva anpassat arbete om minst ett år och inte om anpassat arbete som praktikant.

Jag ser inte att "vi" behöver läsa igen.

Även i ditt citat står det att arbetsförmågan i anpassat arbete är nedsatt minst ett år (alltså inte livslångt). Behov av anpassat arbete ger utrymme för visst tolkande av FK eftersom reglerna inte är 100 % glasklara, utan de på FK ska bedöma med läkarintyget som ledning. Man kan hamna som handikappkodad på AF om man har otur (med det inget sagt om att man inte kan överklaga och få rätt mot FK).

Jag hade "behov av MYCKET väl anpassat arbete" enligt mitt intyg och bedömdes enligt de gamla reglerna. Fick sjukersättning. Från juli 2008 är det mycket svårare och hårdare. Och aktivitetsersättning är inte riktigt samma som sjukersättning, även om det väl numer är mer lika regler än före 2008.

Citera gärna var jag skrev att hon ansågs vara frisk.

Utan att se varken diagnos-utredningar eller FK beslut så tycker jag att vidare spekulationer kring tolkningar och regelförfarande är helt poänglöst. Jag hoppas du inser det också.

outzaidur skrev:Om du spenderade lite mer tid på att läsa så ser du att jag redan sagt detta ovan. Att argumentera mot någon som har samma uppfattning känns ganska kontraproduktivt. no?

Allt är inte motargumentation. Men jag bör nog sluta skriva i den här tråden, eftersom mitt mål inte var att träna argumentation.