Då min son slutat skolan har jag inte rätt till bostadsbidrag längre. Det är helt i sin ordning men då jag lever på socialbidrag och har funktionsnedsättning (Aspergers liksom min son) samt varit borta från arbetslivet länge och har svårt att få jobb, har jag fått reda på att socialtjänsten bara betalar en hyra på 4800 i kommunen där jag bor. Min hyra ligger för närvarande på 5200 kr för en tvåa vilket innebär att jag kommer få ta av de pengar som ska gå till mat, telefon, bredband, kläder med mera, alltså exixtensminimum för att betala mellanskillnaden på hyran eller så tvingas jag flytta om jag inte klarar det vilket är omöjligt. Det känns som om det handlar om någon form av smygvräkning och att hitta en billigare lägenhet är heller inte lätt. Ska jag behöva flytta för att jag tvingas leva på socialen då jag trots funktionsnedsättning inte blir beviljad sjukersättning och då skulle kunna ansöka om bostadstillägg.

Jag frågade min handläggare angående LSS boende och om inte det skulle bli dyrare för kommunen på sikt men hon hade inget svar. Ska jag verkligen behöva ansöka om det när jag alltid haft egen lägenhet och klarat mig med kontaktperson och habiliteringen som LSS åtgärder. Min son bor i ett stödboende men är hos mig under helger och ibland under veckorna. Är det någon mer som sitter i min situation och vad ska jag göra? Det känns som om myndigheterna vill utrota mig sakta men säkert och att jag inte har någon talan.

Som om inte det var nog så verkar det som om försäkringskassan tänker kräva tillbaka pengar för bostadsbidrag eftersom min son vilket jag fick reda på nyligen, inte har varit i skolan (blivit avregistrerad av CSN) sedan oktober förra året vilket inte jag har kunnat kontrollera eftersom han bott på ett HVB hem och sedan i stödboende och bara varit hemma hos mig under helger och lov. Den summa som jag fått i bostadsbidrag har räknats in i normen för socialbidrag så det är inga pengar jag har fått utöver eller lurat till mig. Om jag inte haft bostadsbidrag under den tiden så hade jag fått samma summa från socialen. Det känns som om jag hamnat fullständigt mellan stolarna när det gäller allt. Orkar snart inte mer men vill inte heller ta livet av mig.

Mariette

Admin:
Delade in texten i stycken för att den skulle bli mer lättläst.

har du asperger diagnos ska du inte gå hos socialen.

aktivitetsersättning eller sjukersättning från försäkringskassan och LSS stöd.

Det gäller även sonen om han fyllt 18 år!

Har du inga pengar över att betala skulden till FK så kan de skriva av den. Det gjorde de med mig när jag hade fått för mycket, tog ett tag men jag fick hem ett papper där det stod att eftersom jag inte har inkomst bla bla.. Ska nog ansökas om ifall man vill slippa ha den hängande.

Socialbidraget avser inte Telefon och Bredband, iaf inte enligt min socialförvaltning, så om man vill ha det vilket brukar ligga på 300-400 så får man köpa mindre mat och kläder.

Vilket jag tycker är fel, då alla använder bredband idag. Finns nog även härbärgen som har det och olika institutioner.

Socialbidrag ska täcka en schablonkostnad för telefon och dagstidning (för att ta ett knäppt exempel), men bredband som är praktiskt taget omöjligt att klara sig utan idag (och som kan vara nödvändigt för barnens skolgång) ingår inte (om inte en enskild kommun godkänt det).

Miche skrev:Socialbidrag ska täcka en schablonkostnad för telefon och dagstidning (för att ta ett knäppt exempel), men bredband som är praktiskt taget omöjligt att klara sig utan idag (och som kan vara nödvändigt för barnens skolgång) ingår inte (om inte en enskild kommun godkänt det).

Ännu lustigare är när dagstidning är dyrare än bredband..
Tv licens ingår också.. hehe

outzaidur skrev:har du asperger diagnos ska du inte gå hos socialen.

aktivitetsersättning eller sjukersättning från försäkringskassan och LSS stöd.

Försäkringskassan beviljade inte min ansökan om sjukersättning trots tre diagnoser och överklagan. Jag fick diagnoserna 2009 i februari och vet att jag inte ska behöva gå till sociala år efter år utan att det finns något som heter socialförsäkring via FK. Vad ska jag göra? Känner ibland att jag bara vill dö! Handläggaren på ekonomiskt bistånd kan inte göra något och habiliteringen kan inte göra något. Jag är intellektuell/intelligent och har klarat två högskoleutbildningar men klarar inte av socialt samspel, höga ljud, ljus med mera och kan därför inte få eller behålla ett arbete inom mina utbildningar och inte heller något annat arbete utanför min utbildning.

Nu sätter de mig ytterligare i klaveret och jag blir behandlad som en arbetsskygg NT individ trots att det enda jag vill är att göra rätt för mig utan att behöva utplåna mig genom att leva på socialbidrag. Då kan jag inte göra rätt för mig om jag utplånar mig. Då försvinner jag och kan inte ge något positivt till någon/något. Jag arbetade tio år inom hemtjänsten innan jag började plugga först på komvux och sedan på universitetet. Jag fick sparken från hemtjänsten när min syster gick på graviditetsledighet. Då brakade allt samman för det var hon som var min ledsagare på något vis kan jag se så här i efterhand (trots att vi hade samma lön) och vi arbetade tillsammans där i hemtjänsten för kommunen. Hon tog hand om alla kontroverser med arbetsgivaren när det gällde mig. Jag började plugga när hon gick på sin graviditetsledighet och efter det så har jag stått ensam med min diagnos under många år utan att ha vetat om den. Har bara känt mig konstig och oduglig efter det.

Mariette

Låter förfärligt. Kanske något för OA:s rättssäkerhetsgrupp?

Mariette skrev:Försäkringskassan beviljade inte min ansökan om sjukersättning trots tre diagnoser och överklagan.

Varför? Alltså vad skrev de, inte vad du tror att de tycker osv.

Ang. om vad det kostar för kommunen att ha folk i LSS boende så tror jag att det är tvärtom, alltså de får pengar från staten.

Mariette, titta på den här sidan: http://www.fris.at/news.php

Kanske kan du hitta information eller hjälp via den.

FK har enligt svensk lag skyldighet att ge dig (som har asperger) bidrag. Det måste vara väldigt speciella omständigheter som får dem att avslå.

Min LSS handläggare gick med mig till FK och bet dom hårt i rumpan när de frågade om jag inte skulle söka socialbidrag eller A-kassa för att jag verkade så normal och verkade som att jag inte alls hade några problem.

Efter prat med Pemer visade det sig att vi har det väldigt bra här i Tyresö med vår underbara LSS handläggare Stig Jönsson *pussar på Stig*

Rätten till bidrag från FK styrs förvisso av att det visas utan tvivel att arbetsförmågan är nedsatt. Antagligen är det just där intygen har varit för dåliga, och det är en riskfaktor nu sedan FK:s hårdare linje.

Diagnosen Aspergers syndrom innebär ju inte likhetstecken rakt av med att noll arbetsförmåga därmed är bevisat, men har man diagnosen ställd och inte på flera år lyckas få och behålla jobb så finns det ju i mitt tycke väldigt lite som tyder på att man faktiskt är särskilt arbetsförmögen.

I ett sådant läge är det naturligtvis märkligt obstinat och okunnigt och bara prestigebetonat av FK och högre instanser att hävda att nedsatt arbetsförmåga inte är "bevisad", men har man nu minsta ordalydelse i de intyg man har som uttrycker något om att "kanske skulle kunna sköta ett jobb i den bästa av världar" så anser FK att det är deras sak att avslå sjukersättning.

Det är stötande att man ska kunna hamna så mellan stolarna och att de som skrivit de intyg som finns inte har reagerat mer.

Pemer skrev:Diagnosen Aspergers syndrom innebär ju inte likhetstecken rakt av med att noll arbetsförmåga därmed är bevisat, men har man diagnosen ställd och inte på flera år lyckas få och behålla jobb så finns det ju i mitt tycke väldigt lite som tyder på att man faktiskt är särskilt arbetsförmögen.

Precis. Diagnosen stödjer ett eventuellt påstående om att man inte kommer att kunna jobba i framtiden. Medan en som är "bara" deprimerad kan förväntas bli frisk (vet att det ofta inte är så enkelt).

Jag förstår inte hur utanförskap och stagnatinon ska minska när man tar bort tidsbegränsad sjukersättning och skärper kraven. Det som händer är att folk som inte kan arbeta, måste vältra sig i sitt elände, och om de får ersättningen, vara mycket försiktiga med att prova jobb (om de ej skulle klara det).

Pemer skrev:Rätten till bidrag från FK styrs förvisso av att det visas utan tvivel att arbetsförmågan är nedsatt. Antagligen är det just där intygen har varit för dåliga, och det är en riskfaktor nu sedan FK:s hårdare linje.

Diagnosen Aspergers syndrom innebär ju inte likhetstecken rakt av med att noll arbetsförmåga därmed är bevisat, men har man diagnosen ställd och inte på flera år lyckas få och behålla jobb så finns det ju i mitt tycke väldigt lite som tyder på att man faktiskt är särskilt arbetsförmögen.

I ett sådant läge är det naturligtvis märkligt obstinat och okunnigt och bara prestigebetonat av FK och högre instanser att hävda att nedsatt arbetsförmåga inte är "bevisad", men har man nu minsta ordalydelse i de intyg man har som uttrycker något om att "kanske skulle kunna sköta ett jobb i den bästa av världar" så anser FK att det är deras sak att avslå sjukersättning.

Det är stötande att man ska kunna hamna så mellan stolarna och att de som skrivit de intyg som finns inte har reagerat mer.

Jag skickade in sjukintyg till FK där det stod på läkarutlåtandet att jag skulle på aspergerutredning. FK nekade mig sjukersättning och påminde mig om att jag måste vara anmäld hos AF för annars förlorar jag min SGI och får 0 kronor i sjukersättning i framtiden om jag skulle bli sjuk.

Mariette skrev:men klarar inte av socialt samspel, höga ljud, ljus med mera och kan därför inte

Detta räknar jag som gravt nedsatt arbetsförmåga. Hur många arbetsplatser har vi där NT's inte kräver normal socialt samspel? Där telefonerna ringar stup i kvarten. Där kraven och missförstånden mellan arbetskamrater och ens chef blir så stora att det inte längre funkar.

Jag kan arbeta 50% på ett företag som tar vara på min IT-utbildning samt har en arbetsplats där jag kan få arbeta ostört och avsluta allt jag påbörjat. Samt att chefen tar sig tid att hålla uppsikt över slutförda uppgifter och viss handledning. Där jag slipper all onödig kommunikation med arbetskamrater.
Denna arbetsplats är inte omöjlig men min arbetsförmåga är 0% på ett vanligt kontor.

Jag fick antydningar från Mariette att hennes situation är liknande. Vi kräver asperger-anpassad omgivning annars är det 100% bidrag som gäller. Hon har som jag en färdig diagnos och enligt Lagen om Särskilt Stöd är detta inget att debattera. Beslutet från FK är helt fel. Som vanligt.

outzaidur skrev:

Mariette skrev:men klarar inte av socialt samspel, höga ljud, ljus med mera och kan därför inte

Detta räknar jag som gravt nedsatt arbetsförmåga. Hur många arbetsplatser har vi där NT's inte kräver normal socialt samspel? Där telefonerna ringar stup i kvarten. Där kraven och missförstånden mellan arbetskamrater och ens chef blir så stora att det inte längre funkar.

Jag kan arbeta 50% på ett företag som tar vara på min IT-utbildning samt har en arbetsplats där jag kan få arbeta ostört och avsluta allt jag påbörjat. Samt att chefen tar sig tid att hålla uppsikt över slutförda uppgifter och viss handledning. Där jag slipper all onödig kommunikation med arbetskamrater.
Denna arbetsplats är inte omöjlig men min arbetsförmåga är 0% på ett vanligt kontor.

Jag fick antydningar från Mariette att hennes situation är liknande. Vi kräver asperger-anpassad omgivning annars är det 100% bidrag som gäller. Hon har som jag en färdig diagnos och enligt Lagen om Särskilt Stöd är detta inget att debattera. Beslutet från FK är helt fel. Som vanligt.

I läkarutlåtandet när jag fick mina diagnoser (bland annat Aspergers) bedömdes det att min arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100% = livslångt och i anpassat arbete mer än ett år. Efter det skulle eventuell arbetsprövning kunna utvärderas. Eftersom jag blev utförsäkrad (nollad) 2006 och FK avslog min ansökan om sjukersättning (efter diagnoserna), har jag levt på socialbidrag med all stress,förnedring och dåligt mående det innebär. Jag har levt på socialbidrag sedan jag slutade plugga 2007.

För att få ett anpassat arbete idag måste man gå på praktik först har jag fått höra av kuratorn på habiliteringen vilken fått höra det av arbetsförmedlingen. Att någon arbetsgivare skulle ge mig en anställning efter praktik med de problem jag har, är svårt att tro och jag knäcks mer och mer av att bollas runt som en rättslös i samhället. Om jag får praktik innebär det att jag kommer få 223 kronor om dagen av FK i aktivitetsstöd innan skatt. Märk väl innan skatt vilket blir 177 kronor om dagen efter skatt som jag inte kan leva på med hyra, räkningar, telefon, bredband, mat med mera. Då får jag komplettera upp till socialbidragsnormen hos socialen vilket innebär två myndigheter som det ska lämnas in ansökningar till varje månad samtidigt som jag är fast i ett träsk.

Jag klarar inte av alla papper hit och dit, kopiera räkningar, lämna in samtidigt som jag verkligen vill komma igång med något och slippa ha med socialen att göra. Sedan min diagnos har allt tid gått åt till att oroa mig för ekonomin och framtiden. Nu fick jag även höra att min hyra är för hög enligt socialen då jag inte har bostadsbidrag längre. Eftersom jag inte har sjukersättning kan jag inte söka bostadstillägg. Det innebär att jag om jag tvingas fortsätta leva på socialbidrag, får ta 400 kronor av mitt existensminimum och lägga till hyran. Jag kommer få leva på 400 under existensminimum om jag inte byter till en billigare lägenhet. Ska jag även behöva flytta? Jag har en tvåa som kostar 5200 i månaden och sociala kommer bara godkänna 4800 för boendekostnad nu när jag inte längre får bostadbidrag.

Vad har jag för rättigheter? Ska jag ansöka om en god man som kan ta tillvara mina intressen. Jag har fullt upp med att hålla huvudet ovanför vattenytan både psykiskt och fysiskt och kan inte hålla reda på alla förändringar. Jag har svårt för förändringar som det redan är och nu befinner jag mig nästan i panik och känner mig helt förvirrad. Ska jag utrotas eller tvingas till självmord bara för att jag inte kan få den hjälp jag behöver? Hjälp!

Mariette

Admin
Delade in texten i stycken för läsbarhetens skull.

Försök hitta en bra läkare som hjälper dig att få permanent sjukersättning. Det är inte hållbart att bollas eller stressas så som du beskriver.

Med sjukersättning kan du sedan prova jobb inom ramen för daglig verksamhet (men kolla nog först innan du gör något) och kan utan stress få reda på om något kan passa dig. Daglig verksamhet är inte bara anpassade verkstäder, utan kan utformas som vilken praktik som helst, och kan också leda till arbete (även om det inte är vanligt så är det möjligt).

Mariette skrev:I läkarutlåtandet när jag fick mina diagnoser (bland annat Aspergers) bedömdes det att min arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100% = livslångt

Bror Duktig skrev:Försök hitta en bra läkare som hjälper dig att få permanent sjukersättning.

Problemet här är inte läkaren utan FK.

Mariette skrev:Försäkringskassan beviljade inte min ansökan om sjukersättning trots tre diagnoser och överklagan.

Dom har (som vanligt) gjort helt fel beslut. Jag förstår inte hur det är möjligt att din omprövning också fick avslag.

Har du Asperger och ett läkarutlåtande med "arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100%" så ska du till 100% få 100% Sjukersättning från FK. Istället får du 0% och tvingar räkna kronor och ören hos Socialen.

Jag skulle nästan föreslå att du byter kommun/landsting och ansöker hos en ny FK-handläggare och får en ny LSS-handläggare. Byta vårdområde helt enkelt.

Din situation är ohållbar och din omgivning verkar bara motarbeta dig.

En godman är bra. Jag vart omyndigförklarad för 6 år sen och fick min plastpappa som förmyndare. Funkade väldigt bra. Idag är han godman, jag sköter allt men han har insyn och möjlighet till att ta över när det blir knas igen. Hitta någon du litar på till 110%.

En annan metod än att flytta är att ta ett samlat möte med alla inblandade. Din familj (ta med din son), LSS-handläggaren (väldigt viktigt), din läkare (ännu viktigare) och din handläggare på Försäkringskassan. Alla sätter sig ner och diskuterar möjliga lösningar på problemet. Funkade väldigt bra för mig som sagt då min LSS-handläggare (Stig Jönsson från Tyresö) verkligen såg till att allt skulle fungera.

outzaidur skrev:

Mariette skrev:I läkarutlåtandet när jag fick mina diagnoser (bland annat Aspergers) bedömdes det att min arbetsförmåga i normalt förekommande arbeten är nedsatt 100% = livslångt

Bror Duktig skrev:Försök hitta en bra läkare som hjälper dig att få permanent sjukersättning.

Problemet här är inte läkaren utan FK.

Jo, om läkaren inte skriver på rätt sätt. Det duger inte med "min bedömning är att XXX inte kan arbeta". En bra läkare kan skriva intyg som de har svårare att ignorera. Användning av ordet "bedömning" bedömns av FK som att det inte är fakta.

Ombud som hjälper folk med överklaganden har påpekat en hel del sådana här "fel" som läkarna gör: använda fel ord eller beskriva för kortfattat. Läkarna måste använda rätt ordval och skriva tillräckligt utförligt.

@Mariette, har du överklagat FKs beslut till länsrätten (jag har dåligt minne och har inte lusläst om tråden), eller var det omprövning inom FK?

nu har vi ju inte läst hennes läkarintyg så vidare spekulation kring om läkaren skrivit fel eller inte verkar väldigt onödiga.

outzaidur skrev:nu har vi ju inte läst hennes läkarintyg så vidare spekulation kring om läkaren skrivit fel eller inte verkar väldigt onödiga.

Visst, men det är en sak att börja med för Mariette, kolla upp läkarintyg så det inte är undermåligt. Innan man flyttar till annan kommun eller liknande vilket verkar drastiskt.

Och, nästan oavsett läkarintyget, så kan FK med sina läkare, bedöma annorlunda. De kan bedöma att "denna sjukdom/funktionshinder" ger inte garanterat livslång arbetsoförmåga". Då kan ett ombud vara bra. Fast de är väl inte gratis. Dock finns det en del info att finna på nätet om hur intyg bör vara utformade för att FK ska ha svårare att avslå. Om FK gör fel, så ska det ju gå att överklaga till länsrätt och kammarrätt så att man inte behöver flytta.

Och OM läkarintyget är dåligt, så kan man nog komma mycket långt genom att få ett bra intyg från en läkare som är intresserad av att personen ska få sjukersättning. Ingen spekulation om Mariette, utan faktum om situationen i stort.

Mariette är ju den som vet vad som har hänt och får väl använda sig av de råd som verkar passa bäst i hennes situation.

En sak som bör på något sätt åtgärdas är också Mariettes mående pga situationen hon är i. Den stressfyllda situationen hon är i är långt ifrån något rehabiliterande och det bör tas upp hos sjukvård och FK. Det verkar som att de försöker komma undan sitt ansvar genom att inte göra någonting.
Har du kontakt med psykiatrin?

Läste början av denna tråd och det var intressant hur FK nekade ersättning till en med asperger diagnos. Kanske har det att göra med dubbelexamen, eller rättare sagt att göra med att de anser att arbetsförmågan inte är nedsatt.

Jag har själv en teknisk fysik examen. jag har varit arbetslös i typ 9 år mer eller mindre och tagit hand om min dotter. Jag har bott i Mora. Hur som helst de har alltid sagt att jag ska söka jobb på annan ort. Jag har sökt jobb men inte fått något. Men min känsla är att så fort de hör att man har en teknisk fysik examen så blir de helt stälda och sätter in en i ett fack av att man har en tung examen och de kan liksom inte tänka sig att det är något som skulle kunna göra att man behöver hjälp eller stöd för att få jobb. Jag inbillar mig att på detta vis kan en gedigen examen skapa rejäla problem för en i vårt socialiserade samhälle. Samhället vägrar helt enkelt hjälpa någon som har en sådan examen.

Jag vet inte men jag inbillar mig det. Själv blev jag som sagt helt utan inkomst från och med den 22 april. Nu den 21 Juni ska jag få praktik och få 6000 kronor i månaden för det via aktivitetsersättning och AF. De var de som fixade praktiken.

För mig så fick jag ingen hjälp på AF alls förrän de gjorde en arbetspsykologisk utredning. När de gjort den så stod det tvångssyndrom och autistiska drag och ambivalens och efter det så var de hemska mot mig. Sen utförsäkrade de mig och sedan så fick jag hjälp tycker jag. De behandlade mig bättre. Pratade med mig på samma nivå och försökte fixa ett jobb till mig. Jag var då helt utförsäkrad. De pratade först om att göra en sista handlingsplan till mig.

Jag känner mig fortfarande väldigt osäker ekonomiskt. Jag fick ju avslag om sjukskrivning från försäkringskassan men överklagade beslutet, självklart kommer de inte ändra sitt beslut.

Har man rätt att få pengar från socialen om man har ett psykiskt funktionshinder ? Nu har jag ju inte det längre, så det spelar kanske ingen roll. Men är det så eller gäller samma saker med socialen, dvs att det är väldigt svårt att få någonting från dem ?