Fast han verkar ju nästan ha en smärre hangup på att vi kan ha så svårt att läsa andra, och nästan vilja kunna koppla det till att just vi ska ligga pyrt till för att smälla till. Varför kan inte Asperger bara få vara Asperger och våldsamheter höra till sina eventuella specifika personlighetsstörningar?

%-NT är fortfarande mer än %-AS, NT har alltså en väldigt stor chans att begå Våldsbrott. Ytterst korkad statistik.

Ja, att ha NeuroTypiskt syndrom ökar sannolikheten att man kommer att mörda, våldta, och begå såväl mordbrand som förskingring, folkmord, snatteri och trolöshet mot huvudman något alldeles fruktansvärt. De är inte kloka någonstans, akta er för dessa NT:s... de är livsfarliga...

jorand skrev:Artikeln fotograferad, ej inscannad:

Åh, schysst!

Läser i en av artiklarna att hon hade träffat en annan. Kvinnor tror att de kan slampa runt hur som helst ostraffat.

Pemer skrev:Varför kan inte Asperger bara få vara Asperger och våldsamheter höra till sina eventuella specifika personlighetsstörningar?

Ja, det vore verkligen utmärkt om man kunde reda ut vad som är vad och inte blanda hej vilt. Finns ju som du skrev i artikeln inget alls om våldsamhet i diagnoskriterierna. Då har man väl AS + nånting annat.

(P.S. postade nyss ett förslag på finputsning av din artikel på OA-forumet.)

Aftonbladet lär inte ge någon ursäkt. Det är sån skit folk "vill" läsa.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Svartsjuka skrev:Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen.

Och folk tycker det är konstigt att man är skeptisk mot psykiatrin.

Hittade lite vettiga siffror.

Enligt undersökningen visar sig gärningsmännens psykiska status ha stor relevans för brottet. Nära 80 procent av gärningsmännen genomgick en rättspsykiatrisk undersökning i samband med rättegången. Hela 95 procent av dessa gärningsmän erhöll där en psykiatrisk diagnos. Psykossjukdomar och personlighetsstörningar var de två diagnosgrupper som dominerade.

I ett relativt stort antal fall, 20 fall, har den direkt utlösande orsaken till brottet kategoriserats som psykisk sjukdom. Det är i dessa fall svårt att finna någon annan rimlig förklaring till brottet än gärningsmannens psykiska status.

{...}
- Nära 40 procent av gärningsmännen och 30 procent av offren var födda i annat land. Majoriteten av de utlandsfödda gärningsmännen kom från något annat land i Europa.

- Gärningsmännen var vanligen personer med låg social status. I nära hälften av fallen var de antingen arbetslösa, har beredskapsarbete eller är förtidspensionerade.

- I 44 procent av fallen var gärningsmännen alkoholpåverkade jämfört med 61 procent vid dödligt våld generellt. I de fall gärningsmännen var alkoholpåverkade var ofta även kvinnan det.

http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod ... nstance=12

Jag kan bara Blir illa berörd!

Det finns en studie av 164 personer med diagnosen aspergers syndrom som vårdats inom slutenvården. Av dem hade 12 procent begått våldsbrott, att jämföra med under två procent av befolkningen.

Jag är ingen hejare på matematik eller statistik, och jag förstår verkligen inte det här citatet. Om någon kan lodsa mig genom dess relevans skulle jag vara mycket tacksam.

Det käns som att för att citatet skall bli betydelsebärande skulle jag behöva veta något om:

De personer med AS som ingick i studien, hade de någon tilläggsproblematik utöver AS?
Vårdades de inom slutenvård på grund av sin AS?
Hur stor del av alla personer med AS vårdas inom slutenvård?
Hur stor del av befolkninen i övrigt vårdas inom slutenvård?

Att jämföra en viss undergrupp av personer med AS mot totalbefolkningen och låta påskina att det säger något om AS-populationen som helhet känns märkligt. Vad missar jag? Snälla, förklara för mig!

Jag kan gott tänka mig att du inte missar någonting, pH, men för den händelse att, så låt mig rota litet (tror jag läste litet tilläggsinfomation från den ursprungliga vetenskapliga rapporten men ids inte just nu...

Det finns en studie av 164 personer med diagnosen aspergers syndrom som vårdats inom slutenvården. Av dem hade 12 procent begått våldsbrott, att jämföra med under två procent av befolkningen.

Hela befolkningen kallar vi B.

Hela "AS-populationen" kallar vi A. A ingår i B.

Hela gruppen "vårdade inom slutenvården" kallar vi V.

Hela gruppen "vårdade inom slutenvården som också har AS-diagnos" kallar vi Va. Ur Va har det, kanske slumpmässigt, kanske inte, dragits ett urval om 164 personer, vi kallar dem för Va164.

Låt mig använda * som multiplikationstecken.



Få se. 2% av B har begått våldsbrott.

För A har vi inga direkta siffror om våldsbrott.

V utgör x% av B. För V har vi inga direkta siffror om våldsbrott.

Va utgör y% av V.

Om Va164 är slumpmässigt dragen så har med största sannolikhet ungefär 12% av Va begått våldsbrott. I så fall gäller:

(12%)*(y%)*(x%) = z% = andelen av B som har begått våldsbrott, har vårdats inom slutenvård och har AS-diagnos.

Det säger inte ett smack om hur stor del av A som har begått våldsbrott.

Nu är min hjärna ur form, kan någon räkna ut ifall siffran z% ihop med kompletterande information skulle kunna ge info om hur stor del av A som har begått våldsbrott?

Parvlon skrev:Tyckte väl att det såg konstigt ut. Verkade uppochnedvänt.

Kahlokatt skrev:En undersökning har tydligen visat att av ca 120 personer gripna för grova våldsbrott hade 12 % aspergers syndrom, medan bara 2 % av NT:arna begår grova våldsbrott - vilket KAN peka på en VISS ökad risk, men...

Texten från artikeln ovan: (min fetmarkering)

Det finns en studie av 164 personer med diagnosen aspergers syndrom som vårdats inom slutenvården.Av dem hade 12 procent begått våldsbrott, att jämföra med under två procent av befolkningen.

Inte för att den var mycket bättre ändå. Verkar nästan vara meningen att man ska misstolka. *edit***

Jag är inne i en period av panikattacker och extrem ångest. Jag har för mycket i huvudet för att kunna få till normala, ordentliga inlägg.

BMW skrev:"Aspergers syndrom ökar risken för grova våldsbrott", är det denna artikel TS syftar på?

Japp, där har vi eländet, ja...
I dag fick jag reda på något alla andra här säkert redan visste: artikelförfattaren är normalt inte den som sätter "klatchiga" rubriker.
Vad jag känner för rubriksättaren i fråga lämpar sig inte i tryck...

Kahlokatt skrev:Jag är inne i en period av panikattacker och extrem ångest. Jag har för mycket i huvudet för att kunna få till normala, ordentliga inlägg.

Jag tror absolut inte att Parvlon menade att du har skrivit något svårtolkat, utan att Aftonbladet har gjort det. Det vill jag skriva för den händelse du tolkade Parvlons inlägg som kritik mot dig men jag kanske tolkar er båda eller någon av er fel.

jonsch skrev:

Kahlokatt skrev:Jag är inne i en period av panikattacker och extrem ångest. Jag har för mycket i huvudet för att kunna få till normala, ordentliga inlägg.

Jag tror absolut inte att Parvlon menade att du har skrivit något svårtolkat, utan att Aftonbladet har gjort det. Det vill jag skriva för den händelse du tolkade Parvlons inlägg som kritik mot dig men jag kanske tolkar er båda eller någon av er fel.

Äh, det är bara jag som är mer extremt överkänslig än jag brukar vara (om man nu kan vara mer överkänslig än jag är i vanliga fall). Folk får helt enkelt skita i mina utbrott, det är inget att bry sig om...
Förresten är jag dålig i matte också.

Jag har litet dålig vana att lugna upprivna katter. Men fräsningarna stör inte.

First off. Jag mår illa av sensationsjournalistiken som flödar, och för nävarande tycks de till och från finna nöja i att blåsa upp diverse diagnoser som Aspergers och ADHD.
Statistik kan man vrida precis som man vill. Simple as that.

Vidare så är jag helt övertygad om att det finns människor med alla möjliga diagnoser som är kapabla till mord, misshandel, rån och alla andra möjliga olagliga företeelser. Huruvida en viss diagnos är överrepresenterad eller inte intresserar mig faktiskt inte. Som jag ser det har sådant alltid mer med personen i grunden att göra än diagnoser.

Sedan har vi det här:

Pemer skrev:Ja, att ha NeuroTypiskt syndrom ökar sannolikheten att man kommer att mörda, våldta, och begå såväl mordbrand som förskingring, folkmord, snatteri och trolöshet mot huvudman något alldeles fruktansvärt. De är inte kloka någonstans, akta er för dessa NT:s... de är livsfarliga...

.. som får mig att må minst lika illa. Det är sådana där uttalanden (oavsett om de är på fullaste allvar eller inte) som gör att jag väljer att behålla min undertext. För nej, jag vill verkligen inte buntas ihop med människor som häver ur sig något dyligt.

Nog för att aspergare kan ha svårt för ironi, men du menar väl inte på allvar att du inte förstod att det var en ironisk parodi på problematiken vi talar om här i tråden, utan trodde att det är så jag tycker???

Pemer skrev:Nog för att aspergare kan ha svårt för ironi, men du menar väl inte på allvar att du inte förstod att det var en ironisk parodi på problematiken vi talar om här i tråden, utan trodde att det är så jag tycker???

Du noterade "oavsett om det är på fullaste allvar eller inte"?
Jag har helt enkelt fått mer än nog av allt i den där vägen. Två fel gör inte ett rätt, yada yada.

Alltså, jag förstår att man lackar ur på fördomar, jag gör också det titt som tätt. Men kom igen... Vi ÄR avvikande. Vi HAR en diagnos, vi HAR ett syndrom. Att ironisera, skämta, whatever med "normaltypisk störning" eller "normalstörda" ter sig rätt... dumt rent ut sagt.

Rent logiskt var det väl å andra sidan inte det Pemer gjorde. Han påstod väl bara att icke AS-diagnosticerade kan framstå som överrepresenterade i våldsbrottsstatistiken ifall man fuskar litet med den?

Fast de som inte analyserar budskapet så noga kan nog tänkas tolka det så som du skrev, jo, helt klart. Så din poäng håller den också.

Min åsikt är att rubriksättningen är olycklig, och att det alltid är mycket tveksamt att peka ut grupper, oavsett om det är baserat på exempelvis religion, etnicitet eller som här diagnos.

Samtidigt menar jag att det kan finnas ett samband mellan diagnos och brott, och att vi inte kan bortse från det om vi vill försöka påverka seriöst.

Men det samband som kan finnas är inte att diagnosen ger brottet, utan att diagnosen ger andra förutsättningar, upplevelser och erfarenheter. Om dessa är av ett visst slag och individen inte får rätt stöd och hjälp att utvecklas på ett fördelaktigt vis kan det leda till att individen begår brott. Det betyder alltså inte att diagnosen ger brottet, utan att individens förutsättningar och samhällets tillkortakommanden ger brottet.

Att konsekvent hävda att AS inte kan vara en del i den komplexa bild som gör någon till våldsverkare menar jag är lika kontraprodukltivt som det utpekande media ofta sysslar med som vi upprörs över här. Det är viktigt. Hela bilden måste med. Anser jag.

pH skrev:Samtidigt menar jag att det kan finnas ett samband mellan diagnos och brott, och att vi inte kan bortse från det om vi vill försöka påverka seriöst.

Men det samband som kan finnas är inte att diagnosen ger brottet, utan att diagnosen ger andra förutsättningar, upplevelser och erfarenheter. Om dessa är av ett visst slag och individen inte får rätt stöd och hjälp att utvecklas på ett fördelaktigt vis kan det leda till att individen begår brott.

Det var förhoppningsvis såna samband som forskaren bakom de egentliga data var ute efter. Ingen har väl heller hackat på forskaren utan på Aftonbladets stjärnor.

Fast jag brukar ju hacka på formuleringar även i forskarrapporter, när de riskerar att tolkas av gemene man på sätt som liknar hur Aftonbladet väljer att vinkla undersökningsresultaten.

Vi har en annan sorts personlighet.

Dagens samhälle har i ren obetänksamhet byggts upp utifrån missförståndet att verkligen alla i alla avseenden har den personlighetstyp vi kallar "neurotypisk".

De som är "neurotypiska" verkar ha väldigt svårt med föreställningsförmågan att deras grundpersonlighetstyp faktiskt inte är den enda människor kan ha. De verkar generellt väldigt rädda för allt som de inte rikitigt förstår direkt, och inriktade på att genast om de kan det sätta upp hinder för den de redan har stämplat som konstig och avvikande.

Och på senare år har de uppfunnit ett uttryck de kallar "social kompetens" och har valt en väldigt konfrontationsinriktad linje mot alla som inte verkar kunna lära sig detta de kallar "social kompetens". Vi blir utfrysta, vi får inte samma chanser, vi ställs vid sidan av.

Kraven på vad man ska klara av för att få vara med, i samhällslivet rent generellt såväl som för att få vara välkommen på ett arbete, är högre än att längre riktigt alla kan uppnå dem. På ett sätt som de inte var förr. Men de vi kallar "neurotyper" klarar själva av kraven och tycker det räcker så. De har valt en linje där de inte riktigt har brytt sig särskilt mycket om varför vi är andra som inte klarar riktigt alla krav överallt. De brukar anse att det är vårt problem och att vi väl får ta i lite hårdare. Och kan vi inte det brukar uppfattningen vara att vi bara inte har försökt ordentligt nog, det är klart vi kan det!

Så har vår personlighetstyp, som alternativ till den som de har, gjorts till ett direkt funktionshinder och ett handikapp, och småningom fått ett diagnosnamn.

Men det är alltså helt uppenbart de som har skapat hela läget, just för att de själva verkar ha så generellt dålig förmåga att förstå att människor kan fungera olika - på många, många, många punkter.

Så här är vi nog fler och fler som tänker lite längre och kommer på att det ligger till. Du, Tahlia, verkar mer permanent inriktad på linjen att det är vi som är konstiga, och det får vi finna oss i. Du har valt att svälja neurotypernas svartvita ensidigt dikterade linje av sig själva som självklart normala och allt annat som onormalt.

Jag säger inte att det är precis tvärtom, jag skulle vilja ha ett samhälle där båda typerna tilläts få uppleva sig normala nog att ha fullvärdiga rättigheter. Dagens samhälle med bara en gnutta lägre och mänskligare krav på medborgarna på många punkter skulle räcka för att åstadkomma det. Det är det jag vill försöka medverka till i förlängningen med OA-arbetet.

Jag har nog lte känslan att "vi" kanske hade varit bättre på att se skillnaderna och tillåta "dem" att få fungera i samhället efter sina förmågor om "vi" hade varit i majoritet, men det kan man naturligtvis aldrig ens spekulera om. Bättre att inte göra det alls. Hur det än hade varit i ett sådant läge så är det i vilket fall inte optimalt nu, men det kan bli optimalt om vi är beredda att åtminstone säga ifrån och inte bara tiga still.

Men jag kan inte heller förneka att det på många punkter känns som att det är "vi" som fungerar på ett naturligt och medfött sätt, medan det är "deras" komplicerade tilkrånglade och ofta bakvända sociala spel som är pålagringar de lägger till för att de av någon anledning känner att det behövs. Det är vi som är naturliga nog att inse att livet är enklare utan de pålagringarna, och de som har sina behov av dessa ofta ack så oändamålsenliga rutiner och ritualer. Så lite är jag onekligen inne på att det kanske skulle anses vara "vi" som var mer normala, och de som är lite... så att säga evolutionärt efter av sig...

Men har du bestämt dig för din linje så har du. Vi som går mer på min linje lär inte ändra oss, för vår del, heller. Men snälla, lär dig förstå oss och sluta tro att du ska få oss att ändra oss till din linje. Du ser det som du gör, vi ser det som vi gör, och kanske allra flest står någonstans mer mitt emellan, eller har ingen uppfattning. Det är bara så.

Vart är själva studien som aftonhoran refererar till?