prntscr skrev:Jaja, vi kommer nog inte så mycket längre här...

Det är ju också ett sätt att slippa undan en jobbig diskussion.

prntscr skrev:Den sorts AS:are jag mötte, var ljusår ifrån de "lätta" AS-fall jag sprungit på över nätet och i vardagslivet både till beteende och social inkompetens...
Vi snackar liksom två skilda världar.

Det är vi många fler som är väl medvetna om. Jag bor själv i serviceboende och nästan alla övriga boende här är mer av den andra typen som man nog inte direkt ser exempel på här på forumet, t ex. Jag blev omsprungen/omlufsad av en av dem i trappan på väg ner mot Centrum här så sent som när jag skulle ner och handla tidigare i kväll, och fick anledning att reflektera igen över hur olika aspergerdrag och framför allt -problematik den killen och jag har.

För grejen är ju att det är ett spektrum. Ingen av oss som får diagnosen ställd är utan problem som vi behöver en diagnos som förklaringsmedel till. Det är inte frågan om att bara den där andra sorten är aspergare och vi andra inte är det, de är oftast troligen de mest grava och vi oftast troligen de mest lindriga.

Men samtidigt ska man ju också beakta att vi blir mer handikappade i avseenden inte de är, genom att ligga såpass nära "normal" och oftast uppfattas, bemötas och bedömas som "normala". De som inte ger något "normalt" intryck alls slipper mycket av det tryck vi på det sättet får. Många förväntningar som automatiskt ställs på oss, har aldrig ställts på dem.

Just därför får vi såpass olikartad problembild att det inte ens är entydigt om man må ha värst problem i den gruppen eller i vår.

Orkar bara skumma tråden, jag har läst och skrivit om detta förr. Men åtminstone a-mamma och Pemer pekar på viktiga saker som många förbiser.

Men inte fan behöver man uppfylla alla yxiga kriterier vare sig i DSM/ICD (det står där rent ut) eller än mindre hos Gillberg eller någon annan aldrig så forskningsmeriterad tyckare som inte ens har asperger själv. Vi är nog många här som vet saker om oss själva och andra av vår egen sort som inte Gillberg/Baron-Cohen/Attwood osv. vet eller som de missuppfattar, förenklar eller tvistar om. Och konstigt vore det nog annars: forskningen befinner sig i sin början och många missuppfattningar och generaliseringar är så uppenbara att de sticker i ögonen på flera av oss. Det gäller då alltså även att läsa av folk.

Själv (solklar aspergare åtminstone så länge det inte finns flera diagnoser för liknande slags muppighet) har jag många gånger överraskat sannolika "NT" med min skicklighet i att läsa av folk, även om jag pga. stressallergi nog kan läsa väldigt fel när jag ska göra det på befallning.

Därmed inte sagt att TS behöver "ha asperger" - inte alls. Sådant kan bara en riktig irl-utredning visa, om nu en diagnos av något skäl behövs.

prntscr skrev:Sedan skall vi inte glömma att AS är något av en modediagnos och att det finns väldigt få träffsäkra bedömare. Så en person är, i det här sammanhanget, inte mycket att hänga i granen.

Du har uppenbarligen inte tänkt på att forskningen inom asperger kommer längre. Att fler diagnoseras idag jämfört med den gammla tiden du lever kvar i, handlar om att man fått större kunskap om asperger.

Sen kan jag tänka mig, att eftersom vårat samhälle idag blir allt stressigare och kräver mer från folk, så märks dem som har asperger tydligare. Det gör också att fler får diagnosen.

prntscr skrev:Har dock ingen lust att ge mig in i någon debattstrid. Vill du gå i falsk tro så är det ingen som hindrar dig...

Det har du redan tiggt om genom att skriva "vill du gå i falsk tro". Du vill få dig att anses som den som har rätt, och jag fel.

Det är bara idiotiskt att spela så självsäker inom en sådan sak.

prntscr skrev:Min syn på AS förändrades radikalt sedan jag, av en slump, kom i kontakt med ett gravt fall.

Det är bra att du erkänner att det heter "gravt" fall, och inte "äkta asperger".
Asperger är inte lika på alla människor. En del syns det jättemycket på, och en del syns det knappt alls på. Sen handlar det mycket om hur bra uppväxt man fått och lyckats hantera sin asperger.

Jag känner en tjej som gick i AS-klass när hon gick i skolan och i motsats till de flesta i klassen som var killar så hade hon inget specialintresse, men hon hade svårigheter med sociala relationer.

Om jag ska yttra min egen uppfattning så tycker jag inte det är så viktigt vad som räknas till den ena eller andra diagnosen så länge personer som har svårigheter som kan relateras till autismspektrat får hjälp med dessa och inte blir stigmatiserade för dem. Det är väl i sig en önskedröm!

Min största svårighet är den sociala förmågan att läsa av folk. Men inte alltid.
Ironi är något som jag inte alltid förstår även om jag själv kan vara ironisk.
Bl. a

Har aldrig haft något specialintresse har istället många små.

Något nördigt i det?

prntscr skrev:Men jo, för att ha AS måste du även ha specialintressen. Läst Gillbergs bok om Asperger? Han, om någon, borde väl veta vad som gäller in den här frågan.

Om han, som mångårig auktoritet på området, anser att specialintressen borde vara ett krav för en AS-diagnos, så håller jag nog på honom.

Sedan skall vi inte glömma att AS är något av en modediagnos och att det finns väldigt få träffsäkra bedömare. Så en person är, i det här sammanhanget, inte mycket att hänga i granen.

Har dock ingen lust att ge mig in i någon debattstrid. Vill du gå i falsk tro så är det ingen som hindrar dig...

Gillberg är EN expert bland andra.

AS är inget man tar reda på om nån har genom blodprov utan en symtomdiagnos. Hur man tolkar symtom handlar om hur skicklig, erfaren och intelligent man är som proffs, bland annat, och också om vilken diagnosmanual man använder (ICD och DSM). Det kan t o m handla om man fortfarande använder en föråldrad version, där diagnoskriterierna ser annorlunda ut än de gör idag.

Svenny Kopp, som är en av landets främsta experter på npf hos flickor, sa alldeles nyligen att specialintresse INTE är ett krav för AS-diagnos, hos någon.

Det har även andra sagt men jag kan just nu inte ge nån referens. Möjligtvis att Tony Attwood säger det i sin bok The complete guide to Aspergers syndrome, men jag är inte hundra, som sagt.

Om du inte gå in i en debattstrid tycker jag du ska tona ner tvärsäkerheten lite.

prntscr skrev:Min syn på AS förändrades radikalt sedan jag, av en slump, kom i kontakt med ett gravt fall. Det gav mig ett helt nytt perspektiv, och en förmåga att bättre kunna greppa vad AS egentligen handlar om och hur kraftigt och synbart det egentligen yttrar sig...

Den sorts AS:are jag mötte, var ljusår ifrån de "lätta" AS-fall jag sprungit på över nätet och i vardagslivet både till beteende och social inkompetens...
Vi snackar liksom två skilda världar.

Vi är alla olika, vi inom autismspektret. Det sägs t o m att vi sinsemellan är mer olika än NT är sinsemellan. Sen kan den du träffade varit väldigt gravt drabbad, vilket inte säger nåt om hur mycket rättdiagnostiserade även mer osynligt funktionsnedsatta är. Sen kan HAN haft fel diagnos, och egentligen vara autistisk, med Kanners syndrom.

Zombie skrev:Orkar bara skumma tråden, jag har läst och skrivit om detta förr. Men åtminstone a-mamma och Pemer pekar på viktiga saker som många förbiser.

Men inte fan behöver man uppfylla alla yxiga kriterier vare sig i DSM/ICD (det står där rent ut) eller än mindre hos Gillberg eller någon annan aldrig så forskningsmeriterad tyckare som inte ens har asperger själv. Vi är nog många här som vet saker om oss själva och andra av vår egen sort som inte Gillberg/Baron-Cohen/Attwood osv. vet eller som de missuppfattar, förenklar eller tvistar om. Och konstigt vore det nog annars: forskningen befinner sig i sin början och många missuppfattningar och generaliseringar är så uppenbara att de sticker i ögonen på flera av oss. Det gäller då alltså även att läsa av folk.

Själv (solklar aspergare åtminstone så länge det inte finns flera diagnoser för liknande slags muppighet) har jag många gånger överraskat sannolika "NT" med min skicklighet i att läsa av folk, även om jag pga. stressallergi nog kan läsa väldigt fel när jag ska göra det på befallning.

Därmed inte sagt att TS behöver "ha asperger" - inte alls. Sådant kan bara en riktig irl-utredning visa, om nu en diagnos av något skäl behövs.

Puss på dig.

Och att ta så illa vid sig av att TS's inlägg besvaras med svar i stil med Nog låter du lite aspig, sagt med ganska mycket ironi/humor, det är väl komiskt aspigt om nåt!! (Bokstavstolkande, Rätt ska vara rätt, Ordnung muss sein osv).

Kan inte annat än skaka på huvudet åt att man blir så till sig över att somliga använder sig av sin neudar, som Trollhare kallar det. Dvs leker lite aspie-spotting. I all vänskaplighet. Big deal liksom...

alfapetsmamma skrev:Sen kan HAN haft fel diagnos, och egentligen vara autistisk, med Kanners syndrom.

Detta brukar jag faktiskt ofta tänka på när kritiker börjar härja om att de har mött "RIKTIGA" aspergare och hävdar att vi inte är det.

Riktiga aspergare hur är egentligen sådana personer?

Antar att det inte går att beskriva då alla aspergare är så olika.

Att säga "riktig asperger" om nån som har det fullt ut, är typ som att säga "riktig svininfluensa" om nån som har det fullt ut (ligger och spyr och får andningsproblem).. medan en som får det milt, typ får hosta och lite feber, inte har riktig svininfluensa.

Jag tror ju att ADHD/ADD är överdiagnostiserat, huruvida AS är det vet jag faktiskt inte.

Vill kommentera följande:

alfapetsmamma skrev:Vi är alla olika, vi inom autismspektret. Det sägs t o m att vi sinsemellan är mer olika än NT är sinsemellan. Sen kan den du träffade varit väldigt gravt drabbad, vilket inte säger nåt om hur mycket rättdiagnostiserade även mer osynligt funktionsnedsatta är. Sen kan HAN haft fel diagnos, och egentligen vara autistisk, med Kanners syndrom.

Jag har träffat två personer som hade diagnosen Aspergers syndrom, men som jag idag inser borde ha haft diagnosen autism, då de hade begåvningshandikapp. (Kan tillägga att det är väl femton år sen nu - kanske hade de fått rätt diagnos idag.)

Jag tänker nog den tanken om åtminstone en person jag träffat nu på senare år.

Däremot skulle jag aldrig i livet ha tänkt sådana tankar kring en person som hade diagnos Asperger när vi möttes, men som av någon anledning kom under ny utredning och omdiagnosticerades med autistiskt syndrom. Det tycker jag verkade direkt märkligt i hennes fall.

Pemer skrev:

alfapetsmamma skrev:Sen kan HAN haft fel diagnos, och egentligen vara autistisk, med Kanners syndrom.

Detta brukar jag faktiskt ofta tänka på när kritiker börjar härja om att de har mött "RIKTIGA" aspergare och hävdar att vi inte är det.

Ja, det var en aspekt att plugga in så att man kommer ihåg den i realtid!

Alexandra skrev:Jag tror ju att ADHD/ADD är överdiagnostiserat.

Hur tänker du då? Är det utifrån att du inte känner igen dig i den diagnosen så bra och vet att andra blivit feldiagnostiserade på samma ställe eller nåt annat? För jag tror nog snarare att det är tvärtom så att mååååånga fler skulle få diagnos om man skannade befolkningen.

Däremot är det antagligen så att vissa diagnoser är otillräckliga, att man skulle haft en tilläggsdiagnos eller annan första-diagnos, som t ex PTSD, som vi ju diskuterat på längden och tvären.

alfapetsmamma skrev:

Alexandra skrev:Jag tror ju att ADHD/ADD är överdiagnostiserat.

Hur tänker du då? Är det utifrån att du inte känner igen dig i den diagnosen så bra och vet att andra blivit feldiagnostiserade på samma ställe eller nåt annat? För jag tror nog snarare att det är tvärtom så att mååååånga fler skulle få diagnos om man skannade befolkningen.

Däremot är det antagligen så att vissa diagnoser är otillräckliga, att man skulle haft en tilläggsdiagnos eller annan första-diagnos, som t ex PTSD, som vi ju diskuterat på längden och tvären.

Jag tänker väl egentligen främst på mina egna erfarenheter av att få diagnosen ADD, som jag faktiskt funderar på att få struken. Sen tänker jag vidare att om samma läkare sätter diagnos på andra lika lättvindigt som hon satte den på mig...tja...då kan det nog finnas många därute som får en ADHD/ADD-diagnos i onödan.

Samtidigt, märk väl, så tror jag att det är många (tänker främst på flickor) som borde få en NPF-diagnos men inte får det.

Hyper skrev:Att säga "riktig asperger" om nån som har det fullt ut, är typ som att säga "riktig svininfluensa" om nån som har det fullt ut (ligger och spyr och får andningsproblem).. medan en som får det milt, typ får hosta och lite feber, inte har riktig svininfluensa.

En aspergare är väl alltid en aspergare oavsett huruvida problemen yttrar sig. Eller är vi andra som inte är enligt din beskrivning oäkta aspergare?

Apropå "nördighet", fick jag faktiskt det resultatet när jag kollade vad mitt namn betyder och vad som framgår av mina bokstäver, även det via Facebook..men det är säkert inte riktigt

Zirre skrev:

Hyper skrev:Att säga "riktig asperger" om nån som har det fullt ut, är typ som att säga "riktig svininfluensa" om nån som har det fullt ut (ligger och spyr och får andningsproblem).. medan en som får det milt, typ får hosta och lite feber, inte har riktig svininfluensa.

En aspergare är väl alltid en aspergare oavsett huruvida problemen yttrar sig. Eller är vi andra som inte är enligt din beskrivning oäkta aspergare?

?

Tror inte du läste min post tillräckligt nogrant.

Hyper skrev:Tror inte du läste min post tillräckligt nogrant.

Jo då, jag läste den t.om. en gång extra.

Zirre skrev:

Hyper skrev:Tror inte du läste min post tillräckligt nogrant.

Jo då, jag läste den t.om. en gång extra.

Då behöver du läsa det en tredje gång, eftersom du inte förstod poängen.

Låt oss klargöra det:

Zirre skrev:En aspergare är väl alltid en aspergare oavsett huruvida problemen yttrar sig.

Ja.

Zirre skrev:Eller är vi andra som inte är enligt din beskrivning oäkta aspergare?

Nej.. jag drog just det där exemplet för att visa hur dumt det är att säga "oäkta" asperger om nån som inte har det fullt ut.

Lika dumt som att säga att en med en mild svininfluensa inte skulle ha "äkta" svininfluensa.