Ågest av sånger vet jag inte... men vissa sånger gör mig deprimerad

Jag tycker det är jobbigt med musik där de sjunger. Särskilt när det är sångtexter som försöker vara gripande på något sätt. När jag hör Ulf Lundell hör jag bara en massa ord. Jag fattar inte vad han sjunger om och vad han har problem med. Har han svårt med relationer till kvinnor?

Därför gillar jag Kraftwerks sångtexter:

Interpol and Deutsche Bank, FBI and Scotland Yard
Interpol and Deutsche Bank, FBI and Scotland Yard
Business, Numbers, Money, People
Business, Numbers, Money, People
Computer World
Computer World

KrigarSjäl skrev:Perikles är den totala ljudmardrömmen.
Per Gessle är helt fenomenal på att göra mig dyster till sinnes.
De två är rentav värda något slags pris eller utmärkelse i disciplinen tortyr.

Nej nej

Bjäbbmonstret skrev: Jag tycker det är alldeles för roligt att sjunga med andra och tar chansen när tillfälle bjuds.

Ofta gör jag det också men det beror lite på dagsformen och sällskapet.

När man är liten kan ju sånger med obegriplig text framkalla alla möjliga intressanta sinnestämningar.
Min far brukade spela gitarr och sjöng därvid bland annat Serenad i Havanna (Fragancia) av Evert Taube, och den märkliga Brooklandsvägen (text Rudyard Kipling/Olavus Wold och tonsatt av Dan Andersson).

Jag älskade det och fick ingen ångest, mer en skräckblandad förtjusning

Men sånger vars texter pockar på att man öppnar upp det inre rummet man inte så ofta har direkttillgång till då?
De kan hos en del framkalla irritation och ilska för att de är påträngande, eller för att de är obegripliga eller helt enkelt för sentimentala. Men detta är med säkerhet ingen AS-grej, utan handlar mer om vilka sidor inom sig man identifierar sig med, och vilka man kan hantera eller förnekar.

Musik kan ju styra den sinnestämning man befinner sig i. Frågan är då; ska man :
1) Byta till musik som gör en gladare om man är ledsen?
2) Låta musiken tolka och plocka fram de känslor man bär inom sig?
3) Låta musiken förstärka och cementera ens sinnestämning?

För min egen del är musik en väg direkt in i hjärtat. Den öppnar ett slutet rum och hjälper mig att andas. Men jag har en jättemärklig koppling i hjärnan: När jag känner att man har lyssnat på en "stark" sång eller ett vackert musicerande, och vill kommentera det, då bryts alltid min röst (=jag blir gråtmild!! ) Av att berömma ! Förklara det om du kan, någon!

Jag blir nojig av en massa musik, film och tv.. men den ångesten är bara undertryckta problem jag nån gång kommer att bli tvungen att ta itu med. DVS saker som för fram ångestfyllda tankar.

Annars får jag nog mest ångest av dåligt framförd musik som vid skolavslutningar. (har svårt att se förbi kvalitén för gulligheten)

Jag kan få gåshud av musik jag tycker är väldigt fin tex. på skolavslutningen i kyrkan när jag gick i skolan. Det är lite ångest men den känns både bra och dålig.

Jo det finns ett antal sånger som jag bara inte klarar av att höra utan att gå sönder. Om jag hör introt till dem så måste jag springa fram och stänga av. Lite jobbigt när man är hemma hos någon eller på fest. Om någon gnäller brukar jag förklara att jag förknippar dem med en avliden familjemedlem (vilket är sant), och då brukar folk ha förståelse. Men inte alltid, tyvärr.

Tomas Ledin får mig att vilja hoppa ut genom fönstret. Dansbandsmusik är lättare att lyssna till eftersom jag kan skydda mig med en ironisk distans.

Jag brukar vara extremt nära att gråta i kyrkan... vet inte om det är bra eller dåligt, får su-minnen av känslomässiga sånger, samma reaktion på vanlig gudstjänst som på begravning (nästan). Oftast räcker det med en näsduk, men jag kan knappt sjunga...

nisse skrev:Tomas Ledin får mig att vilja hoppa ut genom fönstret.

Tycker han sjunger bra men allt är relativt.

sommar skrev:

nisse skrev:Tomas Ledin får mig att vilja hoppa ut genom fönstret.

Tycker han sjunger bra men allt är relativt.

Sången är väl det som det är minst problem med. Det är musiken och texterna!

nisse skrev:

sommar skrev:

nisse skrev:Tomas Ledin får mig att vilja hoppa ut genom fönstret.

Tycker han sjunger bra men allt är relativt.

Sången är väl det som det är minst problem med. Det är musiken och texterna!

Okej Inga problem för mig det heller.

Den enda Tomas Ledin-låt jag tycker är OK är "En del av mitt hjärta", men det är bara för att jag minns hur härligt det var när min kör var en liten del av Toner För Miljoner-kören i Globen och sjöng stämmor på just den: "Aaa-haaa, en deel av mitt hjärta...aa-haa, en deel av mitt hjärta...."
I övrigt håller jag på att irritera ihjäl mig varje gång jag hör den där "500 dagar om året". 500!? Vet Tomas Ledin inte hur många dagar ett år har!?

P.S. Att sjunga i kör är hur j-a kul som helst, men jag HATAR påtvingad allsång! Speciellt med rörelser till. D.S.