Aha. Jag tolkade "engångs" väldigt bokstavligt...

Jag tycker inte om att ingå i hierarkier alls, varken som under- eller överordnad. Men det kan vara en konsekvens av min energibrist eftersom den innebär att jag i största allmänhet måste undvika åtaganden. Har inte mycket annat val än att stå utanför det mesta.

Skulle jag tvingas vara underordnad så föredrar jag förstås att det är till någon som är kompetent och rättvis etc, men det känns rätt självklart och är knappast typiskt för AS.

Betackar mig för att knyta den egenskapen till diagnoser.

Hej svartamolnet!

Jag tänker att sådant mera är en fråga om egen personlig integritet och kunskap/erfarenhet att göra; "jag vet att jag kan mera om detta ämnet än vad du gör, därför har jag svårt att se dig som kompetent chef på just det här området".

KrigarSjäl skrev:Det finns ju mängder av folk som trivs med att bli ledda. Titta på hur random publik går igång och får ett kollektivt rus någon gång...om det står någon frånvarande typ och ser ut att tänka på annat är det mig du har sett. "Det var ju väldigt vad det klappas i händer...vad är det de tycker är så fantastiskt?"

Låter som Tibbs på Arvikafestivalen...

Bjäbbmonstret skrev:Betackar mig för att knyta den egenskapen till diagnoser.

Haha. Du vet, även om det kanske kan vara kopplat till AS så kan man ju vara en ovanligt olydig NT också...

Själv har jag extrema problem med sådana "Gör inte som jag gör, gör som jag säger" människor. Det måste ju finnas en orsak, en egen vinst till att man ska göra något.

Överhuvudtaget när en person bestämmer över fler personer än sig själv och ska få det till allas bättre är ju bara skratt retande. Det är samma sak med respekt, etik och moral osv. Åt helvete med skiten .


Oj Det kanske va oetiskt omoraliskt och respektlöst skrivet .

BMW skrev:Du blandar ihop begreppen ledare och chef, chefer är formella ledare tillsatta utifrån, ledare är de personer som leder oavsett om de är formella eller informella.

Nja, jag skrev chef på någon rad där det skulle stått ledare, annars så stämmer det faktiskt överens med boken vi hade då.
Den är framtagen till att göra bra ledare av cheferna, och vill göra chefer av ledarna.
Letade fram den nu för att dubbelkolla, och den är skriven 1976. Den är m.a.o. inte dagsfärsk direkt.

Lite hårklyverier är det allt, och jag tror nog att dom flesta förstod vad jag skrev ändå.
"A rose by another name..."

BMW skrev:Erfarenheten visar att titlar och befälstecken betyder väldigt lite om det inte är förknippat med genuina ledaregenskaper hos de personer som har dessa titlar eller bär dessa "stripes".

Var väl typ det jag skrev, så vi verkar ju överens i sak ?
Det var iallafall just det som mitt citat handlade om iaf.

Du har också rätt i att ledarskapsutbildningen har utvecklats med åren, det har den iofs alltid gjort.

limemil skrev:Själv har jag extrema problem med sådana "Gör inte som jag gör, gör som jag säger" människor. Det måste ju finnas en orsak, en egen vinst till att man ska göra något.

Överhuvudtaget när en person bestämmer över fler personer än sig själv och ska få det till allas bättre är ju bara skratt retande. Det är samma sak med respekt, etik och moral osv. Åt helvete med skiten .


Oj Det kanske va oetiskt omoraliskt och respektlöst skrivet .

Om man jobbar så är orsaken att man vill göra ett bra jobb och inte bli av med jobbet, ev få löneförhöjning/intressantare jobb.

Vad menar du, är respekt, etik och moral skit?

Själv tyckte jag att min moral och etik var högre än den ledningen krävde att jag skulle jobba efter. Det var påfrestande att jobba enligt vad jag själv tyckte var orätt. Och problemet är inte för mycket respekt utan för liten el respekt för fel saker. Den som har pengar/makt/status behandlas med respekt, andra inte. "Människovärdet vi fodra tillbaka", som de brukar sjunga på första maj.

Danne skrev:Du har också rätt i att ledarskapsutbildningen har utvecklats med åren, det har den iofs alltid gjort.

I Finland bedrivs mycket forskning kring ledarskap, i synnerhet när det gäller militärt ledarskap, men det forskas väl kring detta intressanta ämne i de flesta länder gissar jag.

En person kan ha väldigt starka ledareegenskaper utan för den skull vara lämplig som chef/ledare, exempelvis alla de psykopater som finns överallt i samhället.Många kriminella kan ha väldigt starka ledareegenskaper men är av uppenbara skäl helt olämpliga för chefs och befälstjänster. (de flesta psykopater är dock inte kriminella)
Det räcker heller inte enbart med goda ledareegenskaper för att bli en bra chef, det krävs rätt utbildning, social kompetens, stor plikt och ansvarskänsla, intellektuell rörlighet och sist men inte minst , ett gott hjärta för att kunna leda den verksamhet och de människor man har ansvar för på bästa och mest optimala sätt.

BMW: Då verkar det som vi har ännu ett gemensamt intresse.

Har du även praktisk erfarenhet av ledarskapsutbildning ?
Själv tycker jag alltid det är roligt att varva teorin med praktik, och även att testa och experimentera lite irl.

Ofta förr så lärdes det ut EN gemensam ledarskapsprofil som alla skulle anamma, men detta har mjuknat med åren, då man insett att man kan vara bra ledare med olika stilar.
Det gör det svårare att jämföra och betygsätta ledare, och kanske även lite svårare att få alla att leda på ett enhetligt sätt.
Men samtidigt så är det även en stor styrka, som ger större mångfald och ett friare tänk inom verksamheten, både för ledare och och de "ledda".

Själv tycker jag det är roligt att se hur olika ledarstilar kan yttra sig, och hjälpa dom att hitta "sin egen" ledarstil.

Danne skrev:BMW: Då verkar det som vi har ännu ett gemensamt intresse.

Har du även praktisk erfarenhet av ledarskapsutbildning ?
Själv tycker jag alltid det är roligt att varva teorin med praktik, och även att testa och experimentera lite irl.

Ofta förr så lärdes det ut EN gemensam ledarskapsprofil som alla skulle anamma, men detta har mjuknat med åren, då man insett att man kan vara bra ledare med olika stilar.
Det gör det svårare att jämföra och betygsätta ledare, och kanske även lite svårare att få alla att leda på ett enhetligt sätt.
Men samtidigt så är det även en stor styrka, som ger större mångfald och ett friare tänk inom verksamheten, både för ledare och och de "ledda".

Själv tycker jag det är roligt att se hur olika ledarstilar kan yttra sig, och hjälpa dom att hitta "sin egen" ledarstil.

Nej, har ingen egen erfarenhet av ledarskapsutbildningar, men är intresserad av ämnet. Jobbar inom ett familjeföretag, några nära släktingar har gått på olika ledarutbildningar av diverse slag, (några manliga är även reservofficerare)
För mig innebär ledarskap framför allt ansvar, har man makt måste denna makt vara kombinerad med just ansvar.
Idealet är att vara en auktoritet utan att vara auktoritär.
Håller med dig att det är bra med en mångfald av olika ledarstilar, framför allt mer kvinnligt ledarskap behövs för att bryta den manliga tänket och föra in andra perspektiv, enligt min åsikt håller kvinnliga ledare inte allt för sällan en högre kvalité än sina manliga kollegor och jag är övertygad om att de kvinnliga ledareegenskaperna har framtiden för sig.

Det finns ju också ledarskap på olika nivåer icke att förglömma, det är skillnad på en furir och en general..eller på en arbetsledare på verkstadsgolvet och en VD för ett storföretag..som sagt..ledarskapsfrågor är väldigt spännande.

BMW skrev:

Danne skrev:BMW: Då verkar det som vi har ännu ett gemensamt intresse.

Har du även praktisk erfarenhet av ledarskapsutbildning ?
Själv tycker jag alltid det är roligt att varva teorin med praktik, och även att testa och experimentera lite irl.

Ofta förr så lärdes det ut EN gemensam ledarskapsprofil som alla skulle anamma, men detta har mjuknat med åren, då man insett att man kan vara bra ledare med olika stilar.
Det gör det svårare att jämföra och betygsätta ledare, och kanske även lite svårare att få alla att leda på ett enhetligt sätt.
Men samtidigt så är det även en stor styrka, som ger större mångfald och ett friare tänk inom verksamheten, både för ledare och och de "ledda".

Själv tycker jag det är roligt att se hur olika ledarstilar kan yttra sig, och hjälpa dom att hitta "sin egen" ledarstil.

Nej, har ingen egen erfarenhet av ledarskapsutbildningar, men är intresserad av ämnet. Jobbar inom ett familjeföretag, några nära släktingar har gått på olika ledarutbildningar av diverse slag, (några manliga är även reservofficerare)
För mig innebär ledarskap framför allt ansvar, har man makt måste denna makt vara kombinerad med just ansvar.
Idealet är att vara en auktoritet utan att vara auktoritär.
Håller med dig att det är bra med en mångfald av olika ledarstilar, framför allt mer kvinnligt ledarskap behövs för att bryta den manliga tänket och föra in andra perspektiv, enligt min åsikt håller kvinnliga ledare inte allt för sällan en högre kvalité än sina manliga kollegor och jag är övertygad om att de kvinnliga ledareegenskaperna har framtiden för sig.

Det finns ju också ledarskap på olika nivåer icke att förglömma, det är skillnad på en furir och en general..eller på en arbetsledare på verkstadsgolvet och en VD för ett storföretag..som sagt..ledarskapsfrågor är väldigt spännande.

Du har rätt i det mesta du skriver.
Även det om kvinnor, jag säger inte att dom är bättre generellt, men absolut inte sämre. Det är individuella egenskaper som avgör, inte könsbetingande.
Precis som du säger så funkar det bäst när tjejerna hittar sin egen stil, och inte försöker uppfylla någon slags manlig ledarroll, det brukar oftast slå väldigt fel.

Auktoriteten behövs ibland, en furir behöver den på ett mer uttalat (fysiskt) sätt än en general, samtidigt finns det olika typer av auktoritet.
En högre befäl har ofta pondus på på ett annat sätt, men tyvärr så blir många befäl byråkrater/kontorsråttor idag, som på så sätt tappar mycket auktoritet.

Det är ett öde som är ännu vanligare civilt. D.v.s. ju högre upp man kommer i hierarkin, desto längre från basverksamheten kommer man.
Till slut känner personalen ingen samhörighet alls med den där främlingen om går förbi ibland, och chefen försöker inte ens tala md personalen.
Chefen har på "degraderat" sig från ledare till revisor/löneutbetalare på företaget.

Det där med ansvar är en självklarhet för alla bra ledare, men det är ju något som många icke-ledare inte alltid förstår.
När dom sedan efter kanske lång tid på företaget placeras i en ledarroll, så är det långt ifrån självklart att personen har de LEDARkunskaper som behövs.
Vissa har det naturligt, andra har det inte. Men långt ifrån alla får någon utbildning innan dom blir arbetsledare.

Aneldningen att jag frågade dig, var för att om du tycker teorin är spännande, så skulle du älska praktiken också.
Ledarskapsutbildning är mycket roligt, givande och utvecklande att både gå själv, och att hålla i utbildningen.

Danne skrev: Du har rätt i det mesta du skriver.
Även det om kvinnor, jag säger inte att dom är bättre generellt, men absolut inte sämre. Det är individuella egenskaper som avgör, inte könsbetingande.
Precis som du säger så funkar det bäst när tjejerna hittar sin egen stil, och inte försöker uppfylla någon slags manlig ledarroll, det brukar oftast slå väldigt fel

I princip har du rätt, men jag har en känsla av att kvinnor har en aningen större omdömesförmåga än män, no offense tänk på de skandaler män i höga positioner är inblandade i man läser om titt som tätt , både ekonomiska skandaler och sexskandaler, har svårt att tänka mig majoriteten av de kvinnliga ledarna skulle bete sig som dessa män gjort?

Men det handlar också som du skriver om individer

Danne skrev:Auktoriteten behövs ibland, en furir behöver den på ett mer uttalat (fysiskt) sätt än en general, samtidigt finns det olika typer av auktoritet.
En högre befäl har ofta pondus på på ett annat sätt, men tyvärr så blir många befäl byråkrater/kontorsråttor idag, som på så sätt tappar mycket auktoritet

En ledare måste alltid ha auktoritet, det är själva förutsättningen för ledarskapet, men det behöver inte innebära att man måste vara auktoritär!
Ska verkligen en furir eller sergeant behöva vråla, skrika och vara allmänt otrevlig för att få soldaterna att följa instruktioner och order?
Tvärtom, en riktig ledare behöver inte vara auktoritär, de underlydande ska veta vad som gäller ändå.
Det gäller att ha ett ledarskap där de man leder frivilligt VILL bli ledda och blir det med glädje, man ska lyfta upp människor, inte trycka ner dom, fokusera kring det konstruktiva och postiva, inte på det negativa.
En bra ledare ska vara lyhörd, kunna ge feedback och konstruktiv kritik!

Danne skrev:Det är ett öde som är ännu vanligare civilt. D.v.s. ju högre upp man kommer i hierarkin, desto längre från basverksamheten kommer man.
Till slut känner personalen ingen samhörighet alls med den där främlingen om går förbi ibland, och chefen försöker inte ens tala md personalen.
Chefen har på "degraderat" sig från ledare till revisor/löneutbetalare på företaget.

Där har du en poäng, ledare i höga positioner tenderar att tappa kontakten med "golvet" i de organisationer de basar för.
Det kan ibland vara svårt eller rent av omöjligt, om det handlar om väldigt stora företag eller organisationer, för högste chefen att träffa all personal.
Men det gäller att ha en sån levande dialog som möjligt och inte isolera sig, dörren skall alltid vara öppen!

Danne skrev:Det där med ansvar är en självklarhet för alla bra ledare, men det är ju något som många icke-ledare inte alltid förstår.
När dom sedan efter kanske lång tid på företaget placeras i en ledarroll, så är det långt ifrån självklart att personen har de LEDARkunskaper som behövs.
Vissa har det naturligt, andra har det inte. Men långt ifrån alla får någon utbildning innan dom blir arbetsledare.

Det är riktigt, men hamnar en person på en (ledare)position h*n inte är lämpad för, är det företagets fel, företaget har gjort ett misstag, inte den olämpliga personen!
Hur många individer sitter inte på ledarepositioner utan den ansvarskänsla som krävs!?
De vill gärna ha den lön och den status positionen för med sig men smiter undan ansvaret!
De skyller ifrån sig, låter informella ledare ta över, gömmer sig på sin kammare, fuskar och myglar.

Danne skrev:Anledningen att jag frågade dig, var för att om du tycker teorin är spännande, så skulle du älska praktiken också.
Ledarskapsutbildning är mycket roligt, givande och utvecklande att både gå själv, och att hålla i utbildningen.

Det skulle jag säkert, men jag vet inte hurpass mycket min AS skulle sätta käppar i hjulet, men jag har definitivt en ledarpotential.

Kortar lite:

BMW skrev:I princip har du rätt, men jag har en känsla av att kvinnor har en aningen större omdömesförmåga än män, no offense tänk på de skandaler män i höga positioner är inblandade i man läser om titt som tätt , både ekonomiska skandaler och sexskandaler, har svårt att tänka mig majoriteten av de kvinnliga ledarna skulle bete sig som dessa män gjort?

Jag tror inte det är en könsgrej.
Det handlar nog mer om att det finns fler män i de positionerna, därav blir det också högre andel skandaler.
Det kan nog skilja lite på skandalernas natur, men iövrigt tror jag det är ungefär samma moralbrist hod både män och kvinnor.

Kan ju påminna om t.ex. Mona Sahlin och Gudrun Schyman, som båda har orsakat en hel del rubriker olika situationer, trots att dom påstås vara kvinnor.

BMW skrev:Ska verkligen en furir eller sergeant behöva vråla, skrika och vara allmänt otrevlig för att få soldaterna att följa instruktioner och order?
Tvärtom, en riktig ledare behöver inte vara auktoritär, de underlydande ska veta vad som gäller ändå.

Här handlar det mer om de olika rollerna och uppgifterna befälen har.
De lägre befälen får skrik- & disciplin-uppdragen vid början av utbildningen, medans de högre befälen mer kan förhålla sig lugnare, då de mest arbetar med redan drillade soldater.
Du får inte glömma bort att drillen och exercisen faktiskt har stor del i att få soldaterna så pass kompetenta, att man sedan kan behandla dom på ett lugnare sätt.

Så i princip har du rätt vad gäller ledarskap, men i det militära systemet så har man begränsad tid att "forma" sina medarbetare. Och det gör man kort och bryskt i början, för att sedan kunna fokusera på det väsentliga utan massa tjafs och intriger.

Att vara en "perfekt" ledare redan från början, det skulle faktiskt fungera sämre i praktiken, och göra så det tog mycket längre tid att svetsa samman grupperna så dom fungerar väl ihop.
Det är lite som teambildning, alla har hårt i början, kanske t.o.m. hatar befälen, men det gör att gruppen svetsas samman hårdare och fortare.
När dom sen fungerar bra ihop, då kan man jobba vidare med själva utbildningen.

Det är inte bara tradition, utan är även ett väl fungerande koncept.

Fast precis som du tog upp tidigare så har man upptäckt att men inte bör skicka ut samma drill-befäl ut i strid med gruppen. Man brukar rotera lite i befälskdjorna, så man inte har gamla "agg" med sig ut i strid sedan. Det har man lärt sig av erfarenhet.

BMW skrev:Det är riktigt, men hamnar en person på en (ledare)position h*n inte är lämpad för, är det företagets fel, företaget har gjort ett misstag, inte den olämpliga personen!

Ja, både och. I en perfekt värld så borde den olämpliga pesonen säga ifrån själv också, men det fråntar inte företagets ansvar.
Så visst är det ett organisationsfel, systemfel. Det håller jag med om.

BMW skrev:Det skulle jag säkert, men jag vet inte hurpass mycket min AS skulle sätta käppar i hjulet, men jag har definitivt en ledarpotential.

Låt inte AS begränsa dig. Jag har fungerat mycket väl inom mina roller försvaret och civilt. Och jag har både AS & ADHD, även om jag inte visste om det då
Fakum är att jag tror att jag har haft många fördelar av min AS i det också.
du får inte glömma bort att As inte bara är negativt, utan även kan ha en hel del gott med sig i bagaget.

Danne skrev:Jag tror inte det är en könsgrej.
Det handlar nog mer om att det finns fler män i de positionerna, därav blir det också högre andel skandaler.
Det kan nog skilja lite på skandalernas natur, men iövrigt tror jag det är ungefär samma moralbrist hod både män och kvinnor.

Kan ju påminna om t.ex. Mona Sahlin och Gudrun Schyman, som båda har orsakat en hel del rubriker olika situationer, trots att dom påstås vara kvinnor. )

Enligt en finländsk studie är faktiskt kvinnor i ledningen lönsamt.
Ett företag som leds av en kvinna är i genomsnitt tio procent mer lönsamt än ett företag som leds av en man. Men det krävs mer forskning för att ta reda på varför det är så. Det skriver tre finska forskare som i en studie har undersökt alla stora och medelstora företag i Finland.

http://www.nikk.uio.no/?module=Articles ... how;ID=501

Med högre andel kvinnor blir det nog som du skriver , andra sorters skandaler, har svårt att tänka mig kvinnliga ledare i samma typ av sexskandaler som män ständigt verkar inblandade i.
(Det stående skämtet: Män har begåvats med två huvuden, men inte med tillräckligt mycket blod för att försörja bägge samtidigt.. )
Däremot skulle kvinnor säkert kunna bli överrepresenterade i mygel gällande tillskansa sig förmåner åt sina barn och släktingar.
Är övertygad om att en blandning av kvinnliga och manliga chefer är det bästa, man kompletterar varandra på ett bra sätt, manligt/kvinnligt=mänskligt. Yan och Ying.
Kvinnliga ledare måste tillåtas utveckla ett kvinnligt ledarskap och ska inte behöva bli "pseudomän" för att lyckas..inte allt för få kvinnliga ledare är manligare än hundra karlakarlar, om än inte utseendemässigt så åtminstonde i sin attityd, vilket är väldigt synd.Kan man inte bejaka sin kvinnlighet men ändå vara en utmärkt ledare/chef?

Danne skrev:Här handlar det mer om de olika rollerna och uppgifterna befälen har.
De lägre befälen får skrik- & disciplin-uppdragen vid början av utbildningen, medans de högre befälen mer kan förhålla sig lugnare, då de mest arbetar med redan drillade soldater.
Du får inte glömma bort att drillen och exercisen faktiskt har stor del i att få soldaterna så pass kompetenta, att man sedan kan behandla dom på ett lugnare sätt.
Så i princip har du rätt vad gäller ledarskap, men i det militära systemet så har man begränsad tid att "forma" sina medarbetare. Och det gör man kort och bryskt i början, för att sedan kunna fokusera på det väsentliga utan massa tjafs och intriger.
Att vara en "perfekt" ledare redan från början, det skulle faktiskt fungera sämre i praktiken, och göra så det tog mycket längre tid att svetsa samman grupperna så dom fungerar väl ihop.
Det är lite som teambildning, alla har hårt i början, kanske t.o.m. hatar befälen, men det gör att gruppen svetsas samman hårdare och fortare.
När dom sen fungerar bra ihop, då kan man jobba vidare med själva utbildningen.
Det är inte bara tradition, utan är även ett väl fungerande koncept.
Fast precis som du tog upp tidigare så har man upptäckt att men inte bör skicka ut samma drill-befäl ut i strid med gruppen. Man brukar rotera lite i befälskdjorna, så man inte har gamla "agg" med sig ut i strid sedan. Det har man lärt sig av erfarenhet.

Håller med delvis, militära krav skiljer sig från den krav man har i den civila sektorn, men man måste skilja på en hård och krävande utbildning
och ren pennalism, vilket inte har ett dyft med ett seriöst och kompetent ledarskap att göra.Tror ändå på mindre skrikande och mer på ett handfast kompetent sätt att leda! Utmärkt att man lärt sig lite av erfarenheten, sätta "drillinstructorn" som befäl för den grupp han tränat i ett skarpt läge, är nog ingen vidare bra idé..

Danne skrev:Ja, både och. I en perfekt värld så borde den olämpliga personen säga ifrån själv också, men det fråntar inte företagets ansvar.
Så visst är det ett organisationsfel, systemfel. Det håller jag med om.

Jo, det kan man tycka, men handen på hjärtat, hur lätt är det att "backa" och erkänna sin inkompetens, ens för sig själv och i synnerhet för sina chefer?
Då är det bättre att man inte får jobbet från början. Självklart är det ett organisationsfel, systemfel. Alla förlorar, både den anställde som hamnar på ett jobb h*n inte är lämpad för med alla de komplikationer det medför, företaget förlorar goodwill, konkurrenskraft, pengar, ökad personalomsättning och personalen förlorar, de får en dålig chef som gör att vantrivslen ökar och till med kan sätta företagets framtid på spel om det vill sig riktigt illa.

Danne skrev:Låt inte AS begränsa dig. Jag har fungerat mycket väl inom mina roller försvaret och civilt. Och jag har både AS & ADHD, även om jag inte visste om det då
Fakum är att jag tror att jag har haft många fördelar av min AS i det också.
du får inte glömma bort att As inte bara är negativt, utan även kan ha en hel del gott med sig i bagaget.

Du har även här en poäng, man kan nog använda sin AS till sin fördel om man ser till att hamna på rätt nivå och på rätt plats.Är du själv reservare?

BMW skrev:Är övertygad om att en blandning av kvinnliga och manliga chefer är det bästa, man kompletterar varandra på ett bra sätt, manligt/kvinnligt=mänskligt.

Så är det absolut. Det vet jag av erfarenhet.
Enbart män ger oönskade effeker på gruppen, så även med enbart kvinnor.
Blanding ger en mycket mer dynamisk och levande grupp, anser jag.

BMW skrev:Håller med delvis, militära krav skiljer sig från den krav man har i den civila sektorn, men man måste skilja på en hård och krävande utbildning och ren pennalism, vilket inte har ett dyft med ett seriöst och kompetent ledarskap att göra.Tror ändå på mindre skrikande och mer på ett handfast kompetent sätt att leda!

Du får tänka på att det ofta finns en anledning/syfte med sånt där också.
Jag har sett bägge sidorna, och upplevt det själv, och vet att det hjälper till att forma en.

Gör en liknelse:
När du går på gymmet få få man ta i lite för att det ska ge bra resultat.
Kör du bara med lätta vikter så få du inte samma träning som om du pushar dig lite.
"No pain, no gain." Fast i det här fallet ska det kanske vara: "No pain, less gain."

Och när du utsätter dig för extrema situationer, så är det en enorm fördel att vara formad enligt en hård modell, allting blir mycket lättare då.
Och att veta att kamraten brevid dig är stöpt i samma hårda form är även det en fantastisk fördel, om inte ett måste.

Du kan jämföra sammanhållningen på ett elitförband med sammanhållningen i ett "mjukisförband", så får du se skillnaden.
Det är där "den hårda skolan" kommer till sin rätta, fast det är kanske inte så lätt att se den helhetsbilden utifrån.
Men jag lovar dig, det märks.

Danne skrev:Du får tänka på att det ofta finns en anledning/syfte med sånt där också.
Jag har sett bägge sidorna, och upplevt det själv, och vet att det hjälper till att forma en.

Gör en liknelse:
När du går på gymmet få få man ta i lite för att det ska ge bra resultat.
Kör du bara med lätta vikter så få du inte samma träning som om du pushar dig lite.
"No pain, no gain." Fast i det här fallet ska det kanske vara: "No pain, less gain."

Och när du utsätter dig för extrema situationer, så är det en enorm fördel att vara formad enligt en hård modell, allting blir mycket lättare då.
Och att veta att kamraten brevid dig är stöpt i samma hårda form är även det en fantastisk fördel, om inte ett måste.

Du kan jämföra sammanhållningen på ett elitförband med sammanhållningen i ett "mjukisförband", så får du se skillnaden.
Det är där "den hårda skolan" kommer till sin rätta, fast det är kanske inte så lätt att se den helhetsbilden utifrån.
Men jag lovar dig, det märks.

Ifrågasätter inte nyttan av en tuff och krävande utbildning, men att förödmjuka och pennalisera soldaterna är ingen bra väg att skapa effektiva krigare på. Elitförband består mestadels av frivilliga, väldigt motiverade killar i fysisk och psykisk toppkondition som själva valt att bli elitsoldater. Det måste självklart påverka sammanhållning och resultat.

BMW skrev: Ifrågasätter inte nyttan av en tuff och krävande utbildning, men att förödmjuka och pennalisera soldaterna är ingen bra väg att skapa effektiva krigare på.

Tydligen så är det ändock så.
De flesta sådana förband har just den metodiken under grundutbildningen.
Så även om du inte vill tro på det, så har det ändå viss effekt, eftersom man fortfarande använder sig av det och på så sätt får just effektiva krigare.
Men vill poängtera att det enbart är under en kort fas under grundutbildningen man gör så, därefter är det mer den modell du vill eftersträva. Så det ene utesluter inte det andre.

Men det känns som vi spårat ut en hel del från trådämnet nu.

Danne skrev:Men det känns som vi spårat ut en hel del från trådämnet nu.

Det har du rätt i.

Jag tror att kvinnor är bättre ledare än män. Bra chefer existerar inte, oavsett kön

Alien skrev:Vad menar du, är respekt, etik och moral skit?

Respekt måste vara något ömsesidigt, "50/50" alltså. Men oftast ska man förtjäna denna respekt av någon som står över än, när jag var tonåring hette dessa respekt förtryckare t.ex lärare.

Etik och moral är något väldigt bra teoretiskt sett. Men jag tycker det fungerar som en icke praktisk själv censur för min egen del.

Vad jag menar är att i dagens samhälle har respekt blivit ungefärligt med underkastelse. Medan etik och moral har blivit mer regler för hur man ska agera för att undvika konflikter och konflikter är ju oftast varken omoraliska eller oetiska .

Jag både underordnar mig och inte. JAg är så rädd för folks reaktioner att jag lyder andra människor ganska blint, men de som jag känner nära kan jag säga emot. Jag har svårt att acceptera regler; det är som att jag låter mina känslor och intressen gå först. Detta anser jag vara en väldigt dålig egenskap. Självklart följer jag alla viktiga regler, men "mindre" principer har jag svårt för. Tillexempel börjar jag skolan 8.30 nästan varje dag, men jag ligger och drar mig till kanske åtta; bara för att jag tycker det är skönt. Så nästan varje dag kommer jag för sent.
MEn sammanfattningsvis har jag inte så svårt att lyda som många andra aspies har.

svartamolnet skrev:Jag har en fundering. Själv har jag oerhört svårt att acceptera att någon, som i mina ögon kan mindre än jag om något, ska bestämma vad jag ska göra. Är det typiskt aspigt?

Jag har haft en chef en gång, som visste mindre om arbetet än jag gjorde. Det var ingen hit precis, för jag hade svårt att se henne som chef pga det. Att lyssna på någon med större kunskap än jag inom det vi håller på med har jag däremot inga problem med. Hur är det för er?

Finns det verkligen någon människa vid sina sinnens fulla bruk, som uppskattar att ha en chef som kan mindre om det man ska göra än vad man själv kan?!

Bjäbbmonstret skrev:Betackar mig för att knyta den egenskapen till diagnoser.

Precis.