Aspigt att ha svårt att underordna sig?

av **svartamolnet** » 2009-11-25 9:38:50

Jag har en fundering. Själv har jag oerhört svårt att acceptera att någon, som i mina ögon kan mindre än jag om något, ska bestämma vad jag ska göra. Är det typiskt aspigt?

Jag har haft en chef en gång, som visste mindre om arbetet än jag gjorde. Det var ingen hit precis, för jag hade svårt att se henne som chef pga det. Att lyssna på någon med större kunskap än jag inom det vi håller på med har jag däremot inga problem med. Hur är det för er?

av **Inger** » 2009-11-25 9:42:34

Exakt likadant.

av **svarabhaktivokal** » 2009-11-25 10:47:13

Jag har nog fastnat i trotsåldern, för jag kan i princip inte underordna mig någon helt frivilligt. Om man vill få mig att göra något, är det sämsta sättet att säga åt mig att göra det.

av **Parvlon** » 2009-11-25 11:11:39

Är sådan med. Särskilt på arbeten där jag trivs/produktiv och inte känner/är i behov av chefens kunskap/ideer. De är som luft för mig då. Tycker att det är bra dock.

av **Kahlokatt** » 2009-11-25 11:15:06

Litegrann. På universitetet höll jag på och ifrågasatte systemet för uppsatsskrivande:
"Varför måste jag skriva 'Kahlo menade att...'? Varför får jag inte skriva 'Frida menade att...?'"
Många lärare tyckte nog att jag var uppkäftig, fastän jag egentligen är lite blyg och har noll självförtroende.

av **Danne** » 2009-11-25 12:04:57

Finns ett jävligt bra uttryck, som iofs handlar om militära befäl, men passar ändå bra även civilt:

"Stripes you wear, respect you earn."

Fritt översatt, lite utsvängt för tydlighetens skull:

"Gradbeteckningar syr man fast på uniformen, respekten måste man däremot förtjäna."

Och det är ju så det är. Är chefen skit, så får han/hon ingen respekt från mig, oavsett hur pass hög ställning denne person innehar.
Samtidigt kan jag visa enorm respekt för städaren/sopgubben/brevbäraren, som oftast står längst ner i den formella hierarkin.

Inom ledarskapsutbildning får man lära sig att det finns formella och informella ledare.

Formella är de som är UTSEDDA som chefer, på t.ex. jobbet.

Informella chefer är de personer alla lysnar på, t.ex. om man skulle hamna på en öde ö.

Idealet är att de informella cheferna blir utsedda som formella chefer, men så funkar det inte i NT-samhället idag.
Idag blir ofta den som varit kvar längst på företaget befodrad, trots att de yngre förmågorna hoppat runt och på så sätt skaffat sig mer kompetens.
Detta är inte alltid så lyckat.

I djurens värld är det enklare, där finns inte samma intriger som ställer till det.
Där är det de informella ledarna som bestämmer, det är det som är formen där.

av **imperativ** » 2009-11-25 13:54:41

I min personliga utopi finns det bara informella chefer. Det är inget som väljs, det bara blir.

av **barracuber** » 2009-11-25 14:00:01

Jag skiljer på chef och arbetsledare.

:!:

Chef för mig är den som håller löne- o utvecklingssamtal, är ansvarig för verksamheten. H*n ska hålla en bra kommunition både inåt och utåt, dvs både in med sin personal och ut mot kunder och omvärld. Mm.

:!:

Med Arbetsledare menar jag även projektledare. H*n styr och leder det dagliga arbetet (på en viss detaljnivå) men behöver även kunna tänka på längre sikt.

--

Jag har haft både chefer och arbetsledare.

Om cheferna enbart agerat chefer har det funkat bra mellan chefen och personalen (men inte alltid mellan chefen och kunder och högre ledning).

Med arbetsledare har jag vid några tillfällen haft samarbetsproblem. De har ofta varit dåliga på att kommunicera (ibland aspiga själva) och osäkra i sin roll, ibland utsedda med kort varsel. De har varit jagade av sin chef och sina kunder. De har lagt sig i för mycket. Om de hänger över axeln på mig är det som att omyndigförklara mig. De har ställt orimliga krav vilket antagligen varit en skönmålning av att de velat bli av mig för att jag inte var tillräckligt kundmässig. Det är mer krävande att jobba med arbetsledare eftersom de ofta är duktiga på själva arbetet, har man då olika syn på hur man ska lägga upp arbetet är det som bäddat för konflikt.

Om chefen och arbetsledaren varit samma person har det heller inte blivit bra, det är sällan en bra grej. Chefen kanske har ett kontrollbehov och vågar inte delegera. Han har en viss kunskap men inser inte att den kunskapen är passé. Han vägrar ändra sig. Jag har svårt att hålla tyst.

EDIT:Jag brukar ha svårt att tiga när saker görs på fel sätt, även när de inte angår mig (vilket sällan brukar uppskattas). Det brukar heller inte hjälpa att jag hänvisar till mitt engagemang och lojalitet. Det blir infekterade situationer och låsta lägen. Oftast har det varit jag som förlorat pga brist på energi att driva saken vidare.

Jag har jobbat mest i stora företag så imformella chefer har jag ingen stor erfarenhet av... :roll:

av **Denper** » 2009-11-25 14:16:03

Kan hålla med barracuder. Har aldrig klarat arbetsledare särskilt väl, och har lyckligtvis ingen. Chefer som har som sin arbetsuppgift att 'sköta allt som är i vägen' dvs ekonomi, avtal, beställande av teknik i mitt fall osv är bara riktigt trevligt att ha till hands.

av **Alien** » 2009-11-25 14:19:48

Chefen har den större överblicken, jag känner bara till min lilla del. Så har jag utgått ifrån. Dessutom chefen bestämmer, jag lyder, det är förutsättningen.

Samtidigt så känner jag ju bäst till min del, och då sa jag ju ifrån om jag tyckte något inte funkade. Eller om jag misstänkte att en ändring inte skulle funka så bra. Men ofta verkade det som om mitt arbete s a s inte angick mig. Att vara engagerad var inte något självklart positivt.

Sen så verkar det vara någon oskriven regel att chefen alltid vet bäst, även om saker som inte gällde jobbet. T ex får man inte säga att chefen har fel om något, typ om man diskuterar något vid fikat. Och då förstod jag inte vitsen med "det sociala". Vad är det för glädje med att umgås om man inte får säga vad man tycker?

Men själv hade jag svårast med just de informella ledarna. De var ju inte utsedda, varför skulle man behandla dem som mera vetande? Ur min synpunkt var de som vem som helst, men det var tydligt att vissa betydde mer. Folk lyssnade på dem, de blev inte avbrutna, de bestämde vad som var viktigt och vad som kunde avfärdas vid kaffebordet. Och det gällde att hålla sig väl med dem. Jag avskydde det, för mig var alla jämlika. Att cheferna bestämde, det var ett nödvändigt ont, jag ville inte underordna mig några informella ledare dessutom.

Det är så mycket tvång i arbetslivet/NT-livet, ständigt försöka anpassa sig.

av **Flia** » 2009-11-25 14:31:40

En chef ska vara en person som gillar överblicken och har visioner. H*n blir varken mer eller mindre värd för att h*n har valt att jobba med sånt.

Arbetsledaren ska fördela och leda arbetet, och vissa personer passar för sånt. Det ger dem inte automatiskt auktoritet, det är något man förtjänar.

Men den här inställningen är gemensam för AS och ADHD.

av **earlydayminer** » 2009-11-25 14:43:43

Ja. En av orsakerna till att jag inte fick gå med i lumpen var att jag sa att jag kan vägra order om det inte stämmer överens i mitt huvudet. Jäklar vad länge jag tänkte på det, för sättet läkaren uttryckte sig; ansågs vara en säkerhetsrisk för den svenska militären. Det hakade jag upp mig på, men det var ju faktiskt det jag ansågs som, man kan inte vägra order om man ska på uppdrag.

Men det är den enda händelsen som har varit på en "högre nivå". Men sen har jag ju vägrat massa saker under skoltiden.

av **carl** » 2009-11-25 14:46:43

Jag är obstinat och har problem med auktoriteter. Jag kan samarbeta om ledarskapets kunskaper om det aktuella ämnet överstiger mina.
Men jag har annars ändå problem att följa order, det rör ihop sig ihuvudet och jag blir väldigt ineffektiv.
Arbetet går nog snabbare om jag får själv läsa in hur arbetet ska utföras än att få ta punkt för punkt instruktioner.

av **KrigarSjäl** » 2009-11-25 15:01:05

I wasn't born to follow...

av **MsTibbs** » 2009-11-25 15:55:39

Jag lyder inte heller inkompetenta personer, som tidigare skrivet, respect you earn. I ett fall löste sig den biten, men att jag blev ledarens "rådgivare", alltså, jag bestämde och han verkställde. Det fungerade bra.

av **Björne** » 2009-11-25 17:48:31

svartamolnet skrev:Jag har en fundering. Själv har jag oerhört svårt att acceptera att någon, som i mina ögon kan mindre än jag om något, ska bestämma vad jag ska göra. Är det typiskt aspigt?

Det har alla svårt för. Vem säger ja på "Jag har lätt att underordna mig en inkompetent idiot?"

av **KrigarSjäl** » 2009-11-25 17:54:26

Det finns ju mängder av folk som trivs med att bli ledda. Titta på hur random publik går igång och får ett kollektivt rus någon gång...om det står någon frånvarande typ och ser ut att tänka på annat är det mig du har sett. "Det var ju väldigt vad det klappas i händer...vad är det de tycker är så fantastiskt?"

av **Den förfärlige snömannen** » 2009-11-25 17:57:55

Jag har väl egentligen inte så höga krav för att lyda regler: reglerna ska finnas av en konkret anledning och vara till nytta för alla. Att stå i kö är en sån regel. Problemet är att regler och order från auktoriteter antingen är omotiverade eller så hemlighålls motiveringen av någon anledning. Lärare brukar tjafsa om sina regler utan att säga varför de finns vilket naturligtvis av varje vettig människa måste tolkas som en provokation att bryta dem snarare än en anledning att följa dem. Omotiverade regler är till för att brytas.

Det borde ses som en psykisk störning att lyda regler utan motivering, lydiga människor är en fara för sig själva och andra.

Björne skrev:
svartamolnet skrev:Jag har en fundering. Själv har jag oerhört svårt att acceptera att någon, som i mina ögon kan mindre än jag om något, ska bestämma vad jag ska göra. Är det typiskt aspigt?

Det har alla svårt för. Vem säger ja på "Jag har lätt att underordna mig en inkompetent idiot?"

De allra flesta vuxna gör det efter 9 eller fler år av hjärntvätt.

av **Den förfärlige snömannen** » 2009-11-25 18:57:57

Jag kopierar in en vettig syn på auktoriteter som stämmer rätt bra med min syn, även om jag tycker arbetsdelning och vetenskap är lite problematiska de med...

Michael Bakunin skrev:Does it follow that I reject all authority? Far from me such a thought. In the matter of boots, I refer to the authority of the bootmaker; concerning houses, canals, or railroads, I consult that of the architect or engineer. For such or such special knowledge I apply to such or such a savant. But I allow neither the bootmaker nor the architect nor the savant to impose his authority upon me. I listen to them freely and with all the respect merited by their intelligence, their character, their knowledge, reserving always my incontestable right of criticism censure. I do not content myself with consulting authority in any special branch; I consult several; I compare their opinions, and choose that which seems to me the soundest. But I recognize no infallible authority, even in special questions; consequently, whatever respect I may have for the honesty and the sincerity of such or such an individual, I have no absolute faith in any person. Such a faith would be fatal to my reason, to my liberty, and even to the success of my undertakings; it would immediately transform me into a stupid slave, an instrument of the will and interests of others.

If I bow before the authority of the specialists and avow my readiness to follow, to a certain extent and as long as may seem to me necessary, their indications and even their directions, it is because their authority is imposed upon me by no one, neither by men nor by God. Otherwise I would repel them with horror, and bid the devil take their counsels, their directions, and their services, certain that they would make me pay, by the loss of my liberty and self-respect, for such scraps of truth, wrapped in a multitude of lies, as they might give me.

I bow before the authority of special men because it is imposed upon me by my own reason. I am conscious of my inability to grasp, in all its details and positive developments, any very large portion of human knowledge. The greatest intelligence would not be equal to a comprehension of the whole. Thence results, for science as well as for industry, the necessity of the division and association of labor. I receive and I give - such is human life. Each directs and is directed in his turn. Therefore there is no fixed and constant authority, but a continual exchange of mutual, temporary, and, above all, voluntary authority and subordination.

This same reason forbids me, then, to recognize a fixed, constant, and universal authority, because there is no universal man, no man capable of grasping in that wealth of detail, without which the application of science to life is impossible, all the sciences, all the branches of social life. And if such universality could ever be realized in a single man, and if be wished to take advantage thereof to impose his authority upon us, it would be necessary to drive this man out of society, because his authority would inevitably reduce all the others to slavery and imbecility. I do not think that society ought to maltreat men of genius as it has done hitherto; but neither do I think it should indulge them too far, still less accord them any privileges or exclusive rights whatsoever; and that for three reasons: first, because it would often mistake a charlatan for a man of genius; second, because, through such a system of privileges, it might transform into a charlatan even a real man of genius, demoralize him, and degrade him; and, finally, because it would establish a master over itself.

To sum up. We recognize, then, the absolute authority of science, because the sole object of science is the mental reproduction, as well-considered and systematic as possible, of the natural laws inherent in the material, intellectual, and moral life of both the physical and the social worlds, these two worlds constituting, in fact, but one and the same natural world. Outside of this only legitimate authority, legitimate because rational and in harmony with human liberty, we declare all other authorities false, arbitrary and fatal.

av **BMW** » 2009-11-25 19:21:47

Danne skrev:Finns ett jävligt bra uttryck, som iofs handlar om militära befäl, men passar ändå bra även civilt:

"Stripes you wear, respect you earn."

Fritt översatt, lite utsvängt för tydlighetens skull:

"Gradbeteckningar syr man fast på uniformen, respekten måste man däremot förtjäna."

Inom ledarskapsutbildning får man lära sig att det finns formella och informella ledare.

Formella är de som är UTSEDDA som chefer, på t.ex. jobbet.

Informella chefer är de personer alla lysnar på, t.ex. om man skulle hamna på en öde ö.

Du blandar ihop begreppen ledare och chef, chefer är formella ledare tillsatta utifrån, ledare är de personer som leder oavsett om de är formella eller informella.

Är det inte det man försöker utröna vid den miltära mönstringen där man bedömer x-antal parametrar bland annat ledaregenskaper?
Erfarenheten visar att titlar och befälstecken betyder väldigt lite om det inte är förknippat med genuina ledaregenskaper hos de personer som har dessa titlar eller bär dessa "stripes".
Därför måste de individer som skall föra befäl verkligen ha de ledaregenskaper som krävs annars blir det kaos, för befälen kommer inte bli respekterade av de individer de är tillsatta att leda.

Vi minns nog alla de lärare i skolan som inte hade någon respekt med sig pga av sina bristande ledaregenskaper..hur gick det för dom?
Säkert har en del av er också erfarenheter från arbetslivet med komplett odugliga chefer som helt uppenbart hamnat helt fel i livet..som inte klarar av..orkar med..gömmer sig i sina rum..som inte kan ta tag i konflikter osv.

Man vet från Korea och framför allt från Vietnamnkrigen många av de odugliga psykopatiska befäl som förnedrat och pennaliserat sina soldater ofta blev mördade av sina egna i stridens hetta...en kula hamnar lätt så "fel.. :roll:

Det gjordes en rapport om dessa officersmord (Som skyndsamt beställdes av den dåvarande ÖB:n Lennart Ljung) av det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon.
Konsekvensen blev att man gjorde om befälsutbildningarna och lärde de kommande befälen att handskas med större varsamhet med sina underlydande.(Det borde väl vilken amatörpsykolog som helst begripa att man blir hatad som chef om man ständigt och systematiskt kränker och förnedrar sina underordade?? :roll:

)

av **Inger** » 2009-11-25 19:27:40

Mycket intressant, BMW.

Kommer även att tänka på Myteriet på Bounty. Ingen skulle kommit på tanken att göra myteri om inte kapten Bligh varit en sån ovanligt sadistisk fähund, t o m för sin tid.

av **sugrövmanövern** » 2009-11-25 21:50:13

Jag har inte haft några större problem med att lyda chefer och lärare. Jag är inte så intresserad av att bestämma faktiskt. Men så var jag rätt ointresserad av att engagera mig i både skola och jobb också

. Skola = förvaring, jobb = brödfödan, inget mer.

Men nog kan det göra ont i själen, absolut. Tex på ett städjobb där man hade en rosa trasa för toalettstolar och handfat, och en blå för damm. Jävligt äckligt, jag tyckte ju man skulle ha engångstrasor som man tvättar i 95 grader. Sådant sätter ju själsliga spår.

av **Selma** » 2009-11-25 22:01:10

sugrövmanövern skrev:Jävligt äckligt, jag tyckte ju man skulle ha engångstrasor som man tvättar i 95 grader. Sådant sätter ju själsliga spår.

Varför skulle man tvätta engångstrasor ?

av **sugrövmanövern** » 2009-11-25 22:14:54

Selma skrev:
sugrövmanövern skrev:Jävligt äckligt, jag tyckte ju man skulle ha engångstrasor som man tvättar i 95 grader. Sådant sätter ju själsliga spår.

Varför skulle man tvätta engångstrasor ?

Ja alltså man använder dem bara till en grej innan man tvättar dem. Tex 1 st toalettstol, sedan slänger man dem i tvättpåsen. Sedan tvättas de ju hundratals gånger, så på det sättet är de väl flergångstrasor egentligen.

Aspigt att ha svårt att underordna sig?

Aspigt att ha svårt att underordna sig?

Re: Aspigt att ha svårt att underordna sig?

Re: Aspigt att ha svårt att underordna sig?

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in