Bra råd fast om TS är som jag så skulle jag kräva av komunen att hjälpa till eftersom det är därför vi har en socialtjänst.
Just för att ingen ska komma i nöd o bli desperata o kanske råna någon eller något företag eller så.
Att man aldrig ska nå den nivån.

Gör man ändå det så har socialtjänsten i ens komun falerat.

Du bör i samråd med din son kasta ut honom. Kommune ska inte spara pengar pga att du är snäll.

Fast berätta inte att det är i samråd.

Tack för rådet malplacee ska ha det i åtanke, än har vi mat.

narran skrev:Du bör i samråd med din son kasta ut honom. Kommune ska inte spara pengar pga att du är snäll.

Jag skulle aldrig kasta ut min son, inte ens i samråd med honom eftersom jag vet att han skulle göra det för min skull och av skam att han inte klarar av att tjäna pengar och det skulle knäcka honom.
Jag anser ju inte heller att kommunen tjänar pengar på att jag slänger ut honom. Gör jag det så är deras ansvar endast att ge honom matpengar och busskort. Dom bryr sig inte ett dugg om han har någonstans att sova eller ej. Och sannolikt skulle det passa dem utmärkt, i det läget skulle dom faktiskt tjäna på det hela genom att de inte behöver betala ut de pengar han behöver nu för att hjälpa till med hyran.

Så.... det ser jag inte som någon lösning alls.

Väntar in morgondagen och hoppas att deras möte ger oss ett litet tillskott i kassan.

Vi har ett samhällssystem som gynnar dåliga föräldrar på bekostnad av de bra. Naturligtvis ska föräldrars kärlek till sina barn vara villkorslös, men det tycker inte myndigheterna, ty ensamma och olyckliga människor konsumerar (och arbetar) mer. Eller så dör de. Konsumera eller dö...

Kämpa på mot tanterna lillsanna!

Med tanke på att bo, kan berätta om det pappa berättat att hände när de gjorde konkurs med sitt företag.

De gick till soc för o få hjälp och deras första krav var att sälja huset och flytta in i en hyreslägenhet och då skulle de ju dessutom ha pengar.
Han sade: "lyckas inte vi få jobb så kommer huset att säljas och ställer ni krav på att det ska säljas redan nu så har inte jag något att jobba för och jag lägger mig platt.
Och flyttar vi in i en lägenhet så ska barnen ha varsitt rum och ni får betala det istället, det kommer att bli dyrare".

Det slutade med att komunen konstaterade att det var billigare att betala på banklånen för huset och gjorde det istället.
De fick pengar visseligen men som lån av komunen men komunen avskrev det senare.
Föräldrarna hade jobb bägge två kort därefter.

Tänkte du kunde plocka godbitar av det hela och kanske använda sättet till att vända det hela.

Nu har sonen fått avslag på omprövningen, och jag har skickat ett mail till ansvariga och politiker och ifrågasatt det hela.
Frågan är hur jag ska kunna göra mina 2 läkarbesök nästa vecka, och hur vi fixar maten till den 19 november. Samt hur jag klarar nästa månade när jag på ordinarie pension på under 8000 ska kunna betala även de räkningar jag inte kunnat betala denna månad pga av DERAS schabbel.......

Fy f*n vad jag mår dåligt av detta!

Kan tipsa om att riktiga brev "smäller högre".
Hörde av en som jobbade på regeringskansliet att en brevstorm räknades som fler än 5 brev gällande samma sak och då räknade man med att det bara var ett brev per 1500 åsikter som faktiskt blev skickade.

Mail fick de i avsevärt större mängd.

OK Tack för tipset! I morgon skickar jag det i brevform!

Åh förresten en sak till, kan du vara konstruktiv i form av att berätta vart du/ni vill för att ta er ur bidragsberoendet så tror jag det är bra.

Själv när jag vill något så säger jag ofta att jag vill något men inte hur det skulle vara bra.
En del listar ut det självmant men en hel del verkar inte ha samma tankegång, möjligen är det ett NT fenomen, kanske för att man som NT verkar ha mer av ett relationstänk istället för lösningstänk.

Som att nyttan måste skrivas på näsan nästan.

Lovar inte att jag har rätt här nu men det är min uppfattning.

Ja det är nog bra, men bekymret är ju egentligen att orsaken till att min son blivit bidragsberoende är därför att vi inväntar försäkringskassans beslut om han får sjukbidrag eller ej. Jag skickade in det i slutet på maj och de hävdar att de inte fått det förrän 19 sept, vilket skulle innebära att läkarutlåtandet förfallit. Jag har ringt dem 10+ ggr för att få reda på hur det ligger till men får ingen kontakt och de ringer inte upp mig heller trots att jag bett dem 10+ ggr.
Jag själv har aldrig varit bidragsberoende och att sonen blivit det beror väl sannolikt både på hans AS-diagnos och på hur arbetsmarknaden ser ut idag.

Och allt detta känner soc redan till

Kan man inte skriva något om vad han vill i livet och att det inte är särskilt produktivt att gå hemma o bara vänta?
Att han är sjuk nu betyder ju inte att han är viljelös, fast även om han vore det så är det alltid socialtjänsten som har till uppgift att se till att han har vad han behöver.

Rimligtvis ska ju då tanken vara att han kan ta sig vidare.


En tanke till, skulle det vara så att det skickats i september så tyder ju det på problem i sig, normalt sett inget problem att skicka papper.
Jag har själv problemet att skicka papper och att göra rätt med papper oavsett hur enkelt det kan te sig så är det löjligt svårt för min del.

Och skickades det då i våras så har det bevisligen inte kommitfram.
Och oavsett vad så är han utan pengar.
Brist konstaterad och då är det myndighetens uppgift att hjälpa till.

Jodå, visst finns det att skriva, han känner sig ju inte arbetsoförmögen själv, vilket hans socialsekreterare väl känner till. Men att få ner det på papper, riktat högre upp i ledet är sannolikt inte fel. Så jag får sätta mig tillsammans med sonen imorgon och försöka författa något vettigt. Sen är det bara hoppas att jag har ett frimärke hemma. Annars får jag väl lösa det på något sätt.

Och pappren blev inte skickade i sept utan i slutet på maj, efter en påminnelse från sjukkassan som hunnit få läkarutlåtandet, som skulle ha skickats till oss också just för att vi skulle veta när det var klart. Datum går säkert att få via sjukvården, men påminnelsen kastade jag dessvärre.

Vad ska du med påminnelsen till?
Och hur skulle datum när saker skickats till dig hjälpa?
Skickade du läkarutlåtandet någonstans?
Skickade du samtidigt något till FK?
I så fall kan det ju vara bra att säga att du skickade det samtidigt som du skickade läkarutlåtandet någon annan stans antar jag.

Fast jag får inte ihop historien riktigt, jag hänger helt enkelt inte med.

oops.... nu blev det rörigt.

Jo så här var det. Läkaren skulle skicka en kopia på utlåtande till min son samtidigt som han skickade den till försäkringskassan för att vi skulle veta dels vad han skrivit dels när han skickat det. Hans sekreterare misslyckades med detta och skickade istället ett krav på ett uteblivet läkarbesök som skulle gått till en tjej i kommunen......

Påminnelsen, om jag hade haft den skulle jag iallafall ha skriftligt på när den kom, det har jag inte nu men det skulle känts bra för mig om än inte vara nödvändigt att ha


Vi har aldrig haft läkarutlåtandet inte ens sett det eftersom jag inte orkade ringa och bråka med läkaren och hans sekreterare inte förstod något utan bara skyllde ifrån sig, Ansåg att jag hade fel tills jag gav henne personnumret på den som skulle haft kravet.....

Jag hoppas det blev klarare nu

Då blev det nog fel igen för nu sitter jag o tror att dumenar att du skickade ett läkarutlåtande som du aldrig fick till FK.

Men FK ska altså ha fått det ändå från läkarstationen utan att det också skickats till dig?

FK fick det av läkaren,

det skickades inte hem,
vi har inte sett det

Men då kan man ju inte lasta er för det heller.
Det var ju inte ni som skulle skicka det ens.
Var det därför det kom in uppgifter om läkarbesöket?
Antar att ni båda trodde att det var lång handläggningstid hos FK bara o därför inte stötte på mera.

Var det meningen ATT du skulle ha fått det o skicka till FK?

Hoppas inte soc klandrar er för att en vårdcentral missat att skicka papper till FK.