missbutterfly skrev:Det kan jag skriva under på. Lågutbildade och klent begåvade människor som är för tvivelaktiga för att få jobb inom annan form av vård/ omsorg hamnar nog ofta inom psykiatrin.
Där värdesätts även ren muskelstyrka ibland högre än kompetens just av anledningen att man bör kunna tvinga ned och hålla fast interner som är motstridiga. Precis som inom t ex polis/ väktare/ militär så drivs många manliga vårdare inom psykiatrin av ett enormt maktbegär.

Förvånar mig inte det minsta.
Det är i regel inte filantroper som jobbar inom vården. Det är oftast folk som letat efter ett stabilt yrke med lagom lätt skötarkurs som enda krav.
Man kan ju hoppas att de ger sig på mig nästa gång...

jonsch skrev:

KrigarSjäl skrev:Droppa ner fanskapet i Kumlabunkern...

Soc? Tja, kanske det...

Nej, inte soc. Gärningsmannen.

Josef1 skrev:En 25-årig vårdare på ett behandlingshem hade sex med en 16-årig autistisk tjej mot hennes vilja och får ett lättare straff än vad som hade varit fallet om flickan varit NT.

Var framgår det senare?

L'inimitable skrev:

Josef1 skrev:En 25-årig vårdare på ett behandlingshem hade sex med en 16-årig autistisk tjej mot hennes vilja och får ett lättare straff än vad som hade varit fallet om flickan varit NT.

Var framgår det senare?

Ingenstans.

Med samhällets generella tendens att förminska autister i åtanke är det uppenbart att ett liknande övergrepp hade straffats hårdare om offret varit NT. Övergrepp mot folk med AS, i t.ex skolan, sopas ju under mattan dagligen eller rättfärdigas med motiveringen att offret "har AS". Domaren resonerade förmodligen som så att ett hårt straff skulle innebära att autisten " vann". För de flesta vanliga människor är det höjden av förnedring när en autist får rätt mot samhället. Alla tendenser till rättvisa måste därför bekämpas eftersom att ge autister samma rättigheter, i NT-människors ögon, är likvärdigt med att släppa ut kriminella på gatorna. De ser det som ett hot helt enkelt. Autister är för många även dumpningsstation för de egna misslyckandena/självhatet. Att trampa på en autist, eller att klappa på huvudet och förminska, rättfärdigar den komplextyngde NT-människan.

Vad gäller vårdare/skötare så har samtliga män inom den yrkesgruppen jag själv har erfarenhet av varit lågpresterande drägg med mindervärdeskomplex som verkar ha sökt sig till ett yrke där de får missbruka makt och leka stor fisk i liten damm. Om alla män som arbetar inom psykvården är såna låter jag vara osagt. Det jag själv noterat är att det i alla fall verkar vara en stark överrepresentation av patetiska, mänskligt misslyckade, komplextyngda pervon som arbetar som skötare/vårdare.

Mitt förtroende för vården är icke-existerande.

Josef1 skrev:Med samhällets generella tendens att förminska autister i åtanke är det uppenbart att ett liknande övergrepp hade straffats hårdare om offret varit NT.

Ge några exempel.

L'inimitable skrev:Ge några exempel.

Javisst. Ett klassiskt exempel är ju hur AS-diagnostiserade i skolan får höra "du är så unikt underbar och fantastisk, en alldeles fantastisk liten AS-människa som inte utgör något som helst hot mot oss NT-människor. Du är bara gullig och vi hjälper dig med dina problem" samt utstå en massa nedlåtande huvudklappande.

En AS som motsätter sig denna förminskande behandling och kräver att behandlas som människa trampar direkt på NT-befolkningens ömma tår. Det är ett direkt hot och om AS-individen är tillräckligt ihärdig förbyts huvudklappandet i nedlåtande, fördömande ilska. "Du har ju AS och är störd! Jävla unge! Du ska bara hålla käften och inte tro att du är lika mycket värd som oss normala!"

AS-diagnostiserade tillåts inte ha samma människovärde som andra. De behandlas istället som nån sorts apartheidmedborgare. Denna mentalitet genomsyrar hela det vanliga samhället. Föraktet inför autister kamoufleras oftast som "viljan att hjälpa!" när det i själva verket rör sig om ren undermänniskosyn, en slags rasism.

Jag har själv upplevt hur mina krav att tillskrivas samma rättigheter som andra upplevts lika provokativt som om en svart under apartheidregimen i Sydafrika eller i 50-talets USA hade krävt samma rättigheter som vita. Folk blir provocerade av att någon med AS "tror de är någonting".

Skulle en vit domare i 50-talets USA känt sig manad att döma rättvist i en rättegång där en vit, respekterad medborgare hade våldtagit en svart? Eller hade han kanske försökt hitta utvägar för att rädda det vita samhällets ansikte och undvika att en vit skickades till ett fängelse där han skulle gruppvåldtas av svarta? Försök sätta dig in i den mekanism som styr detta rasistiska tänkande så har du också svaret på hur NT-folk ser på autister. De känner ett obehag av att lämna ut sina egna till "en främmande ras".
Samma scenario gäller om t.ex någon begått ett brott i ett annat land. Även om det gäller en britt eller fransman som brutit mot lagen i t.ex Dubai så känner majoriteten av vita européer obehag inför tanken på att denna person kommer våldtas av araber i ett arabiskt fängelse och tvingas förnedras inför den arabiska rättvisan eller stå inför en shariadomstol. T.o.m när det gäller pedofiler och folk i allmänhet säger "avrätta den jäveln!" så känner de undermedvetet ett obehag av att veta att en vit man är utlämnad till "blatterättvisa". På samma sätt som många invandrare i Sverige kände starkt obehag av vetskapen om Guantanamo och hur somaliska pirater nu ställs inför rätta i Frankrike och USA. De upplever det som ett övergrepp på deras "flock". Det är nog instinkt tror jag, man identifierar sig med flocken i första hand och mänskligheten som helhet är inte en enda stor flock.

Att instinktivt känna obehag inför andra neurotyper är t.o.m tydligare och mer naturligt än att göra det inför andra raser/kulturer. Jag har själv upplevt hur blattar och nazister slår sig ihop mot en gemensam fiende, nämligen mig "aspergaren", som är lika hotfull och avvikande i bådas ögon.

En rektor eller lärare som tvingas medla mellan en aspergare och en NT ger oftast aspergaren 75-100% av skulden för bråket även om det bara var ett svar på direkt mobbning. Det ses oftast genom fingrarna med mobbning riktad mot personer med AS. Detta för att det helt enkelt är ett slags flockbeteende, en instinkt, som styr. Att neutralisera och avväpna aspergare genom att "ge dem vård och stöd" är ett sätt för flocken att skydda sig från de hotfulla och avvikande elementen.

Josef1 skrev: Domaren resonerade förmodligen som så att ett hårt straff skulle innebära att autisten " vann". För de flesta vanliga människor är det höjden av förnedring när en autist får rätt mot samhället.

Intressant tanke!

Josef1 skrev:En rektor eller lärare som tvingas medla mellan en aspergare och en NT ger oftast aspergaren 75-100% av skulden för bråket även om det bara var ett svar på direkt mobbning. Det ses oftast genom fingrarna med mobbning riktad mot personer med AS. Detta för att det helt enkelt är ett slags flockbeteende, en instinkt, som styr. Att neutralisera och avväpna aspergare genom att "ge dem vård och stöd" är ett sätt för flocken att skydda sig från de hotfulla och avvikande elementen.

Det där bemötandet fick jag långt innan diagnos. Argumentet var "du behöver ju inte bli så arg" när jag aggressivt reagerat på mobbning. Och man såg mig som den som startade bråket. Jag tror lärare föredrar konstanta trakasserier över något enstaka slagsmål.

Fast det mest förnedrande är ju förstås att mobbar beteendet blir förlåtet eller ignoreras även när det var det som direkt orsakade konflikten.

Varför ska tjejen bestraffas för sitt handikapp? Det är ju milt sagt dubbel bestraffning på +steroider..

Hur ska hon i en posititon att inte vara möjlig att ge ett absolut NEJ! få en extra dom förutom övergreppet hon redan genomlidit?

Saninaé skrev:Det där bemötandet fick jag långt innan diagnos. Argumentet var "du behöver ju inte bli så arg" när jag aggressivt reagerat på mobbning. Och man såg mig som den som startade bråket. Jag tror lärare föredrar en orättvis elevhierarki över slagsmål.

Fast det mest förnedrande är ju förstås att mobbar beteendet blir förlåtet eller ignoreras även när det var det som direkt orsakade konflikten.

En NT märker ju att du inte är som en NT oavsett om du har diagnos eller ej. Ditt beteende är ALLTID problemet i NT-samhällets ögon eftersom naturen automatiskt skapar spänning mellan NT och AS. Det har jag mycket erfarenhet av. Det är alltid autistens fel. Har de en diagnos finns däremot mer konkreta åtgärder att vidta för att förnedra dig. Deras mobbning kan alltid ursäktas i alla sammanhang med att du är diagnostiserad med AS.

Det rör sig helt enkelt om instinkt och flockbeteende. Man bekämpar hot mot flocken. Autism ÄR ett undermedvetet upplevt hot för en NT även om personen i fråga jobbar med autister och har barn som är autister så dör aldrig instinkten att skydda sig mot avvikande beteende helt.

Det är ett evolutionärt krig. Många autister har blivit pacificerade. Andra blir skolmördare, men för mig är det tydligt att det i grund och botten rör sig om en evolutionär kamp på samma sätt som den mellan homo sapiens och neanderthalare.

Xtal skrev:Varför ska tjejen bestraffas för sitt handikapp? Det är ju milt sagt dubbel bestraffning på +steroider..

Hur ska hon i en posititon att inte vara möjlig att ge ett absolut NEJ! få en extra dom förutom övergreppet hon redan genomlidit?

Men tjejen har ju inte blivit straffad, det är förövaren som fått fängelsestraff, tjejen har fått skadestånd. Att domstolen inte gav honom två år behöver inte bero på att hon är autist. Tycker det verkar som domstolar överlag dömer så lågt som möjligt.

Josef1 skrev:

L'inimitable skrev:Ge några exempel.

Javisst.

Fast du ger inte nåt exempel på nån liknande händelse där gärningsmannen fick hårdare straff?

Om du inte kan ge några stycken såna exempel, då är det verkligen inte uppenbart att det är så.

I själva verket är väl skadeståndet ganska rejält tilltaget -- vilket det inte brukar vara när det t ex är barn som är kränkta och inte förstår att de blivit det. Normalbeloppet för samma brott mot barn under 15 år är under det här beloppet, faktiskt bara hälften. Det är alltså helt klart att man tycker att det inte är ett lindrigt eller ens normalt fall utan ett allvarligare.

Straffet är också i övre delen av straffskalan; Minimistraffet för det här brottet är fängelse i 14 dagar. För mig framstår det alltså klart att domstolen ser det här som ett allvarligt brott.

Det här är alltså inte alls nåt belägg för dina teser.

Alien skrev:

Xtal skrev:Varför ska tjejen bestraffas för sitt handikapp? Det är ju milt sagt dubbel bestraffning på +steroider..

Hur ska hon i en posititon att inte vara möjlig att ge ett absolut NEJ! få en extra dom förutom övergreppet hon redan genomlidit?

Men tjejen har ju inte blivit straffad, det är förövaren som fått fängelsestraff, tjejen har fått skadestånd. Att domstolen inte gav honom två år behöver inte bero på att hon är autist. Tycker det verkar som domstolar överlag dömer så lågt som möjligt.

Det jag reagerade på var att tjejen inte fått uppleva att personen ifråga som gjort fel inte fick längre straff mest.

Pengarna hon får i skadestånd läker inte på något sätt hennes emotionella skador och sår. Där var min poäng. Ett NEJ är ett NEJ!

Och utnyttjas hon dessutom av en person i förtroendeställning till flickan ska det ju enligt min mening utredas vidare. Men jag är inte jurist så jag kan inte området.

Hm, jag var med om en liten grej ett tag sedan, och då fick man höra av nån jag sökte mig till: "Jag vet att du har AS etc...", jag undrade vad som menades med det, det som hände, hände, än sen liksom? Vad då AS ? tänkte jag. Känns nu när man läser här att personen menade kanske att man överreagerade? 'Det brukar ju aspergare göra', fast ganska milt, för det var en hjälpande person. Det var väl en mindre förnedringssituation, så att säga, så man undrar iallafall.

Höh, jag visste faktiskt inte att om man vill kräva sin rätt, och är autist, att det ses som förnedrande mot samhället. Jävligt dumt. Det är som att man inte var en jävla person "bakom sin autism". Vidrigt om det är så. Diskriminering, inget annat. Skall man sitta och säga: nej, det är okej, vi ÄR ju sämre människor? Pah.

Jag har iaf ingen tro kvar på samhället tror jag. Slöseri med tid att tro man får va lycklig i den som alla andra.

Det där har man ju sett, försvarar man sig mot mobbning är man tydligen en jävla skit. Hatar samhället.
Puh, var skönt att få ur sig.

Får man väl starta nån slags autistrevolution då? Det gör man ju med allt annat också, men aspergare vill fan sitta bara bakom sina jävla datorer och tycka de är sämst av alla och låta "dem" vinna hela tiden, ursäkta mig men jag är lite trött på sånt här.
Trodde tillsammans var man stark?
Ja, bakom datorn och hoppas att fler orkar komma med, eller nåt...*lite besviken*
Alla bara ger upp..
Finns väl annat att göra åt sakerna, än mord och grejer?
Antingen det eller datorn, verkar det va. Jaha. Här var ens öde, okej..inget går det att göra nåt åt, nähä. AS är kroniskt och så också samhällets och våra ständigt ökande problem...
Man blir bara nedstämd och tröttnar själv när det verkar vara "huvudjargongen bland aspergare" på nåt sätt.

Och om vi inte kan bo i samspel, NT+NPF, så kan vi väl lika gärna bygga den där jäkla stationen på månh*lvetet då och verkligen kasta ut dit alla som inte passar in på jorden, som kommer hit och förstör, verkligen alltså. Synd att hålla på och bråka här när man ändå är på samma jävla sk*tna planet ändå. Vem kan göra nåt åt det? Det är ju så folk skall ha det, bråk och bråk....man börjar tröttna. Är det trångt att bo på en sån liten jävla planet som jorden, eller?


Vet inte om det är i trådar man skriver sånt men struntsamma.

Apropå mobbing kan jag intyga att jag gick på en skola där det faktiskt inte var acceptabelt med mobbing, jag såg aldrig någon mobbing själv men det diskuterades ibland och jag antar att det var så fort något hade hänt.

Dessbättre var det många som var lite ovanliga i den staden och tilläts vara det

Josef1 skrev:Ett klassiskt exempel är ju hur AS-diagnostiserade i skolan får höra "du är så unikt underbar och fantastisk, en alldeles fantastisk liten AS-människa som inte utgör något som helst hot mot oss NT-människor. Du är bara gullig och vi hjälper dig med dina problem" samt utstå en massa nedlåtande huvudklappande.

Nog för att den typen av behandling i kombination att bli inlåst på något ställe o saker skulle göras med mig mot min vilja förmodligen skulle ha drivit mig till o bli alldeles vidrig mot min omgivning.
Men jag vill hellre få omgivningen att fatta vad den egentligen sysslar med än att förklara krig mot den.
Folk som mobbar fattar nog alldeles utmärkt att de mobbar i 99.X% av fallen men det är en helt annan sak, det är gjort av elakhet, det är nog sällan klapp på huvudetbeteendet.

Jag att merparten av klapp på huvudetbeteenden är välmenade men blir något alldeles grundligt fel.
Upplevde det ibland när jag kom med mina uppfinningar till Nutek.
Fast en gång blev jag verkligen tagen på allvar fullt ut, det var härligt, fast jag gjorde inget av den möjlighet jag hade.
Mitt beslut repekterades, det gillade jag skapt.

regnif skrev:Får man väl starta nån slags autistrevolution då? Det gör man ju med allt annat också, men aspergare vill fan sitta bara bakom sina jävla datorer och tycka de är sämst av alla och låta "dem" vinna hela tiden, ursäkta mig men jag är lite trött på sånt här.
Trodde tillsammans var man stark?
Ja, bakom datorn och hoppas att fler orkar komma med, eller nåt...*lite besviken*
Alla bara ger upp..
Finns väl annat att göra åt sakerna, än mord och grejer?
Antingen det eller datorn, verkar det va. Jaha. Här var ens öde, okej..inget går det att göra nåt åt, nähä. AS är kroniskt och så också samhällets och våra ständigt ökande problem...
Man blir bara nedstämd och tröttnar själv när det verkar vara "huvudjargongen bland aspergare" på nåt sätt.

Jag är dyster och uppgiven. Jag är 100% medveten om att det inte är konstruktivt på något sätt att bara sitta och gnälla över vilken skit allt är och hur dåligt och kört allt är. Det blir nog lättare så av att man faktiskt känner sig maktlös inför hur det ser ut. Många av oss "datorsittare" sitter här för att vi faktiskt inte orkar göra vad som krävs för att klara av och förbättra våra liv och i förlängningen förbättra andras liv. Det är otroligt mycket lättare att påtala vilken skit allt är än att faktiskt göra något åt det, det enda som krävs är att man plågar sig lite känslomässigt med hur dåligt allt är. Men det kan säkert vara skadligt. Gångerna man är mest benägen att ventilera sig och skriva ett inlägg är när man är besviken, arg eller upprörd för något. Som funktionshindrad, sjuk eller helt enkelt utanför samhället så finns det väldigt mycket att vara frustrerad för.

Jag tror inte det är en autistrevolution som behövs. Det är inte bara autister som råkar illa ut. Vad är det som behövs när det sker något sånt här som en våldtäkt? Att trycka dit gärningsmannen jättehårt för att det känns bra är hämnd och inte nödvändigtvis konstruktivt. Jag tycker verkligen inte att det är så att han ska gå fri. Men att han förlorar jobbet anses som en förmildrande omständighet, att en 25-årig snubbe jobbar på ett boende där barn blir tvångsplacerade mot familjens vilja och att han bedömer sig själv och sin sexualitet vara viktigare än den andra personens känslor tycker jag inte så mycket har med NPF mot NT att göra. Jag upplever problemet mer som grundläggande problem som har med hur människor fungera att göra som är förstärkta och förvärrade av det samhälle vi lever i. Det betyder verkligen inte att man ska ge upp, men det är på många sätt lättare att ge upp och det är sjukt svårt att kunna omvandla hur arg man är för grejer till något mer konstruktivt.

Menade väl mer allmänt revolution om det ämnet, men jaja. Läser ju lite inlägg här som handlar om specifikt när man är autist, etc..
Det jag tycker inom aspergers så verkar det vara att man måste gnälla om det ensam, man skall inte göra nåt ihop mot allt dåligt, det är deppande tycker jag.

Har man att göra med datorn, så tänkte jag att man kan "ragga upp" folk att göra nåt, via datorn, om man inte klarar det annars, men det verkar inte hända något. Ingen verkar vilja något längre.

Jag tror folk vill, de säger bara inte så mycket i den vägen.
Själv kan jag ibland få någon sorts kontakträdsla trots att jag brukar se mig som väldigt kontaktglad.
Fast det beror nog mest på att jag inte direkt har någon gräns för att kontakta folk.
Jag har iofs ett undantag från massor med år tillbaka i tiden.