http://www.gt.se/nyheter/1.1623668/vard ... isk-flicka

En 25-årig vårdare på ett behandlingshem hade sex med en 16-årig autistisk tjej mot hennes vilja och får ett lättare straff än vad som hade varit fallet om flickan varit NT. Domaren ville ha ned straffet till 10 månader med motiveringen att han "ändå får sparken". Som om han redan sonat sitt brott då offret "ändå bara var autist".

Jag har själv erfarenhet av att tillskrivas lägre människovärde av folk som arbetar inom vården och skolan. Under min uppväxt var detta vardagsmat för mig, synen att sånt som hade varit på gränsen till olagligt och i högsta grad omoraliskt om det gällt andra, var helt okej att utsätta mig för eftersom jag ändå "hade AS".

Skolan är ett fall för sig. Där har du som barn inga egentliga rättigheter utan bara ett ansvar att anpassa dig för att leva upp till kraven som ställs. Diagnoser i skolmiljö är inte till för att hjälpa det diagnosticerade barnet utan för att kunna särbehandla det. Jag hade INTE velat bli diagnosticerad med vad jag nu har för problem i skolåldern, det hade aldrig lett till något annat än dålig förståelse för mig som person och mina problem och det hade ställts krav på mig likförbannat fast istället för vanliga så hade det ställts mongo-krav på mig. Alla mina känsloyttringar och beteenden skulle istället för dåligt mående ses som egenheter som såna där NPF-barn kan ha för sig och inget att oroa sig för.

Det är inget som är direkt chockerande med vare sig en sån där berättelse eller att det ses som mer ok beroende på vad det är för förövare eller offer. Jag tycker det är upprörande men det känns inte så upprörande som jag tyckte det gjorde förr i tiden. Världen är ett skithål.

Jag upplever också att man tillskrivs ett lägre värde inom vården. Vårdpersonal som man är i en beroendeställning till har tolkningsföreträde när det gäller vilka problem man själv upplever och har upplevt i hela sitt liv. Beroendeställningen man har behöver inte ens handla om att kunna erhålla vård som skulle hjälpa en utan faktiskt att kunna få pengar för att ens överleva. Man är ofta en patient som ska inse att vårdpersonalen vet ens eget bästa, det klingar illa med att dom inte ens förstår eller knappt lyssnar på förklaringarna om vad som är problemen. Det här gäller alltså inte bara psykvård.

Jag skulle snarare tippa på att hon är mindre värd som varandes barn eller ungdom i första hand. Sedan spär det på minskningen av människovärdet att vara autist, helt klart.

Jag hade ingen diagnos som barn, men fan vad lite värd man var i de vuxnas ögon. Och sedan när jag gått ut gymnasiet och hamnade på soc och arbetsförnedringen, ajajaj. De tilltalade mig som om jag hette "ungdomarna", som om jag var en i gruppen och inte en enskild individ. "Ungdomarna ska". "Ungdomarna förväntas göra rätt för sig", osv.

Autist plus ungdom, en sådan varelse måste ju räknas som lika lågt stående som toffeldjur ungefär av omgivningen.

Vad gör man? Jag vill inte bara gnälla, så vad kan man faktiskt göra för att protestera mot detta? 10 månaders fängelse för att ha förstört en människas liv? Lägre straff med motiveringen att odjuret kommer att bli av med jobbet - hur ska man kunna ha respekt för ett sådant samhällssystem?

antikropp skrev:Skolan är ett fall för sig. Där har du som barn inga egentliga rättigheter utan bara ett ansvar att anpassa dig för att leva upp till kraven som ställs. Diagnoser i skolmiljö är inte till för att hjälpa det diagnosticerade barnet utan för att kunna särbehandla det. Jag hade INTE velat bli diagnosticerad med vad jag nu har för problem i skolåldern, det hade aldrig lett till något annat än dålig förståelse för mig som person och mina problem och det hade ställts krav på mig likförbannat fast istället för vanliga så hade det ställts mongo-krav på mig. Alla mina känsloyttringar och beteenden skulle istället för dåligt mående ses som egenheter som såna där NPF-barn kan ha för sig och inget att oroa sig för.

Precis så var det för mig. Jag är fortfarande arg och hatisk och skrattar fortfarande inombords när vanligt folk råkar illa ut, när skolbussar på utlandsresa välter, när "oskyldiga" skadas. Jag fråntogs min rätt till ett känsloliv. Allt tillskrevs AS. Jag fick inte existera. Jag vet hur det är att ha undermänniskostatus på samma sätt som en slav.

Diagnosen och skolan skadade mig för livet. Någon upprättelse har jag heller aldrig fått. Det jag känner starkast är att jag faktiskt vill bli den där tollkarlen som ändrar jordens omloppsbana och åstadkommer en ny kosmisk vinter.

Alexandra skrev:hur ska man kunna ha respekt för ett sådant samhällssystem?

Jag kan inte ha respekt för ett sånt samhällssystem. Om man upprörs av dess värderingar så ser jag inte hur man ska kunna respektera det. Att försöka se igenom värderingarna och upptäcka att det finns människor kanske. Men man kan nog aldrig bryta sig ifrån det ens själv och i synnerhet inte få andra med sig. Samhället och värderingarna som råder går inte att komma ifrån. Man kan ta avstånd och försöka fly från samhället, hämnas eller plocka russinen ur kakan. Men man ställer ju upp oavsett, kanske inte just på att det innebär 10-månaders fängelse att våldta en autist men allt som leder till att det blir så ställer man ju i någon utsträckning upp på genom att följa spelreglerna.

Josef1 skrev:Precis så var det för mig. Jag är fortfarande arg och hatisk och skrattar fortfarande inombords när vanligt folk råkar illa ut, när skolbussar på utlandsresa välter, när "oskyldiga" skadas. Jag fråntogs min rätt till ett känsloliv. Allt tillskrevs AS. Jag fick inte existera. Jag vet hur det är att ha undermänniskostatus på samma sätt som en slav.

Diagnosen och skolan skadade mig för livet. Någon upprättelse har jag heller aldrig fått. Det jag känner starkast är att jag faktiskt vill bli den där tollkarlen som ändrar jordens omloppsbana och åstadkommer en ny kosmisk vinter.

Jag har inte haft någon diagnos som liten och på det sättet blivit fråntagen rätten till ett känsloliv. Det enda jag har upplevt är det gamla hederliga att barn inte har känsloliv och att det finns ganska strikta regler gällande vad man får ha för åsikter, känslor och beteenden. Jag ser inte hur det skulle kunna annat än förvärras av att reducera hela min person med tillhörande problem till att passa in i en mall beskriven av några bokstäver. Jag har inget emot NPF-diagnoserna som förklaringsmodeller för hur man fungerar och vad man har för problem, tvärtom är dom ju otroligt bra på många sätt. När det används som redskap för att göra ytterligare ingrepp i barns rätt till känslor och att utrycka sig blir jag bara förskräckt, eller snarare uppgiven.

Min flyktplan om min existens förnekades inte bara i form av oförståelse för vem jag är och att jag faktiskt finns och känner som jag gör utan som bestraffning i form av indraget bidrag för att jag inte kan leva upp till samhällets krav var väldigt länge ett spektakulärt självmord där så många oskyldiga som möjligt skulle drabbas. Jag vet inte varför jag känner ett så starkt hat och hämndbegär mot samhället, många som ser sig som utanför är inte fyllda av samma extrema hat, samma drastiska utväg, samma våldsfantasier. Jag tror det kan röra sig om en känsla av att min existens förnekas som provocerar mig otroligt mycket.

Fast pervot fick ju inte 10 månader utan 1½ år - det var bara domaren som var för en lägre påföljd. Nämndemännen tycks ju ha haft en strängare attityd. Dock inte hela vägen eftersom åtalsrubriceringen gav utrymme för upp till 2 års fängelse.

Jo, jag fattade det, men vad är det för samhälle som tycker att det är ok att en domare sätter en sådan dom? Och varför går vi inte man ur huse och protesterar?

Man kan ju begära ut domen från Tingsrätten och läsa hur resonemanget gick i rätten. Eller ta reda på domarens namn och sända hen ett litet vykort eller något om vad man tycker om hens uppfattning.

Jag såg ingen kommentarsfunktion i gt:s artikel men saken bör ju ha nämnts i andra media så man kan ju dra igång en debatt om det.

Jag tycker det är gravt försvårande att utnyttja en person som är i beroendeställning och även att åldersskillnaden har betydelse. Men jag vet inte vad straffsatsen brukar vara i liknande domar. Någon som vet om det kommer att överklagas? Tjejen borde ju få skadestånd!

Hittade den här texten på http:/ /kriminalblogg.se (jag bryter länken). Texten publicerades på bloggen den 14 juni 2009.


GÖTEBORG. Den misstänkte 25-årige vårdaren jobbade ensam på träningsboendet i Göteborg under natten. Han hade då sex med en intagen 16-årig autistisk flicka. Först när morgonpersonalen på boendet kom och släppte ut flickan vågade hon ringa polisen.
Min dotter är helt knäckt, hon mår skitdåligt, säger den upprörda pappan till GT.
- Hon vågar inte bo ensam längre, när vi går ut och promenerar och vi möter någon tvingas vi gå över till gatans andra sida.
Den 16-åriga dottern lider av en form autism. Enligt pappan placerades hon på träningsboendet efter beslut av sociala myndigheter. Ett beslut som vårdnadshavarna dock inte skrivit under.
- Vi har kämpat under femton år för att skapa en dräglig tillvaro för henne där hon trots sitt handikapp ska fungera, säger pappan.
- Vi var emot placeringen på det här boendet. Jag har flera gånger frågat om personalen har adekvat utbildning, om man kollat de anställdas bakgrund etc – utan att få svar.

Sociala myndigheterna borde faktiskt reformeras i grunden och få helt nya direktiv att arbeta efter samt kraftigt begränsade befogenheter när det gäller icke-kriminella ungdomar.

Endart i fall av uppenbara övergrepp från föräldrarnas sida samt gravt kriminellt beteende ska tvångsåtgärder kunna komma i fråga. Idag missbrukas ju befogenheter på ett groteskt sätt när folk tvångsplaceras enbart för att de är autister trots att föräldrarna är emot det.

Jag vet, av egen erfarenhet, att sociala myndigheterna faktiskt har NOLL koll på vad de gör. De är inte insatta i varken individernas problem, de rent medicinska aspekterna av en psykiatrisk diagnos eller hur behandlingshemmen fungerar i praktiken. Sociala är den myndighet som äcklar mig absolut mest. Den måste avskaffas och ersättas med en ny myndighet som enbart får använda tvång när det handlar om sexövergrepp/kriminalitet.

Droppa ner fanskapet i Kumlabunkern...

KrigarSjäl skrev:Droppa ner fanskapet i Kumlabunkern...

Soc? Tja, kanske det...

Där kom bekräftelsen på det man kunde misstänka. Detta skedde i ett av socialens utrotningsläger. Det jag blir mest arg över är att såna här brott framställs som isolerade händelser. De är toppen av ett isberg och ses som PR-problem för socialen snarare än brott. Övergrepp är ju vad hela verksamheten bygger på. NT borde inte få vara vårdare åt autister och NT-styrda myndigheter borde inte få ta några beslut alls om autistiska barns uppväxt.

Jag instämmer i antikropps utmärkta inlägg om skolan. Jag hatar skolan inte bara som institution utan som idé. Jag hatar många saker men skolan är nog det jag hatar mest av allt. Jag har för länge sedan slutat fundera över det som andra barn gjorde mot mig i skolan. Jag har inga problem att förlåta oförrätter från enskilda personer, jag är nog ovanligt förlåtande. Men systematiskt förtryck kan jag omöjligen förlåta oavsett om det är grovt eller bagatellartat. Myndighetspersoner kan jag inte se som människor ens om jag anstränger mig. De är en del av ett system, och det systemet hatar jag så mycket att jag skulle kunna dö för att skada det. All form av auktoritet är för mig absolut ondska. Jag får ibland ont i magen när jag ser vuxna behandla barn som underlägsna, även om det är fråga om en sån nivå av auktoritet som de flesta accepterar utan att tänka på det. Jag har svårt att se skillnaden mellan hitlerjugend och grundskolan. Vi får lära oss att vi lever i det bästa samhälle som finns och att alla utanför västvärlden är mindre vetande. Vad får kinesiska barn lära sig?

KrigarSjäl skrev:Droppa ner fanskapet i Kumlabunkern...

Det vore en bra ide, ännu bättre om man placerade honom på en
icke sexualsida och dessutom meddelade internerna.

Vad fan...?
Fattar inte ens att jag fortfarande blir chockad.
Jag låter bli att beskriva hur jag känner mig, kan bli en historia för sig.
Bara det att samhället är återigen något man inte skall förlita sig på.
Vissa härinne är inte de enda som kan känna hat mot sånt.
De (normala) tror väl att man skall gå och titta på Lyckohjulet eller nåt efter att man läst en sån artikel.

Tycker snarare att offret är den som borde få ett vykort istället och se att det finns de som bryr sig också.

Kan ha uttryckt nåt klantigt i detta inlägg, orkar inte vara så noggrann nu.

Får hon inte nåt skadestånd kan ju folk gå och hjälpa till lite...?
Annars samla ihop nåt, vad vet jag? Tål inte att folk bara: "Jajaja, nån lite våldtagen, gör väl inget? Jaja, vardagsmat ändå. Ännu en värdelös sådan där, var väl lika bra". Sen kommer folk och säger att man skall acceptera sånt här? Svårt.

regnif skrev:Tycker snarare att offret är den som borde få ett vykort istället och se att det finns de som bryr sig också.

Bra idé.

Enligt artikeln ska pervot betala 101.000 kronor i skadestånd.

Tyvärr tror jag att många pervon jobbar på behandlingshem och inom psykvården. Nu anser jag ju självklart inte att det i sig är fel att ha sexuella böjelser, men att utnyttja sin ställning för att leva ut dessa är oförsvarbart och oförlåtligt.

Finns nog ganska gott om män som får sexuell upphetsning av att trycka ned, hålla fast, bestraffa, ge sprutor i röven etc som jobbar på hem/inom vården. De verkar dras dit. Någon borde rensa upp och straffa dessa personer, med deras egna metoder. Spänn fast dem, dra ned deras byxor och låt någonting hullingförsett glida in och ut ur röven på dem, eller släpp dem från en hög bro med en bungyjumplina runt könsorganet medans deras tidigare offer ser på.

Liebert: Du ägnar dig åt grova generaliseringar här och smutskastar en hel yrkesgrupp. Om du inte kan backa upp så här pass allvarliga anklagelser med trovärdiga fakta är det på sin plats om du uttrycker dig lite mer nyanserat.

Hehe, mycket verkar lovande.
Jaja, det är ju inte mycket mer än en autist som lurar alla med flit, som säkert inte har drabbats så väldigt mycket, så mycket som sådana av naturen lider av oemp...

Jaha, kan man låsa in folk för att de har autism? Jaha, ok, där vet man..

Josef1 skrev:Finns nog ganska gott om män som får sexuell upphetsning av att trycka ned, hålla fast, bestraffa, ge sprutor i röven etc som jobbar på hem/inom vården. De verkar dras dit.

Det kan jag skriva under på. Lågutbildade och klent begåvade människor som är för tvivelaktiga för att få jobb inom annan form av vård/ omsorg hamnar nog ofta inom psykiatrin.
Där värdesätts även ren muskelstyrka ibland högre än kompetens just av anledningen att man bör kunna tvinga ned och hålla fast interner som är motstridiga. Precis som inom t ex polis/ väktare/ militär så drivs många manliga vårdare inom psykiatrin av ett enormt maktbegär.
Det är mycket obehagligt när detta missbrukas.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tycker det är gravt försvårande att utnyttja en person som är i beroendeställning och även att åldersskillnaden har betydelse. Men jag vet inte vad straffsatsen brukar vara i liknande domar.

Ja, det tycker även domstolen. Men straffen i Sverige är generellt låga. Kanske tycker de att de måste spara tvåårsstraffet för dem som gör ännu värre saker:

Trots att hon grät vände han på henne och fullbordade samlaget.
- Jag var inte med på det och jag har inte bett honom ha sex med mig.
Efteråt erbjöd vårdaren henne pengar för att hon inte skulle berätta för någon vad hon utsatts för.
-Jag blev rädd, äcklad och mycket ledsen.
Vårdaren som tidigare är ostraffad och har en sambo fick jobbet på träningsboendet på Hisingen kring årsskiftet har nekat till att han utnyttjat flickan sexuellt.
- Hon var med på allt, förklarade mannen i domstolen.
Göteborgs tingsrätt menar dock att han förmått flickan att genomföra samlaget och underkasta sig de övriga sexuella handlingarna.

Får fängelse
- Med hänsyn till vad han själv har anfört måste han rimligen även ha
insett att han allvarligt har missbrukat målsägandens förhållande till honom och hennes utsatta situation, säger domstolen i domen på ett och ett halvt års fängelse.

Bjäbbmonstret skrev:Tjejen borde ju få skadestånd!

Ja, det får hon:

Vårdaren skall betala 101 000 kronor i skadestånd till flickan.

Men hon måste ju mist allt förtroende för "vården".

Tangerar vad som nyss skrevs om här.

antikropp skrev:Jag har inte haft någon diagnos som liten och på det sättet blivit fråntagen rätten till ett känsloliv. Det enda jag har upplevt är det gamla hederliga att barn inte har känsloliv och att det finns ganska strikta regler gällande vad man får ha för åsikter, känslor och beteenden. Jag ser inte hur det skulle kunna annat än förvärras av att reducera hela min person med tillhörande problem till att passa in i en mall beskriven av några bokstäver. Jag har inget emot NPF-diagnoserna som förklaringsmodeller för hur man fungerar och vad man har för problem, tvärtom är dom ju otroligt bra på många sätt. När det används som redskap för att göra ytterligare ingrepp i barns rätt till känslor och att utrycka sig blir jag bara förskräckt, eller snarare uppgiven.

Ett viktigt dilemma.