Är ni stolta över er AS-diagnos?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Är du stolt över din AS-dagnos?

Ja, är en stolt AS person och känner mig speciell!
24
26%
Nja, mer åt det neutrala hållet
12
13%
Neutral
13
14%
Tveksamt, skäms inte men känner ingen stolthet heller
13
14%
Nej
16
17%
Usch, det är pinsamt och jag känner mig stigmatiserad och stämplad
14
15%
 
Antal röster : 92

Är ni stolta över er AS-diagnos?

Inläggav Garum » 2009-04-10 18:10:16

Har aldrig upplevt en grupp vara så stolt över sin diagnos, detta upplever jag vara unikt för att vara en medicinsk diagnos i allmänhet och en psykiatrisk sådan i synnerhet (dessa är ju i princip per defintion stigmatiserande) :roll:
Själv känner jag mig ganska neutral, är samma person som jag alltid varit och livet fortsätter sin gilla gång. 8)

Ni som känner stolthet, varför känner ni det?
Ni som skäms och känner er stigmatiserade över er diagnos, varför känner ni så?

Berätta hur ni känner :idea:
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Garum
Får inte posta
 
Inlägg: 906
Anslöt: 2007-12-11

Inläggav Pemer » 2009-04-10 19:03:46

Försöker vara lite klädsamt mer neutral, men är säkert alldeles för stolt.

Jag uppfattar det som att det på många punkter är majoriteten som styr och gjort sig själva till normen som är de hämmade och avvikande, som har lagt sig till med onaturliga stilar och beteenden, medan det är vi som fungerar på det naturliga default-sättet och har svårigheter att lära in deras pålagda avarter.

Och utifrån den synen tenderar jag att vara stolt att vara mer vanlig och inte höra till den ovanliga majoriteten, så att säga. Det är de som känns mer som de döda fiskarna som flyter med strömmen. :roll:

Tyvärr är de ju nu klart flest och har varit hyperbra på att inrätta världen exklusivt efter sina beteendemönster så att det är vi som får problem. Det är mest därför vi riskerar att bli handikappade.

Lär vi oss nu bara ta kommandot över åtminstone vår egen situation och våra förutsättningar så kan vi säkert på sikt börja få världen mer anpassningsbar för både "dem" och "oss". Det kommer vi nog bara att klara om tillräckligt många av oss är stolta över att vara just de vi är snarare än skämmas och hålla oss undan.

Tror jag.
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Pemer
 
Inlägg: 13588
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Alexandra » 2009-04-10 19:41:55

Då jag inte har någon AS-diagnos svarade jag inte i omröstningen, utan formulerar mina tankar som följer, istället:

Jag har diagnosen ADD, inte AS, men genomgår nu en kompletterande utredning, där jag tagit upp de misstankar jag har om AS. Jag vet i dagsläget inte om det kommer att bli någon AS-diagnos för min del, men ser nu tydligt att jag har vissa "autistiska drag", om inte annat.

Jag skäms inte över mina autistiska drag, men känner en oerhörd sorg över det lidande de orsakat mig själv och inte minst min familj. Stolt kan jag vara över annat, men inte över mina diagnoser och dysfunktioner.
Senast redigerad av Alexandra 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Alexandra
Inaktiv
 
Inlägg: 1388
Anslöt: 2009-01-02
Ort: Stockholmsförort

Inläggav Ensamflickan » 2009-04-10 19:55:23

Jag känner mig kaxig i dag, så jag klickade i första alternativet... 8)

I alla fall nu sen jag fått ordning på medicinerna för min bipolaritet, som samtidigt plockat fram de bästa AS- och ADHD-dragen, och tagit bort de sämsta, så att jag numera kan fungera som en "normal" person - mätt med aspimått... :wink:

Jag tycker om den rakhet i kommunikation man har som aspie, även om det innebär svårigheter att kommunicera med enter. Men jag tycker ändå att aspispråket är bättre! 8)
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Ensamflickan
Inaktiv
 
Inlägg: 1491
Anslöt: 2007-03-16

Inläggav Grimuald » 2009-04-10 20:02:56

Jag röstade nej eftersom jag endast ser min diagnos som en förklaring på de problem som jag har varit utsatt för tidigare och då särskilt i det sociala umgänget med andra människor. Man hade hoppats på att man som människa var värdefull men med tiden upptäckte man att det endast var det man kunde prestera som hade något som helst värde. Man kan väl inte rå för att man är snabb på vissa bitar och hopplös på andra (typ som Mr Gardener i "Välkommen, Mr. Chance") pga obalans i hjärnkontoret.
Senast redigerad av Grimuald 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Grimuald
 
Inlägg: 640
Anslöt: 2006-09-22

Inläggav Proffe Slimp » 2009-04-10 20:48:51

Stolt? Vilka prestationer har jag att vara stolt över? Räknar man samman allt jag har gjort så är det 33 år av icke-prestationer.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Proffe Slimp
 
Inlägg: 1029
Anslöt: 2008-08-03

Inläggav Ensamflickan » 2009-04-10 21:05:37

Jag är inte stolt över att ha presterat en massa, för det har jag inte gjort under de 36,5 år jag plågat denna jord med min närvaro; jag är bara stolt över att tillhöra den intelligenta, rakkommunicerande sorten av varelser som plågar jorden... 8) :lol:
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Ensamflickan
Inaktiv
 
Inlägg: 1491
Anslöt: 2007-03-16

Inläggav filfras » 2009-04-10 22:20:12

Ensamflickan skrev:Jag är inte stolt över att ha presterat en massa, för det har jag inte gjort under de 36,5 år jag plågat denna jord med min närvaro; jag är bara stolt över att tillhöra den intelligenta, rakkommunicerande sorten av varelser som plågar jorden... 8) :lol:


Tja, jag blir nog lite fundersam...

Själv anser jag mig ha presterat en massa saker, gång på gång... Och varje gång så har någon NT skaffat sig credit för det han (hon) stulit från mig och lyckats exploatera. Detta har jag vant mig vid vara ett slags Djungelns lag.

Samtidigt som jag rent teoretiskt måste inse att jag har vissa talanger, så har jag i praktiska verkligheten inget som helst självförtroende, utan går gång på gång på, vad smarta NT säger till mig.

Så den där totala bristen på självkritik som du redovisar som din karaktäristik av dej, Ensamflickan, den har jag inte för fem öre för min egen del.
Senast redigerad av filfras 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
filfras
Inaktiv
 
Inlägg: 272
Anslöt: 2008-05-09

Inläggav Milyc » 2009-04-10 22:29:13

Ja, är en stolt AS person och känner mig speciell!
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Milyc
Inaktiv
 
Inlägg: 2078
Anslöt: 2007-02-22

Inläggav Tingeling » 2009-04-10 22:30:07

Spännande fråga.

Jag kan inte påstå att jag är stolt över de saker jag är sämre på.
Å andra sidan så är jag så mycket mer än en diagnos.
Så mycket mer än svårigheter. Jag har enorma styrkor också!!

Jag vill nog påstå, däremot, att jag är stolt över mig själv.

Tingeling
Senast redigerad av Tingeling 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Tingeling
 
Inlägg: 359
Anslöt: 2005-11-25

Inläggav clivia » 2009-04-10 23:53:08

Jag känner mig neutral, precis som Grimuald säger så är det mest ett samlingsnamn som förklara olika saker.
Däremot kan jag på senare tid, gentemot andra aspies, känner mig korkad.
Någon slags mindervärderingskomplex. As verkar på något sätt vara också en stämpel för att man är "smart" eller "speciallist" medans jag känner mig mindre än medioker, inte speciellt intelligent än mindre speciallist.
Men jag tror det är mer en social aspekt, privat så är jag mer neutral.
Senast redigerad av clivia 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
clivia
 
Inlägg: 1406
Anslöt: 2009-03-05
Ort: Lite här och där...

Inläggav missbutterfly » 2009-04-11 1:00:56

Stolt över diagnosen som sådan? Nej. Stolt över vissa bra egenskaper jag fått "på köpet". -Definitivt.
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
missbutterfly
 
Inlägg: 2272
Anslöt: 2007-02-13
Ort: Aspberget

Inläggav imperativ » 2009-04-11 1:54:27

(jag har ingen diagnos men svara ändå)

Stolt? Över vad? Ha as-sinnet i min omvärld kommer leda till en jävla massa PROBLEM inom snar framtid. Främst arbetsintervjuer. Ha kompetensen för arbetet men total avsaknad av klassisk "service mind" och nolla i social kompetens... lycka till imperativ! Mitt liv står snart på randen till miserable epic life failure. Stolthet finns inte eftersom jag bara ser framtida problematik i att få jobb som jag är totalt kvalificerad för men saknar kompetensen att framföra detta på ett för en chef acceptabelt sätt.
Senast redigerad av imperativ 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
imperativ
 
Inlägg: 2134
Anslöt: 2008-11-22

Inläggav geocache » 2009-04-11 2:06:51

Jag klickade för "Nej"-alternativet. Jag har inte valt att ha Aspergers syndrom (med inslag av DAMP som min diagnos lyder), och jag fick diagnosen efter en remiss till en vuxenpsykolog. Och det var för övrigt en annan psykolog som ordnade den remissen åt mig.

Däremot kan jag känna stolthet för att jag inte gett upp att kämpa mot allt tungt DAMP-delen av mitt "funktionshinder" inneburit och innebär för mig.
Senast redigerad av geocache 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
geocache
 
Inlägg: 9578
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Inläggav tahlia » 2009-04-11 2:13:54

Att vara stolt över sin AS-diagnos är ungefär lika logiskt som att vara stolt över att man har blå/gröna/bruna ögon.

Man har inte gjort något att vara stolt över. Hur kan man vara stolt över något som bara är?
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10775
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Inläggav alfapetsmamma » 2009-04-11 10:42:35

Jag säger som jag brukar säga. Det är lika stolligt att vara stolt över som att vara stolt över att vara vit/svart, eller kvinna/man, eller hetero/homo.

Stolligt därför att det känns som stolt betyder att man tycker man är förmer och att de andra som är nåt annat är sämre.

Dvs att andra med annan färg, kön, sexuell läggning, NT-ighet skulle vara mindre värda. Och detta för något man inte kan hjälpa eller inte har sörjt för själv. För mig är det stolligt.

Så nej, jag är inte stolt över min diagnos. Däremot är jag stolt över delar av vad jag är och hyfsat nöjd med mig själv på det hela taget.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav barracuber » 2009-04-11 11:00:43

tahlia skrev:Att vara stolt över sin AS-diagnos är ungefär lika logiskt som att vara stolt över att man har blå/gröna/bruna ögon.

Man har inte gjort något att vara stolt över. Hur kan man vara stolt över något som bara är?


Så sant så.

/barracuber
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
barracuber
 
Inlägg: 10992
Anslöt: 2007-02-11
Ort: Västsverige

Inläggav Pemer » 2009-04-11 11:11:50

Jag tycker alltså att det är glädjande att ha råkat födas som den kanske lite mer kritiskt tänkande sorten med lite större generell förmåga till just ifrågasättande, mod att stå för den man är även när det inte är opportunt och mycket i den stilen.

Men visst, stolt är väl kanske fel ord att hävda att man är då, eftersom jag inte har valt det själv lika lite som ögonfärg eller liknande. Så jag får ge Tahlia medhåll där, jag med!
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Pemer
 
Inlägg: 13588
Anslöt: 2007-02-08
Ort: Grödinge

Inläggav Kristofer » 2009-04-11 11:26:48

Diagnosen i sig finner jag inte vara någon vettig anledning till att vara stolt. Något överdrivet så kanske det går att likställa sådan stolthet med stolthet äver att vara född. AS är medfött. Däremot tror jag att vi alla har en egenskap eller prestationer som vi utfört som är väl värda att vara stolta över. Förmodligen är det nog så att egenskapen eller prestationerna på ett eller annat sätt är relaterade till aspergerdrag.
Senast redigerad av Kristofer 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Kristofer
Inaktiv
 
Inlägg: 7528
Anslöt: 2005-11-05

Inläggav Milyc » 2009-04-11 11:31:18

För att uttrycka mig tydligare: Jag är stolt över att vara den jag är (vilket jag tror att väldigt många har skäl att vara på något sätt) som tycker inte att det skulle vara bättre att vara någon helt annan. Den jag är skulle jag omöjligen kunnat vara om jag inte hade AS. De många egenskaper jag har som ligger till grund för min diagnos inverkar på och formar hela min personlighet. Det är inte bara en avgränsad egenskap som cilken färg min hud har eller vad min sexualdrift är inriktad mot utan påverkar direkt eller indirek hela mig.

Ska jag gilla mig själv så måste jag gilla mitt AS.
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Milyc
Inaktiv
 
Inlägg: 2078
Anslöt: 2007-02-22

Inläggav TK » 2009-04-11 12:18:10

Jag har några reflektioner att komma med apropå synpunkterna på om man kan vara stolt för sin AS.

Jag tycker att det inte är något märkligt eller ologiskt att vara stolt för vad man lyckats åstadkomma i livet, trots att ens förutsättningar inte varit de mest gynnsamma.

Då tänker jag inte på medfödda smärre egenheter, som att man är kroknäst i en kultur där kroknästhet inte ingår i det gängse skönhetsidealet.

Förvisso kan den som nu fått en sådan näsa faktiskt få kämpa en hel del extra både med sin egen självbild och med att parera andras upptagenhet vid näsan - i sär om kroknäsheten är särskilt markant.

Men det är nog inte många som säger att man är en stolt för sin kroknäsa eller att man är stolt för att ha lyckats i livet tack vare alternativt trots sin kroknäsa. Stolt kan man sedan vara ändå, av ett eller annat skäl.

Det kan dock vara att de medmödda (eller tidigt förvärvade egenskaperna) är av ett så genomgripande slag att de ger helt klara svårigheter att göra sig gällande i skilda sociala sammanhang och i fråga om självbild osv.

Detta är självfallet avhängigt hur samhället, gruppen, individens egen föreställningsvärld etc ser ut. När det tas hänsyn till variation i olika avseenden och när det skapats förutsättningar för alla att vara med och bidra på det ena eller andra sättet, då är förstås inte svårigheterna lika stora. Men vi är inte där i dag.

Att vara aspergare innebär som bekant att man har tämligen så genomgripande andra villkor i livet än vad neurotypiska personer har. Detta som generellt omdöme. Detta varierar bland aspergare såväl som bland icke-aspergare och neurotypiska.

Som ni förstått vid det här laget menar jag alltså att man gott kan vara stolt för att man trots sin AS-diagnos har åstadkommit något i livet. Men mitt resonemang sträcker sig dock längre.

Jag menar att man kan ha lika goda skäl att vara stolt även om man inte åstadkommit så mycket. Stoltheten kan gälla att man lyckats överleva, att man inte låtit sig knäckas av alla de i bland nästan övermäktiga påfrestningar som mött en i livet.

I synnerhet har man anledning att känna stolthet om man vid sidan av sin AS-diagnos har andra somatiska, neuropsykiatriska eller psykiatriska diagnoser.

Sedan tillkommer den stora mängd andra ogynnsamma förutsättningar man kan ha begåvats med, från födseln eller senare uppkommet. Villkor som man inte har haft några rimliga chanser att kompensera för. Argumentet för det berättigade i att känna stolthet minskar inte i kraft, när man beaktar också dessa förhållanden.

Nu ska jag inte trötta genom att vidareutveckla detta resonemang så mycket längre. Vill bara påpeka att det kan tillföras ytterligare aspekter.

Jag nöjer med att tillfoga att jag tror att stolthet är något som hänger ihop med personligheten. Det på samma sätt som gladlynthet, allvar och allt annat i karaktäriseringsväg. Dessa egenskaper är ju inte fördelade på oss människor efter något slags likhets- eller rättviseprinciper. Det är annat som styr.

Så att somliga bland oss aspergare är mer stolta för sin AS-diagnos än andra, medan vissa över huvud taget inte anser att stolthet har med saken är göra, ser jag som rätt naturligt utifrån det resonemang som här antytts.
Senast redigerad av TK 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
TK
 
Inlägg: 4140
Anslöt: 2007-07-18
Ort: Skåne

Inläggav Zombie » 2009-04-11 12:48:18

Håller med TK. Och vill tillägga att ordet "stolthet" för mig kan innefatta också en inre förnimmelse som ger en hållning sig själv nog, som inte måste bygga på vare sig prestationer eller att någon annan nedvärderas.
Vi har för få ord där för att det ska vara tydligt vad en viss person menar.

För min del är det för komplicerat för att jag ska orka utreda det nu. Röstade "Tveksamt, skäms inte men känner ingen stolthet heller".
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav TK » 2009-04-11 13:01:40

Ett tillägg för att förtydliga:

Omröstningfrågan lyder Är du stolt över din AS-dagnos?

Man kan då fråga sig - om man är petig (vilket ju förekommer bland oss) - vad som i det här sammanhanget ska menas med AS-diagnos.

Är det diagnosen som sådan? Vad nu det betyder.
Är det att man blivit diagnotiserad?
Är det (vilket som svarsalternativen antyder) att man är en AS-person, en aspergare/aspie, att man har AS-diagnos eller hur man nu vill uttrycka det?

I mitt resonemang har jag inte förutsatt något speciellt svar på dessa frågar, eller gått in på de mer långsökta uttolkningarna. I stället har jag utgått från de inlägg som berört frågan om stolthet.
Senast redigerad av TK 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
TK
 
Inlägg: 4140
Anslöt: 2007-07-18
Ort: Skåne

Inläggav Garum » 2009-04-11 13:46:35

TK skrev:Ett tillägg för att förtydliga:

Omröstningfrågan lyder Är du stolt över din AS-dagnos?

Man kan då fråga sig - om man är petig (vilket ju förekommer bland oss) - vad som i det här sammanhanget ska menas med AS-diagnos.

Är det diagnosen som sådan? Vad nu det betyder.
Är det att man blivit diagnotiserad?
Är det (vilket som svarsalternativen antyder) att man är en AS-person, en aspergare/aspie, att man har AS-diagnos eller hur man nu vill uttrycka det?

I mitt resonemang har jag inte förutsatt något speciellt svar på dessa frågar, eller gått in på de mer långsökta uttolkningarna. I stället har jag utgått från de inlägg som berört frågan om stolthet.


Alltså, att man genomgått en AS-utredning och fått en formell diagnos på papper :idea:
Senast redigerad av Garum 2011-05-04 18:53:22, redigerad totalt 1 gång.
Garum
Får inte posta
 
Inlägg: 906
Anslöt: 2007-12-11

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in