Är ni stolta över er AS-diagnos?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Är du stolt över din AS-dagnos?

Ja, är en stolt AS person och känner mig speciell!
24
26%
Nja, mer åt det neutrala hållet
12
13%
Neutral
13
14%
Tveksamt, skäms inte men känner ingen stolthet heller
13
14%
Nej
16
17%
Usch, det är pinsamt och jag känner mig stigmatiserad och stämplad
14
15%
 
Antal röster : 92

Inläggav Duras » 2009-05-10 23:11:48

Jag har ingen diagnos än, men vill ha. Det skulle vara ett kvitto på att min självanalys/diagnos är korrekt och det skulle jag vara stolt över.

Men om jag då inte får nån diagnos vore det en smärre katastrof för då skulle jag nog betrakta mig själv som knäpp. Ett vanligt pucko. En misslyckad varelse. Tragisk person. Dum i huvet. etc etc
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 18:53:27, redigerad totalt 1 gång.
Duras
 
Inlägg: 1150
Anslöt: 2007-12-31

Inläggav Aspkvinna » 2009-05-11 8:31:27

Duras skrev:Jag har ingen diagnos än, men vill ha. Det skulle vara ett kvitto på att min självanalys/diagnos är korrekt och det skulle jag vara stolt över.

Men om jag då inte får nån diagnos vore det en smärre katastrof för då skulle jag nog betrakta mig själv som knäpp. Ett vanligt pucko. En misslyckad varelse. Tragisk person. Dum i huvet. etc etc


Så varför skulle det vara katastrof? Om problemen som man har grundar sig i livets händelser istället för ett syndrom och man får betala det med problem på ett annat sätt än AS så tycker jag att man kan vara stolt över att i alla fall upptäckt grundproblemet som kommer fram och göra det bästa av situationen.

Gå vidare i lösninar på dom problemen som går att lösa. Man är ju fortfarande sin person oavsett hur diagnosen stavas. :wink:
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 18:53:27, redigerad totalt 1 gång.
Aspkvinna
 
Inlägg: 3512
Anslöt: 2008-04-24
Ort: Stockholm

Inläggav Duras » 2009-05-11 9:21:43

Aspkvinna skrev:
Så varför skulle det vara katastrof? Om problemen som man har grundar sig i livets händelser istället för ett syndrom och man får betala det med problem på ett annat sätt än AS så tycker jag att man kan vara stolt över att i alla fall upptäckt grundproblemet som kommer fram och göra det bästa av situationen.

Gå vidare i lösninar på dom problemen som går att lösa. Man är ju fortfarande sin person oavsett hur diagnosen stavas. :wink:


Men om grundproblemet är att jag faktiskt är puckad utan närmare specifikation finns inget att vara stolt över. I så fall är jag inte ovanlig längre utan onormal. Har pucko-syndromet :wink:

Enda skillnaden mot tidigare är att jag fått sjukdomsinsikt, men i så fall är det bättre att sakna insikt.

Fast jag ska inte överdriva nu. Ska på bedömningssamtal inom kort och sen kanske dessa funderingar blir irrelevanta.
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 18:53:27, redigerad totalt 1 gång.
Duras
 
Inlägg: 1150
Anslöt: 2007-12-31

Inläggav alfapetsmamma » 2009-05-11 16:55:13

Duras skrev:Jag har ingen diagnos än, men vill ha. Det skulle vara ett kvitto på att min självanalys/diagnos är korrekt och det skulle jag vara stolt över.

Men om jag då inte får nån diagnos vore det en smärre katastrof för då skulle jag nog betrakta mig själv som knäpp. Ett vanligt pucko. En misslyckad varelse. Tragisk person. Dum i huvet. etc etc


Det är väl inte sämre eller bättre att vara "krockskadad" (att nåt hänt eller inte hänt med en så man blivit handikappad på endera sättet) än att vara aspig (medfött funktionshindrad och/eller alternativkablad)? Det viktigaste är väl vetskap och verktyg att gå vidare? Tänker jag iaf..
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 18:53:27, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Zombie » 2009-05-11 17:29:30

Inte vet jag hur det är för Duras, men som h*n inte verkar direkt utan självkännedom så tänker jag på hur det var för mig när jag äntligen hade fått remiss till aspergerutredning och börjat läsa på litet i neuropsykiatrin: vilken befrielse! Äntligen något som överhuvudtaget stämde!!!

Hemska tanke om utredningen då hade slutat i ett "nej". Utan, i så fall, en väldigt tydlig och trovärdig vägvisarskylt till något annat för mig helt nytt.
För jag hade verkligen vänt på varenda sten i mitt liv.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 18:53:27, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav Duras » 2009-05-11 18:24:19

Zombie skrev:Inte vet jag hur det är för Duras, men som h*n inte verkar direkt utan självkännedom så tänker jag på hur det var för mig när jag äntligen hade fått remiss till aspergerutredning och börjat läsa på litet i neuropsykiatrin: vilken befrielse! Äntligen något som överhuvudtaget stämde!!!

Hemska tanke om utredningen då hade slutat i ett "nej". Utan, i så fall, en väldigt tydlig och trovärdig vägvisarskylt till något annat för mig helt nytt.
För jag hade verkligen vänt på varenda sten i mitt liv.


Ja exakt så.
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 18:53:27, redigerad totalt 1 gång.
Duras
 
Inlägg: 1150
Anslöt: 2007-12-31

Inläggav alfapetsmamma » 2009-05-11 19:51:20

Zombie skrev:
Hemska tanke om utredningen då hade slutat i ett "nej". Utan, i så fall, en väldigt tydlig och trovärdig vägvisarskylt till något annat för mig helt nytt.
För jag hade verkligen vänt på varenda sten i mitt liv.


Du hade kanske gjort det, och då förstår jag att det skulle vara en chock och besvikelse. Men för nån som inte vet ett skvatt eller inte så jättemycket om vilka grunder det kan finnas till att funka på ett sätt eller ofunka så är det väl inte så jätteviktigt om man t ex är bipolär (sjuk) eller adhd-ig (alternativkablad) eller både och?

Bara man får adekvat förståelse, behandling, stöttning osv? Vilket inte är det lättaste, det tillstår jag gladeligen. Jag menar väl mest att det viktiga inte är vad ens tillstånd heter utan att man får vetskap, rätt vetskap, verktyg, medicin, stöttning och så vidare och så vidare.

Jag tänkte egentligen mest på risken att fastna för att man ska ha en viss diagnos och att man blir så besviken om man får en annan, kanske riktigare, att man missar det positiva i det och fastnar på missräkningen. Så tänkte jag. Fast det kanske är så självklart att man kunde skippa att säga det jag just skrev.
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 18:53:28, redigerad totalt 1 gång.
alfapetsmamma
 
Inlägg: 7383
Anslöt: 2008-05-03

Inläggav Alexis » 2009-05-11 21:27:32

alfapetsmamma skrev:Bara man får adekvat förståelse, behandling, stöttning osv? Vilket inte är det lättaste, det tillstår jag gladeligen. Jag menar väl mest att det viktiga inte är vad ens tillstånd heter utan att man får vetskap, rätt vetskap, verktyg, medicin, stöttning och så vidare och så vidare.


Om tre veckor startar min utredning på allvar. Jag har nu varit på ett inledande informationssamtal om hur den är upplagd. Redan nu känns allt mycket bättre. Tycker som den totala lekman jag är att det är AS som stämmer in på mig, men vad det nu blir - eller inte blir - för diagnos känns underordnat det alfapetsmamma listar...
Senast redigerad av Alexis 2011-05-04 18:53:28, redigerad totalt 1 gång.
Alexis
 
Inlägg: 375
Anslöt: 2009-02-26

Inläggav Zombie » 2009-05-11 22:26:24

alfapetsmamma

Självklart för alla vete väl fåglarna, men det var iallafall för att det kan vara på så många sätt som jag skrev att jag inte visste hur det var för (i det här fallet) Duras. Så visst håller jag med dig här (också) ;)
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 18:53:28, redigerad totalt 1 gång.
Zombie
 
Inlägg: 18093
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav Aspkvinna » 2009-05-12 7:44:13

Det jag tänkte är ju mer att det är bra vilken diagnos what ever bara man får något att arbeta med om man nu känner att det behövs för att arbeta vidare med sig själv och känna att man har trovädigt argument t ex emot Försäkringskassan eller såna som nu för tiden kräver specifikationer.
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 18:53:28, redigerad totalt 1 gång.
Aspkvinna
 
Inlägg: 3512
Anslöt: 2008-04-24
Ort: Stockholm

Inläggav Sam » 2009-05-12 9:12:19

Aspkvinna skrev:
Det jag tänkte är ju mer att det är bra vilken diagnos what ever bara man får något att arbeta med om man nu känner att det behövs för att arbeta vidare med sig själv och känna att man har trovädigt argument t ex emot Försäkringskassan eller såna som nu för tiden kräver specifikationer.


Håller delvis med. Men att få en diagnos som man inte kan känna igen sig i. skulle iaf göra det svårare för mig att ta den till mig, för att kunna arbeta vidare med mig själv.
Senast redigerad av Sam 2011-05-04 18:53:28, redigerad totalt 1 gång.
Sam
 
Inlägg: 1503
Anslöt: 2007-04-07

Inläggav ling0n » 2009-05-12 10:05:04

Duras skrev:Jag har ingen diagnos än, men vill ha. Det skulle vara ett kvitto på att min självanalys/diagnos är korrekt och det skulle jag vara stolt över.

Men om jag då inte får nån diagnos vore det en smärre katastrof för då skulle jag nog betrakta mig själv som knäpp. Ett vanligt pucko. En misslyckad varelse. Tragisk person. Dum i huvet. etc etc


Känner igen mig precis.
Senast redigerad av ling0n 2011-05-04 18:53:28, redigerad totalt 1 gång.
ling0n
 
Inlägg: 478
Anslöt: 2007-07-02
Ort: Uppsala

Inläggav jonsch » 2009-05-12 14:25:07

Men lingon och Duras, tänk inte så! AS är ett namn, det är ingen förklaring! Ni är konstiga. Jag är konstig. antingen är det medfött (skulle tro det... hos oss alla) eller så har man haft oturen att lära sig en massa griller. Otur, hur som helst. Det är förklaringen, i sn allra enkalste form.

Mer komplext är jag övertygad (och iinte ens antydningsvis motbevisad om) om att jag personligen är ovanlig men perfekt, precis som en person med fiskstjärt skulle vara. I det nuvarande samhället funkar jag dåligt men i något hypotetiskt, som faktiskt skulle vara minst lika bra för alla...

Tänk så! Det är mitt råd. Det gäller både för folk som råkat lära sig icke-nödvändigtvis-så-dumma "griller" och för folk som är medfött ovanliga. Sen kan ju nån av oss eller alla vara faktist handikappade också men tänk inte så! Utom när man förlorar mindre både självkänsla och möjligheter om man tänker så.

/ J
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 18:53:32, redigerad totalt 1 gång.
jonsch
 
Inlägg: 4897
Anslöt: 2006-10-12
Ort: Hilbertrummet

Inläggav treeman » 2009-05-12 14:46:36

Ja, är en stolt AS person och känner mig speciell!

Jag är jävligt stolt över mig själv. Självförtroende på topp oftast.
Härligt!

Ingen mening att ha dåligt självförtroende. Det SKA vara på topp.
Man fungerar bättre då.
Senast redigerad av treeman 2011-05-04 18:53:32, redigerad totalt 1 gång.
treeman
Inaktiv
 
Inlägg: 9825
Anslöt: 2009-04-07
Ort: Livetown

Inläggav Proffe Slimp » 2009-05-13 10:31:13

Kanske har sagt det förr, men jag säger det igen: Vad fan skall jag vara stolt över? Jag kan lika gärna vara stolt över min hår- och ögonfärg som även de är icke-prestationer.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 18:53:32, redigerad totalt 1 gång.
Proffe Slimp
 
Inlägg: 1029
Anslöt: 2008-08-03

Inläggav Selma » 2009-05-13 16:05:51

Tveksamt , skäms inte men känner ingen stolthet heller.

När jag vid något tillfälle känt något som kunnat liknas vid stolthet har det alltid dykt upp något i media , tex någon galning som betett sig illa och som enligt media har AS.
Då ställer jag mig inte upp och säger "-Jag har också AS !"
Selma
 
Inlägg: 3623
Anslöt: 2009-05-04

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in