Fråga är precis som den låter. Hur skall jag gå tillväga för att ifrågasätta diagnosen? Är det alls möjligt? Måste jag vänta lika länge igen?

Nej, jag är inte diagnosmotståndare och jag tror inte min diagnos är fel (jag är diagnosticerad Asperger) men jag börjar mer och mer undra om den är tillräcklig.

Ett antal rödflaggor när det gällde mina utredares kunskaper om ADHD hos vuxna kombinerat med vad jag läst från andra med liknande problem som jag själv samt erfarenheter från Aspergerträffar, gör att jag är alltmer tveksam till om jag verkligen inte borde ha ADHD-diagnos också, om än utan hyperaktivitet. Speciellt då min Aspergerdiagnos i första hand sattes utifrån mitt beteende under utredningen, medan ADHD i första hand verkar ha uteslutits på grund av testresultat. När jag frågade vad som specifikt gjorde att jag inte uppfyllde diagnoskriterierna började psykologen hänvisa till diagnoskriterier uppenbarligen konstruerade för barn med hyperaktivitet i sin diagnos vilket jag inte såg som helt förtroendeingivande...

Jag har inget behov av diagnoser för sakens skull. Jag vet hur jag fungerar och jag kan använda mig av alla hjälpmedel folk med ADHD har tillgång till för att underlätta vardagen och finna strukturer. Jag är bara orolig att jag i förlängningen verkligen kommer vilja prova mediciner som endast ges till folk med ADHD och om den situationen någonsin uppkommer vill jag inte att det skall bli än mer besvärligt än det redan är.

Så, hur beter jag mig nu när jag vill ifrågasätta diagnos? Jag bor i Stockholmsområdet. Är det patientnämnden jag vänder mig till?

När det gäller feldiagnosticerade barn (fel diagnos som nåt psykiatriskt istället för neuropsykiatriskt, utebliven diagnos som borde ställts, för "tung" diagnos osv) så har jag läst om att man bett om en second opinion. Vet dock inte hur folk lyckats få det.

Tycker du ska läsa på mer om adhd hos vuxna, så du har pejl på vad du tycker du har problem med som inte täcks av AS-diagnosen (och inte blir omkullpratad så lätt) och så ringa Patientnämnden och ta upp det, att läkaren verkade vara alltför inriktad på diagnoskriterier som satts upp utifrån hur småpojkar är och/eller fördomar om att det är en "barnsjuka" eller vad du nu tycker blev fel.

Det går ju att ta upp att en massa ADHD-symtom försvinner i testsituationen och att man ska diagnosticera mer utifrån vad patienten berättar om sin vardag, som t ex stora problem med att vara disträ, glömsk, ha svårt att göra tråkiga saker, skjuta upp, vara oorganiserad och ostrukturerad, påbörja saker man inte slutför, vara impulsiv osv, och de problemen inte beror på tillfällig stress eller annan sjukdom (som bipolaritet och allt annat som mer eller mindre kan se ut som ADHD).

Kanske vore bra att tala med nån som kan mer, antingen om det medicinska eller npf-organisationer och vad de eventuellt kan göra för att hjälpa en med just det här med omprövning, som t ex Docfrasse eller Tanten. Kanske det går att skriva en fråga till ADHD-center, även om de INTE vänder sig till vuxna (inte äldre än 25 iaf)?

Slutligen, ett boktips förstås... Driven to diversity av Ratey och Hallowell, tycker jag är toppenbra, särskilt som läkarna som skrivit den har ADHD båda två!

Lycka till!

Tänkte på dig när jag läste det här, efter att ha sett en annons om firman i min facktidning. Klistrar in texten här:

VAD ÄR AD/HD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder)?
ADHD är ett neurobiologiskt (neuropsykiatriskt) funktionshinder. Länge trodde man att ADHD var ett barndomshandikapp som mognade bort under barnets uppväxt. Detta visade sig vara en felaktig föreställning. Det står numera klart att problemen hos flertalet kvarstår under ungdomsåren och även upp i vuxen ålder (Riksförbundet Attention). Prevalensen (andelen individer i i en grupp) är hög men det finns idag mycket osäkra siffror på en sådan. Exempelvis talar Murphy och Barkley (2006; Prince, et al. (2006); Wender, et al. (2001), om 3- 10 procent av skolbarnen har AD/HD. 50-80 procent av dessa har problem även i vuxen ålder. Utifrån detta kan man räkna med att 1-8 procent av vuxna har AD/HD men Murphy och Barkley ger siffrorna 4-5 procent. 5 procent är den siffra som är den senaste i dessa sammanhang från Barkley.

VANLIGA KÄNNETECKEN PÅ AD/HD
En vanlig bild av AD/HD är en pojke som är impulsiv, har en hög aktivitetsnivå, har ett utagerande beteende och/eller är störande. Men det kan också vara flickan som är pratig, socialt tillbakadragen, missar eller missförstår instruktioner, har ständig oreda, har svårt att organisera tillvaron, nervös inför prov, slarvig med hemuppgifter, glömsk, intensiv, ängslig överdriven fokusering på skolarbete, tappar bort läxböcker, glömmer pengar till skolresan, dåligt motiverade till skolarbete, har dåligt självförtroende. De kan vara tysta och märks inte alls. De stör inte och men en tonåren kommer en förvandlingen: skolk, alkohol och/eller droger bruk av droger, har massor av olika killar, många sexuella kontakter, sex som man inte önskar som prostitution och våldtäkter, har många ytliga kompisar men också några få nära. Man umgås och byter vänner ofta och blir lätt uttråkade.

En vanlig symtombild på AD/HD är underprestation och att deras mål inte uppnås oavsett aktivitetsnivå. Man har svårigheter med organisation och skjuter upp saker eller kommer aldrig till skott. Man kanske också har många saker på gång men blir aldrig färdig. Man säger lätt det som dyker upp i tanken, utan att överväga och söker ständigt stimulering. Ofta är man impulsiv även i handling och otålig. Svårighet att fokusera uppmärksamheten och att vara lättdistraherad är också vanligt men man kan också var hyperfokuserad när det är intressant. Man oroar sig i onödan och i det oändliga men man kan vara ouppmärksam på eller strunta i verkliga faror. Man har snabba svängningar i sinnestämningen och är labil, särskilt när man måste skiljas från en person eller ett objekt.

Vid AD/HD är komorbiditeten (samtidig förekomst) hög för depression, ångest, utmattningstillstånd, självskadande beteende, kriminalitet och missbruk. En tidig diagnostisering och behandling kan givetvis minska risken för sådana problem.

Från INS 2008 ( International Neuropsychological Society):
Friedman, et al. (2003); RAPPORT, et al.L. (2006) beskriver psykosocial faktorer enligt nedan.
Heightened emotional responsiveness has been linked to deficits in affect perception in adults with ADHD providing additional support for Barkley´s (2006b) theory. Adults with ADHD have also been found to have lower social-emotional competence. Although aware of their deficits, impulsivity prevented them from using their knowledge effectively. These deficits are likely to be contributing to the psychosocial problems experienced by adults with ADHD

Barkley, et al. (2002b); Barkley, et al. (2006)
Young adults have been found to be at higher risk of driving problems, including citations, collisions, and license suspensions.
(Co-occuring disorder did not account for this, although executive functioning problems may). A subsequent study reported that use of alcohol appeared to have more detrimental impact on certain aspects of driving in adults with ADHD.

DIAGNOSTISERING
Idag blir vi allt bättre på att upptäcka kännetecken i unga år likväl som i vuxen ålder. Forskare såsom Hallowell och Ratley, Murphy och Barkley har beskrivit kriterier för vuxna. De neuropsykologiska testmetoderna är under ständig utveckling för att bättre och tidigare kunna bedöma AD/HD och att bättre testa exekutiva funktioner. Det behövs bedömningssamtal samt neuropsykologisk utredning och läkarkontakt för att fastställa diagnoserna

NÅGRA VANLIGA SYMPTOM
Nedan listas några vanliga symptom.
• Svårigheter att organisera sin tillvaro, dåliga rutiner och struktur.
• Svårt med allt för mycket information vid ett och samma tillfälle, svårt att sorter informationen. Hjärnan blir lätt överbelastad.
• Svårt att starta och avsluta projekt. Att slutför det sista som är mindre intressant.
• Koncentrationssvårigheter, i synnerhet när det inte är av större intresse.
• Minnet, komma ihåg att ta med sig saker, var man lagt sina saker etc.
• Glömmer lätt något som skett, dvs. det rinner lätt av. Det är som att ”hälla vatten på en gås”.
• Kommer igång i sista stund med arbetet och arbetar intensivt vilket lätt leder till utmattning.
• Använder stimulans för att hantera sin rastlöshet och ångest vilket även detta lätt leder till utmattning.
• Rastlöshet, den är en inre rastlöshet som inte alltid syns utåt.
• Impulsivitet.
• Problem med självkänsla.
• Dålig själviakttagelse, svårt att upptäcka sin känslor och tankar.
• Svårt att uttrycka sig verbalt och svårigheter med verbal kontroll, det ”hoppar grodor ur munnen”.
• Svårighet att avläsa social situationer.
• Vara "klassens clown".
• Hypoaktivitet - tröghet eller att man inte kommer inte igång.
• Humörsvängningar, allt från förändring på fem minuter till under dagen och eller veckan.

HUR BEHANDLAS AD/HD?
Oftast krävs medicinering för ADHD och en KBT behandling för att få hjälp med de psykosociala problem som finns dvs:
• Kunskaper om ADHD och hur det ser ut för den enskilde.
• Hantering av och förståelse för de egna känslorna och andras dvs. förbättra det empatiska tänkandet.
• Lära sig strukturera sin vardag så att den blir mer funktionell dvs. att ha rutiner, ordning hemmet och på arbetsplatsen, planera
och strukturera arbete och fritid.
• Förstå behovet av hög aktivitetsnivå och ha ett funktionellt agerande på dessa behov.
• Lära sig impulskontroll.
• Förbättra förmågan att se konsekvenser.
• Lära sig att hantera sin ångest och det ofta förekommande negativa tänkandet.
• Att lära sig se problem tidigt samt problemlösning.

Ett flertal studier är idag aktuella avseende KBT behandling och ADHD. Bland annat Saffran, et al. (2005a, b)

BEHANDLING
KBT teamet erbjuder individuell behandling eller behandling i kursform.

MER INFORMATION
Mer information finns på följande länkar. Observera dock att vi inte kan ta något ansvar för innehållet på de sidor vi länkar till. Fler länkar på detta ämnet kan finns på vår länksida.

Riksförbundet Attention - organisation för de med ADHD, DAMP, autism, Asperger mm.

Klippt här:

http://www.kbtt.se/adhd_1.htm

Det låter klokt, tycker jag, som a-mamma föreslår, att läsa in sig en liten smula på ämnet så du inte lika lätt blir omkullpratad. Försök undvika konflikt med utredarna när du argumenterar för din sak. Det gagnar inte dig att de förlorar ansiktet om du påvisar att de gjort en otillräcklig diagnostik. Försök i första hand ta upp frågan på mottagningen där. I andra fall kan du be om en second opinion.

Ett självskattningsformulär för AD/HD - som inte är okänsligt för ADD - du kan ladda ner från internet är ASRS. De fyra första frågorna utgör screening för uppmärksamhetsstörning. Om du svarar minst "ibland" på de tre första frågorna och minst "ofta" på fråga fyra finns det starka skäl i ditt fall att misstänka AD/(H)D utöver AS. WHO står bakom testet. Gör skattningen och ta med resultatet till utrdedarna.

Ett boktips även från mig: Attention Deficit Disorder (2005) av Thomas E. Brown. Den är bra.

Var gjordes utredningen (vilken mottagning)?

Lycka till!

Jag har gjort alla dessa tester på nätet och jag har läst in mig så gott jag kan. Jag gjorde i själva verket utredningen med tron att AD(H)D eller kombinerad ADHD/AS var de troligaste diagnoserna. Dock, under utredningens gång blev jag (med psykologens hjälp) allt mer övertygad om att det endast handlade om Asperger. Sen, när jag fått diagnosen har jag återigen kosntaterat (vilket jag redan gjorde första gången) att min problematik fortfarande är mest lik den som personer med dubbeldiagnos har. Jag ligger verkligen på gränsen diagnoskriteriemässigt såväl på Asperger som AD(H)D och har trots detta mycket synliga och mycket besvärliga problem som åtminstone mina utredare inte betvivlade var att betrakta som neuropsykiatriska. Av det skälet skulle vilken diagnos som helst vara problematisk. Så ur min synvinkel är det verkligen svårt att veta mycket mer än att jag i allmänhet stämmer bättre med ADD-beskrivningar än Aspergerbeskrivningar. Dock saknar jag till exempel impulsivitet fullständigt utan är den minst riskbenägna människa man kan tänka sig och snarare avstår från allt i mycket högre grad än normalt. Så jag vet inte riktigt. Jag känner dock att mina utredare inte heller visste, vilket inte gör saken bättre. När jag talade med dem sa de att jag i sådana fall bör be om en "second opinion" utan att specificera hur detta skulle gå till, eftersom de inte visste själva.

Kort sagt är jag bara trött, frustrerad och desperat eftersom ingenting jag gör verkar leda någon vart i kampen mot att lösa mina bekymmer (som som jag sagt på många ställen i första hand handlar om problem med igångsättning/aktivering/genomförande/koncentration/struktur/automatik/kontroll). Tiden går men inget finns att göra.

PS. Det är ganska svårt att prata omkull mig, vilket mest leder till problem för mig. Det blir något av en flyktväg för mig att prata omkull den jag pratar med så till den milda grad att de ger upp. Jag kan knappast låta bli att agera så, det är bara så jag fungerar.

PS2. Jag gjorde min utredning på Karolinska, men den gjordes inte av diagnosteamet där utan av en psykiater och en psykolog på en separat enhet.

Peter skrev:
PS2. Jag gjorde min utredning på Karolinska, men den gjordes inte av diagnosteamet där utan av en psykiater och en psykolog på en separat enhet.

Man tycker ju att de borde kunna sitt jobb på det stället.. Kan du inte få testa nåt som hjälper på dopamin och noradrenalin-nivåerna utan att få regelrätt ADHD-diagnos? Av vanliga psyk alltså? Kan de inte förskriva Concerta eller Ritalin (har hört om dem som fått det utan diagnos) så kan du testa Strattera eller Voxra tänkte jag. Om det hjälper så kan det ju vara en indikation till på att uppgradera diagnosen, om du tror du kunde få hjälp av den? Man får ju ingen hjälp från LSS för ADHD och inte finns det vuxen-hab heller, så just den diagnosen är nog tämligen tandlös, eller mindre användbar än AS-dito...

Stort lycka till!

alfapetsmamma skrev:

Peter skrev:
PS2. Jag gjorde min utredning på Karolinska, men den gjordes inte av diagnosteamet där utan av en psykiater och en psykolog på en separat enhet.

Man tycker ju att de borde kunna sitt jobb på det stället.. Kan du inte få testa nåt som hjälper på dopamin och noradrenalin-nivåerna utan att få regelrätt ADHD-diagnos? Av vanliga psyk alltså? Kan de inte förskriva Concerta eller Ritalin (har hört om dem som fått det utan diagnos) så kan du testa Strattera eller Voxra tänkte jag. Om det hjälper så kan det ju vara en indikation till på att uppgradera diagnosen, om du tror du kunde få hjälp av den? Man får ju ingen hjälp från LSS för ADHD och inte finns det vuxen-hab heller, så just den diagnosen är nog tämligen tandlös, eller mindre användbar än AS-dito...

Stort lycka till!

Tack!

Jo, jag tänkte något sådant. Jag hoppas bara jag lyckas hitta en psykiater som har de möjligheterna. I det fallet är naturligtvis själva diagnosen sekundär. Problemet är att jag vet inte om jag lyckas hitta någon specialist via öppenvården som verkligen vågar/kan ge sådan medicin utan diagnos. Det är problematiskt att det skall vara så svårt inte bara att få en psykiater som är specialist, utan att få tag på en psykiater överhuvudtaget genom landstinget. Såvitt jag vet är det nog åtminstone 4-5 månaders väntetid i min kommun och även OM jag lyckas få en psykiater den vägen är det troliga att han/hon är fullständigt okunnig inom området eller ens vet vem man kan vända sig till. Men det är väldigt svårt att få reda på hur man annars skall bete sig...

Peter skrev: Det är problematiskt att det skall vara så svårt inte bara att få en psykiater som är specialist, utan att få tag på en psykiater överhuvudtaget genom landstinget. Såvitt jag vet är det nog åtminstone 4-5 månaders väntetid i min kommun och även OM jag lyckas få en psykiater den vägen är det troliga att han/hon är fullständigt okunnig inom området eller ens vet vem man kan vända sig till...

Men där borde väl vårdgarantin kunna träda in? Eller om du kan gå till nån privat, bara en gång, som Ola Lundin i Uppsala eller liknande?

Peter skrev:Jag har gjort alla dessa tester på nätet och jag har läst in mig så gott jag kan.

Vad visade ASRS på de fyra första frågorna?

......

Raket skrev:......

Hmm... Några punkter som första inlägg? Märkligt värre.

Peter skrev:Jo, jag tänkte något sådant. Jag hoppas bara jag lyckas hitta en psykiater som har de möjligheterna. I det fallet är naturligtvis själva diagnosen sekundär. Problemet är att jag vet inte om jag lyckas hitta någon specialist via öppenvården som verkligen vågar/kan ge sådan medicin utan diagnos. Det är problematiskt att det skall vara så svårt inte bara att få en psykiater som är specialist, utan att få tag på en psykiater överhuvudtaget genom landstinget. Såvitt jag vet är det nog åtminstone 4-5 månaders väntetid i min kommun och även OM jag lyckas få en psykiater den vägen är det troliga att han/hon är fullständigt okunnig inom området eller ens vet vem man kan vända sig till. Men det är väldigt svårt att få reda på hur man annars skall bete sig...

http://nyhetskanalen.se/1.490020/2008/0 ... dicinering

Styrker din bild... tyvärr. Fi fan.

om det är utan hyperaktivitet, heter det inte ADD då?

Mördarsnigel skrev:om det är utan hyperaktivitet, heter det inte ADD då?

Inte i Sverige. Man säger - eller det sägs att man ska säga- ADHD oavsett om det är adhd- främst uppmärksamhetsstörning eller adhd-hyperaktivitet (som är en dum term, egentligen) eller adhd-kombinerad typ. Dessutom sägs det att det är extremt ovanligt med BARA problem med aktivitetsnivån, uppmärksamhetsstörning finns nästan alltid där.

Att jag säger att hyperaktivitet är en dum term är för att det mer handlar om att hålla aktivitetsnivån jämn, med viljan. De flesta pendlar mellan hyper och hypo dessutom, även om det finns många som mest hör till ena lägret.

alfapetsmamma skrev:...

Slutligen, ett boktips förstås... Driven to diversity av Ratey och Hallowell, tycker jag är toppenbra, särskilt som läkarna som skrivit den har ADHD båda två!

Driven to Distraction heter den såg jag nyss (så gammal som 1994 faktiskt....)

http://www.johnratey.com/site/Publication.aspx

EDIT: Finns åxå en som heter Delivered from Distraction som han skrev 2005.

/Barracuber

docfrasse skrev:

Peter skrev:Jag har gjort alla dessa tester på nätet och jag har läst in mig så gott jag kan.

Vad visade ASRS på de fyra första frågorna?

Varför de fyra första frågorna? Den svenska ASRS 1.1 har ju en himla massa frågor? Eller menar du någonting annat?

I vilket fall så handlar ju de frågorna precis om det som jag har problem med så alla är "mycket ofta" (eller snarare "alltid") utom missade möten och dylikt som jag inte har så stora problem med. Sällan eller möjligtvis ibland. På "A-delen" (sex frågor) har jag 4 "mycket ofta" och två "ibland", så 5 av 6 hamnar på det gråa fältet (vilket enligt testet borde "motivera vidare utredning"). Däremot i B-delen är det mer blandat och endast en del av dem stämmer med mig. Jag saknar fullständigt impulsivitet och är oftare överpassiv än överaktiv. Dock är jag väldigt mycket "antingen/eller" eller "på/av" utan mellanlägen.

alfapetsmamma: Tack för tipset om vårdgarantin och Ola Lundin. Jag hade lyckats förtränga båda i frustrationen...

barracuber skrev:

alfapetsmamma skrev:...

Slutligen, ett boktips förstås... Driven to diversity av Ratey och Hallowell, tycker jag är toppenbra, särskilt som läkarna som skrivit den har ADHD båda två!

Driven to Distraction heter den såg jag nyss (så gammal som 1994 faktiskt....)

http://www.johnratey.com/site/Publication.aspx

EDIT: Finns åxå en som heter Delivered from Distraction som han skrev 2005.

/Barracuber

Det har du helt rätt i, jag blandade ihop diversity som finns i andra titlar och distraction. Det är inte första gången jag blandar ihop begreppen i titlar. Har sett att jag pratade om Asperger-barnboken Möss och människor (!) när jag menade Möss och utomjordingar!

De som skrivit ADHD-böckerna har också skrivit boken Skuggsyndrom, om subkliniska former av olika npf och andra åkommor. Mycket intressant!

Peter skrev:Varför de fyra första frågorna? Den svenska ASRS 1.1 har ju en himla massa frågor? Eller menar du någonting annat?

Jag börjar undra om du inte är mer impulsiv än vad du själv tror. Läs om stycke två i mitt första svar.

Vidare information här: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6630

Från artikeln:
ASRS överensstämmer med kriterierna i den amerikanska psykiatriklassifikationen DSM-IV [19] och fångar hur ADHD-symtomen uttrycks hos vuxna. Symtomen skattas på en 5-gradig skala med avseende på hur ofta de har inträffat under de senaste sex månaderna (0=aldrig, 1=sällan, 2=ibland, 3=ofta, 4=mycket ofta).

ASRS finns i två versioner: den korta (ADHD-ASRS Screener v1.1), som endast inkluderar 6 symtom, och den långa symtom-checklistan (ADHD-ASRS Symptoms Checklist v1.1), som omfattar ytterligare 12 symtom; totalt samtliga 18 symtom ur DSM-IV.

Symtomchecklistan på 18 frågor har kliniskt värde, eftersom den ger en indikation på hur stor symtombelastningen är, dvs både antal och typ av symtom som patienten lider av. Man får också en indikation på hur ofta symtomen förekommer och därmed en fingervisning om funktionsnedsättning. Totalpoängen sträcker sig mellan 0 och 72. Precis som i DSM-IV handlar 9 påståenden om subtypen »ouppmärksamhet« (fråga 1–4, 7–11) och 9 påståenden om subtypen »hyperaktivitet/impulsivitet« (fråga 5, 6, 12–18arton). Vid mer än 17 poäng i någon av dessa två subtyper är det sannolikt att personen uppfyller diagnoskriterierna, och vid mer än 24 poäng är det mycket sannolikt.

Och:
En kalibreringsstudie [1] som genomfördes i USA visade att symtomen i det korta screeninginstrumentet överensstämde mycket väl med den kliniskt ställda diagnosen. Dessa 6 symtom visade bättre överensstämmelse med diagnos än den långa versionen. Detta är viktigt, eftersom ett frågeformulär med 18 påståenden i vissa sammanhang kan vara för långt. För att få en positiv screening krävs att 4 svar av 6 hamnar inom de områden som är skuggade. Det går bra att administrera frågeformuläret oskuggat.


ASRS väger tungt!

docfrasse skrev:

Peter skrev:Varför de fyra första frågorna? Den svenska ASRS 1.1 har ju en himla massa frågor? Eller menar du någonting annat?

Jag börjar undra om du inte är mer impulsiv än vad du själv tror. Läs om stycke två i mitt första svar.

Hehe, ja så det kan bli...

Seriöst dock så kan jag på intet sätt kallas impulsiv i någon normal mening av ordet annat än möjligen vid verkligt speciella situationer. Tvärtom stör jag mig ofta på hur otroligt ospontan och icke-impulsiv jag är eftersom jag knappt kan sätta en fot framför den andra utan att väga för och nackdelar och i allmänhet använda försiktighetsprincipen då jag är osäker.

I ASRS så får jag högt på allt som handlar om svårigheter att sätta igång/få saker gjort/automaticera men väldigt lågt på sånt som handlar om att bibehålla uppmärksamhet eller ha bort saker. Och vad gäller hyperaktivitet så får jag högt på allt som handlar om mental och fysisk rastlöshet samt svårigheter att lugna ner mig, men lågt på otålighetsmått. Svårt att veta riktigt hur man skall tolka det, även om jag förstås anser att det inte är min sak att tolka...

Tack docfrasse, min kära har just fått en diagnos.....

Aspkvinna skrev:Tack docfrasse, min kära har just fått en diagnos.....

Peter skrev:I ASRS så får jag högt på allt som handlar om svårigheter att sätta igång/få saker gjort/automaticera men väldigt lågt på sånt som handlar om att bibehålla uppmärksamhet eller ha bort saker. Och vad gäller hyperaktivitet så får jag högt på allt som handlar om mental och fysisk rastlöshet samt svårigheter att lugna ner mig, men lågt på otålighetsmått. Svårt att veta riktigt hur man skall tolka det, även om jag förstås anser att det inte är min sak att tolka...

Det tycks i alla fall som om du har lite material att presentera för utredarna.

Jag tackar också för länken till ASRS. Jag har ju som bekant tidigare frågat mig om jag möjligen inte kvalar in för diagnos (och inte bara drag, som utredningen visade), och enligt ASRS blev det såvitt jag förstår mycket klar diagnosflaggning. Får väl se vad som händer om jag tar med mig ett färdigifyllt formulär nästa gång jag träffar en läkare.

Lycka till!