Skulle vilja ha era kommentarer på den här artikeln och den efterföljande diskussionen på aftonbladet. Själv blir jag bedrövad över hur självklart många tar det att man vill ha ett "friskt" barn. Vad är friskt, är det enda värdet en människa har att vara en självständig men fullt funktionell kugge i hjulet och stå för sin livsföring. Vad hände med allt det andra

Jag önskar mina barn och mig själv så lite lidande som möjligt. Kan jag göra någonting för att förhindra att mina framtida barn inte ska ha alla möjligheter som andra barn har så gör jag det. Om hon önskar sig barn som föds med allvarliga problem så kan hon väl knarka loss under graviditeten.

Så livet handlar bara om att det ska va enkelt? Finns de inga värden i personer som är annorlunda?

Det är just det där med kugghjulet som är det tveksamma. Det finns en ledande grupp i ekonomin (om den består av konsumenter eller producenter vet jag inte riktigt, hönan-eller-ägget-situation). Den gruppen är det som bestämmer vad som räknas som nyttigt för samhället; om alla skulle sträva endast efter sin egen och andras lycka, som vi gjorde en gång på savannen, så skulle nyttigt definieras annorlunda.

En kugge i hjulet vill jag inte att min unge blir, om personligheten passar lika illa i mekanismen som jag gör så blir jag arg på mekanismen och inte på gudarna. Däremot skulle jag vara extra orolig om parveln föddes med dålig förutsättning att klara de kriser då ingen har några marginaler kvar att ge bort. De naturliga, oundvikliga av dessa kriser, menar jag.

Kan man kanske ponera att dessa marginaler inte är så stora just för att vi fortsätter att föda maskineriets strömlinjeform med våra egna liv?

Usch vilken skrämmande läsning. Och att som Anne Ekelund jämföra (svenska(?)) barn med "normala" kinesiska eller indiska flickor... nä den jämförelsen haltar ordentligt, anser jag.

Sedan nämner AE om att hon vill ha ett barn med "med knubbiga små fingrar, sneda pliriga ögon, spikrakt hår och stor rund tunga som vill slicka på allt"... yttre "saker", alltihop... tydligen räknar hon inte med hur ett barn med Downs syndrom får det som vuxen. Även fast hon nämner om drabbas av arbetslöshet, mobbing, att hon inte kommer att få några barnbarn... man kan ju sannerligen undra hur människan tänker.

Som i alla andra människorättsdiskussioner så tar jag den svagas parti.
Självklart skall de få födas.

DIProgan skrev:Kan man kanske ponera att dessa marginaler inte är så stora just för att vi fortsätter att föda maskineriets strömlinjeform med våra egna liv?

Det var ett litet kryptiskt inlägg men om jag förstå dig rätt och om du menar hela samhällets livsföring så har du nog både rätt och fel. Vi får kämpa mer för brödfödan nu än vi behövde från början men är kanske å andra sidan på väg att finna livets mening m.h.a. naturvetenskap. Önskar så att just det vore huvudsträvan...

Ändå vet jag inte vad du har för poäng med detta inlägg, om man går tillbaka till ditt resonemang om handikappade barn.

geocache skrev:Usch vilken skrämmande läsning. Och att som Anne Ekelund jämföra (svenska(?)) barn med "normala" kinesiska eller indiska flickor... nä den jämförelsen haltar ordentligt, anser jag.

Sedan nämner AE om att hon vill ha ett barn med "med knubbiga små fingrar, sneda pliriga ögon, spikrakt hår och stor rund tunga som vill slicka på allt"... yttre "saker", alltihop... tydligen räknar hon inte med hur ett barn med Downs syndrom får det som vuxen. Även fast hon nämner om drabbas av arbetslöshet, mobbing, att hon inte kommer att få några barnbarn... man kan ju sannerligen undra hur människan tänker.

Hon tänker att det finns andra värden uppenbarligen, precis som jag. Vi kan ta exemplet med hur väldigt intelligenta barn ofta har det svårt i skolan för att de är annorlunda ska man abortera de för det?

ufo skrev:Som i alla andra människorättsdiskussioner så tar jag den svagas parti.
Självklart skall de få födas.

Jag är bra på att ta den sidan med ^^

Jag tycker det är ganska naivt att romantisera Downs syndrom så som hon verkar göra. Alla "downies" är inte alls glada och charmiga hela tiden, utan både fysiska och psykiska problem som hjärtfel och depressioner är vanligt inom gruppen.

Jag kan förstå om man väljer att behålla ett barn som man får reda på har Downs syndrom, men att önska sig ett utvecklingsstört barn bara för att man själv tycker de är söta tycker jag bara är barnsligt. Det är en sak att de flesta föräldrar nog älskar ett handikappat barn lika mycket som ett "friskt", men jag kan inte förstå varför man från början vill ha ett barn med låg intelligens och en massa andra problem.

Anastasia, klippte du in den texten från ett gammalt inlägg eller fick jag just en dejà vu? Det var länge sen i så fall.

/ J

jonsch skrev:

DIProgan skrev:Kan man kanske ponera att dessa marginaler inte är så stora just för att vi fortsätter att föda maskineriets strömlinjeform med våra egna liv?

Det var ett litet kryptiskt inlägg men om jag förstå dig rätt och om du menar hela samhällets livsföring så har du nog både rätt och fel. Vi får kämpa mer för brödfödan nu än vi behövde från början men är kanske å andra sidan på väg att finna livets mening m.h.a. naturvetenskap. Önskar så att just det vore huvudsträvan...

Ändå vet jag inte vad du har för poäng med detta inlägg, om man går tillbaka till ditt resonemang om handikappade barn.

Min poäng är att kanske i våran strävan efter rikedom, mening och you name it missar vad som finns framför ögonen på oss. Att få upp ögonen för andra värden - vad som helst - som mycket väl också kan hjälpa oss med det de vi först var ute efter. Ge lite, få mycket.

Jag tycker inte det vore knäppare att VILJA ha ett barn med DS än att absolut inte vilja ha det, eller att avstå från barn för att risken är stor att den får AS eller att vilja ha mulattbarn för "de är så söta när de är små".

Många som kommenterar artikeln tycks ha missat den bakomligganden tanken hos författaren och tolkat allför bokstavligt (och då menar jag kommentarerna under det du länkade till).

Och angående DS så säger många med barn som har det att de är lika tacksamma som bedrövade, för det har lärt dem och gett dem fenomenalt mycket att få ett annorlunda barn.

DIProgan skrev:Min poäng är att kanske i våran strävan efter rikedom, mening och you name it missar vad som finns framför ögonen på oss. Att få upp ögonen för andra värden - vad som helst - som mycket väl också kan hjälpa oss med det de vi först var ute efter. Ge lite, få mycket.

Jag tror inte att det var vad du nyss skrev men i jag håller nog med om det, tror jag - d.v.s. såvida det inte motsäger vad jag skrev i mitt första inlägg i tråden.

Jag har svårt att hålla reda på vilken poäng du syftar på med vilket resonemang. Du tillhör m.a.o. nog det gäng på forumet som vi kallar för spindlar - mitt gäng, som spinner resonemangsnät som andra inte alltid kan följa.

alfapetsmamma skrev:Och angående DS så säger många med barn som har det att de är lika tacksamma som bedrövade, för det har lärt dem och gett dem fenomenalt mycket att få ett annorlunda barn.

Precis det jag tänker. En del av kommentarerna ratar helt att föräldrar kallar sina DS barn speciella i positiv mening. Vem är funtad hur egentligen? Allt handlar ju inte om huruvida just DS är önskvärt utan om att olikheter kan vara mycket berikande så väl som tufft och svårt.

DIProgan skrev:

ufo skrev:Som i alla andra människorättsdiskussioner så tar jag den svagas parti.
Självklart skall de få födas.

Jag är bra på att ta den sidan med ^^

Jag försökte inte påvisa något annat. (osäker på hur du tolkade mitt inlägg)

Man bör förhålla sig skeptisk till att fostermätningarna som ska avslöja DS verkligen fungerar om mamman och / eller pappan är på autismspektrum. Det man mäter verkar mer som en möjlig avvikelse som hör ihop med autism än något som är direkt kopplat till DS. Enbart gentester kan avgöra om barnet verkligen har DS, och sådana tester är förenade med risker för fostret. Jag kan m.a.o. förstå om vissa är skeptiska till att göra dessa tester. Vi valde själva att inte gå vidare med Alexander som föddes för fyra år sedan, trots att man rekommenderade ytterligare tester. Istället föddes han ju 3 månader för tidigt, men utan DS.

jonsch skrev:Jag har svårt att hålla reda på vilken poäng du syftar på med vilket resonemang. Du tillhör m.a.o. nog det gäng på forumet som vi kallar för spindlar - mitt gäng, som spinner resonemangsnät som andra inte alltid kan följa.

Jag blir lite full i skratt på ett snällt sätt. Inte lätt för mig själv att hänga med heller men oavsett vad jag tidigare skrivit så är min poäng att försöka se värden bortom vad vi är vana vid. Inte döma allt och alla så fort.

jonsch skrev:

DIProgan skrev:...

Du tillhör m.a.o. nog det gäng på forumet som vi kallar för spindlar - mitt gäng, som spinner resonemangsnät som andra inte alltid kan följa.

Vilka är vi?

ufo skrev:

DIProgan skrev:

ufo skrev:Som i alla andra människorättsdiskussioner så tar jag den svagas parti.
Självklart skall de få födas.

Jag är bra på att ta den sidan med ^^

Jag försökte inte påvisa något annat. (osäker på hur du tolkade mitt inlägg)

Nej jag blev bara humoristiskt instämmande samtidigt som jag tyst funderade på om det kanske är lite enkelt av oss att göra det så ofta

DIProgan skrev:

alfapetsmamma skrev:Och angående DS så säger många med barn som har det att de är lika tacksamma som bedrövade, för det har lärt dem och gett dem fenomenalt mycket att få ett annorlunda barn.

Precis det jag tänker. En del av kommentarerna ratar helt att föräldrar kallar sina DS barn speciella i positiv mening. Vem är funtad hur egentligen? Allt handlar ju inte om huruvida just DS är önskvärt utan om att olikheter kan vara mycket berikande så väl som tufft och svårt.

Jag får det till att man bäddar fint för övermänskoteoretiker om man försöker vända handikapp till något känslomässigt eller kunskapsmässigt positivt. Jag tror visst att mentalt handikappade kakn bidra med i positiv mening speciell filosofi men om man fokuserar på att såna barn ger föräldrarna extra mycket glädje och erfarenhet som föräldrar så hamnar man ju i den där otrevliga resonemangspositionen:

"Jaha", säger övermänskoteoretikern, "va fint men nu har vi inte mer mat och den här förväxta ungen hjälper ju inte till. Vad ska vi med den till?"

Vill man försvara handikappades rätt att leva så får jag det till att man måste leta upp något som skulle vara nyttigt. Åtminstone leta upp något som skulle vara nyttigt om alla kämpade för lycka och inget annat. Det gäller att tänka både ekonomiskt realistiskt och så att det är övermänskoteoretikern som blir skurken. Lyckas jag, tro?

ufo skrev:

jonsch skrev:

DIProgan skrev:...

Du tillhör m.a.o. nog det gäng på forumet som vi kallar för spindlar - mitt gäng, som spinner resonemangsnät som andra inte alltid kan följa.

Vilka är vi?

Vi som kallar mitt gäng för spindlar, naturligtvis. Du kan ju använda sökfunktionen för att hitta oss, annars är det bara att följa trådarna!

jonsch skrev:Anastasia, klippte du in den texten från ett gammalt inlägg eller fick jag just en dejà vu? Det var länge sen i så fall.

/ J

Nä, det gjorde jag inte. Jag brukar iofs upprepa mig mycket, men just det här har jag nog inte skrivit förut.