Charley? skrev:Jag rekommenderar att du läser lite socialpsykologi och personlighetspsykologi och kommer tillbaka när du har någonting annat än "buhu, människor som du får mig att må dåligt" att säga.

Visst kan man lära sig mycket i böcker. Men sann kunskap kan du aldrig uppnå genom enbart böcker.

När det gäller mig själv, hur jag fungerar, i vilka lägen jag trivs och mår bra kontra blir stressad och mår skit, tror jag att jag har större kunskap än du och all litteratur du kan finna.
Enligt dina påståenden så ska jag inte existera, eller åtminstone så borde jag inte vara mänsklig.
Vad som är ännu mer underligt är att enligt ditt resonemang så torde större delen av medlemmarna på det här forumet inte heller existera.

Precis som Inger sa, om alla fungerade på samma sätt skulle det inte finnas något behov av att sätta någon diagnos ur NPF-högen.

Lite sorgligt är det, för om du baserar större delen av dina kunskaper på böcker, och inte på erfarenhet och upplevelser, så blir ditt liv aningen fattigt och din kunskap oerhört ensidig.

Själv läser jag all litteratur kritiskt. Jag läser den inte som en fanatisk troende läser bibeln (vilket var vad Sabina var inne på gällande tilltro till böcker i ett av sina inlägg, men som tycktes missuppfattas).

tahlia skrev:Själv läser jag all litteratur kritiskt. Jag läser den inte som en fanatisk troende läser bibeln (vilket var vad Sabina var inne på gällande tilltro till böcker i ett av sina inlägg, men som tycktes missuppfattas).

Litteratur är inget annat än andra människors tankar, känslor, idéer och erfarenheter.

Ehh..vem eller vilka skrev Bibeln nu igen?

/Barracuber

Inger skrev:Jag är aldrig deprimerad trots att jag rör mig så lite som möjligt.

Inte alla, sorry. I så fall skulle ju inte vi som funkar lite annorlunda få div bokstavsdiagnoser.

Jag snackar fortfarande om total brist på fysisk aktivitet (sängliggande).

Och jo, i grund och botten är vi likadana. Det finns saker som skiljer, men det finns också saker som är likadana oavsett diagnos.

tahlia skrev:Visst kan man lära sig mycket i böcker. Men sann kunskap kan du aldrig uppnå genom enbart böcker.

När det gäller mig själv, hur jag fungerar, i vilka lägen jag trivs och mår bra kontra blir stressad och mår skit, tror jag att jag har större kunskap än du och all litteratur du kan finna.
Enligt dina påståenden så ska jag inte existera, eller åtminstone så borde jag inte vara mänsklig.
Vad som är ännu mer underligt är att enligt ditt resonemang så torde större delen av medlemmarna på det här forumet inte heller existera.

Precis som Inger sa, om alla fungerade på samma sätt skulle det inte finnas något behov av att sätta någon diagnos ur NPF-högen.

Lite sorgligt är det, för om du baserar större delen av dina kunskaper på böcker, och inte på erfarenhet och upplevelser, så blir ditt liv aningen fattigt och din kunskap oerhört ensidig.

Själv läser jag all litteratur kritiskt. Jag läser den inte som en fanatisk troende läser bibeln (vilket var vad Sabina var inne på gällande tilltro till böcker i ett av sina inlägg, men som tycktes missuppfattas).

All min kunskap kommer inte från litteraturen, men man måste kunna söka kunskap i andras vetande för att komma framåt.

Visst "ska" du existera. Du vet bara inte om hur du fungerar.

Charley? skrev:

Inger skrev:Jag är aldrig deprimerad trots att jag rör mig så lite som möjligt.

Inte alla, sorry. I så fall skulle ju inte vi som funkar lite annorlunda få div bokstavsdiagnoser.

Jag snackar fortfarande om total brist på fysisk aktivitet (sängliggande).

Ah, ok. Fast jag var inte särskilt deprimerad när jag var sängbunden i ett par år och låg på sjukhus i 9 månder, trots att jag var sjuk, helt autistisk och hela mitt liv var åt h-e. Jag tror det är så att vissa blir deprimerade av inaktivitet medan andra inte blir det.

Charley? skrev:Och jo, i grund och botten är vi likadana. Det finns saker som skiljer, men det finns också saker som är likadana oavsett diagnos.

Visst vinns det saker som är allmänmänskliga, men det finns också de som verkligen har helt andra behov och sätt att fungera än majoriteten. Dock inser jag att det är meningslöst att diskutera just den biten med dig eftersom du redan bestämt dig för att du vet hur alla andra fungerar inuti, så jag lägger ner detta och konstaterar att vi har lite olika uppfattning om den saken.

"Total brist på fysisk aktivitet = depression"
Det blev nog bara fel tecken i den meningen. Den skulle se ut så här:
Total brist på fysisk aktivitet <= depression.

Det där punkterna som räknades upp för vad som gör en människa lycklig uppfattar jag som att de nog i första hand gäller NT. Jag blir lycklig av mestadels andra saker.

Jag kräver enormt mycket inaktivitet för att vara lycklig.
Den del av mitt liv där jag är aktiv motsvarar nog en tredjedel av en normal människas aktiva liv.

Om jag hade pengar så hade jag varit lycklig. Pengarna hade varit nyckeln till den personliga friheten. Med pengar hade jag varit fri att följa mina impulser. Jag är inte gjort för att välja en sak och sedan syssla med den. Om man måste tjäna pengar så måste man hålla ett yrke en viss tid, och kanske innan dess fullfölja en utbildning på några år.

Jag tror inte att den där nyckeln till lycka stämmer på alla npfare. Inte i den prioritetsordningen iaf

Å, vad bra skrivet, Mördarsnigel! Stämmer precis på mig också.

Inger skrev:Ah, ok. Fast jag var inte särskilt deprimerad när jag var sängbunden i ett par år och låg på sjukhus i 9 månder, trots att jag var sjuk, helt autistisk och hela mitt liv var åt h-e. Jag tror det är så att vissa blir deprimerade av inaktivitet medan andra inte blir det.

Var du lycklig då?

Inger skrev:Visst vinns det saker som är allmänmänskliga, men det finns också de som verkligen har helt andra behov och sätt att fungera än majoriteten. Dock inser jag att det är meningslöst att diskutera just den biten med dig eftersom du redan bestämt dig för att du vet hur alla andra fungerar inuti, så jag lägger ner detta och konstaterar att vi har lite olika uppfattning om den saken.

Det är ju för att jag har rätt (och ärligt talat börjar jag tro att folk vägrar förstå det enbart för att de är rädda för insikten att de inte är unika).

HellviHumle skrev:"Total brist på fysisk aktivitet = depression"
Det blev nog bara fel tecken i den meningen. Den skulle se ut så här:
Total brist på fysisk aktivitet <= depression.

Sant.

Vore kul att se någon/några "alternativa" listor på vad lyckan kan bestå i. Om någon känner sig manad.

Idag t ex blir jag glad eller rentav lycklig över att det är sol ute och så vackert med alla höstlöv. Och jag tror inte att detta riktigt passar in nånstans på listan. Eller ska njuta av naturen kanske räknas in i aktiviteter...

Charley? skrev:Visst "ska" du existera. Du vet bara inte om hur du fungerar.

Det ska till ett stort ego för att slänga åt mig en sådan förolämpning.

Kanske det, tahlia, eller kanske räcker det med dålig känsla för vad som är socialt taktiskt. Å andra sidan, i sanningens namn, så kan ju folk alltid ha rätt när de påstår något sådant - till den dag då man själv kan beskriva sig själv tillräckligt väl för att (om teknik funnes) kunna skapa en perfekt kopia av sig.

Tills dess ska vi nog tycka att Charley? borde lägga sig till med litet ödmjukhet, eftersom inte hon heller kan veta ännu.

De flesta människor är rätt lika. Likadana eller likartade situationer upplevs ofta rätt likartat av olika människor. Det handlar om att det finns mönster i mänskiligt beteende.

Ett exempel kan vara beskrivningar av olika betenden och reaktioner här på forumet. Oftast blir det så att flera skriver att de känner igen sig.

Sen är det en annan sak att det finns såna som inte känner igen sig, men det är en annan sak. Oftast går det att vaska fram eller hitta mönster i mänskligt beteende. Men det är just generella mönster. Inte påståenden om att alla gör eller reagerar eller känner så.

Så mönster när det gäller vad som ger lycka är väl inget konstigt. Inte heller att det finns de som inte delar den upplevelsen. Det är varken konstigt eller en stor sak. Mönstret finns i alla fall.

Charley? skrev:

Inger skrev:Ah, ok. Fast jag var inte särskilt deprimerad när jag var sängbunden i ett par år och låg på sjukhus i 9 månder, trots att jag var sjuk, helt autistisk och hela mitt liv var åt h-e. Jag tror det är så att vissa blir deprimerade av inaktivitet medan andra inte blir det.

Var du lycklig då?

Inte så lycklig som jag är nu när det mesta är toppen, men jag hade ändå för det mesta en känsla av intensivt välbefinnande inuti och fick visioner och inspiration. Passade också på att läsa en massa psykologiböcker och bearbeta det lilla jag hade i ryggsäcken när nåt väcktes upp, men det var ju bara befriande och bidrog till känslan av välbefinnande efteråt. Jag var inte deprimerad (har varit det när jag var yngre och vet hur det känns). Däremot var jag rätt svag rent fysiskt eftersom jag var sjuk.

Eftersom jag är introvert/intuitiv har jag alltid mått bäst när jag får sitta still och vara i kontakt med mitt inre, och snarare mått dåligt när jag tvingats vara mer aktiv än jag orkar och vill. För extroverta/sensoriska kan det vara tvärtom. Fatta att det finns temperamentsskillnader i alla fall.

Charley? skrev:...

Inger skrev:Visst vinns det saker som är allmänmänskliga, men det finns också de som verkligen har helt andra behov och sätt att fungera än majoriteten. Dock inser jag att det är meningslöst att diskutera just den biten med dig eftersom du redan bestämt dig för att du vet hur alla andra fungerar inuti, så jag lägger ner detta och konstaterar att vi har lite olika uppfattning om den saken.

Det är ju för att jag har rätt (och ärligt talat börjar jag tro att folk vägrar förstå det enbart för att de är rädda för insikten att de inte är unika).

“For my part I know nothing with any certainty, but the sight of the stars makes me dream.” - Vincent van Gogh

/Barracuber

Hade inte tänkt kommentera detta vidare eftersom det verkar vara lönlöst, men nu gör jag ett sista försök i alla fall. Charley?, du vet att jag gillar dig, och att jag verkligen uppskattar dina råd när man bett om dem, men i just det här fallet anser jag att du är ute och cyklar.

Charley? skrev:Det är ju för att jag har rätt (och ärligt talat börjar jag tro att folk vägrar förstå det enbart för att de är rädda för insikten att de inte är unika).

Och jag som trodde alla var unika...

Om nu NPF-personer fungerade exakt som "alla andra", varför får man då diagnos?

Upphör aldrig att förundra mig över personer som tror att de vet bättre än man själv hur man fungerar och vad man behöver. Både psykvården och alternativsvängen är full av såna. Om de lärde sig lyssna bara en liten aning och tro på en när man förklarar vad man behöver, även om det är något annat än de själva trodde när de utgick från antingen sina egna behov eller nåt de läst i en bok, så skulle de kanske kunna vara till någon verklig hjälp.

När jag var sjuk visste jag exakt vad jag skulle behöva för att bli bättre. När jag fick det så blev jag också bättre. När de försökte med det som dom trodde jag behövde så blev det bara värre. Därför blir jag lite allergisk när andra tror att de vet nåt de faktiskt inte kan veta, eftersom jag har egen erfarenhet av hur tokigt det kan bli då.

Ganesh skrev:De flesta människor är rätt lika. Likadana eller likartade situationer upplevs ofta rätt likartat av olika människor. Det handlar om att det finns mönster i mänskiligt beteende.

Ett exempel kan vara beskrivningar av olika betenden och reaktioner här på forumet. Oftast blir det så att flera skriver att de känner igen sig.

Sen är det en annan sak att det finns såna som inte känner igen sig, men det är en annan sak. Oftast går det att vaska fram eller hitta mönster i mänskligt beteende. Men det är just generella mönster. Inte påståenden om att alla gör eller reagerar eller känner så.

Så mönster när det gäller vad som ger lycka är väl inget konstigt. Inte heller att det finns de som inte delar den upplevelsen. Det är varken konstigt eller en stor sak. Mönstret finns i alla fall.

Ja, detta var ju en mer balanserad syn på saken. Visst finns det saker som majoriteten blir lyckliga av, precis som det finns en tendens bland kvinnor att ha bröst och bland barn att vara små.

Så länge inte någon kommer och påstår att ALLA nödvändigtvis måste bli lyckliga av samma sak bara för att majoriteten blir det så har jag inga problem alls. Men om nån kommer och talar om för mig vad jag behöver, då kommer jag protestera ganska envist om jag upplever att de inte gissar rätt.

tahlia skrev:

Charley? skrev:Visst "ska" du existera. Du vet bara inte om hur du fungerar.

Det ska till ett stort ego för att slänga åt mig en sådan förolämpning.

Det var inte en förolämpning, det var bara information.

Inger skrev:Inte så lycklig som jag är nu när det mesta är toppen, men jag hade ändå för det mesta en känsla av intensivt välbefinnande inuti och fick visioner och inspiration. Passade också på att läsa en massa psykologiböcker och bearbeta det lilla jag hade i ryggsäcken när nåt väcktes upp, men det var ju bara befriande och bidrog till känslan av välbefinnande efteråt. Jag var inte deprimerad (har varit det när jag var yngre och vet hur det känns). Däremot var jag rätt svag rent fysiskt eftersom jag var sjuk.

Eftersom jag är introvert/intuitiv har jag alltid mått bäst när jag får sitta still och vara i kontakt med mitt inre, och snarare mått dåligt när jag tvingats vara mer aktiv än jag orkar och vill. För extroverta/sensoriska kan det vara tvärtom. Fatta att det finns temperamentsskillnader i alla fall.

(Dopaminöverkänslighet.)

Vaddå "inte så lycklig"? Lycka är väl för Guds skull inte relativt?

Inger skrev:Hade inte tänkt kommentera detta vidare eftersom det verkar vara lönlöst, men nu gör jag ett sista försök i alla fall. Charley?, du vet att jag gillar dig, och att jag verkligen uppskattar dina råd när man bett om dem, men i just det här fallet anser jag att du är ute och cyklar.

Charley? skrev:Det är ju för att jag har rätt (och ärligt talat börjar jag tro att folk vägrar förstå det enbart för att de är rädda för insikten att de inte är unika).

Och jag som trodde alla var unika...

Om nu NPF-personer fungerade exakt som "alla andra", varför får man då diagnos?

Upphör aldrig att förundra mig över personer som tror att de vet bättre än man själv hur man fungerar och vad man behöver. Både psykvården och alternativsvängen är full av såna. Om de lärde sig lyssna bara en liten aning och tro på en när man förklarar vad man behöver, även om det är något annat än de själva trodde när de utgick från antingen sina egna behov eller nåt de läst i en bok, så skulle de kanske kunna vara till någon verklig hjälp.

När jag var sjuk visste jag exakt vad jag skulle behöva för att bli bättre. När jag fick det så blev jag också bättre. När de försökte med det som dom trodde jag behövde så blev det bara värre. Därför blir jag lite allergisk när andra tror att de vet nåt de faktiskt inte kan veta, eftersom jag har egen erfarenhet av hur tokigt det kan bli då.

Jag har aldrig hävdat att alla är exakt likadana, det vore befängt. Vad jag hävdar är att alla människor i grund och botten fungerar likadant. Att det finns variationer i hur människor fungerar psykologiskt är inte mer avancerat eller konstigare än att vi har olika hårfärger.

Inger skrev:Så länge inte någon kommer och påstår att ALLA nödvändigtvis måste bli lyckliga av samma sak bara för att majoriteten blir det så har jag inga problem alls. Men om nån kommer och talar om för mig vad jag behöver, då kommer jag protestera ganska envist om jag upplever att de inte gissar rätt.

Ja, men (ursäkta, det här är faktiskt inte menat som en förolämpning) du är uppfostrad till att tänka på det sätt du gör och har blivit indoktrinerad till att tro på det du tror på, vilket är att du är unik och att du vet bäst. Det är fel.

Milyc skrev:Det där punkterna som räknades upp för vad som gör en människa lycklig uppfattar jag som att de nog i första hand gäller NT. Jag blir lycklig av mestadels andra saker.

Tidigare postat: 2008-10-12 15:23:30

Ja, det var det jag misstänkte, att det kunde vara annorlunda för aspergare. Men hur skulle din lista vara?

Eller, för att inte tvinga dig uppfinna hjulet igen, kanske liknande lista som Ingers:

1. Harmonisk miljö
2. Goda & intima relationer med nära & kära vänner
3. Individuell frihet
4. Intressanta specialintressen & frivilliga projekt (istället för jobb)
5. Musik, dator, tv & telefon (när man inte orkar med fysiska & sociala aktiviteter)