Jonte skrev:Så går det när man inte kan bibliska historien och katekesen. En gång skulle Jesus driva ut en demon ur en snubbe. Han ba´ Vad heteru? Demonen ba' Legio för vi e många typ. OK såre va inte ba en demon dårå typ.

Bästast beskrivning!

Bjäbbmonstret skrev:

Jonte skrev:

Jag har haft legio bilar. Det funkar inte heller va?

Droppa "i" så funkar det. Annars skulle jag nog säga "Mina bilar har varit legio."

Nej men däremot "Det är legio att ha en bil".

Om man vill använda "legio" i betydelsen "vanlig". Jag som gick i skolan på Jesu tid (ännu en kvarglömd kasusform?) tänker fortsätta säga att mina (lego)bilar varit legio.

weasley skrev:Jo, det är ju det jag säger, det är en sån där tårta-på-tårta-formulering! Kan fortfarande inte komma ihåg det korrekta namnet på begreppet dock.

Det heter Tautologi

"Korrekta" benämningar är "tårta på tårta" och "tautologi".
Folk gör hela tiden om det där felet att tro att det finns en sak som är "rätt" och *nej, jag orkar inte upprepa vad jag redan har skrivit på så många ställen*.
Det spelar inte den ringaste roll vad som står i NE eller SAOB - ingen av dem är ens menad att vara normerande! - om den samlade svenska (skön- och sak-)litteraturen av hög klass ger en annan (eller rikare) bild. Utom i så måtto att lekmän tyvärr tror att det är NE och SAOB som säger vad man "får".
Och just "tårta på tårta" är inte ens i språkpolistraditionen något "lågt" uttryck. Eller var åtminstone inte så länge även yngres kollektiva språkkänsla var baserad på en viss kännedom om svenska texter (till för några årtionden sedan).

Samma sak med vad "legio" betyder, tycker jag. Det är fruktansvärt kinkigt och jag hade inte tänkt skriva här alls just nu; men det går faktiskt inte heller att lämna över för mycket av språkbestämningen till folk som helt enkelt saknar grundkunskaper och historisk orientering i det.
Ordet avser (i princip) en mängd av något räknebart, men för stor att räkna. Lär ursprungligen ha avsett det "inräknade" manskapet i en romersk häravdelning (eller har det äldre anor än så, någon?). "Legion" är samma ord (böjningsstammen utan ändelse), som framgår av Weasleys böjningsmönster.

Tack Jonte också!
Jo, jag har obesvarade pm från andra också... Lika bra att kalla det "fobi", för så svårt är det. Inget personligt och tvärtemot vad jag själv skulle behöva.

Zombie skrev:"Korrekta" benämningar är "tårta på tårta" och "tautologi".

Godtas utan tvekan - men jag fattade det som att weasley var ute efter just det ordet hon förlorat... tautologi. Sen passade jag på att länka mest för att det var lite kul.

Ja ja, visst.
Vet inte om jag tände till med sådan glöd att jag lät otrevlig - men jag går igång på ord som "korrekt" i ett sådant sammanhang. Och här från en som verkligen kan sina saker och har förstklassigt omdöme själv!
Klart länken var bra! Alltid bra att länka till källor som åtminstone ska vara seriösa!

Tautologi kommer för övrigt från tårtologi, "läran om tårtors staplande".

Nu vet jag inte om någon tagit upp detta tidigare, i sådana fall är det bara att hoppa över mitt tillägg.

I den nyaste utgåvan av tidningen "Språk" hittade jag ett relativt nytt ord som jag genast fastnade för (och då ville dela med mig av).

Myndighetssafari - när man ringer till en myndighet och blir kopplad runt till allt och alla.

Vem har inte varit på en sådan safari?

Jag har varit på en fysisk sån safari! För sju år sen, fast inte i Sverige.

Safarin varade i två dagar och tog mig till fyra platser, fast en plats två gånger, så totalt fem... Det var inte roligt då, men i backspegeln är det rätt komiskt.

tahlia skrev:Nu vet jag inte om någon tagit upp detta tidigare, i sådana fall är det bara att hoppa över mitt tillägg.

I den nyaste utgåvan av tidningen "Språk" hittade jag ett relativt nytt ord som jag genast fastnade för (och då ville dela med mig av).

Myndighetssafari - när man ringer till en myndighet och blir kopplad runt till allt och alla.

Vem har inte varit på en sådan safari?

Det borde även finnas ett ord för när safarin till slut kommer tillbaka till samma person som man började med, vilket tyvärr inte heller är ovanligt.

"Cirkelkoppling"?

1. Principfråga om inte annat: är det något fel på den mångfald jag skisserade (med olika stilvalörer) som svar på Mördarsnigels fråga? Själv ser jag den som en styrka, där språket fortfarande kan erbjuda den.

2. "Myndighetssafari", måste komma ihåg!
En safari brukar väl återvända till utgångspunkten? Men visst, jag saknar ändå ett sådant ord jag med. Möjligen föll det inte myntarna in, eftersom återvändandet sällan upplevs som mycket snabbare än tjugofyra timmar (ett jordvarv)?

EDIT: korsade Inger. (Eller "telefonsofism", "cirkelkö"? Nåja...)

Kvasir skrev:

tahlia skrev:Nu vet jag inte om någon tagit upp detta tidigare, i sådana fall är det bara att hoppa över mitt tillägg.

I den nyaste utgåvan av tidningen "Språk" hittade jag ett relativt nytt ord som jag genast fastnade för (och då ville dela med mig av).

Myndighetssafari - när man ringer till en myndighet och blir kopplad runt till allt och alla.

Vem har inte varit på en sådan safari?

Det borde även finnas ett ord för när safarin till slut kommer tillbaka till samma person som man började med, vilket tyvärr inte heller är ovanligt.

Rundgång! Lika ont i öronen har man iaf!

alfapetsmamma skrev:Rundgång! Lika ont i öronen har man iaf!

Ja! Den röstar jag på!

Om man håller på med sitt specialintresse, kan man då säga att man specialintressar?

mnordgren skrev:Om man håller på med sitt specialintresse, kan man då säga att man specialintressar?

Om man kan säga att någon socialdemokratar så ...

om taktiken tycktes kräva nordisk socialdemokrati då socialdemokratade han

Substantivet "intresse" var en verbform från början. Det kommer av den latinska infinitiven (eller verbalsubstantivet) "inter esse", ordagrant "bland/mellan vara" - jag antar att en smidig översättning skulle kunna bli "vara mitt uppi" ~ "(gärna) ägna sig åt". Jag "intersum", du "interes", man "interest" osv.

Så tilltaget har sitt prejudikat i ordets historia.

Ett till tyskt låneord i engelska: Leitmotif (även leitmotif)

Inger skrev:

Jonte skrev:Andra sentida svenska ord i engelskan är förutom ombudsman och smorgasboard även tungsten, just från tung sten. Fast vi säger wolfram...

Jasså? Då hade man inte så fel när man tänkte 'tung sten' som barn då! Vad kommer wolfram ifrån? Låter tyskt.

På 1500-talet beskrev [WikiSve]Georgius Agricola[/WikiSve] en förorening i tennmalm som vid upphettning bildade ett vitt skum som gjorde det omöjligt att utvinna tennet. På latin kallade han skummet "lupi spuma", vargspott eftersom skummet åt upp tennet glupskt som en varg. De tysktalande bergsmännen kallade det Wolfram, dvs vargsmuts. 200 år senare upptäckte man att föroreningen var malm åt en annan metall, namnet wolfram övergick till metallen och föroreningen fick namnet [WikiSve]wolframit[/WikiSve].

Metallerna kobolt och nickel har en liknande historia. Förr kunde man inte utvinna metall ur järnmalm som var blandad med koboltmalm, gruvarbetarna ansåg att trollen (ty Kobold) hade förtrollat järnmalmen. Kopparmalm och nickelmalm är svåra att se skillnad på. Under årtusendenas lopp har det hänt många gånger att folk hittat kopparmalm, utan att lyckas få fram någon koppar ur den. Man ansåg att det var bergtroll (ty Nickeln) som hade förtrollat kopparmalmen.

Anxiolytika är ett fint ord tycker jag. Kommer från latinets anxius, såklart.

tveskägg skrev:

Inger skrev:

Jonte skrev:Andra sentida svenska ord i engelskan är förutom ombudsman och smorgasboard även tungsten, just från tung sten. Fast vi säger wolfram...

Jasså? Då hade man inte så fel när man tänkte 'tung sten' som barn då! Vad kommer wolfram ifrån? Låter tyskt.

På 1500-talet beskrev [WikiSve]Georgius Agricola[/WikiSve] en förorening i tennmalm som vid upphettning bildade ett vitt skum som gjorde det omöjligt att utvinna tennet. På latin kallade han skummet "lupi spuma", vargspott eftersom skummet åt upp tennet glupskt som en varg. De tysktalande bergsmännen kallade det Wolfram, dvs vargsmuts. 200 år senare upptäckte man att föroreningen var malm åt en annan metall, namnet wolfram övergick till metallen och föroreningen fick namnet [WikiSve]wolframit[/WikiSve].

Metallerna kobolt och nickel har en liknande historia. Förr kunde man inte utvinna metall ur järnmalm som var blandad med koboltmalm, gruvarbetarna ansåg att trollen (ty Kobold) hade förtrollat järnmalmen. Kopparmalm och nickelmalm är svåra att se skillnad på. Under årtusendenas lopp har det hänt många gånger att folk hittat kopparmalm, utan att lyckas få fram någon koppar ur den. Man ansåg att det var bergtroll (ty Nickeln) som hade förtrollat kopparmalmen.

Detta svar hade jag missat... Tack! Mycket intressant!

Man kan säga att någonting är väldigt otympligt, men finns det även tympliga saker?

Moderator Alien: Slog ihop med tidigare tråd.

En sökning på forumet gav två relevanta träffar.

post273965.html
post101028.html

Iridia skrev:Vad betyder förresten pennalism? Kommer det av penalise (bestraffa)? I så fall borde det väl bara vara ett n där. Nu tänker jag på penna hela tiden, och det blir ju helt galet.

Nej, penna är inte galet alls utan precis varifrån allt kommer. Eftersom ordet pennalism funnits i svenskan sedan 1700-talet har det inget med engelska att göra.

Pennal kallades de nya studenterna/eleverna, de som numera kallas recentior. Sådana brukar utsättas för diverse plågsamma invigningsriter och användas för att passa upp på de äldre. Ordet "pennal" i sin tur syftar på de pennskrin eleverna brukade ha med sig för att anteckna. Kanske antecknade nykomlingarna särskilt flitigt.


Moderator: Flyttat från denna tråd: internatskolor-anmalda-kamratfostran-pennalism-vald-t23682.html