Varför används inte ordet Tympligt?

När nåt är OTYMPLIGT så vet man ju hur det är, och när det INTE är det, så är det väl tympligt?

Savanten Svante skrev:Varför används inte ordet Tympligt?

När nåt är OTYMPLIGT så vet man ju hur det är, och när det INTE är det, så är det väl tympligt?

Tympligt verkar vara ett tympligt ord, så det ska jag lägga på minnet.

Ett annat liknande fall är ordet umbärlig, som är ganska ovanligt numera, medans oumbärlig fortfarande är vanligt. Umbärligt borde vara ett lika oumbärligt ord som oumbärligt.

Tack Zombie! Kul läsning!

Tymplig är ju kul, det borde väl ha funnits ett sånt ord? Jag brukar ibland säga att något är ligent. Det måste ju vara motsatsen till intelligent. Samma princip. Där är ju norrlänningarna kul med sina o-ord, t ex "Har du ofikat".

Gällande låneord håller jag med Zombie, ibland har svenskan ett ord som saknas i engelska och ibland tvärt om. Annars är finlandssvenska rätt kul. De kör med en del ålderdomliga ord "aderton", "lavoar" (handfatet på vessan (vessa är toa på finska)) och som ni märkte också en massa finska låneord. Jättekiva. Dessutom en hel del ord med annan mening. Jag har nyligen försökt förklara för pojkarna att det är teckningar de gör, inte ritningar. Men det är just vad det är på finlandsvenska upptäckte jag...

Fast kona kopplar jag först till morsekona.

Jag tycker man kan utvidga o-andet något. Vissa tycker kanske att det är förflackande, men om det nu finns fullt accepterade begrepp där man o-ar så borde man väl kunna göra nya. Som t.ex. "oofta".

Ordet "bög" har en rätt intressant historia. På Medeltiden fanns det i södra Frankrike en religiös grupp som kallades katharerna. De stämplades till slut som kättare och deras religion utplånades genom korståg. De tillhörde i själva verket en religion vid namn manikeismen, en icke-kristen trosinriktning som härstammade från östra medelhavsområdet. Ett fäste för manikeismen var länge Bulgarien, och katharerna kallades i Frankrike för "bougre" (eller nåt sånt, har inte boken där jag läste detta framför mig), vilket är etymologiskt besläktat med "Bulgarien". Inte för att katharerna var bulgarer utan för att man såg Bulgarien som det land varifrån tron nått Frankrike. Katharerna svartmålades naturligtvis av det kristna etablissemanget och "bougre" blev ett ord som symboliserade sånt man inte ville kännas vid. Svenska författare som t.ex. Strindberg försvenskade ordet "bougre" till "bugare" kring förra sekelskiftet, vilket sedan utvecklades till våra dagars "bög".

Är det någon som vet vad en spunk är? Och varifrån kommer egentligen ordet?

Från Wiki:

Spunk är ett ord som uppfanns av Astrid Lindgren i en av böckerna om Pippi Långstrump. Betydelsen är okänd men det är i alla fall ingen sjukdom.

Som en följd har SPUNK också blivit en populär förkortning och beteckning, t.ex. för "Gamla sockor" (vid Högskolan i Halmstad) eller de "flexibla studiegrupperna" (inom gymnasierna i Uppsala).

På engelska kan ordet antingen betyda energi (amerikansk engelska) eller sperma (brittisk engelska).

Boel Westin, professor i litteraturvetenskap, med inriktning på barn- och ungdomslitteratur, påstår att Spunk är namnet på en skalbagge som Pippi hittade utanför sitt hus.
Om man läst boken, vet man att Pippi efter långdraget spunkletande hittar en skalbagge som hon bestämt känner igen som den spunk hon letat efter. Så då beror det väl på om Pippi hade rätt eller ej, antar jag?

Jag har alltid trott att en spunk var en mojäng, alltså vilken sorts mojäng som helst. Fast vad är mojäng? För mig är det ett verktyg eller mindre föremål, ofta lite klurigt ihopsatt, som man kanske inte riktigt vet det rätta namnet på. :O

Eller kan det nu vara så att Lindgren tyckte att Pippi skulle ut och leta spunk (brittisk eng.)? Kanske till sin skolfröken eller nåt?

Jonte skrev:Usch vilket språk vi har! Frun till grabben, 6 år som just börjat läsa: Pappa får förklara för dig varför "och" stavas o-c-h.

Jag: ähm, jo, det är blev bestämt så nån gång, det är ju rätt ologiskt egentligen, det borde ju ha stavats o-c-k. Fast det är ju egentligen också ologiskt, varför inte o-k-k? Vilket ju är rätt ologiskt, varför skriva en konsonant efter lång vokal och två efter kort istället för att att dubbla vokalen om den ska vara lång. Man borde skriva och ok och ok ook.

Ännu en inblandning från tyskan. Istället för att göra som norrmännen och skriva 'kk' så antog svenskarna den lite mer "kontinentala" vanan att skriva 'ck'. Med ett undantag och det är 'ch' i just ordet 'och' - "auch" på tyska.

Tyska var stort i det medeltida Sverige. Det har påverkat språket på många fler sätt än vi tror. De som hojtar om den svengelska som talas här och där nu har visserligen rätt i att det är en större mängd människor som kan tänkas misshandla svenskan, men samtidigt ser man ju numera till att försöka inlemma de engelska uttrycken i svenska. Annat var det på medeltiden. En hel del av våra böjningsmönster i rikssvenskan är tyskinfluerade. Vi har hittills bara sett tendenser till det när der rör engelskan - jag tänker nu på otyget att sätta plural-S på diverse substantiv, samt det förhatliga genitiv med apostrof-s. Att hela ord lånas in och försvenskas till stavning och uttal är dock ingen nyhet. Jag kan namedroppa lite:

chiffonjé
tejp
dolme
keps
fönster
kavaljer
hord
vandal
biolog

Ni kan säkert komma på fler själva. :-D

EDIT: För övrigt gör finnarna just det som du efterlyser. Dubbeltecknad vokal är lång vokal. Dessutom kan de ha långa konsonanter också. Naturligtvis blir dessa då dubbeltecknade. (Med den vanliga reservationen för undantag, som det ju alltid finns gott om i språk.)

weasley skrev:EDIT: För övrigt gör finnarna just det som du efterlyser. Dubbeltecknad vokal är lång vokal. Dessutom kan de ha långa konsonanter också. Naturligtvis blir dessa då dubbeltecknade. (Med den vanliga reservationen för undantag, som det ju alltid finns gott om i språk.)

Jo, stavning är det enda positiva med finska språket, om man försöker lära sig det. Jag minns att jag frågade läraren i första klass varför man inte skriver två vokaler när det ska vara långt ljud. Svaret blev väl vad man kunde vänta eftersom det inte finns något bra svar. Långa konsonanter; långa "m" går väl bra men prova att säga ett långt "t" eller "p". Inte helt lätt.

Finskan har för övrigt en massa svenska låneord, t ex tuoli (stol). Ord i finskan börjar aldrig på två konsonanter (utom nyare låneord, skejtari t ex) och slutar gärna på "i" för att lättare kunna böjas.

weasley skrev:Att hela ord lånas in och försvenskas till stavning och uttal är dock ingen nyhet. Jag kan namedroppa lite:

chiffonjé
tejp
dolme
keps
fönster
kavaljer
hord
vandal
biolog

Ni kan säkert komma på fler själva.

Det är kul med gamla låneord, särskilt från "udda" språk.

I uppräkningen ovan är väl:
chiffonjé och kavaljer från franska,
tejp och keps från engelska,
dolme från turkiska(?),
fönster från tyska,
vandal från latin(?),
biolog från klassisk grekiska,
men från vilket språk kommer hord?

Här är fler låneord från "udda" språk:
tjej från romani,
kalabalik från turkiska,
katamaran fråm tamilska,
algebra och alkohol från arabiska.

Dessutom, siffran noll heter "sufr" på arabiska och det har blivit "siffra" i svenskan.

Mats skrev:I uppräkningen ovan är väl:
chiffonjé och kavaljer från franska,
tejp och keps från engelska,
dolme från turkiska(?),
fönster från tyska,
vandal från latin(?),
biolog från klassisk grekiska,
men från vilket språk kommer hord?

Här är fler låneord från "udda" språk:
tjej från romani,
kalabalik från turkiska,
katamaran fråm tamilska,
algebra och alkohol från arabiska.

Dessutom, siffran noll heter "sufr" på arabiska och det har blivit "siffra" i svenskan.

"Fönster" är från början ett latinskt ord - fenester eller fenestra (minnet sviker lite såhär på rak arm), men jag vet inte om det kommit via tyskan eller senare, via franskan.

"Vandal" är en benämning på en folkgrupp, "vandaler" som härjade i mellersta Europa för en himla massa år sen. Ordet för folket kom sedan att symbolisera deras vandaliserande beteende.

"Hord" är vad jag vet lite oklart varifrån det kommer, men det har östeuropeiskt ursprung och betydde från början ungefär "läger", "liten boplats".

weasley skrev:"Fönster" är från början ett latinskt ord - fenester eller fenestra (minnet sviker lite såhär på rak arm), men jag vet inte om det kommit via tyskan eller senare, via franskan.

Det bästa ordet kopplat till fönster är DEFENESTRATION - att slänga ut nån genom ett fönster!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Defenestration
http://sv.wikipedia.org/wiki/Defenestrationerna_i_Prag

Min psykolog sa hon har "ett privat perverst intresse [att läsa patienters dagböcker]". Vad betyder perverst i detta sammnhanget? Låter läskigt...

Ordet perverst får de flesta att tänka på udda sexuella saker, och det används oftast i det sammanhanget, men synonymer till pervers är bl.a. onormal, onaturlig, och jag antar att det var det hon menade i sammanhanget (får man väl hoppas hehe).

Jag har hört nånstans att språken i England och skandinavien var rätt lika på vikingatiden, vilket som nu påverkade det andra vet jag inte. Kniv är ju samma ord t ex medan nymodigheten gaffel skiljer.

Andra sentida svenska ord i engelskan är förutom ombudsman och smorgasboard även tungsten, just från tung sten. Fast vi säger wolfram... Iceberg

Kommer på två tyska ord som används rakt av i engelskan, kindergarten och bremsstrahlung.

Gangplank kände jag inte till, kul.

Jonte skrev:Andra sentida svenska ord i engelskan är förutom ombudsman och smorgasboard även tungsten, just från tung sten. Fast vi säger wolfram...

Jasså? Då hade man inte så fel när man tänkte 'tung sten' som barn då! Vad kommer wolfram ifrån? Låter tyskt.

Stör mig alltid på när de översätter kemiska namn fel, t ex ett seriöst svenskt företag som skrev på sin hemsida att de jobbade för att minska 'quicksilver' i lågenergilampor (naturligtvis fick de ett mejl från jourhavande språkpolis och skrev faktiskt tillbaka och tackade).

Iceberg

Ja!

Kommer på två tyska ord som används rakt av i engelskan, kindergarten och bremsstrahlung.

Kindergarten för lekskola har jag hört. Men vad betyder det andra?

Spitzgefühl eller vad man kallar fingertoppskänsla tror jag man också använder i engelska? Samt Schadenfreude (skadeglädje). De har inget eget ord för det.

Inger!
Jag misstänker att mycket av det du kallar svenskt inflytande på engelska i själva verket är danskt inflytande. Möjligen norskt. I skotsk engelska finns ett påtagligt norskt inflytande. I engelsk engelska finns ett motsvarande danskt inflytande. Speciellt i den östra delen av England, det gamla danelagen.

För engelska språkhistoria rekommenderas:
The Adventure of English, The Biography of a Language av Melvyn Bragg.
Boken är skriven som en biografi med engelska språket som subjekt. Både lärt, spännande och hganska lättläst.

En tysk schackterm som används rakt av i engelska är Zugzwang - dragtvång på svenska. Ordet används för att beskriva en situation där varje drag man har att välja på försämrar ens läge. Det man skulle vilja göra när man utsätts för dragtvång är att utan att flytta någon pjäs låta turen gå över till motståndaren, men det tillåter inte reglerna.

Ganesh skrev:Inger!
Jag misstänker att mycket av det du kallar svenskt inflytande på engelska i själva verket är danskt inflytande. Möjligen norskt. I skotsk engelska finns ett påtagligt norskt inflytande. I engelsk engelska finns ett motsvarande danskt inflytande. Speciellt i den östra delen av England, det gamla danelagen.

För engelska språkhistoria rekommenderas:
The Adventure of English, The Biography of a Language av Melvyn Bragg.
Boken är skriven som en biografi med engelska språket som subjekt. Både lärt, spännande och hganska lättläst.

Borde nog kallat det "skandinaviskt inflytande då" men råkade bli lite för svedocentrisk.

Låter som en spännande bok. Ger den fler exempel än dem vi kommit på här? (Det ska väl vara ett 'dem' där, då det är 'vi' som kommit på dem [orden]? Eller ska det vara "de [ord som] vi..."?)

(Min analys: syftningen är på "exempel", som är (direkt) objekt, alltså "dem".

[edit:] ... teleskoperingskoll ger: "Ger den /.../ dem /.../".)

[edit 2: strök felmening, har gröt i huvudet]

Litet neråt på länken här nedan finns en spännande lista över exempel på arabiska låneord i svenskan:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Arabiska_l%C3%A5nord

Ganesh skrev:Litet neråt på länken här nedan finns en spännande lista över exempel på arabiska låneord i svenskan:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Arabiska_l%C3%A5nord

Man tackar!

Observera dock att ordet "sharif" inget har att göra med vilda västerns sheriffer.
Sheriff är en tidigmedeltida engelsk titel som är en sammanskrivning av shire och reeve. Där "shire" är ungefär län, landskap och "reeve" är titel på en kunglig tjänsteman, kombinerad skattefogde och polis ungefär. Och det blev shire-reeve, som blev sheriff redan innan Robin Hoods och Sheriffen i Nottinghams dagar.

(Alltså inget med arabiskans sharif att göra, vilket är litet synd. För det hade varit roligt att få höra hur det i så fall gått till. Hade det varit på det sättet kanske det hade haft att göra med korstågen och Rickard Lejonhjärta och Saladin att göra. Men som sagt, tyvärr är det inte så, men det hade blivit en bra historia.)

Ganesh skrev:Observera dock att ordet "sharif" inget har att göra med vilda västerns sheriffer.
Sheriff är en tidigmedeltida engelsk titel som är en sammanskrivning av shire och reeve. Där "shire" är ungefär län, landskap och "reeve" är titel på en kunglig tjänsteman, kombinerad skattefogde och polis ungefär. Och det blev shire-reeve, som blev sheriff redan innan Robin Hoods och Sheriffen i Nottinghams dagar.

(Alltså inget med arabiskans sharif att göra, vilket är litet synd. För det hade varit roligt att få höra hur det i så fall gått till. Hade det varit på det sättet kanske det hade haft att göra med korstågen och Rickard Lejonhjärta och Saladin att göra. Men som sagt, tyvärr är det inte så, men det hade blivit en bra historia.)

Enligt maken, som undervisar i arabiska och som jag frågade om ordets betydelse på arabiska, betyder sherif (som han uttalar det) värdig, nobel, ädel eller som har nån form av upphöjd position. Alltså såväl genom egen värdighet, genom att vara infödd i fin familj eller på annat sätt. Det är för sent för att skriva vettigt nu känner jag... Gääääsp. Hursomhelst är det en väldigt rolig tråd.

(sharif, flertal shurafâ [långt slut-a, vet inte hur man får fram längdstreck ur datorn]: har också hört översättas 'rättfärdig'.
*råkade bara strökunna just det ordet från en infödd bekant*

Klassisk arabiska har vokalerna i a u och î â û; uttalet av dem varierar rätt mycket efter trakt och omgivande konsonanter, och ännu mer i de moderna dialekterna. Transkription till våra bokstäver är sällan helt konsekvent.)