Aspergersimulanter?
87 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
av Inger » 2008-09-10 0:31:06
Orkar inte läsa hela tråden. Men till John Norum ang potentiella AS-simulanter vill jag bara säga, ifall inte nån annan redan gjort det, att de även intervjuar t ex förälder, syskon och lärare för att få deras version av hur man var som barn.
Jag vet flera som haft tydlig AS-indikation på testerna men sen ändå inte fått diagnos för att föräldrar och lärare inte kunde dra sig till minnes några problem från uppväxten. Vilket då missgynnar dem som bara teg och led och inte ställde till problem, vars föräldrar har dåligt minne, eller som vägrar erkänna att de fött ett 'defekt' barn och helt enkelt blåljuger för utredaren.
Jag vet flera som haft tydlig AS-indikation på testerna men sen ändå inte fått diagnos för att föräldrar och lärare inte kunde dra sig till minnes några problem från uppväxten. Vilket då missgynnar dem som bara teg och led och inte ställde till problem, vars föräldrar har dåligt minne, eller som vägrar erkänna att de fött ett 'defekt' barn och helt enkelt blåljuger för utredaren.
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Zombie » 2008-09-10 0:35:54
Där har vi ett problem som helt säkert finns! Och som förstör för folk!
Som dessutom beror på en tankemässigt pinsamt elementär brist i utredningsrutinerna. Och som det kanske kan ge mycket att dryfta i en tråd.
Och en sak till för OA att arbeta med.
Som dessutom beror på en tankemässigt pinsamt elementär brist i utredningsrutinerna. Och som det kanske kan ge mycket att dryfta i en tråd.
Och en sak till för OA att arbeta med.
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Pemer » 2008-09-10 0:54:49
MsTibbs skrev:Jag fattar inte varför man skulle vilja simulera AS, nackdelarna tycks mig störr än fördelarna.
Ja, jag tänker detsamma.
Och vad är annars att "bara" vara alldeles för lat och arbetsskygg?
Om man nu faktiskt aldrig orkar "ta i" så att man fixar att sköta ett jobb, och sedan hör talas om Asperger och tycker "åååh, jag kan försöka få en sådan diagnos så kan jag få sjukpension och slippa jobba någonsin mer"...
...å ena sidan borde ju inte risken vara helt försumbar att man faktiskt har Asperger! Att ge ett intryck utåt att mest bara vara allmänt lat och arbetsskygg, bara orka med det som passar och vara slö och passiv med allt som verkar lite jobbigare... - det är ju precis hur vi ack så ofta uppfattas av en totalt oinsatt bedömare, som inte tror på att Asperger finns, eller som inte hört talas om det (än). Det är ju i praktiken precis så många av oss, jag själv t ex, fungerar.
...och å andra sidan: Är man nu bara illistig och förslagen nog att vilja mygla sig igenom en sjukskrivningsprocess, diagnosutredning, sjukersättningsutredning hos Försäkringskassan... allt för att kunna slå sig till ro med sjukersättning...
...ja, i och för sig... Om man först har jobbat några år, med en saftig lön... så att man har lite pension ihoptjänat... då kan man ju kanske komma upp i lite mer i sjukersättning än t ex jag som hade just ingenting intjänat och har lägsta garantipension...
Men då ska man ju ha fixat att göra det först...
Och hela processen med sjukskrivning, diagnos, ansökan om sjukersättning... att spela så här pass nedsatt i funktions- och framför allt arbetsförmåga, och verkligen nå ända fram...
Pja... chanserna att man skulle fixa det hela vägen får nog räknas som små. Vi som har diagnos vet ju allt om hur man ifrågasätts på tvären och på bredden hela tiden...
Min slutsats blir ofrånkomligen att det är väldigt dåligt betalt för nedlagt arbete, om man vill bluffa till sig en diagnos för att få pension och slippa jobba. Är man såpass aktiv, skicklig och förslagen att man verkligen skulle kunna klara av det borde man kunna fixa mycket mer lukrativa bedrägerier i stället.
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Pemer » 2008-09-10 0:56:21
Inger skrev:Jag vet flera som haft tydlig AS-indikation på testerna men sen ändå inte fått diagnos för att föräldrar och lärare inte kunde dra sig till minnes några problem från uppväxten. Vilket då missgynnar dem som bara teg och led och inte ställde till problem, vars föräldrar har dåligt minne, eller som vägrar erkänna att de fött ett 'defekt' barn och helt enkelt blåljuger för utredaren.
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Anastasia » 2008-09-10 1:17:16
Zombie skrev:Där har vi ett problem som helt säkert finns! Och som förstör för folk! Som dessutom beror på en tankemässigt pinsamt elementär brist i utredningsrutinerna.
Jag tror också det problemet finns. Mina föräldrar tyckte visserligen jag var konstig, men det är ändå fel att utredarna lyssnar mer på föräldrarna än på mig, som det var på mitt ställe.
Jag har väldigt dålig relation till min familj, och tyckte det var direkt obehagligt att de var inblandande. För mig har det aldrig varit någon trygghet att mina föräldrar är med på saker, och jag kan alltid prata mycket öppnare utan dem i närheten eller utan att riskera att något förs vidare till dem. Jag är väldigt känslig för sånt här, och att det kändes som om de gick bakom ryggen på mig och inte tog det jag sa på allvar, har gjort att jag inte kan lita på någon längre. Så det är viktigt med ett bra och hänsynsfullt bemötande.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av MsTibbs » 2008-09-10 1:26:48
Papps har fått för sig att bror och brorsdotter inte alls har Tourette och OCD och att farfar inte alls var aspig och ordsallade sig, eller att farmor var skitdement tidigt... jag tror det är vanligare än att någon totalt icke-aspig peron skulle få för sig att försöka faka. Som sagt, även om personen mot förmodan skulle lyckas; vari ligger vinsten??
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Alien » 2008-09-10 1:41:55
JohnNorum skrev:Inga belägg!
Några funderingar har jag dock!
1) NPF-relaterade företeelser är väldigt svåra att bevisa objektivt. Ett brutet ben kan röntgas etc. En stor del av utredningen består i vad patienten berättar om sig själv. (Hos en del läkare hela utredningen). Frågorna kan vara ledande, eller utformade så att det är lätt att begripa vad man "bör" svara för att verka ha AS. Jag håller med om att det är ett svårt problem att komma runt. Att utforma väldigt komplicerade tester med mycket kluriga kuggfrågor, leder bara till att fler missförstår frågorna och ger ett svar som inte är korrekt.
2) Det finns, rent ekonomiskt och juridiskt, nästan inga nackdelar och nästan bara fördelar med en AS-diagnos i Sverige idag. Det finns t.ex. inga hinder (vad jag känner till) att ta körkort, låna pengar i bank, få en hyreslägenhet, behålla vårdnaden om barn etc. Däremot ökar diagnosen möjligheten att få förtidspension, tandvårdskort, utökade tentamenstider på universitet, möjlighet att undslippa värnplikt, kanske möjlighet att få lägre straff vid brott. En diagnos som innebär uppenbara potentiella nackdelar, torde ha färre simulanter, en diagnos med enbart fördelar torde ha fler simulanter.
3) NPF har ofta mycket gemensamt med personlighetsdrag. I princip alla människor kan ju känna av och till att de är lättstressade, att de har svårt att komma igång med saker, att vissa sociala situationer är obehagliga och skrämmande etc. Detta är inte några unika upplevelser för bara de som verkligen har AS eller ADHD. Om en helt frisk person enbart tycker att jobbet är tråkigt, kan man ju inte göra någonting (och ja, jag tror tyvärr att många människor idag tycker att deras jobb är tråkiga och meningslösa). Men om man hör talas om olika NPF som man kan referera till för att slippa detta tråkiga jobb, tror du inte det skulle kunna finnas någon som skulle försöka sig på den möjligheten?
4) Sedan finns det en massa annat som är svårt att ta på och som jag har svårt att uttrycka i ord. T.ex. i USA ger många sjukförsäkringar en förälder möjlighet att stanna hemma på heltid med ett barn som har autism. Men den möjligheten ges inte för Aspergerbarn. I USA diagnosticeras (om jag ska tro wrongplanet) många fler med autism jämfört med Asperger. Är det en slump? Är det snälla läkare som vill hjälpa föräldrarna, när de publika skolornas förmåga att hantera NPF-barn är för dåliga?
Här hemma i Sverige finns ju inte just den aspekten, aspergerbarn och autistiska barn får väl ungefär lika bra eller dålig hjälp (men det vet jag för lite om). Men tänk dig en person som helt enkelt har hamnat snett i livet, droger, brott, fängelsevistelse, ingen kriminalvård och arbetsmarknadshjälp fungerar. En snäll läkare kanske ställer en "finare" diagnos som asperger för att inte personen ska behöva stanna kvar i kriminella kretsar mer. Och iofs säger jag inte att detta behöver vara helt fel. Om en f.d. kriminell person kan få en egen bostad och vettig sysselsättning ordnad av samhället så är det bra, och om det nästan enbart kan ske, i dagsläget, genom att läkaren ställer en helt felaktig AS-diagnos, så, so be it.
Det är ganska intressanta svängningar här på forumet! Vissa medlemmar (inte du Alien) är väldigt skeptiska till att ens delta i en intellektuell diskussion om den eventuella förekomsten av simulering. Men när det sedan visar sig i praktiken att var och varannan mördare får en AS-diagnos slängd på sig/ tjatad till sig, då brukar det vara ungefär samma medlemmar som genast vill sätta stopp för att sådana företeelser ska få fläcka ner bilden av Asperger.
Avslutningsvis, jag tror definitivt att Asperger "finns". Jag tror dock inte att den är helt färdigbeskriven. Jag tror också att det finns alltför många läkare som diagnosticerar friskt alla möjliga slags människor som har lite problem i livet rent allmänt. Jag tycker att det är viktigt att försöka försvara vad riktigt Asperger står för. Det borde ligga i alla aspergares intresse att öppet diskutera simuleringsaspekter, och inte låtsas om som att de inte finns.
Det finns visst nackdelar med AS-diagnos. Diagnosen ska t ex beaktas vid körkortstagning:
15 kap. ADHD, autismspektrumtillstånd och likartade tillstånd samt psykisk utvecklingsstörning
Allmänt
1 § Detta kapitel gäller
1. ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder), DAMP (Deficits in Attention, Motor control and Perception), autismspektrumtillstånd (t. ex. Aspergers syndrom), Tourettes syndrom, samt
2. psykisk utvecklingsstörning.
Innehav
2 § Allvarlig psykisk utvecklingsstörning utgör hinder för innehav. Med sådan störning avses här djupgående, svår eller måttlig mental retardation enligt DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) eller grav, svår eller medelsvår psykisk utvecklingsstörning enligt ICD (International Classification of Diseases).
3 § Vid diagnoser som anges i 1 § 1 och vid annan psykisk utvecklingsstörning än sådan som anges i 2 § ska symptomen prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Om dessa bedöms innebära
en trafiksäkerhetsrisk föreligger hinder för innehav.
4 § Vid bedömning enligt detta kapitel ska störningar av impulskontroll, koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och omdöme samt tvångsmässig fixering beaktas. Förekomst av kognitiva störningar samt psykiska sjukdomar och störningar ska även bedömas med beaktande av vad som sägs i 10 kap. och i 14 kap.
http://blogg.npf.nu/2008/03/nya-medicinska-krav-p-krkort.html
Det kan bli problem att teckna försäkring.
Får man barn med problem, kan de sociala myndigheterna anse att barnets problem beror på att föräldern har AS och flytta barnet till fosterhem.
Dessutom tror jag att den som är så påläst och intelligent att han klarar att simulera AS, säkert skulle kunnat tjäna mer pengar på annat sätt.
Vad jag vet anses inte AS vara någon psykisk sjukdom, så varför skulle den diagnosen ge lindrigare straff? Inte heller tror jag att AS är överrepresenterat i fängelset, däremot har jag läst att ADHD kan vara det.
Slutligen så är väl inte enbart diagnosen AS tillräcklig för att ge förtidspension. Regeringen vill gärna att alla ska "slippa utanförskapet".
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Alien » 2008-09-10 2:02:48
Inger skrev:Orkar inte läsa hela tråden. Men till John Norum ang potentiella AS-simulanter vill jag bara säga, ifall inte nån annan redan gjort det, att de även intervjuar t ex förälder, syskon och lärare för att få deras version av hur man var som barn.
Det gäller nog mest unga människor. För mig var inte föräldrarna aktuella. Men däremot var hela utredningen beställd av arbetsgivaren , och utredaren hade förstås pratat med dem och fått klart för sig precis hur illa jag funkade.
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Proffe Slimp » 2008-09-10 9:25:32
Varför inte? Det är mycket bättre att vara fruktad än att vara älskad. För är man älskad så tar alla en för given. Och innan någon missförstår mig och tror sig kunna starta ett skräckvälde, vilket bara leder till (ytterligare) ostracism så kan fruktan verka på en mer subtil nivå. T.ex. en arbetsgivare som fruktar att jag börjar arbeta för en konkurrent den dagen galoscherna inte passar.Pemer skrev:Vinsten att mötas av "jaha, du är en sån där som saknar ämmpati"...
Sedan så är ju empati inte alls en enbart god egenskap. T.ex. så måste en förhörsledare kunna sätta sig in i förhörsobjektets perspektiv för att kunna göra ett bra arbete.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
- Proffe Slimp
- Inlägg: 1029
- Anslöt: 2008-08-03
av pH » 2008-09-10 11:15:52
Jag tror att det kan finnas fuskare, simulanter och feldiagnosticerade. De förekommer i alla diagnoser och socialförsäkringssystem, så jag ser inte att AS-diagnosen skulle vara annorlunda. Jag tror dock inte att problemet är särskilt stort eller att AS-diagnosen är något som lockar mer än annat. Svårigheter att få diagnosen är så stora, det finns negativa effekter av diagnosen och vinsterna är inte större än vid andra diagnoser som är lättare att få, lättare att "fejka" och som kan innebära fler förmåner.
Däremot har jag ganska stora problem med den misstro som finns mot människor som uppbär stödinsatser, och det moraliserande som finns kring att människor ansöker om insatser de är berättigade till. Jag börjar med detta med att ha en kontaktperson som man är vän eller bekant med:
Många människor med funktionsnedsättningar tenderar att förbruka sitt sociala nätverk. Detta kan leda till stora sociala konsekvenser för individen och ekonomiska konsekvenser för samhället. Att det i viss mån finns möjligheter att genom ekonomiska insatser undvika detta är en god sak anser jag, och en möjlighet som många gånger inte är tillnärmelsevis så stor som de skulle behöva vara. Människor förväntas ta hjälp av sitt sociala nätverk, av vänner och familj. När dessa inte orkar längre (vilket är vanligt) blir personen ensam och hjälpbehovet och kostnaden som samhället då får ta hand om blir markant högre än vad den hade behövt vara samtidigt som individen riskerar att bli ensam och isolerad.
En person med en funktionsnedsättning kan behöva någon typ av stöd. Kontaktperson exempelvis. Om en vän kan ta den rollen kan det vara en stor fördel. Kontakten (inom den betalda tiden) blir exakt vad den behöver vara, det finns en ram att förhålla sig till. Den funktionshindrade kan ställa krav på utnyttjandet av den betalda tiden, samtidigt som vännen kan ge det stöd den funktionshindrade behöver under avtalstiden utan att detta behöver diktera villkoren för hela vänskapsrelationen. Samtidigt finns det en ram för hur mycket tid som är betald tid, och vänskapsrelationen utanför detta kan bli mer jämlik. Det blir både lättare att ta emot och att ge stöd.
Det stödbehov som finns kan vara inget eller någon som finns och anses skyddsvärd i vårt samhälle i dag, som exempelvis inom ramen för kontaktperson, ledsagare eller assistent.
Jag kan bli så oändligt trött på detta moraliserande som ibland förekommer gentemot personer som har någon typ av samhällsinsats. Särskilt vi med egna dolda funktionsnedsättningar borde kunna ha lite förståelse för att alla personliga behov och omständigheter kanske inte är uppenbara för en utomstående betraktare. Det betyder inte att de inte finns.
Om en person A efter en bedömning anses uppfylla kraven för en insats X så ser jag inte det rättmätiga i att moralisera över A. Samhället har beslutat att visa omständigheterna berättigar till vissa insatser. Om A uppfyller omständigheterna bör de kunna uppbära dessa utan att ifrågasättas. Om person B anser att insatserna är oberättigade är det mellan B och samhället, inte mellan B och A! B bör kunna utverka sina medborgerliga rättigheter att rösta, agera politiskt eller försöka förändra den allmäna opinionen för att förändra systemet. Men att ge sig på A anser jag riktigt lågt.
Kanske anser man att AS inte borde berättiga till tandvårdskort? Då bör man agera på att förändra samhällets syn på detta, inte skuldbelägga dem som uppfyller omständigheter som anses berättiga till viss insats. Hur många tycker att de har rätt att attackera höginkomsttagare för att de får barnbidrag? Är det den ekonomiskt starka förälderns ansvar, eller är det samhället som B borde invända emot, och de kriterier samhället satt upp för att någon skall vara berättigad till barnbidrag? Min bestämda åsikt är att det är mellan B och samhället.
Däremot har jag ganska stora problem med den misstro som finns mot människor som uppbär stödinsatser, och det moraliserande som finns kring att människor ansöker om insatser de är berättigade till. Jag börjar med detta med att ha en kontaktperson som man är vän eller bekant med:
Många människor med funktionsnedsättningar tenderar att förbruka sitt sociala nätverk. Detta kan leda till stora sociala konsekvenser för individen och ekonomiska konsekvenser för samhället. Att det i viss mån finns möjligheter att genom ekonomiska insatser undvika detta är en god sak anser jag, och en möjlighet som många gånger inte är tillnärmelsevis så stor som de skulle behöva vara. Människor förväntas ta hjälp av sitt sociala nätverk, av vänner och familj. När dessa inte orkar längre (vilket är vanligt) blir personen ensam och hjälpbehovet och kostnaden som samhället då får ta hand om blir markant högre än vad den hade behövt vara samtidigt som individen riskerar att bli ensam och isolerad.
En person med en funktionsnedsättning kan behöva någon typ av stöd. Kontaktperson exempelvis. Om en vän kan ta den rollen kan det vara en stor fördel. Kontakten (inom den betalda tiden) blir exakt vad den behöver vara, det finns en ram att förhålla sig till. Den funktionshindrade kan ställa krav på utnyttjandet av den betalda tiden, samtidigt som vännen kan ge det stöd den funktionshindrade behöver under avtalstiden utan att detta behöver diktera villkoren för hela vänskapsrelationen. Samtidigt finns det en ram för hur mycket tid som är betald tid, och vänskapsrelationen utanför detta kan bli mer jämlik. Det blir både lättare att ta emot och att ge stöd.
Det stödbehov som finns kan vara inget eller någon som finns och anses skyddsvärd i vårt samhälle i dag, som exempelvis inom ramen för kontaktperson, ledsagare eller assistent.
Jag kan bli så oändligt trött på detta moraliserande som ibland förekommer gentemot personer som har någon typ av samhällsinsats. Särskilt vi med egna dolda funktionsnedsättningar borde kunna ha lite förståelse för att alla personliga behov och omständigheter kanske inte är uppenbara för en utomstående betraktare. Det betyder inte att de inte finns.
Om en person A efter en bedömning anses uppfylla kraven för en insats X så ser jag inte det rättmätiga i att moralisera över A. Samhället har beslutat att visa omständigheterna berättigar till vissa insatser. Om A uppfyller omständigheterna bör de kunna uppbära dessa utan att ifrågasättas. Om person B anser att insatserna är oberättigade är det mellan B och samhället, inte mellan B och A! B bör kunna utverka sina medborgerliga rättigheter att rösta, agera politiskt eller försöka förändra den allmäna opinionen för att förändra systemet. Men att ge sig på A anser jag riktigt lågt.
Kanske anser man att AS inte borde berättiga till tandvårdskort? Då bör man agera på att förändra samhällets syn på detta, inte skuldbelägga dem som uppfyller omständigheter som anses berättiga till viss insats. Hur många tycker att de har rätt att attackera höginkomsttagare för att de får barnbidrag? Är det den ekonomiskt starka förälderns ansvar, eller är det samhället som B borde invända emot, och de kriterier samhället satt upp för att någon skall vara berättigad till barnbidrag? Min bestämda åsikt är att det är mellan B och samhället.
Senast redigerad av pH 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Inger » 2008-09-10 12:46:17
Ännu ett brilliant inlägg, pH!
Sen undrar jag vart JohnNorum vill komma. Om JohnNorum inte genomgått någon utredning själv så blir det ju lite svårt att ta spekulationer om hur det (inte) går till på allvar.
Den enda form av AS-simulering jag stött på har varit personer som troligen haft nån annan störning som påstått eller trott sig har AS-drag men mest bara ställt till bråk på svenska eller (oftast) utländska AS-forum.
Vet också ett fall (i England) där en kvinna utan diagnos lurade en välbergad hjälpsökande manlig Aspie, som var naiv nog att öppet berätta om sina tillgångar på nätet, på pengar.
Och ett annat fall där en man från Australien som påstod sig ha AS, skickligt manipulerade sig till sex med en naiv kvinnlig Aspie i England när han var på besök där, genom att förespegla seriös relation fastän han egentligen redan var gängad hemma (visade det sig sen).
Sen undrar jag vart JohnNorum vill komma. Om JohnNorum inte genomgått någon utredning själv så blir det ju lite svårt att ta spekulationer om hur det (inte) går till på allvar.
Den enda form av AS-simulering jag stött på har varit personer som troligen haft nån annan störning som påstått eller trott sig har AS-drag men mest bara ställt till bråk på svenska eller (oftast) utländska AS-forum.
Vet också ett fall (i England) där en kvinna utan diagnos lurade en välbergad hjälpsökande manlig Aspie, som var naiv nog att öppet berätta om sina tillgångar på nätet, på pengar.
Och ett annat fall där en man från Australien som påstod sig ha AS, skickligt manipulerade sig till sex med en naiv kvinnlig Aspie i England när han var på besök där, genom att förespegla seriös relation fastän han egentligen redan var gängad hemma (visade det sig sen).
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Bror Duktig » 2008-09-10 13:31:06
Inger skrev:Ännu ett brilliant inlägg, pH!
Det håller jag med om, skönt att slippa skriva själv
Inger skrev:Den enda form av AS-simulering jag stött på har varit personer som troligen haft nån annan störning som påstått eller trott sig har AS-drag men mest bara ställt till bråk på svenska eller (oftast) utländska AS-forum.
Ja, detta tror jag kan förekomma.
I dessa fall har ju inte personen egentligen lurat till sig förmåner (om den t.ex. får sjukersättning) utan den har fått sin sjukersättning via fel diagnos.
Jag har mycket svårt att tro att en fullt frisk person utan några npf, personlighetsstörningar eller annat, skulle över huvud taget vilja få en AS-diagnos.
Om det ändå sker, torde det vara mycket sällsynt (och den personen har säkert någon störning ändå...).
Jag ser inte vad man skulle tjäna på en AS-diagnos (om man inte har AS), om man inte är verkligen arbetsoförmögen, sjuk och söker förklaring eller sjuk på annat vis och söker någon form av uppmärksamhet. I alla fallen behöver personen ändå mycket stöd och hjälp.
Enbart diagnoser ger idag inte någon rätt till sjukersättning.
Senast redigerad av Bror Duktig 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
- Bror Duktig
- Inlägg: 14352
- Anslöt: 2008-07-18
av Pemer » 2008-09-10 13:38:15
Exakt, sedan ska FK:s försäkringsläkare bedöma att arbetsförmågan är nedsatt. Och hur och varför.
Fast sedan har ju det här forumets nya rekordhållare i att bedöma alla andra efter sig själv som måttstock egen tolkningsrätt att deklarera att man visst är arbetsför och inte borde vara sjukpensionerad, utan bara borde vara arbetslös...
Fast sedan har ju det här forumets nya rekordhållare i att bedöma alla andra efter sig själv som måttstock egen tolkningsrätt att deklarera att man visst är arbetsför och inte borde vara sjukpensionerad, utan bara borde vara arbetslös...
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av weasley » 2008-09-10 13:56:41
1) pH skrev som vanligt ett alldeles lysande inlägg. En fröjd att läsa.
2) Det är för mej totalt obegripligt att någon skulle vilja fuska sej till bidrag med förevändningen att den har AS. Varför skulle någon vilja göra det? Det finns ju tusentals "spännande" diagnoser som är mycket lättare att simulera och inneha än just AS - nörddiagnosen.
3) Åas vet vi ju att det tyvärr finns folk till allt. Så, i en stor population finns det säkert de som av någon anledning har snöat in på att simulera AS. Frågan är vilka problem de EGENTLIGEN har. Men visst kan de finnas!
2) Det är för mej totalt obegripligt att någon skulle vilja fuska sej till bidrag med förevändningen att den har AS. Varför skulle någon vilja göra det? Det finns ju tusentals "spännande" diagnoser som är mycket lättare att simulera och inneha än just AS - nörddiagnosen.
3) Åas vet vi ju att det tyvärr finns folk till allt. Så, i en stor population finns det säkert de som av någon anledning har snöat in på att simulera AS. Frågan är vilka problem de EGENTLIGEN har. Men visst kan de finnas!
Senast redigerad av weasley 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av Sam » 2008-09-10 14:03:44
JohnNorum skrev
Simulanter kan försämra möjligheterna för "riktiga" aspergare att funktionsanpassa samhälle och arbetsplatser. (Arbetsgivare kan tänka: är det någon idé?)
Jag har inte läst hela tråden ännu men skulle gärna vilja att du definierar vad "riktiga aspergare" är. Hur är man då? Beskriv?
För min del är jag helt övertygad om att ingen väljer att aktivt söka en diagnos för att komma åt tex en F- pension.
Troligen är det betydligt fler som blir utan, men som skulle behöva en.
Allt som har med en diagnos som AS att göra behöver inte innebära ett behov av praktisk hjälp.
För min del så gav min diagnos mig en möjligheter att förstå mig själv bättre se vad som skiljde mellan mitt sätt och andras. Den har också hjälp mig att göra andra val som passar mitt sätt att vara bättre vilket i slutänden ger mitt liv en mening och ett innehåll som stämmer för mig.
För min del känns det som du missar väldigt mycket av vad en utredning handlar om och innebär i sin helhet.
Jag vet inte om du själv har gått igenom någon. Men oavsett om du har gjort detta eller inte, så har du antagligen missat en hel del av det som sägs och testats i den dolda kommunikationen mellan utredaren och patienten. Allt handlar inte om konkreta tester och svar.
Senast redigerad av Sam 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av JohnNorum » 2008-09-10 14:23:11
Tack så mycket för alla svar! Diskussionen fick lite ny fart efter att ha placerats i en egen tråd - jag borde ha tänkt på det från början.
Jag agerade inledningsvis egentligen bara djävulens advokat utan att ha en egen åsikt i frågan. När frågor tigs ihjäl eller bemöts med "Det är omöjligt och ologiskt!" blir jag ofta misstänksam. Men när det kommer sakliga och genomtänkta argument blir jag genast mer nedlugnad!
Å andra sidan älskar jag att debattera så jag kommer inte att kunna låta bli att besvara era inlägg!!
PS. Om ni inte har läst tråden från start - gör gärna det. Jag har svårt att veta när jag får frågor, som jag anser att jag har besvarat tidigare, är olästa av frågeställaren, eller otydligt och otillfresställande besvarade av mig. Jag vill inte verka tjatig och bara återupprepa samma tankar om och om igen, hoppas ni förstår!
Jag agerade inledningsvis egentligen bara djävulens advokat utan att ha en egen åsikt i frågan. När frågor tigs ihjäl eller bemöts med "Det är omöjligt och ologiskt!" blir jag ofta misstänksam. Men när det kommer sakliga och genomtänkta argument blir jag genast mer nedlugnad!
Å andra sidan älskar jag att debattera så jag kommer inte att kunna låta bli att besvara era inlägg!!
PS. Om ni inte har läst tråden från start - gör gärna det. Jag har svårt att veta när jag får frågor, som jag anser att jag har besvarat tidigare, är olästa av frågeställaren, eller otydligt och otillfresställande besvarade av mig. Jag vill inte verka tjatig och bara återupprepa samma tankar om och om igen, hoppas ni förstår!
Senast redigerad av JohnNorum 2011-05-04 15:51:38, redigerad totalt 1 gång.
av pH » 2008-09-10 14:35:06
Tack för all positiv feedback. Det är kul med reaktioner (även negaiva är välkommna) eftersom jag vet att jag skriver för långt och alltid är rädd att döda diskussionen med för tunglästa inlägg.
I en simulantdiskussion finns det en annan sida som jag tycker är viktig att få med:
Hur människor väljer att förklara sig själva och sin situation inför sig själva och sin omgivning. Hårddraget menar jag att det kan vara behagkligare för en människa att beskriva sig själv som en illistig bidragsprofitör än som en hjälpbehövande individ som på ett fundamentalt sätt avviker från "normalbefolkningen". Det kan också vara behagligare att välja en situation än att drabbas av den. Det kan helt enkelt vara en överlevnadsstrategi, där vinsten är större än den skada man ser för själv, kollektiv och samhälle.
Intressanta begrepp jag kommer att tänka på som jag anser relevanta för en sådan diskussion kan vara self-image, self-efficacy, locus of control, self-presentation och ought self. Men jag tänkte försöka hålla nere utvecklandet av tankarna kring detta för tillfället för att inte kidnappa tråden efter egen agenda.
I en simulantdiskussion finns det en annan sida som jag tycker är viktig att få med:
Hur människor väljer att förklara sig själva och sin situation inför sig själva och sin omgivning. Hårddraget menar jag att det kan vara behagkligare för en människa att beskriva sig själv som en illistig bidragsprofitör än som en hjälpbehövande individ som på ett fundamentalt sätt avviker från "normalbefolkningen". Det kan också vara behagligare att välja en situation än att drabbas av den. Det kan helt enkelt vara en överlevnadsstrategi, där vinsten är större än den skada man ser för själv, kollektiv och samhälle.
Intressanta begrepp jag kommer att tänka på som jag anser relevanta för en sådan diskussion kan vara self-image, self-efficacy, locus of control, self-presentation och ought self. Men jag tänkte försöka hålla nere utvecklandet av tankarna kring detta för tillfället för att inte kidnappa tråden efter egen agenda.
Senast redigerad av pH 2011-05-04 15:51:41, redigerad totalt 1 gång.
av MsTibbs » 2008-09-10 14:36:37
Inger skrev:Javisst ja, jag glömde den typen som inte blivit utredd men som ändå påstår sig vara aspergare och tyckar att alla andra borde kunna det h*n själv kan...
(Nu ska jag åka till stan.)
*thumbs up* Dendär har jag hårt massor av gånger, samma med att vra depp, andra "tänker positivt/tränar/träffar kompis" när dom tror de är deppiga och inser inte skillnaden att ha en grövre variant. Jag är deprimerad, men jag är ändå ett mycket lättare fall än några av de grövre varianterna som jag träffat genom åren. Jag kan ju exempelvis åtminstone ta mig upp ur sängen de flesta dagarna, för endel är det en fullkomlig omöjlighet i månader i sträck. Samma med AS-diagnos och ADHD. Det varierar skitmassa mellan att "ha en släng av" och att ha diagnos, elelr tom att ha en grov variant av diagnosen.
*åka på aspergerträff i stan (kolla träffar i Karlstad)*
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 15:51:41, redigerad totalt 1 gång.
av JohnNorum » 2008-09-10 14:38:57
pH skrev:Det kan också vara behagligare att välja en situation än att drabbas av den. Det kan helt enkelt vara en överlevnadsstrategi, där vinsten är större än den skada man ser för själv, kollektiv och samhälle.
Intressanta begrepp jag kommer att tänka på som jag anser relevanta för en sådan diskussion kan vara self-image, self-efficacy, locus of control, self-presentation och ought self. Men jag tänkte försöka hålla nere utvecklandet av tankarna kring detta för tillfället för att inte kidnappa tråden efter egen agenda.
Starta gärna en ny tråd där du utvecklar dessa begrepp! (Inte en uppmaning, men en önskan!)
Senast redigerad av JohnNorum 2011-05-04 15:51:41, redigerad totalt 1 gång.
av Pemer » 2008-09-10 15:03:02
pH skrev:Tack för all positiv feedback. Det är kul med reaktioner (även negaiva är välkommna) eftersom jag vet att jag skriver för långt och alltid är rädd att döda diskussionen med för tunglästa inlägg.
I en simulantdiskussion finns det en annan sida som jag tycker är viktig att få med:
Hur människor väljer att förklara sig själva och sin situation inför sig själva och sin omgivning. Hårddraget menar jag att det kan vara behagkligare för en människa att beskriva sig själv som en illistig bidragsprofitör än som en hjälpbehövande individ som på ett fundamentalt sätt avviker från "normalbefolkningen". Det kan också vara behagligare att välja en situation än att drabbas av den. Det kan helt enkelt vara en överlevnadsstrategi, där vinsten är större än den skada man ser för själv, kollektiv och samhälle.
Intressanta begrepp jag kommer att tänka på som jag anser relevanta för en sådan diskussion kan vara self-image, self-efficacy, locus of control, self-presentation och ought self. Men jag tänkte försöka hålla nere utvecklandet av tankarna kring detta för tillfället för att inte kidnappa tråden efter egen agenda.
Det var verkligen en intressant aspekt! Det kan det definitivt ligga en poäng i.
Jag skrev själv i ett inlägg i en tråd om bidragsfusk på Flashback att jag mycket väl kan tänka mig att det är fler som ljuger för bekanta om att de har fuskat med något bidrag för att de tror det är coolt och ligger i tiden än det är som verkligen fuskar, och att detta höjer det samlade intrycket bland allmänheten av mängden fusk.
Diagnosförnekare som inte tycker de alls har Asperger och bara är arga över att ha fått diagnosen har vi sett även här på forumet. De skulle t ex kunna tänkas tackla problemet med att behöva gå in på sin diagnos genom att i stället hävda för folk i självförhärligande syfte att de har bluffat till sig den.
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 15:51:41, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor