Som rubriken undrar jag det. Personligen har jag inte en asperger eller någon diagnos inom autismspektrumet men jag har sedan jag har haft aptitproblem sedan jag var liten. Jag har haft/har fortfarande lite problem om mat blandas t ex att man häller såsen över all potatis eller köttet (det vara ett tillbehör på sidan enligt mig), samt så måste det vara bra kvalitet på det jag äter och att jag har många maträtter jag har väldigt svårt för. Jag är iallafall riktigt kräsen. Under skolåren åt jag så lite att jag fick specialkost för att jag skulle äta mer till och med. Än idag skulle jag säga att jag lider av att jag är mycket kräsen när det kommer till mat.

Ja, det är inte så ovanligt att personer med aspergers har problem med mat. Varför det är så finns det väl flera förklaringar till. En är väl att vi kan ha lite svårt för sådant som är okänt samt att vi gärna vill kunna se och definiera vad vi trycker i oss. Men det gäller nog främst barn även om det kan hänga kvar hela livet.
Här står lite om detta.
http://habilitering.se/autismforum/behov-och-insatser/vardagsfardigheter/mat-och-atande/strategier-vid-svarigheter-med-mat

Ganska ny forskning visar dessutom att personer inom autismspektrat har en annan bakterieflora i tjocktarmen. Annan forskning visar att bakterier kan påverka hjärnan. Men vad som ger vad och vilken vikt det här har är lite tidigt att säga utifrån dagens forskning.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/bakterierna-i-tarmen-styr-ditt-liv-1.137058

Personligen har jag väldigt svårt att känna hunger, vilket jag tror är ganska vanligt. Jämfört med neurotypiska är jag nog betydligt mer känslig för konsistens på mat.

Jag har alltid haft problem med äta mat fort, jag är alltid långsammast av alla, till och med tanter äter snabbare än jag. Jag tänker samtidigt jag äter, kanske det går långsamt? Jag vet ej.
Jag äter bara fort om jag är riktig riktigt hungrig.

Ja det är vanligt, jag har det och jag har träffat andra aspergare som har det(ibland på andra hållet)

Moderator:


Här är en tidigare tråd - problem-med-selektivt-atande-sed-t23860.html

Jo denna tråd var intressant då jag uppmärksammat detta själv. Min kompis med asperger han äter riktigt långsamt och börjar kanske med riset för att sedan äta grytan o sen dricka när han ätit upp. Allting går i slow motion typ. Sen verkar han inte känna mättnad heller för när han väl äter så äter han rejält.

Sen behöver det inte va samma för alla vilket jag är ett exempel på. Jag testar gärna nya maträtter, jag har inga problem att blanda mat och jag äter snabbt. Känner mig ofta hungrig på grund av depression. T.o.m laga mat gillar jag faktiskt. Visst champinjoner, räkor och sej går bort på grund av konsistensen.

Jag har svårt att känna hungerkänslor innan jag är helt utsvulten. Därför väntar jag ofta för länge med att äta, särskilt om jag håller på med något intressant projekt.
Då blir det till slut ren panik: måste ha mat, vad som helst, nu genast! Och så slänger jag i mig det första jag hittar i kylskåpet.
Jag försöker bli bättre på att planera mina måltider.

Jag blir aldrig hungrig (såvida jag inte tar Ritalin). Aldrig. Någonsin. Det kan gå dagar. Jag låter iofs inte det gå dagar men, utan meds har jag inga hungerkänslor. Jag måste själv förstå att trötthet och yrsel kanske är tecken på hunger. Känner inte att Jag måste ha mat! Egentligen lite läskigt att inte ha den känslan.

Att aspergare och autister har svårt för stark mat, mat som är annorlunda, för stor variation, vissa konsistenser, är nog en grej vi "vet". Alla har inte detta men säkert väldigt många.

Jag tror mest jag stämmer in på detta är att jag snöar in på samma mat i perioder, jag äter rätt ovarierat då.

Som redan sagts så är det nog vanligt, ja.

Jag misstänker att jag har haft nästan samtliga variationer genom åren.

Började som småbarn (berättade mina föräldrar senare) med att äta endast en sorts barnmat. Försökte de med någon annan sort vägrade jag. Envist, tills de gav med sig och gav mig den ätbara maten.

Jag har ofta ätit bara en sorts mat i perioder, eller väldigt mycket av en sort (med annat som tillägg). Sen går det över, och i efterhand tycker jag inte alls att den där periodmaten är särskilt god. (Jag gör något liknande med specialintressen. De är intensiva, men till slut är jag klar med dem - för att så småningom hitta något annat istället.) Nu försöker jag ha åtminstone ett par olika "favoriter" åt gången, jag tror att det är bättre för min hälsa då.

Vissa konsistenser är helt enkelt oätliga. Gelédarr. Broskbitar i kött (jag mår illa bara av att tänka på det krasande ljudet om man råkar bita i det). Fast jag har med tiden vant mig vid att klara lite fett, så numera behöver jag inte dissekera skinkskivorna i detalj.

Vissa smaker -> oätligt. Dit hör sill och strömming, oavsett hur de har tillagats. Annan fisk går oftast bra. Starkt kryddad mat kan vara OK, förutsatt att jag själv har lagat till det feterr smak, t.ex. stark curry eller chili.

Jag är väldigt misstänksam mot ny och/eller okänd mat. Ett tag var det panikångest och dödsskräck inför väldigt mycket mat. Väldigt jobbigt, var det.

Hungerkänslor? Nja. Förr kunde jag gå dagar utan att inse att jag hade missat att äta. Nu känner jag av mattheten mycket tidigare, och har lyckats inse vad den beror på. Någon gång får jag rentav konstigt ont i magen och inser att just detta magonda kommer vid de få tillfällen jag faktiskt känner hunger, eller nåt.

Jag jätte kräsen på mat.